Hos vilken bank fick du låna "mest"?

[heimlaga]

Hmmmm...... Jag är kund i en liten lokalt ägd fristående sparbank. En sån där bank där högste bankdirektören hälsar då man råkar mötas i byn.

De vet hur fattig jag är och skulle aldrig låna ut någonting åt mig. Det ser jag som ett intyg på att banken vet vad de sysslar med Det är inte seriöst att låna ut mer än folk kan betala tycker jag.
Förövrigt vet banken också att jag har ordning i privatekonomin och är bra på att spara och hushålla så den dagen jag får igång kroppen igen och kan börja arbeta lär det enligt inofficiella förhandsbesked inte bli minsta problem att få ett bostadslån i rimlig proprtion till inkomsterna....... givetvis efter att jag har betalat 10-15% av totalsumman kontant med egna besparingar vilket de alltid kräver av alla kunder.

Det är inte alltid den banken som lånar ut mest lättvindigt som är den bästa.

 

[Daniel_82]

Hade varit intressant från vilket år som folks erfarenhet är ifrån.
SEB var lite motstridiga att jag skulle får låna 2008. Vist nytt jobb och de såg då bara gamla inkomsten med ingångslönen men med då de senaste lönespesarna löste det sig.
2015 var inga problem med övergångslån och sedan flytta säkerheten.

 

[Squall Leonhart]

Jag har varit i kontakt med 3 banker varav 2 precis innan husköpet. Så här såg läget ut då:

Swedbank - Jag gjorde enbart en förfrågan via formuläret på deras sida för att se vad som var rimligt att låna mest för skojs skull. Jag hade inget objekt att utgå ifrån.
Blev uppringd av någon ifrån kontoret i Stockholm (riktigt givande när jag bor i Umeå och fick mer eller mindre förklara för henne att det faktiskt finns bostäder ovanför huvudstaden). Tämligen otrevlig och pratade enbart om handpenningen som var mest viktigt av allt. Efter att hon dragit samma vals om igen i 5-6 gånger om just handpenningen så kände jag att det leder ingen vart och ville bara avsluta samtalet. Hon accepterade läget och skickade utlåtandet per papper.
Enligt Swedbank skulle jag max få låna en summa motsvarande en någorlunda ny Volvo.
Dock utan ett objekt då som sagt.

Vid husköpet:

Länsförsäkringar bank - Här hade jag ett konkret objekt att visa upp. Jag skulle få låna till huset för 750 000 kronor om jag hade till handpenning, vilket inte var något problem. Men där tog det stopp på grund av paragrafrytteri eller något sådant. Banken kunde inte låna ut ett öre om jag inte kunde visa upp en riktig mäklarvärdering av huset. Säljaren var inte intresserad av det utan sålde huset för taxeringsvärdet, punkt slut. Det dög ändå inte åt LF utan jag skulle kosta på det om jag ville låna, trots taxeringsvärdet och känt område.

Nordea - Sista banken. Här fick jag prata med någon högt betitlad person som inte såg några problem alls i avsaknad av värdering. De visste vart huset fanns och taxeringsvärdet var tillräckligt. Lånet skrevs på och som bonus fick jag även en kreditfaktura (lite högre ränta) på 200 000 för renovering som senare skulle slås ihop med huslånet. Det enda kravet de hade var att jag skaffade ett lönekonto hos dem, inget annat.
Så drygt 800 000 fick jag ensam låna av Nordea med en väldigt genomsnittlig lön.

 

[Pollyester]

Har i dagarna råkat ut för något intressant när det gäller banker och bolån.
Vi har våra huslån hos SBAB. Det har vi haft i 14 år och skött helt prickfritt. Vi bor i ett attraktivt område nära en stor stad i ett alldeles för stort hus nu när alla "barn" har flyttat, så vi har bestämt oss för att sälja och köpa något mindre några mil ut på landet istället.

I våras köpte vi en fin husbil som vi lånade en del till. Vi har även ca 200 000 kvar på ett medlemslån som vi tagit till barnen för att hjälpa dem med kostnader för studier utomlands samt en privat utbildning.

Men, för att återgå till huset - nu har vi hittat ett hus på landet som vi gärna vill ha, så jag vände mig till SBAB för att skaffa ett lånelöfte, men fick avslag direkt. Förstod ingenting - vi äger ett attraktivt hus värderat till 5 000 000, ej överbelånat, inga hemmavarande barn och två sjyssta löner, vad var haken??

Jo, vi hade blancolån på över 500 000. Faaast, sa jag - det större lånet är ju på en husbil som är värd över 600 000?
Jo fast det spelar ingen roll, vi ser det som ett blancolån. Faaast, vi har ju huslån på över tre mille hos er och vill låna 1,5 istället? Dessutom ska blancolånet lösas vid försäljning med vinstpengar. Ja, men ni har blancolån blablabla... Det var ingen idé att fortsätta samtalet.

Så otroligt stelbent! Vi får inte minska ner våra lån till mindre än hälften (och mer än halvera huskostnaden då huset är mycket billigare i drift) bara för att vi köpt en husbil som gott och väl ryms i budgeten.
Vi har ung. 25 000 kvar efter att ALLT är betalat varje månad, inklusive mat, bensin, hus, sparande, bilar, husbil, medlemslånet o s v. Men det har ingen betydelse. Dörren är stängd hos SBAB för ett ev. husbyte för att de anser att vi har blancolån på över 500 000 fast det finns en husbil bakom lånet som är värd mer...

Hade vi haft en aning om att bankerna ser billån som blancolån trots att man bara har lånat max 80% av bilens värde skulle vi naturligtvis sett över vårt boende innan vi slog till på vårt "nya liv" med mindre hus, mindre att sköta och mer fritid att resa med husbilen.

Vi vände oss istället till Skandiabanken där vi fick ett lånelöfte som vida överstiger det vi planerar att köpa nästa boende för. Men det är ju ändå bara ett lånelöfte, inget är ju klart innan lånet är godkänt. Verkar krångligt att flytta...

 

[Sir Duke]

Tråkig sits. Ja liiite stelbent kanske, men jag förstår principen. En bil är som ett svart hål som äter pengar. Den har ingen värdeökning som ett hus. Den behåller inte heller sitt värde som konst eller guld. Utan den slits och rostar bort på 15-20 år. Även om du tycker den är fräsch och säljer den efter 10 år så gör du en brutal förlust. Det kostar ju 50 000 att vrida om startnyckeln på en ny bil. Sen fortsätter det rasa. Det är nog det banken tänker på - när bilen en dag är borta så finns billånet kvar, med andra ord finns ingen vidare säkerhet för dessa lån.

 

[TomasTW]

Swedbank - Jag gjorde enbart en förfrågan via formuläret på deras sida för att se vad som var rimligt att låna mest för skojs skull. Jag hade inget objekt att utgå ifrån.
Blev uppringd av någon ifrån kontoret i Stockholm (riktigt givande när jag bor i Umeå och fick mer eller mindre förklara för henne att det faktiskt finns bostäder ovanför huvudstaden). Tämligen otrevlig och pratade enbart om handpenningen som var mest viktigt av allt. Efter att hon dragit samma vals om igen i 5-6 gånger om just handpenningen så kände jag att det leder ingen vart och ville bara avsluta samtalet. Hon accepterade läget och skickade utlåtandet per papper.
Enligt Swedbank skulle jag max få låna en summa motsvarande en någorlunda ny Volvo.
Dock utan ett objekt då som sagt.

Hade ett liknade telefonsamtal med SEB för några månader sedan, vi bor för tillfället i Norge och ska snart flytta hem igen och tänkte kolla upp hur vi kunde göra med bostadsköp och eftersom inte har något SEB-kontor här fick vi ringa telefontjänsten. När jag hade nämn vår tänkta köpesumma smattrade hon på miniräknaren och sa summan vi skulle ha i kontantinsats och lagfart/pantbrev. Sedan blev det lite av ett frågeförhör om jag hade de pengarna eller inte med flera upprepande frågor om varifrån jag hade tänkt ta pengarna till kontantinsatsen till osv. Efter flera gånger påpekat att jag hade en större summa än den nämnda på sparkonton så kunde hon börja tänka sig diskutera vårt fall mer.

Men eftersom vi har en hyreslägenhet i Norge så var den tvungen att vara med i deras kalkyl trots jag påpekade att vi har 2 månaders uppsägningstid och vid ett eventuellt bostadsköp så är det oftast en likvärdig tid innan inflytt. Men detta fick inget gehör och med deras kalkyler baserade på att vi skulle ha råd att "gå-runt" med villan och hyreslägenheten i Norge fick jag en summa som skulle räcka till ett halvt hus där vi tänkt köpa. Blev knappast nöjd över bemötandet eller attityden i telefonsamtalet.

 

[dreamkåken2010]

Att 5x sin årsinkomst skulle vara taket kan inte stämma då jag och min sambo fått lånelöfte på 10x vår årsinkomst. Du kanske menade per person då? Dessutom planerar vi att istället för köpa begagnat bygga nytt och då behöver vi öka lånelöftet med 1.3mlj! Vi har lånelöfte från Nordea.

Vi bor i hyresrätt och har/kommer att ha, kontantinsatsen i sparade pengar, så kanske att banken ser det som en fördel eftersom vi endast har mitt CSN lån på 170t.

Låter märkligt med 10x årslön i lånelöfte?
Snabbt räknat, antaget att ni har 30.000 kr var i månadslön, blir lånelöftet 7.200.000 kr.
Lägger man på 15% handpenning, kommer ni som förstagångsköpare att kunna köpa objekt för nästan 8.500.000 kr.
Lägger man sen på de extra 1.300.000 ni skulle renovera(?) för är vi nära 10 miljoner.
Kan det stämma?

 

[Finndjävel]

Den här tråden ger mig rysningar men det är ju såhär massor av folk resonerar idag. Att skuldsätta sig för resten av livet bara för att få lika fin bil och villa som grannen är kanske inte alltid det bästa, speciellt när grannen resonerar likadant.
Det blir nån slags omvänd kommunism av det hela, istället för att alla har ingenting som i forna Sovjet så ska alla ha allting. Det kommer aldrig att fungera i längden och det blir inte roligt när luften går ur bubblan, tur som fan att man är skuldfri.

 

[Moomin]

Jag har nog bara bra erfarenheter av de svenska bankerna... men vissa är bättre än andra.
I början av 2000-talet så köpte vi vårt första hus... hade då SEB, då det var vår bank. Knappt 20 år torra så förstod vi inte bättre. Huset var 200kvm och vi var två pers som hade en "ung" inkomst. Åren gick, barn kom till, och kostnaderna därefter... så vi bytte bank, till SBAB, sänkte månadskostnaden med över 3000:- TACK! Det var inga problem.
Nåväl, vi bytte boende...heller inga problem att flytta säkerheten trots att den andra pluggade och inte hade ngn inkomst (Studielån räknades inte som inkomst).
Ngt år senare så separerade vi, och jag stod kvar med huset, då började SBAB att knorra, det fanns ngt blancolån, billån och ngn kreditkortsskuld... men det gick, de beviljade att jag fick ta över lånen själv, men bara för att det var ett så "speciellt läge". Hade SBAB länge...
Tills jag bytte till Handelsbanken typ 2011.... har en personlig bankkontakt, världens bästa....INGET är ett problem, så länge hon kan se att jag, och min nuvarande sambo har en tydlig plan. Givetvis allt inom rimliga ramar.... utan att "överkonsumera". Hon är tydlig med regler och vad som gäller... men allt går att diskutera.
Nu senaste projektet att värmekonvertera från el till vattenburet med bergvärme, så behövde vi pengar för projektet, inga problem, huset värderades efter hur det skulle vara när det är klart, och vi fick lånet, med villkoret att det ska vara klart till årsskiftet 2016-2017, då värderingen vinner kraft, och lånet kan bakas in i huslånet.

Så visst är det viktigt med en bra relation med sin bank, och att faktiskt även kunna vända sig till dem och säga att nu skiter det sig, hur ska vi lösa det? Då visar man också att man tar ansvar. (Nu har det inte hänt mig, men om utifall att ).....

 

[glasbetongsten]

Den här tråden ger mig rysningar men det är ju såhär massor av folk resonerar idag. Att skuldsätta sig för resten av livet bara för att få lika fin bil och villa som grannen är kanske inte alltid det bästa, speciellt när grannen resonerar likadant.
Det blir nån slags omvänd kommunism av det hela, istället för att alla har ingenting som i forna Sovjet så ska alla ha allting. Det kommer aldrig att fungera i längden och det blir inte roligt när luften går ur bubblan, tur som fan att man är skuldfri.

Visst kan du ha rätt i vissa fall, speciellt i mindre orter. I större städer kan det handla om så enkla saker som att få en bostad där man vågar ha barn växa upp och själv gå ut efter solnedgången...

 

[henq]

Den här tråden ger mig rysningar men det är ju såhär massor av folk resonerar idag. Att skuldsätta sig för resten av livet bara för att få lika fin bil och villa som grannen är kanske inte alltid det bästa, speciellt när grannen resonerar likadant.

Nog bor i ett bra område men tyvärr har vi inte gjort bostadskarriär så vi är ganska högt belånade. Å andra sidan är bostaden det enda ställe jag kan tänka mig att satsa på detta sätt. Vi har t ex en rostig Mazda från 2002 som enda bil som vi kommer köra slut på.

glasbetongsten ovan har en poäng...

 

[Squall Leonhart]

Den här tråden ger mig rysningar men det är ju såhär massor av folk resonerar idag. Att skuldsätta sig för resten av livet bara för att få lika fin bil och villa som grannen är kanske inte alltid det bästa, speciellt när grannen resonerar likadant.
Det blir nån slags omvänd kommunism av det hela, istället för att alla har ingenting som i forna Sovjet så ska alla ha allting. Det kommer aldrig att fungera i längden och det blir inte roligt när luften går ur bubblan, tur som fan att man är skuldfri.

Jag funderade fram och tillbaka på hur man inte skuldsätter sig idag men samtidigt ska leva ett vettigt liv med generella förutsättningar. Antingen skuldsätter man sig hos banken eller så pumpar man in pengar till någon hyresvärd. Mellanläget är att betala kontant för sin bostad eller ärva den och det är det enbart några få lyckligt lottade som kan göra.
Skillnaden är dock att en skuld kan jag påverka. Jag kan betala av skulden, men en hyresrätt blir aldrig billigare.

 

[Hullefar]

Handelsbanken gav oss högst lånelöfte.

Swedbank gav oss nästan lika högt men med betydligt bättre ränta.

SBAB ville ge oss hälften...

Länsförsäkringar var underliga... första handläggaren gav oss direkt lånelöfte motsvarande Swedbank men med lite sämre ränta. Hon slutade och nästa handläggare tittade förbryllat på siffrorna och ville knappt ge oss lån alls!

Vi valde Swedbank...

 

[heimlaga]

Jag funderade fram och tillbaka på hur man inte skuldsätter sig idag men samtidigt ska leva ett vettigt liv med generella förutsättningar. Antingen skuldsätter man sig hos banken eller så pumpar man in pengar till någon hyresvärd. Mellanläget är att betala kontant för sin bostad eller ärva den och det är det enbart några få lyckligt lottade som kan göra.
Skillnaden är dock att en skuld kan jag påverka. Jag kan betala av skulden, men en hyresrätt blir aldrig billigare.

Helt rätt tänkt!........ men jag skulle säga att det sunda mellanläget är att skuldsätta sig måttligt och betala av sitt lån småningom. Om man skalar bort det överflödiga är det enligt min åsikt sunt och vettigt att skuldsätta sig för att skaffa den bostaden man behöver.
Man kan leva ett förvånansvärt gott liv fastän man inte har allt.

 

[Finndjävel]

Jag funderade fram och tillbaka på hur man inte skuldsätter sig idag men samtidigt ska leva ett vettigt liv med generella förutsättningar. Antingen skuldsätter man sig hos banken eller så pumpar man in pengar till någon hyresvärd. Mellanläget är att betala kontant för sin bostad eller ärva den och det är det enbart några få lyckligt lottade som kan göra.
Skillnaden är dock att en skuld kan jag påverka. Jag kan betala av skulden, men en hyresrätt blir aldrig billigare.

Problemet är väl främst att skuldsättningen hela tiden växer och de som kan betala av sin skuld idag börjar bli få räknade. Speciellt i Sverige ökar hushållens skuldsättning lavinartat.
I Finland sneglar man ofta mot Sverige och ser den svenska ekonomin och hur man hanterat den senaste lågkonjunkturen som ett föredöme. Det som inte många tar i beaktande är dock att år 2005 så hade de finska och svenska hushållen samma skuldsättningsgrad, idag är skuldsättningen hos svenska hushåll ca. 50 procent större än den är i Finland. Det kan ju gå att hålla på så ett tag till men nånstans kommer väggen emot, bankerna lånar inte ut av välgörenhet utan vill nog ha sina pengar tillbaka.