lars_stefan_axelsson skrev:
Dessutom så har vi ju "Iron law", dvs man måste betala dem så mycket att de och deras familjer iaf kan överleva.
Jag önskar att det där skulle vara sant....... men att påstå att arbetsgivaren måste betala så hög lön att arbetstagaren med familj kan överleva är oerhört naivt.
När en arbetstagare har sålt alla sina ägodelar och köpt mat för pengarna och blir för svag av undernäring får han sparken och så anställer man nästa.
Det är så den nyliberala fria arbetsmarknaden utan socialskydd fungerar runtom i världen både i nutid och dåtid.

I ett mindre format har jag råkat ut för samma sak i Finland. Många många arbetsplatser som jag har blivit erbjuden har varit avlönade på en nivå som nätt och jämt skulle räcka till samma levnadsstandard som en bostadslös rumänsk tiggare. Somliga har visat sig vara helt oavlönade det första året eller så har arbetsgivaren krävt att jag skall betala skyhöga mutor åt honom för att få börja arbeta för en skitlön.
De får tydligen folk som vill arbeta på sådana villkor...... arbetslösheten är hög och alltid finns det någon långtidsarbetslös som är antingen korkad eller desperat.
Lyckligtvis har vi ett någorlunda fungerande socialskydd så man kan tacka nej till arbeten som man inte kan överleva på. Om regeringen gör verklighet av sitt tal om att skrota socialskyddet blir man tvungen att ta emot sådana arbeten.......... och varenda tänkande människa inser att man snabbt förlorar arbetsförmågan av att leva som undernärd uteliggare vintertid.......
 
heimlaga skrev:
Jag önskar att det där skulle vara sant....... men att påstå att arbetsgivaren måste betala så hög lön att arbetstagaren med familj kan överleva är oerhört naivt.
Det där avhandlade Blå Tåget redan på 70-talet.
 
lars_stefan_axelsson skrev:
Varför inte? Det är ungefär lika rimligt som att inte göra det...

Eftersom vi idag lever i en global ekonomi, där vi påverkas stort av vad som händer i världen i stort så är det svårt att säga att det ena eller det andra är "rätt". Att jämföra historiska räntor då vi både hade en annan valuta (innan ca 1970) och dessutom en annan valutapolitik (fast växelkurs) med nu låter sig knappast göras.

När dessutom de globala indikatorerna pekar neråt över tid (det är ju trots allt medelklassen som driver ekonomin), så pekar iaf inte det på några drastiska höjningar.

Vi har ju dagens lågräntepolitik av en orsak, inte pga några politiska nycker som enkelt skulle kunna komma att ändras...
I mitt fall för att minimera risken att behöva gå ifrån hus och hem. Politiska nycker hinner ändras en hel del på hundra år, som vi som minns 1900-talet vet.
 
heimlaga skrev:
Jag önskar att det där skulle vara sant....... men att påstå att arbetsgivaren måste betala så hög lön att arbetstagaren med familj kan överleva är oerhört naivt.
När en arbetstagare har sålt alla sina ägodelar och köpt mat för pengarna och blir för svag av undernäring får han sparken och så anställer man nästa.
Det är så den nyliberala fria arbetsmarknaden utan socialskydd fungerar runtom i världen både i nutid och dåtid.
Nej, det är inte naivt. Men det är naturligtvis en asymptotisk sanning. Det är klart att man i ett övergångsskede kan betala arbetare så lite att de svälter ihjäl, men eftersom tillgången trots allt är begränsad (även om den är stor) så kommer man till slut att hamna i en jämnvikt.

Vi har som tur är aldrig observerat den här effekten i verkligheten i stationärt tillstånd, och många ekonomer är inte så pessimistiska att de egentligen tror på den. Vi får typiskt en revolution långt innan vi når ett så här otäckt tillstånd.
 
Ulric skrev:
I mitt fall för att minimera risken att behöva gå ifrån hus och hem. Politiska nycker hinner ändras en hel del på hundra år, som vi som minns 1900-talet vet.
Ja, fast nu var ju min poäng att vi har det här tillståndet pga av faktorer som till stora delar står utanför politiska nycker. Dvs, att tillståndet inte påverkas så mycket av sådana. Politiker, även de med stor politisk vilja bakom ryggen kan bara göra så mycket. Poängen med Kung Knuts demonstration på stranden var just att även om han var kung med nästan gudomlig makt, så kommer tidvattnet att rulla in ändå, oavsett om han beordrar det att inte göra så.

Sedan så är det naturligtvis bra att undvika skuldsättning, inte tu tal om det. Nu diskuterar vi dock inte det, utan hur stor risk en viss skuldsättning medför.

Och det är i den debatten jag påpekar att just historiska jämförelser är betydligt vanskligare att göra än vad alla tycks tro. Det är inte så lätt som att säga att "genomsnittsräntan har varit si och så" för vi jämför inte liknande situationer. Det är mycket som fundamentalt ändrats bara de senaste decennierna. (Jag själv som bodde i Göteborg förra gången som huspriserna kraschade väntade exv alldeles för länge innan vi klev in på marknaden eftersom det var tydligt för mig att vi hade samma situation den här gången. Men så var det ju inte. Och det är jag några miljoner fattigare/mera skuldsatt pga...)
 
Jag fortsätter frågvisheten, svara om du orkar :)

d b skrev:
Du säger det själv, nominella räntan. Realräntan var förvisso högre men inte väldigt mycket högre på 80-talet än på 00-talet för finanskrisen.
Är inte realräntan en bra måttstock? Det är ju trots allt den som styr räntekostnaderna.

d b skrev:
Anledningen till att räntan var hög 1991-1992 var den fasta växelkursen. För att skydda den måste RB höja räntan, annars, pga krisen, Sveriges dåliga konkurrenskraft/höga kostnadsläge osv flöt kapitalet ut ur landet = sålde kronor och köpte dollar, pund, d-mark osv = depreciering av SEK utanför det acceptabla intervallet.
91-92 befann sig Sverige i en bank-/fastighetskris, låg inte de till grund för den höga räntan?

d b skrev:
I och med att det inte finns någon växelkurs att försvara längre är enda anledningen till att de nominella räntorna skulle gå upp att inflationen hamnar ovanför målet, men realräntan behöver inte påverkas i ett sådant scenario (eftersom realränta = nominell ränta - inflation). Med andra ord, om räntan skulle hamna på 7,5% nästa år är enda anledningen till detta att inflationen dragit iväg till, säg, 5% = realräntan är fortfarande bara 2,5%.
Kan du utveckla varför realräntan inte skulle kunna skena iväg på samma sätt som inflationen ev. skulle kunna skena iväg.

Inflationen är ju trots allt något som RB försöker hålla på en jämnlåg nivå.

d b skrev:
Första året eller två något sådant händer kan ju vara lite skakiga för de som har små marginaler eftersom lönehöjningar och annat sker med viss eftersläpning men klarar men de första åren är hög inflation bingo för folk med höga lån. Tänk dig själv, du har lån på 3 Mkr och inflationen är 5%. Ditt lån sjunker realt med 150 000:- om året/12 500:-/månad utan att du behöver göra något alls.
Sett från ett privatekonomiskt synsätt är väl ändå inflationen irrelevant? Jag kan endast påverka avkastningen på mina investeringar och den vill jag - oavsett inflation - ha så hög som möjligt. Inflationen påverkar oss alla och jag ser inga fördelar med hög inflation för en högbelånad person, det medför ju ökade kostnader och ett sämre utgångsläge för ytterligare belåning.
 
R
Success skrev:
Jag fortsätter frågvisheten, svara om du orkar :)



Är inte realräntan en bra måttstock? Det är ju trots allt den som styr räntekostnaderna.
Vad är egentligen frågan?


91-92 befann sig Sverige i en bank-/fastighetskris, låg inte de till grund för den höga räntan?
Nej, kausaliteten gick åt andra hållet. Vi hade fast växelkurs och pga dålig inhemsk politik under 80-talet och tidigare var konkurrenskraften urgröpt. Detta ledde till valutaflykt som hotade växelkursen och för att kompensera för detta höjdes räntan (kombinerat med en del andra åtgärder, tex minskad avdragsrätt, skattereformen mm) vilket ledde till krisen.

Kan du utveckla varför realräntan inte skulle kunna skena iväg på samma sätt som inflationen ev. skulle kunna skena iväg.

Inflationen är ju trots allt något som RB försöker hålla på en jämnlåg nivå.
Just pga formeln nominell ränta - inflation = realränta. Räntan kommer endast höjas om inflationen dragit iväg (eftersom det inte längre finns någon växelkurs att försvara). När inflationen drar iväg sjunker ju realräntan så räntehöjningen återställer bara realräntan till vad den (ungefär) var innan inflationen drog iväg.

Sett från ett privatekonomiskt synsätt är väl ändå inflationen irrelevant? Jag kan endast påverka avkastningen på mina investeringar och den vill jag - oavsett inflation - ha så hög som möjligt. Inflationen påverkar oss alla och jag ser inga fördelar med hög inflation för en högbelånad person,
Förstår inte riktigt frågan. 2% inflation på ett lån på 3 Mkr innebär ju att du automatiskt amorterat 60 000:- om året, 5 000:-/månad - pengar som stjäls av de som har överskott. Är inflationen 10% blir ju effekten mycket större.

det medför ju ökade kostnader och ett sämre utgångsläge för ytterligare belåning.
Tvärtom. Hög inflation är gynnsamt för folk med lån eller som planerar att låna. Inflation är däremot dåligt för ekonomin som helhet eftersom det förstör prismekanismen (vilket leder till suboptimala investeringar, tex i fastigheter istället för IT-infrastruktur) och gynnar ett oansvarigt beteende (moral hazard).
 
  • Gilla
lars_stefan_axelsson
  • Laddar…
lars_stefan_axelsson skrev:
Nej, det är inte naivt. Men det är naturligtvis en asymptotisk sanning. Det är klart att man i ett övergångsskede kan betala arbetare så lite att de svälter ihjäl, men eftersom tillgången trots allt är begränsad (även om den är stor) så kommer man till slut att hamna i en jämnvikt.

Vi har som tur är aldrig observerat den här effekten i verkligheten i stationärt tillstånd, och många ekonomer är inte så pessimistiska att de egentligen tror på den. Vi får typiskt en revolution långt innan vi når ett så här otäckt tillstånd.
Nu avslöjade du en total brist på kunskap om den del Europas historia som ligger före första världskriget. Skrämmande........ att folk kan vara sådär frikopplade från verkligheten.

När folk svälter har de ingen köpkraft och då krymper marknaden för alla slags varor inklusive matvaror som ingen har råd att köpa. Det blir överproduktion och man lägger ned produktion och ännu fler blir utan att leva av när konkurrensen om de återstående arbetsplatserna pressar ned lönerna. Hela ekonomin kraschar totalt om man inte bryter mot reglerna för den heliga fria marknaden och höjer lönerna och delar ut nödhjälp.
Faktum är att svältdrabbade områden på en fri marknad exporterar mat. För att ingen lokalt har råd att köpa den mat som produceras.
Om du vill studera hur ett sådant system fungerar kan du titta på hungersnöden på Irland 1849 och fattigåren 1867-68 i Österbotten och Norrland.

Industristäderna i Storbritanninen kring sekelskiftet 1900 är ett bra exempel på svältande arbetarklass i ett stabilt tillstånd. Har du läst boken "Avgrundens Folk"? Läs den innan du kommer med fler ogrundade påståenden. Där redogör författaren i detalj för en arbetarfamiljs inkomster respektive levnadskostnader. Vid den tiden var det visserligen ovanligt att folk dog av akut svält men miljoner dog av sjukdomar som i grunden berodde på långvarig undernäring och dödligt låg levnadsstandard.
 
heimlaga skrev:
Nu avslöjade du en total brist på kunskap om den del Europas historia som ligger före första världskriget. Skrämmande........ att folk kan vara sådär frikopplade från verkligheten.

När folk svälter har de ingen köpkraft och då krymper marknaden för alla slags varor inklusive matvaror som ingen har råd att köpa. Det blir överproduktion och man lägger ned produktion och ännu fler blir utan att leva av när konkurrensen om de återstående arbetsplatserna pressar ned lönerna. Hela ekonomin kraschar totalt om man inte bryter mot reglerna för den heliga fria marknaden och höjer lönerna och delar ut nödhjälp.
Faktum är att svältdrabbade områden på en fri marknad exporterar mat. För att ingen lokalt har råd att köpa den mat som produceras.
Om du vill studera hur ett sådant system fungerar kan du titta på hungersnöden på Irland 1849 och fattigåren 1867-68 i Österbotten och Norrland.

Industristäderna i Storbritanninen kring sekelskiftet 1900 är ett bra exempel på svältande arbetarklass i ett stabilt tillstånd. Har du läst boken "Avgrundens Folk"? Läs den innan du kommer med fler ogrundade påståenden. Där redogör författaren i detalj för en arbetarfamiljs inkomster respektive levnadskostnader. Vid den tiden var det visserligen ovanligt att folk dog av akut svält men miljoner dog av sjukdomar som i grunden berodde på långvarig undernäring och dödligt låg levnadsstandard.
1) Vi har inte riktigt den tonen här på byggahus. Något jag tycker om och värnar. Du borde göra detsamma.

2) Du håller ju med mig så varför överorden?

Eller hänger du upp dig på "stationärt tillstånd"? Samtidigt som du i dina motexempel väljer enskilda nödår! Det är transienter per definition, och inte systemet i stationärt tillstånd.

The Iron Law of wages, formulerades ju dessutom under 1800-talets industrialisering i England, så den är definitivt ett barn av tiden före första världskriget. Och vi har ju stadigt sedan dessa förbättrat lönearbetarnas situation, vilket naturligtvis är ett av de kraftigaste argumenten emot.
 
Ursäkta tonarten men jag var tvungen att ta till litet grövre ord för att få upp dina ögon.

Jag argumenterar som jag gör att jag lever i en verklighet där man under de senaste 8 åren kraftigt har försämratlönearbetarnas situation och där ytterligare försämringar är på kommande i en nedåtgående spiral som vi inte ser något slut på.
Vi är redan på en nivå där somliga familjer med två heltidsarbetande föräldrar i trakter med höga hyror tvingas dryga ut lönen med socialbidrag. Vi är redan på en nivå där man måste ha en ärvd förmögenhet att leva på för att ha råd att ta emot de flesta anställningar som erbjuds. Vi är redan på en nivå där jag som 34-årig snickare börjar inse att jag aldrig kommer att ha råd att flytta hemifrån och att vi kan behålla huset enbart för att mina föräldrar gjorde sig skuldfria i tid.
Det är inga överord. Det är finländsk vardag!

Jag tror att bästa sättet att behålla en positiv trend i samhället är att vara medveten om hur snabbt den vänder till en negativ spiral när man börjar ta den för given.
Tyvärr ser jag exakt samma aningslöshet nu i Sverige som för 7-8 år sedan i Finland och jag vill inte att ni också skall hamna i skiten.
 
  • Gilla
Mikael_L
  • Laddar…
heimlaga skrev:
Ursäkta tonarten men jag var tvungen att ta till litet grövre ord för att få upp dina ögon.
Och även det var onödigt. Mina ögon är vidöppna. Så du argumenterar nog emot något du tror jag sagt, inte något jag faktiskt gett uttryck för. Jag är personligen uppriktigt oroad över den press som satts på medelklassen i västvärlden, där särskilt USA leder en mycket oroande utveckling och trend. Skall man tro Piketty (och det gör jag, om inte förbehållslöst) så kan det vara så att den utveckling vi haft under nittonhundratalet tyvärr var en anomali, och att sakernas normaltillstånd är en betydligt tråkigare verklighet, där få har allt. För varierande men ändå tråkiga värden på "få" och "allt".

Den mycket spännande politiska situation med vi har idag i USAtvå populist-kandidater (en med huvudet påskruvat, och en med huvudet under armen ;)) är ju en direkt följd av detta. Det går en våg av "anti-etablissemangs" engagemang genom USA just nu, eftersom folk förstår att systemet inte tillvaratar deras ekonomiska intressen. Man är bara inte till mans helt klara över orsakerna och lösningen.

En sådan ekonomisk ordning som vi är på väg att få, är dessutom inte ens ekonomiskt hållbar, se här en miljardär som inte skäms för att vara kapitalist som själv insett problemet (och vars åsikter ansågs så kontroversiella att de först censurerades).

Vad har det här med räntan att göra? Jo, precis just det att det är den press som västerlandets ekonomiska motorer, alltså medelklassen, satts under, med stagnerande inkomster och ökande kostnader som gör att vi oavsett hög eller lågkonjunktur kan ha minusräntor. Nu är vi ju pga vår politik förskonade i Sverige från mycket av dessa effekter, och vi har den ränta vi har eftersom vi är små och därför inte kan skilja oss för mycket från vår närmaste omvärld. (Det är ju ett skäl till att vi har de huspriser vi har. Våra köpare har fortfarande råd att ta stora lån, något man inte har i samma utsträckning på andra/alla ställen.) I en föränderlig omvärld så är ju även vi satta under press som system och nation, så får vi räkna med att vi kommer ha kvar nuvarande förhållanden under överskådlig tid. Jag ser inga tecken på att situationen i stort kommer att ändras.
 
R
heimlaga skrev:
Ursäkta tonarten men jag var tvungen att ta till litet grövre ord för att få upp dina ögon.

Jag argumenterar som jag gör att jag lever i en verklighet där man under de senaste 8 åren kraftigt har försämratlönearbetarnas situation
Vad är din källa? För det ser inte ut som du beskriver när man tittar på statistiken

http://www.findikaattori.fi/sv/13
 
Min källa är min egen och mina bekantas vardagsverklighet.

Observera att findikaattori talar om medellön. Statistiska medellönen är väl strax under 3000 euro i månaden men det är få som tjänar så mycket. En liten högavlönad minoritet förvränger statistiken.

En vanlig månadslön ligger någonstans mellan 1400 och 2600 euro före skatt. Som frilansande timmerman brukar min månadsinkomst variera vilt mellan 800 och 2200 euro före skatt efter avdragna verktygskostnader.
 
tommib
Plural av anekdot är inte data. Men jag skulle inte helt avskriva heimlagas verklighetsbild heller.

Här är en bättre visualisering som visar på disponibel inkomst, median. Den visar tyvärr en tråkig trend senaste åren.
http://www.findikaattori.fi/sv/60

Här är en som visar upplevda ekonomiska problem. Roligare trend.
http://www.findikaattori.fi/sv/116

Kul sida det där...
 
tommib skrev:
Plural av anekdot är inte data.
Så sant så sant........ kanske jag var litet för kategorisk.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.