Medlem
· Västra Götaland
· 3 888 inlägg
Mycket tekniksnack här. Det stora jobbet är ju att dra infälld kabel. Öppnar du upp en vägg så lägg VP-slang med Cat6 siameskabel, ju fler ju bättre. I alla fall 4 uttag vid TVn och ett dubbelt vid varje arbetsplats. Glöm inte köket och köksTVn. Dubbeluttag vid alla fasta arbetsplatser. Du vill kunna ha en lokal WiFi-repeater i varje rum även om alla i familjen kör laptop och du vill kunna ansluta printer/scanner. Sedan kanske NAS och annat.
Patchpanel är bra för det blir mer överskådligt och jag personligen retar mig på tattarlooken man får om man bara klämmer RJ45 på alla kablar, ser extremt ostädat ut. Patchpanel ksotar inte mycket. Sedan det här mer router, hur mycket brukar du få ut från varje sajt? Om du har fiber med 1GB men du regelmässigt bara får 10MB från sajterna du surfar på så är ju kanske inte behovet av en värstingrouter så stort.
Patchpanel är bra för det blir mer överskådligt och jag personligen retar mig på tattarlooken man får om man bara klämmer RJ45 på alla kablar, ser extremt ostädat ut. Patchpanel ksotar inte mycket. Sedan det här mer router, hur mycket brukar du få ut från varje sajt? Om du har fiber med 1GB men du regelmässigt bara får 10MB från sajterna du surfar på så är ju kanske inte behovet av en värstingrouter så stort.
Efter att ha läst säkert alla fiber/bredband/hemmanätverk/hemelektroniktråd de senaste åren så märker man snart att alla trådar mynnar ut i att man alltid behöver köpa väldigt mycket utrustning, och det slutar snart med ganska höga priser. Alla råd är naturligtvis välmenande, men det är tydligt att alla vi som är intresserade oftast använder oss själva som preferens. Detta gör att man lätt skrämmer bort frågeställarna, som oftast är intresserade av att få en enkel lösning. Jag är naturligtvis själv likadan, alltså tekniknörd, och jag vill också köpa massa grejer, ju mer desto bättre.
Det jag menar är att man måste sätta sig in i frågeställarnas situation, och utgå från vad de behöver, och inte från sig själv. Sedan är det naturligtvis bra att börja i rätt ände, skalbarhet osv är viktigt, och det är kanon att dra kablar med dubbla uttag till varje rum etc, men att alltid råda en nybörjare som vill få hjälp med val av kabel eller utrustning, att köpa ett mindre kontrollrum till ett kärnkraftverk, detta kan inte vara att föredra. risken är att den osäkre istället struntar i alltihopa eftersom tröskeln blir för hög, och de går och köper en wifi-förlängare på Mediamarkt i stället.
Nu talar jag generellt, om råd även i andra liknande trådar så jag hoppas att ingen tar illa vid sig då råden är bra i sin helhet.
Iofs så är det samma sak i många andra trådar, även utanför nätverk. man ska alltid köpa Festool etc, istället för B&D, och en handöverfräs är bättre än ett stämjärn i hundra gånger av hundra
Det jag menar är att man måste sätta sig in i frågeställarnas situation, och utgå från vad de behöver, och inte från sig själv. Sedan är det naturligtvis bra att börja i rätt ände, skalbarhet osv är viktigt, och det är kanon att dra kablar med dubbla uttag till varje rum etc, men att alltid råda en nybörjare som vill få hjälp med val av kabel eller utrustning, att köpa ett mindre kontrollrum till ett kärnkraftverk, detta kan inte vara att föredra. risken är att den osäkre istället struntar i alltihopa eftersom tröskeln blir för hög, och de går och köper en wifi-förlängare på Mediamarkt i stället.
Nu talar jag generellt, om råd även i andra liknande trådar så jag hoppas att ingen tar illa vid sig då råden är bra i sin helhet.
Iofs så är det samma sak i många andra trådar, även utanför nätverk. man ska alltid köpa Festool etc, istället för B&D, och en handöverfräs är bättre än ett stämjärn i hundra gånger av hundra
Folk här brukar alltid rekommendera att dra dubbla kablar till varje rum. Jag skulle säga att för 95% av alla så är det helt meningslöst. Jag gjorde det när vi renoverade 2007, och det är rätt mycket jobb även om man har väggarna öppna. Jag har sedan aldrig haft någon nytta av alla dessa kabeldragningar. Sedan dess har vi haft en del olika nätverkslösningar men det jag skulle rekommendera idag är följande för en normalfamilj:
Dra en kabel till där tv:n är (visst, dra 4 om du känner för det. Troligen meningslöst men inte mycket mer jobb). Utse de platser i huset där du ska ha wifi-accesspunkter. Tänk ca 1 accesspunkt per 75-100 m2 yta och våningsplan. Tätare om det är tjocka betong/stenväggar. Dra kablar till dessa platser och nöj dig med det.
Dra en kabel till där tv:n är (visst, dra 4 om du känner för det. Troligen meningslöst men inte mycket mer jobb). Utse de platser i huset där du ska ha wifi-accesspunkter. Tänk ca 1 accesspunkt per 75-100 m2 yta och våningsplan. Tätare om det är tjocka betong/stenväggar. Dra kablar till dessa platser och nöj dig med det.
Jag rekommenderar den utmärkta sidan http://www.fixanatet.se/ som förklarar väldigt mycket om hemmanätverk.
Min personliga åsikt är att patchpanel är overkill för hemmanätverk, det går alldeles utmärkt att crimpa RJ45-kontakter direkt på installationskabeln och stoppa in den i switchen. Visst, det håller kanske inte för ett par hundra i/urkopplingar, men hur ofta kopplar man om i ett hemmanätverk?
På några ställen i huset så har jag inte ens satt uttag utan installationskabeln kommer ut från väggen och går direkt till datorn.
Och man behöver inte köpa Asus dyraste router.
Som accesspounkt tycker jag att man kan leta på prisjakt efter den för tillfället billigaste hemmaroutern som har de frekvensband man är intresserad av (eftersom man inte kommer att använda själva routerfunktionen i den).
Jag har hemma:
En Asus RT-AC66U (som främst används som router, då den sitter i källaren)
En Netgear GS-108 8-portars switch
En Linksys EA2700 som används som accesspunkt och extra switch (den köptes på rea)
Och adaptrarna till alla grejer är anslutna till ett grenuttag som sitter fastskruvat på väggen.
Min åsikt om placering av grejerna är att man inte behöver samla allt på ett ställe.
Vår router sitter i källaren, vid inkommande fiber. Där är en dator dessutom direkt ansluten till en av routerns LAN-portar.
En av de andra portarna går till accesspunkten (som även fungerar som en 5-portars switch dit DECT-basen är ansluten)
Och ytterligare en av portarna till switchen (som sitter i skåpet där elcentralen sitter mitt i huset, därifrån går det nätverkskablar dels upp på vinden (och sen ner i andra rum via gamla rör för telefon och TV-antenn) och dels ner i källaren och upp genom golvet till vissa rum).
Min personliga åsikt är att patchpanel är overkill för hemmanätverk, det går alldeles utmärkt att crimpa RJ45-kontakter direkt på installationskabeln och stoppa in den i switchen. Visst, det håller kanske inte för ett par hundra i/urkopplingar, men hur ofta kopplar man om i ett hemmanätverk?
På några ställen i huset så har jag inte ens satt uttag utan installationskabeln kommer ut från väggen och går direkt till datorn.
Och man behöver inte köpa Asus dyraste router.
Som accesspounkt tycker jag att man kan leta på prisjakt efter den för tillfället billigaste hemmaroutern som har de frekvensband man är intresserad av (eftersom man inte kommer att använda själva routerfunktionen i den).
Jag har hemma:
En Asus RT-AC66U (som främst används som router, då den sitter i källaren)
En Netgear GS-108 8-portars switch
En Linksys EA2700 som används som accesspunkt och extra switch (den köptes på rea)
Och adaptrarna till alla grejer är anslutna till ett grenuttag som sitter fastskruvat på väggen.
Min åsikt om placering av grejerna är att man inte behöver samla allt på ett ställe.
Vår router sitter i källaren, vid inkommande fiber. Där är en dator dessutom direkt ansluten till en av routerns LAN-portar.
En av de andra portarna går till accesspunkten (som även fungerar som en 5-portars switch dit DECT-basen är ansluten)
Och ytterligare en av portarna till switchen (som sitter i skåpet där elcentralen sitter mitt i huset, därifrån går det nätverkskablar dels upp på vinden (och sen ner i andra rum via gamla rör för telefon och TV-antenn) och dels ner i källaren och upp genom golvet till vissa rum).
Fast det är varken dyrare eller mer jobb med en patchpanel. En liten panel kostar ett par hundralappar, men å andra sidan slipper man köpa det dyra krimpverktyget. Det är enklare att koppla kablarna till patchpanelen än att krimpa kontakter.Nerre skrev:
Jag brukar svara i sådana här trådar eftersom jag är av den uppfattningen att många blir blåsta och köper dyra konsumentprylar i tron att de får något "enkelt" som snabbt visar sig vara allt annat än enkelt när det strular och man försöker få support. Bättre att köpa stabila prylar från början. Utan att det för skull blir nämnvärt dyrare.Jocke Best skrev:
Och patchkablarna är gratis?f91jsw skrev:
Mitt crimpverktyg från Biltema har i alla fall fungerat bra för de två dussin kontakter jag har crimpat här hemma.
Sen har jag ju tillverkat ett gäng "patchkablar" med den också (dels av installationskabel, men främst av gamla nätverkskablar med trasiga kontakter som jag fått gratis).
Redigerat:
Visst är det så, jag har gjort likadant, och tipsat om att lägga till en hundring och få en managerad VLAN-switch i st f en vanlig "dum" etc etc, och många gånger är det inte så svårt att konfigurera och liknande bara man försöker lite, och tex att brygga eller helt ersätta den medskickade routern, men det gäller att lägga sig på den nivå som frågeställaren ligger på själv, eller kanske lite högre då, så att vi nördar får något att bita ipolitby skrev:
En del vill bara ha hjälp med att ansluta kabeln till sin stackars Thomson/Technicolor, och går från Byggahusforumet baxandes en imaginär europapall lastad med 19-tumsrack och patchpaneler och UPS:er och sc/sc-patchar...
Varför envisas så många med att rekommendera fullösningar? Att man själv gjort en fullösning blir inte mer rätt om man får fler till att göra lika.Nerre skrev:
Man behöver absolut inte ha värsta, eller ens näst värsta, routern/switchen/accesspunkten etc. För de flesta fungerar leverantörens medskickade utrustning alldeles utmärkt. Detta när det gäller tillkopplad nätverksutrustning vill säga.
Men att säga att en patchpanel är overkill för hemmanätverk är rent ut sagt fel. Det kanske fungerar till en början och allt är frid och fröjd men när det krånglar så kan det ge hur mystiska och diffusa symptom som helst. Och när dessa problem börjar så börjar det ofta klagas på segt internet/dålig internetleverantör etc på forum som dessa.
Installationskablarna är gjorda för att ligga still. Det behöver inte ens vara avbrott utan kanske bara ett veck precis i rörutloppet som ändrar på partvinningen eller lite dålig kontakt i kontakten eftersom den är gjord för patchkabel. Den som förstår problematiken kanske kan hitta och åtgärda problemet men normalanvändaren gör det inte. Fast den som förstår skulle aldrig göra en sådan installation. Frågan är om den som gör en sådan installation bryr sig om att hålla ihop paren och hålla sig till spec när det gäller upptvinning osv?
it-snubben skrev:
Jag håller med dig om att man bör använda patchpanel, däremot håller jag absolut inte med när du säger att kabeln är så känslig att ett veck kan påverka kabeln.
När vi köpte fluken till firman så ingick en kurs i hur den fungerar. Under kursen frågade vi kursledaren om kaneln är så känslig som vi trodde. Så var ej fallet, vi tog en 20m kabel, gjorde ett tiotal knutar som vi drog åt så hårt vi kunde. Gjorde även en knut som jag tuggade rejält på bara för att misshandla den rejält. Den passerade class E cat6 testet utan några problem alls. Däremot tvinnade vi upp ett par 3 varv för långt, då klara den inte ens cat5 testet
För mig handlade det om pengar när jag drog nätverket i huset för över 15 år sen. Det skiljer idag ett par hundralappar per uttag, då var det säkert ännu större prisskillnad. Men jag har ju i alla fall dragit kablarna på vettiga sätt, de flesta bekanta köper 10-meters patchkablar och drar längs golvlister och tejpar över trösklarna (så de kläms när man stänger dörren).it-snubben skrev:
Ni som drar "riktigt" nätverk hemma är en extremt minoritet
Hela grejen med att bygga nätverk verkar rätt omogen. Många på detta forum lägger gladeligen 10 tusentals SEK på allt möjligt till huset men just med IT verkar det svårt. Och - ärligt talat - många klarar sig med att ställa tilldelad utrustning i en garderob och sedan glömma hela saken. Det fungerar. Det är den enkla lösningen, och den billigaste.it-snubben skrev:
Men i det fallet får man inte ut det mesta och det bästa ur en fiberinstallation som kanske kostar 20 lakan.
Själv anser jag inte att man behöver bygga 4 x cat 6 infällt, det är overkill för de allra flesta. Själv är jag inte i ett läge att jag kan öppna väggarna för att göra infällt, så det har blivit några utanpåliggande dragningar, vilket är ok. 5 punkter i huset räcker, man får bygga ut det mer om det behövs. Patchpanel... visst, jag har det, men i normalfallet är det faktiskt inte nödvändigt, särskilt inte om man ändå vill gömma allt.
Om man vill dra kabel till alla rum så kommer man att behöva separat switch då de flesta gratis routrar bara har 4 uttag. Och då behövs mer utrymme, och det är därför jag iaf avråder från garderoben. Du behöver dock inte oro dig för kapaciteten, 100/10 borde räcka bra med en tv och normalt internetanvändande.
Behåll tilldelad router, kör den för trådlöst. Koppla en switch till den och kör sedan fasta uttag från den switchen. Då har du tilldelad som första punkt vilket är bra vid support. Vill du sedan ha "mer" trådlöst kan man alltid koppla en accespunkt till switchen.
Redigerat:
Förklara varför man inte får "ut det mesta och det bästa"? Fiberinstallationen ger vad den ger i prestanda/kapacitet oberoende av vad man ansluter efter mediekonverter.Frankesson skrev:
Däremot så kan ett avancerat eget nätverk ge en mera flexibel bostad där utrustning kan flyttas runt lättare, men det gäller även om man har kopparanslutning vid xDSL.
Finessen med fibern (för vår del) var att vi slapp de regelbundna avbrotten som vi hade med ADSL så fort det regnade. Och att slippa trafiktak (som man har på mobilt bredband). Ok, att grabben får bättre latens för sitt spelande bidrar väl lite grann.
Vårt nätverk drogs ju också långt innan vi skaffade fiber, t.o.m. innan vi skaffade ADSL. Vi hade ISDN när vi flyttade in, skaffade ADSL när Telia skulle lägga ner ISDN.
Men vi har i alla fall fungerande gigabit-nätverk i hela huset idag, jag har kört med iperf och kollat mellan de burkar som har "sämst" kabel (de har fyra par 10 meter 30-pars telekabel, via två kroneplintar, mellan sig). Detta då med gamla kablar som drogs för 15 år sen.
Det är ju viktigt att förstå att kriterierna för ett CAT6 nätverk är till för att det ska klara 100 meter (ok, bara 55 m för gigabit, men ändå). Om man bara har 10-20 meter sträcka så är det inte alls lika känsligt.
Vårt nätverk drogs ju också långt innan vi skaffade fiber, t.o.m. innan vi skaffade ADSL. Vi hade ISDN när vi flyttade in, skaffade ADSL när Telia skulle lägga ner ISDN.
Men vi har i alla fall fungerande gigabit-nätverk i hela huset idag, jag har kört med iperf och kollat mellan de burkar som har "sämst" kabel (de har fyra par 10 meter 30-pars telekabel, via två kroneplintar, mellan sig). Detta då med gamla kablar som drogs för 15 år sen.
Det är ju viktigt att förstå att kriterierna för ett CAT6 nätverk är till för att det ska klara 100 meter (ok, bara 55 m för gigabit, men ändå). Om man bara har 10-20 meter sträcka så är det inte alls lika känsligt.
Få ut det mesta och bästa av en fiberinstallation kräver lite eftertanke. Det handlar inte on någon maximering utan optimering.
Till att börja med så har fiber några avgörande fördelar mot DSL. Högre stabilitet (mycket på grund av att DSL-routers är dåliga), högre bandbredd, mycket bättre bandbredd upstream, fler tjänster, lägre pris och ökat värde på huset.
När det sedan gäller bandbreddsoptimering så finns det alltid någon flaskhals som begränsar flödet av information från servern på internet till din hjärna. I en optimal lösning så är det din förmåga att ta emot information som bör vara begränsningen.
Tittar man på det rent tekniskt så kan du ofta få gigbithastighet på fibern, men man har sällan någon praktisk nytta av det. En vanlig hemmabrandvägg klarar sällan gigabithastigheter, ett trådlöst nätverk hemma ger sällan mer än några 100 Mbit i högsta verklig hastighet, en server på internet kan sällan leverera data så snabbt, din enhet kan inte rendera datat så fort och du kan inte ta emot det. Gigabit är bara användbart om man skyfflar stora mängder filer idag, och kanske om man tittar på mycket 4K-film och är många i familjen.
Om man mest surfar på sin mobil så kan mobilen som bäst kanske rendera 10-20 Mbit/s, i realiteten ofta mycket mindre. En webbsida laddar i praktiken knappt snabbare på 100 Mbit än på 20 Mbit. En mobil fixar inte heller några hundratals megabit på ett WLAN, i praktiken kanske man kommer upp i 50-60 Mbit/s eftersom mobilen enbart har en MIMO-antenn och ett WLAN använder flera antenner samtidigt för att komma upp i höga hastigheter.
En PC är snabbare, där har man en klart märkbar skillnad med högre hastigheter.
Min bedömning är att den viktigaste faktorn att fokusera på när man bygger sitt hemmanät är stabilitet. Man vill inte behöva gå och boota om routern varannan dag. Då är oftast SMB-segmentets prylar ett bra val. ASUS routrar verkar också bra. Man kan undvika de billigaste prylarna från D-link, linksys och netgear.
Sedan bör man undvika onödiga flaskhalsar. Routern hemma bör klara minst 100 Mbit, så att man inte blir begränsad av den. Det trådlösa nätverket bör ha bra täckning där man oftast använder nätet. Och har man en fast datorarbetsplats så är det bra med kabel dit. Samma sak med TV:n, där kan man nog vilka köra stora dataströmmar. I övrigt ser jag inget större behov av fast nät längre, man får inte ut någon reell nytta.
Till att börja med så har fiber några avgörande fördelar mot DSL. Högre stabilitet (mycket på grund av att DSL-routers är dåliga), högre bandbredd, mycket bättre bandbredd upstream, fler tjänster, lägre pris och ökat värde på huset.
När det sedan gäller bandbreddsoptimering så finns det alltid någon flaskhals som begränsar flödet av information från servern på internet till din hjärna. I en optimal lösning så är det din förmåga att ta emot information som bör vara begränsningen.
Tittar man på det rent tekniskt så kan du ofta få gigbithastighet på fibern, men man har sällan någon praktisk nytta av det. En vanlig hemmabrandvägg klarar sällan gigabithastigheter, ett trådlöst nätverk hemma ger sällan mer än några 100 Mbit i högsta verklig hastighet, en server på internet kan sällan leverera data så snabbt, din enhet kan inte rendera datat så fort och du kan inte ta emot det. Gigabit är bara användbart om man skyfflar stora mängder filer idag, och kanske om man tittar på mycket 4K-film och är många i familjen.
Om man mest surfar på sin mobil så kan mobilen som bäst kanske rendera 10-20 Mbit/s, i realiteten ofta mycket mindre. En webbsida laddar i praktiken knappt snabbare på 100 Mbit än på 20 Mbit. En mobil fixar inte heller några hundratals megabit på ett WLAN, i praktiken kanske man kommer upp i 50-60 Mbit/s eftersom mobilen enbart har en MIMO-antenn och ett WLAN använder flera antenner samtidigt för att komma upp i höga hastigheter.
En PC är snabbare, där har man en klart märkbar skillnad med högre hastigheter.
Min bedömning är att den viktigaste faktorn att fokusera på när man bygger sitt hemmanät är stabilitet. Man vill inte behöva gå och boota om routern varannan dag. Då är oftast SMB-segmentets prylar ett bra val. ASUS routrar verkar också bra. Man kan undvika de billigaste prylarna från D-link, linksys och netgear.
Sedan bör man undvika onödiga flaskhalsar. Routern hemma bör klara minst 100 Mbit, så att man inte blir begränsad av den. Det trådlösa nätverket bör ha bra täckning där man oftast använder nätet. Och har man en fast datorarbetsplats så är det bra med kabel dit. Samma sak med TV:n, där kan man nog vilka köra stora dataströmmar. I övrigt ser jag inget större behov av fast nät längre, man får inte ut någon reell nytta.