40 617 läst · 412 svar
41k läst
412 svar
Kravbrev mot fildelare
Jepp här i Sverige, den är ganska gammal 2002-2005 typ, dvs före prate bay. Sökte lite men hittade ingen referens men den brukar dyka upp i media förr eller senare i dylika sammanhang. testa att googla runt.
Branschen är girig. Copyright och licensiering är olika för olika länder och områden, det som är tillgängligt i Nordamerika är inte tillgängligt här osv osv. Det är lite hemskt att de kommer undan med det och än värre att de inte inser att de själva byggt ett nätverk av fildelare (som konsekvens av deras egen dumhet).Ramnemark skrev:
Hade en hel del kontakt Bahnhof på 90-talet, hade jag haft en annan inriktning på karriären hade jag nog jobbat där istället för det jag nu gör.
Tja, girig och girig, inte vet jag.shieldfire skrev:Branschen är girig. Copyright och licensiering är olika för olika länder och områden, det som är tillgängligt i Nordamerika är inte tillgängligt här osv osv. Det är lite hemskt att de kommer undan med det och än värre att de inte inser att de själva byggt ett nätverk av fildelare (som konsekvens av deras egen dumhet).
De har en åtrådd vara och vill få så mycket betalt som möjligt.
Som alla andra som har en eftertraktad vara, inte säljer de som har olja den för mindre än max vad de kan få, inte säljer jag mitt hus för mindre än max vad jag kan få.
Möjligen säljer Röda korset sitt fika för lite mindre än vad de max kan få, med de flesta kramar ut de mesta de kan få för det de säljer.
Fast att den branschen beter sig korkat håller jag med om.
Att gå den juridiska vägen, och hota, stämma, skrämma massor av sina befintliga och ev framtida kunder anser de flesta andra företag vara en dålig idé, men inte dessa företag i upphovsrättsbranschen.
Bara för att man inte har kraft och mod att rucka på sin numera förlegade affärsmodell.
Redan i slutet av -90-talet fick jag min uppfattning klar. Det var faktiskt en speciell händelse som fick mig att tänka att nu är det gamla systemet snart slut, och musikbolagen får hitta på nya sätt (eller tja, det var även en annan företeelse också men iaf).
Napster var relativt nytt, en tjej på besök vart nyfiken så jag visade henne lite.
"Och såhär söker man osv..." jag visade... Hon frågade plötsligt "Kan du t.ex. hitta den och den skivan?"
"Japp, jag kollar här"
Ja den dök upp, jag provade att ta ner den, det gick faktiskt fort och den mp3-rippningen var faktiskt felfri (det var mycket som fungerade dåligt på napster-tiden.
Så några minuter efter frågan kunde vi lyssna, då frågade jag henne om hon ville ha skivan på CD och kunna lyssna hemma.
Så brände jag ner det hela på en CD.
Och då slog det mig plötsligt, att på efter 20 minuter ifrån att hon tänkte på denna skiva så stod hon med ett ex i handen. På den tiden hade hon inte ens hunnit halvvägs in till skiv-affärn.
Jag tänkte vidare att detta bara måååste förändra sättet att konsumera musik, distribuera musik, betala för musik.
Men jag tycker det hänt förvånansvärt lite, trots att de haft över 15 år på sig att fundera.
Själv insåg det det logiska och det oundvikliga i en tjänst som spotify redan då, (sent 90-tal).
Det är i princip definitionen på girighet du ger exempel på. Det enda som betyder något är pengarna.Mikael_L skrev:
Jag vet många som sålt sina hus för ett lägre pris än vad de kunde fått, helt enkelt för att de inte bara värderade pengarna utan även att de fick rätt köpare. Det är ganska viktigt för en hel del, något som vi ju konstaterar gång efter annan här på byggahus också.
Medlem
· Västra Götaland
· 2 253 inlägg
Som jag länge misstänkt alltså: Marknadsekonomi = Girighet.
Det vi alla frågar oss...Mikael_L skrev:Tja, girig och girig, inte vet jag.
De har en åtrådd vara och vill få så mycket betalt som möjligt.
Som alla andra som har en eftertraktad vara, inte säljer de som har olja den för mindre än max vad de kan få, inte säljer jag mitt hus för mindre än max vad jag kan få.
Möjligen säljer Röda korset sitt fika för lite mindre än vad de max kan få, med de flesta kramar ut de mesta de kan få för det de säljer.
Fast att den branschen beter sig korkat håller jag med om.
Att gå den juridiska vägen, och hota, stämma, skrämma massor av sina befintliga och ev framtida kunder anser de flesta andra företag vara en dålig idé, men inte dessa företag i upphovsrättsbranschen.
Bara för att man inte har kraft och mod att rucka på sin numera förlegade affärsmodell.
Redan i slutet av -90-talet fick jag min uppfattning klar. Det var faktiskt en speciell händelse som fick mig att tänka att nu är det gamla systemet snart slut, och musikbolagen får hitta på nya sätt (eller tja, det var även en annan företeelse också men iaf).
Napster var relativt nytt, en tjej på besök vart nyfiken så jag visade henne lite.
"Och såhär söker man osv..." jag visade... Hon frågade plötsligt "Kan du t.ex. hitta den och den skivan?"
"Japp, jag kollar här"
Ja den dök upp, jag provade att ta ner den, det gick faktiskt fort och den mp3-rippningen var faktiskt felfri (det var mycket som fungerade dåligt på napster-tiden.
Så några minuter efter frågan kunde vi lyssna, då frågade jag henne om hon ville ha skivan på CD och kunna lyssna hemma.
Så brände jag ner det hela på en CD.
Och då slog det mig plötsligt, att på efter 20 minuter ifrån att hon tänkte på denna skiva så stod hon med ett ex i handen. På den tiden hade hon inte ens hunnit halvvägs in till skiv-affärn.
Jag tänkte vidare att detta bara måååste förändra sättet att konsumera musik, distribuera musik, betala för musik.
Men jag tycker det hänt förvånansvärt lite, trots att de haft över 15 år på sig att fundera.
Själv insåg det det logiska och det oundvikliga i en tjänst som spotify redan då, (sent 90-tal).
hur gick det med tjejen?
Som jag sa tidigare. Den tekniska aspekten kring huruvida man delat ut hela eller bara delar av filen har inte tillmäts någon juridisk betydelse. Inte heller att ställa ner sin uppladdningshastighet. Man kan ha åsikter om det korrekta i denna bedömning, men det är den bedömning som tekniskt okunniga domstolar gör än idag, och det är inte att rekommendera om man skulle bli åtalad. (Åtminstone inte av mig). Alla fällande domar till dags dato bygger på något av följande:Ramnemark skrev:
- Den åtalade har medgett fildelning
- Den åtalades dator har beslagtagits och man har där kunnat finna loggar som bevisar fildelning, alternativt man har kunnat hitta chatloggar som påvisat handling och/eller uppsåt.
- En kombination av ovanstående.
Där man inte genomfört husrannsakan, alternativt enbart kommit över krypterade diskar och där den misstänkte inte medverkat under förhör har förundersökningarna lagts ner och det har inte ens gått till åtal.
Ni kan dra era egna slutsatser av detta...
Relevant dom i sammanhanget:
https://lagen.nu/dom/nja/2014s859
"olovligen dels gjort sammanlagt 60 filmverk eller delar av dem tillgängliga för allmänheten genom att överföra dem i nätverk på internet som använt sig av fildelningsprotokollet BitTorrent"
Överklagandet i Hovrätten ledde till följande förtydligande:
"När det gäller upphovsrättsligt förfogande genom exemplarframställning (2 § andra stycket upphovsrättslagen [1960:729]) har HD slagit fast att delar av e... upphovsrättsintrång enligt 2 och 53 §§ URL."
Redigerat:
Som sagt, det är möjligt i teorin men lycka till med att bevisa att du enbart medverkat till att sprida 1% av ett upphovsrättsskyddat verk på teknisk väg i domstol...thomasx skrev:Det är väl tillåtet att använda en liten del av ett verk. T.ex. kan en lärare kopiera en sida ur en bok i ett gäng ex och dela ut till sina elever utan att bryta mot upphovsrätten, men inte hela boken, och antagligen inte ett helt kapitel. Jag är osäker på var gränsen går, men ganska säker på att det finns en gräns >0.
Så om man sprider 1% av ett verk, så borde man inte kunna fällas, men det finns säkert en uppsjö av motargument
Är det inte åklagaren/motparten som ska bevisa att du spridit över en procent?timmelstad skrev:
Var nu just en procent kommer ifrån.
Ja det var intressant läsning. Det intressanta är att han erkänt, de har datorn i beslag, och straffet blir böter på 8000kr. Spridningskollen kräver 2000kr utan att ha bevisat något.timmelstad skrev:Som jag sa tidigare. Den tekniska aspekten kring huruvida man delat ut hela eller bara delar av filen har inte tillmäts någon juridisk betydelse. Inte heller att ställa ner sin uppladdningshastighet. Man kan ha åsikter om det korrekta i denna bedömning, men det är den bedömning som tekniskt okunniga domstolar gör än idag, och det är inte att rekommendera om man skulle bli åtalad. (Åtminstone inte av mig). Alla fällande domar till dags dato bygger på något av följande:
- Den åtalade har medgett fildelning
- Den åtalades dator har beslagtagits och man har där kunnat finna loggar som bevisar fildelning, alternativt man har kunnat hitta chatloggar som påvisat handling och/eller uppsåt.
- En kombination av ovanstående.
Där man inte genomfört husrannsakan, alternativt enbart kommit över krypterade diskar och där den misstänkte inte medverkat under förhör har förundersökningarna lagts ner och det har inte ens gått till åtal.
Ni kan dra era egna slutsatser av detta...
Relevant dom i sammanhanget:
[länk]
"olovligen dels gjort sammanlagt 60 filmverk eller delar av dem tillgängliga för allmänheten genom att överföra dem i nätverk på internet som använt sig av fildelningsprotokollet BitTorrent"
Åklagaren kommer åtala för brott mot upphovsrättslagen. Några har i tråden anfört argumentet att om man inte seedat en hel fil via torrent så borde man inte kunna fällas. thomasx tog i inlägg #254 upp just "1%".Alfredo skrev:
Min poäng var att det knappast är det bästa motargumentet att i en rättegång försöka hävda att man inte delat ett helt verk utan endast delar av det som var för sig inte har verkshöjd, utan det är bättre att hålla sig till att man inte medger någonting alls, då det är ett svårnavigerat resonemang att föra, även om Svea Hovrätt i tidigare nämnda dom kommit fram till att delar av en torrentfil i sig inte är tillräckligt.
..och svaret är nej enligt gällande praxis (det har fastslagits då denna dom varit uppe i HD. Men som sagt, hur styrker man att man bara delat 1%... Bättre då att inte medge att man spridit upphovsrättsskyddat material. (Eftersom det i praktiken är samma sak).Ramnemark skrev:
Jag kan se ett argument i förlängningen där, om man fälls, överklagar med hänvisning till att man inte spridit ett komplett verk och hänvisar till tidigare nämnda dom, men då kommer man som sagt behöva belägga sitt påstående med motbevisning. Ironiskt nog...