"Problemet" med asbest är att det är väldigt stabilt (vilket förmodligen var orsaken till att det började användas från början). Jag antar att mindre fibrer skulle kunna tas omhand av immunförsvaret i lungorna, och kapslas in - om du är verkligt intresserad kan jag gå igenom den vetenskapliga litteraturen och se vad man vet? Om du har hittat källor som säger att man med maskiner eller mat kan avlägsna asbest får du gärna skicka källorna, så kan jag tala om för dig om det är vetenskapligt eller bara hokus pokus. Skicka gärna ett PM om du inte vill avhandla det i tråden. Just lungor kan jag en del om, så jag hjälper gärna till om jag kan.
Huruvida barn är mer eller mindre känsliga än vuxna vet jag inte, och jag är ganska säker på att man aldrig studerat det. Möjligen har någon undersökt om barn till personer som arbetade på asbestfabriker är mer eller mindre drabbade.
Det är viktigt att förstå vilka personer som drabbas av mesoteliom, och förstå hur de exponerades. Många tror att asbest är som en giftgas eller mjältbrandssporer, så är det inte. Men ordet absest är väldigt laddat, och ofta reagerar man starktare än man behöver eftersom man får en bild av ett scenario i huvudet.
Det finns ganska mycket epidemiologiska undersökningar gjorda, försök hitta ordentlig vetenskaplig litteratur att läsa om du söker fakta. Lite ovant i början om man inte är van, men denna typ av information är ofta källan till sådant man kan läsa på div informationssidor, patientorganisationer etc, vilket innebär att du får informationen direkt, utan att någon annan filtrerat den eller översatt den.
Uppdatering, jag tittade snabbt igenom detta med barn och asbest och det finns ett fåtal beskrivningar av detta, då barn har exponerats för mycket höga halter eller under lång tid, dvs man kan jämföra detta med personer som arbetat i frabriker.
Eftersom det är så få beskrivningar kan man sluta sig till att det är mycket ovanligt, då ganska många barn faktiskt växte upp infamiljer där någon förälder arbetade med asbest. Sannolikt krävs något mer än att bara inandas lite asbest, t.ex. att man börjar röka som ung, eller nedärvda faktorer som ökar risken.
Huruvida barn är mer eller mindre känsliga än vuxna vet jag inte, och jag är ganska säker på att man aldrig studerat det. Möjligen har någon undersökt om barn till personer som arbetade på asbestfabriker är mer eller mindre drabbade.
Det är viktigt att förstå vilka personer som drabbas av mesoteliom, och förstå hur de exponerades. Många tror att asbest är som en giftgas eller mjältbrandssporer, så är det inte. Men ordet absest är väldigt laddat, och ofta reagerar man starktare än man behöver eftersom man får en bild av ett scenario i huvudet.
Det finns ganska mycket epidemiologiska undersökningar gjorda, försök hitta ordentlig vetenskaplig litteratur att läsa om du söker fakta. Lite ovant i början om man inte är van, men denna typ av information är ofta källan till sådant man kan läsa på div informationssidor, patientorganisationer etc, vilket innebär att du får informationen direkt, utan att någon annan filtrerat den eller översatt den.
Uppdatering, jag tittade snabbt igenom detta med barn och asbest och det finns ett fåtal beskrivningar av detta, då barn har exponerats för mycket höga halter eller under lång tid, dvs man kan jämföra detta med personer som arbetat i frabriker.
Eftersom det är så få beskrivningar kan man sluta sig till att det är mycket ovanligt, då ganska många barn faktiskt växte upp infamiljer där någon förälder arbetade med asbest. Sannolikt krävs något mer än att bara inandas lite asbest, t.ex. att man börjar röka som ung, eller nedärvda faktorer som ökar risken.
Redigerat:
När jag läste detta så tänkte jag på "raddforasbest". Är det du igen?
Oavsett tänkte jag skulle försöka svara på dina (många) frågor för att dämpa din oro:
Omöjligt att svara på hur mycket ni fått i er, men uppskattningsvis har slipningen av fönsterbrädorna bidragit till förhöjda koncentrationer asbest i luften under ett antal dagar, som ni andats in under den tid ni varit i lägenheten. Koncentrationen kan ha varit högre än låg, men att andas in dessa koncentrationer asbest under ett par dagar, bidrar isolerat till en försumbar, nästintill omätbar riskökning. Med tiden (10 månader) så har den höga asbestkoncentrationen i luften minskat kraftigt, och en delmängd fibrer har istället sjunkit ner och landat på golv, möbler, väggar etc. Resten av fibrerna har sannolikt sugits ut via ventilation/vädring. Så under tio månader har ni levt i koncentrationer av asbest som avklingat med tiden. Summerat har ni alltså andats in lägre koncentrationer asbest under ett antal månader. Uppskattning av riskökning av detta, skulle likväl landa på något i stil med "försumbar risk", men inte noll. Detta svar förutsätter dock att ni ser till att bli av med eventuell kvarstående kontaminering, så att inte denna perioden blir längre.
Men Amosit: Nej, användes ej till asbestcement.
Tremolit: Har aldrig använts i industriella sammanhang, har endast förekommit som förorening i vissa produkter ibland, t ex talk.
Krokidolit: användes under kort period av Lomma eternit vid brist på krysotil, uteslutet att fönsterbrädorna innehöll det, eftersom provet visade på krysotil.
(2) Slipningen (när den kom åt själva eterniten) kan ha frigjort en hög koncentration krysotil i luften, har tyvärr inget exempelscenario på hur många fibrer per milliliter luft det skulle ge. Allt mellan 5 - 50 fibrer per milliliter luft om man skulle gissa.
(3) Byggaren i ert fall, eftersom han/hon sannolikt kommer att upprepa dessa misstag i under andra renoveringsjobb och exponera sig mer än denna gång, jämfört med er som kommer att åtgärda ert luftproblem. Annars så kan ju boende utsättas minst lika mycket som en byggare, utifall att de boende lever ovetandes i en kontaminerad bostad under längre tid. Många renoverar ju även hemma själva, och kontaminerar ovetandes sina bostäder på samma sätt. Det är inte bra.
Jag kan hänvisa till källor för detta lite grova påstående, om du vill.
(2) Man spenderar ju mer tid inomhus än ute, så logiskt är väl det "farligare" (8 timmar sömn + vaken tid inomhus + rimligen inomhus på jobbet om man inte jobbar med något utomhus)
(3) Det tar ett par månader minst, om man inte använd luftrening eller speciella utsugsanordningar. Men ut kommer det mesta förr eller senare, även om en delmängd fastnar och blir kvar.
(2) Medicinska studier (på råttor o möss) har visat att krysotil kan brytas ned efter viss tid, 8 - 12 månader. Amosit och krokidolit bryts inte ned förrän efter flertalet år, jämförelsevis. Men det är ointressant, då fibrerna redan hunnit sätta igång inflammationer och triggat andra skadliga mekanismer.
(3) Nej.
(2) Ja, sakteliga försvinner fibrerna via ventilation/vädring. Dock har man kvar en delmängd fibrer som fastnar i möblemang och kläder etc. Om du tvättat kläderna ett antal gånger så är de ok. Resten kan du våttorka. Textilier (sofföverdrag etc) kan du dammsuga med en speciell dammsugare med hepa13 filter (ej din hushållsdammsugare dock, av kontamineringsskäl). Möjligen bör ni även köra en industriell luftrenare under ett par dygn i lägenheten (efter våttorkning)
(3) Inga omfattande skador. Om er inomhusluft är ok nu, och det inte längre finns någon källa som kontaminerar luften, så kommer ni heller ej få någon skada. Risken är åtminstone otroligt liten.
(2) Mycket låg.
(3) Barn klarar det i regel lika bra som vuxna, men är i ett sämre utgångsläge pga låg ålder. Helt enkelt för att ju längre du lever desto mer asbest hinner man få i sig. Får man då i sig doser i lägre ålder så är det ju sannolikt att man får i sig mer genom åren jämfört med någon som inte fått i sig något under barndomen.
En annan sanning är latenstiden innan man blir sjuk av asbestexponeringar (30-40 år i snitt)
Är man 5 år gammal och blir exponerad av asbest så är ju risken större att man "hinner" bli sjuk, jämfört med en 50-åring som blir exponerad. Sannolikt hinner 50-åringen aldrig bli sjuk, eftersom han/hon kommer att "hinna" dö av andra orsaker. Givet detta så är barn känsligare såklart.
Det är större chans att man blir mördad under sin livstid. Att bli sjuk i asbestos är lika med 0%.
Men hör nu: DET FINNS ÄNDÅ EN CHANS ATT NI BLIR SJUKA. Så är det. Ingen kan ge dig något betryggande svar som gör att du slipper undan. Du är aldrig säker. Det finns risker överallt. Man kan bli träffad av blixten. Man kan bli påkörd i trafiken. Man kan bli sjuk av passiv rökning. Bla bla. Men förnuftsmässigt finns det ingen somhelst mening att ödsla energi på att oroa sig över dessa minimala sannolikheter. Oavsett hur jobbigt det känns känslomässigt. Gör vad du behöver för att ert boende ska få bra inomhusluft, och sen finns det ingen anledning att oroa sig längre. Sen verkar det som du ser risker med allt möjligt, byggdamm/damm på grusvägar, blåbetong etc etc. Samma resonemang och insikt gäller för det. Den insikten kan man ju behöva hjälp med, men hjälp mot generell oro tror jag inte du får på det här forumet.
Lycka till! Försök slappna av. Det kommer att ordna sig.
Oavsett tänkte jag skulle försöka svara på dina (många) frågor för att dämpa din oro:
Fönsterbänkarna är av pressad eternit, möjligen tillverkad av Lomma eternit. Svarta fönsterbänkar är nästan alltid av pressad eternit, och ser lömskt ut som granit.Laggagg skrev:
Omöjligt att svara på hur mycket ni fått i er, men uppskattningsvis har slipningen av fönsterbrädorna bidragit till förhöjda koncentrationer asbest i luften under ett antal dagar, som ni andats in under den tid ni varit i lägenheten. Koncentrationen kan ha varit högre än låg, men att andas in dessa koncentrationer asbest under ett par dagar, bidrar isolerat till en försumbar, nästintill omätbar riskökning. Med tiden (10 månader) så har den höga asbestkoncentrationen i luften minskat kraftigt, och en delmängd fibrer har istället sjunkit ner och landat på golv, möbler, väggar etc. Resten av fibrerna har sannolikt sugits ut via ventilation/vädring. Så under tio månader har ni levt i koncentrationer av asbest som avklingat med tiden. Summerat har ni alltså andats in lägre koncentrationer asbest under ett antal månader. Uppskattning av riskökning av detta, skulle likväl landa på något i stil med "försumbar risk", men inte noll. Detta svar förutsätter dock att ni ser till att bli av med eventuell kvarstående kontaminering, så att inte denna perioden blir längre.
(1)Om analysen visade på krysotil, då var det krysotil och inget annat.
Men Amosit: Nej, användes ej till asbestcement.
Tremolit: Har aldrig använts i industriella sammanhang, har endast förekommit som förorening i vissa produkter ibland, t ex talk.
Krokidolit: användes under kort period av Lomma eternit vid brist på krysotil, uteslutet att fönsterbrädorna innehöll det, eftersom provet visade på krysotil.
(2) Slipningen (när den kom åt själva eterniten) kan ha frigjort en hög koncentration krysotil i luften, har tyvärr inget exempelscenario på hur många fibrer per milliliter luft det skulle ge. Allt mellan 5 - 50 fibrer per milliliter luft om man skulle gissa.
(3) Byggaren i ert fall, eftersom han/hon sannolikt kommer att upprepa dessa misstag i under andra renoveringsjobb och exponera sig mer än denna gång, jämfört med er som kommer att åtgärda ert luftproblem. Annars så kan ju boende utsättas minst lika mycket som en byggare, utifall att de boende lever ovetandes i en kontaminerad bostad under längre tid. Många renoverar ju även hemma själva, och kontaminerar ovetandes sina bostäder på samma sätt. Det är inte bra.
Det var vanligt att kakelfix och fog från den tiden innehöll asbest, så ja det finns ju en risk att asbest frigjordes vid slipningen.
Om tjäran innehöll asbest likväl, så bidrar ju såklart det till ytterligare kontaminering utöver slipningen av fönsterbrädorna. Likväl skulle jag ge samma svar som ovan, dvs försumbar risk om ni ser till att bli av med eventuell kvarstående kontaminering.
Blåbetong är lika farligt i dammform som i helform, det är strålningen som är farlig inte dammet i sig. Annars är ju inget damm bra att andas in i allmänhet, vilket på samma sätt som lite asbest bidrar till en riskökning som är liten, men större än noll. Alltså försumbart i riskbedömningssammanhang.
Har själv barn, så förstår oron man kan känna. Men oron är i sådana här situationer inte förnuftsmässig, den är mer baserad på "tänk om" tankar. Även om det kan vara svårt att släppa tankarna på att det finns en "sannolikhet" att något skadat barnens hälsa, , så "behöver" ni försnuftsmässigt inte vara oroliga. Riskerna att bli sjuk av ett worst-case scenario hos er (även dina barn) rör sig grovt i storleksordningen 1 chans på 100000, dvs av 100000 som exponerats på det sättet ni blivit, så dör 1 person. Med förbihåll att man genom livet sedan undviker ytterligare större exponeringar, i ert fall att ni ser till att kvarvarande kontaminering elimineras.
Jag kan hänvisa till källor för detta lite grova påstående, om du vill.
(1) Inte farligt. Långt nyttigare än att andas t ex bilavgaser/dieselrök om man ska ställa det i proportion.
(2) Man spenderar ju mer tid inomhus än ute, så logiskt är väl det "farligare" (8 timmar sömn + vaken tid inomhus + rimligen inomhus på jobbet om man inte jobbar med något utomhus)
(3) Det tar ett par månader minst, om man inte använd luftrening eller speciella utsugsanordningar. Men ut kommer det mesta förr eller senare, även om en delmängd fastnar och blir kvar.
(1) Nej, det har ni inte. Långt därifrån.
(2) Medicinska studier (på råttor o möss) har visat att krysotil kan brytas ned efter viss tid, 8 - 12 månader. Amosit och krokidolit bryts inte ned förrän efter flertalet år, jämförelsevis. Men det är ointressant, då fibrerna redan hunnit sätta igång inflammationer och triggat andra skadliga mekanismer.
(3) Nej.
(1) Nej, bänken är av pressad och polerad eternit.Laggagg skrev:
(2) Ja, sakteliga försvinner fibrerna via ventilation/vädring. Dock har man kvar en delmängd fibrer som fastnar i möblemang och kläder etc. Om du tvättat kläderna ett antal gånger så är de ok. Resten kan du våttorka. Textilier (sofföverdrag etc) kan du dammsuga med en speciell dammsugare med hepa13 filter (ej din hushållsdammsugare dock, av kontamineringsskäl). Möjligen bör ni även köra en industriell luftrenare under ett par dygn i lägenheten (efter våttorkning)
(3) Inga omfattande skador. Om er inomhusluft är ok nu, och det inte längre finns någon källa som kontaminerar luften, så kommer ni heller ej få någon skada. Risken är åtminstone otroligt liten.
(1) Ja, min schablonuppskattning är att man generellt inte tar skada av en begränsad exponering som er, givet att inomhusluften har återgått till "normala" nivåer. Att er exponering kanske gav en riskökning till 5 av 100000, måste du lära dig leva med. (Det är i storlek jämförbart med risken att bli mördad under ens livstid), vilket är något man inte går runt och tänker på. Det bör inte du heller såklart. Finns ingen anledning av oroa sig över osannolikheter.
(2) Mycket låg.
(3) Barn klarar det i regel lika bra som vuxna, men är i ett sämre utgångsläge pga låg ålder. Helt enkelt för att ju längre du lever desto mer asbest hinner man få i sig. Får man då i sig doser i lägre ålder så är det ju sannolikt att man får i sig mer genom åren jämfört med någon som inte fått i sig något under barndomen.
En annan sanning är latenstiden innan man blir sjuk av asbestexponeringar (30-40 år i snitt)
Är man 5 år gammal och blir exponerad av asbest så är ju risken större att man "hinner" bli sjuk, jämfört med en 50-åring som blir exponerad. Sannolikt hinner 50-åringen aldrig bli sjuk, eftersom han/hon kommer att "hinna" dö av andra orsaker. Givet detta så är barn känsligare såklart.
Ni har ju andats in en del, det kommer man ju inte ifrån. Och möjligen finns viss kontaminering kvar. Kolla med asbestsaneringsfirmor om vad de rekommenderar för åtgärder för att komma till "snittnivå". Möjligen skulle våttorking och luftrening vara mer än tillräckligt.
Lite grovt, i procent (%) har er risk att bli sjuka ökat från 0,001% att få mesoteliom/lungcancer till maximalt 0,003%, vilket är absurdt liten risk.
Det är större chans att man blir mördad under sin livstid. Att bli sjuk i asbestos är lika med 0%.
Men hör nu: DET FINNS ÄNDÅ EN CHANS ATT NI BLIR SJUKA. Så är det. Ingen kan ge dig något betryggande svar som gör att du slipper undan. Du är aldrig säker. Det finns risker överallt. Man kan bli träffad av blixten. Man kan bli påkörd i trafiken. Man kan bli sjuk av passiv rökning. Bla bla. Men förnuftsmässigt finns det ingen somhelst mening att ödsla energi på att oroa sig över dessa minimala sannolikheter. Oavsett hur jobbigt det känns känslomässigt. Gör vad du behöver för att ert boende ska få bra inomhusluft, och sen finns det ingen anledning att oroa sig längre. Sen verkar det som du ser risker med allt möjligt, byggdamm/damm på grusvägar, blåbetong etc etc. Samma resonemang och insikt gäller för det. Den insikten kan man ju behöva hjälp med, men hjälp mot generell oro tror jag inte du får på det här forumet.
Lycka till! Försök slappna av. Det kommer att ordna sig.
Redigerat:
Hur (mekanistiskt) bryts det ner i lungorna?
Enligt studier så är krysotil (vit asbest) mer känsligt för miljöer med syra (vilket finns naturligt i lungor, via makrofagerna t ex), vilket därmed gör att krysotilfibrer sakta kan brytas ned. Krysotil är oavsett detta mycket cancerframkallande.KristinaRT skrev:
Blå asbest (krokidolit) och brun asbest (amosit) tål syraangrepp, och bryts inte ned. Vilket delvis förklarar att dessa sorter är farligare. Vissa studier menar att blå och brun asbest (även andra amfiboler) bryts ner av andra orsaker, medan vissa menar att de aldrig bryts ned. Studier som menar att dessa bryts ner, har nämnt t ex 8 år för en blå asbestfiber att visa tecken på nedbrytning. Oavsett, så hinner ju skadliga mekanismer komma i gång i lungvävnaden långt tidigare.
Redigerat:
Det är också ganska svårt att undvika asbest: https://www.byggahus.se/forum/miljo...verkliga-risker-3.html?perpage=15#post2385694 Bättre att leva med det
Hej!
Jag har tagit del av kommentarerna med intresse. Jag har själv vid ett tillfälle exponerat mig själv och min familj för asbest i samband med en mindre renovering hemma, givetvis mot bättre vetande. Jag har läst i stort sett samtliga epidemiologiska avhandlingar som har publicerats kring mesoteliom och exponering för asbest.
Det mesta har Academia redan konstaterat. Nedan följer lite ytterligare tröstetips som jag själv använder mig av om jag känner mig orolig:
1) Jag har kontaktat närmare 10 stycken av världens främsta forskare inom asbestrelaterade sjukdomar däribland Gunnar Hillerdal, Bengt Järvholm, Maria Albin, Julian Peto, Michel Camus, Brooke T Mossman, Panu Oksa m.fl.
Efter att beskrivit på vilket sätt jag och min familj har exponerats för asbest får jag entydiga svar från samtliga professorer och forskare - risken är en på miljonen eller mindre att vi skulle drabbas av mesoteliom eller lungcancer till följd av vår exponering.
2) De allra flesta forskare som jag kontaktat är också helt på det klara med att en sporadisk kort exponering för antofyllit eller krysotil inte kan tillskrivas någon riskökning för att senare i livet utveckla mesoteliom. De allra flesta tillstyrker att antofyllit är mindre cancerogen än krysotil.
3) Jag har tagit kontakt med tre av Sveriges största asbestsaneringsfirmor. Här kommer lite intressant information:
En person säger att han vid luftmätningar, dagen efter att privatpersoner omedvetet rivit i asbesthaltigt material, endast 2 gånger under 5 år har fått utslag på asbestfibrer i luften. Då har nivåerna i luften varit 0,002 f/ml. Detta är alltså dagen efter att personer rivit badrum, slipat rent fix och fog. Han säger att han aldrig har varit i närheten av att uppnå den hygieniska gränsvärdesnivån i privatpersoners bostäder, trots att människor rivit asbesthaltiga badrum, slipat lim under mattor och dylikt. Så att därmed tro att TS och hans familj skulle ha levt i närheten av gränsvärdesnivån under månader, är inte rimligt. Nivån har troligen sjunkit till neråt 0,001 mycket snabbt.
En annan person tillstyrker även han att han aldrig har uppnått det hygieniska gränsvärdet vid mätning efter att människor rivit i asbesthaltiga material.
4) I de fall som TS beskriver ingår asbest som en komponent tillsammans med andra "fillers". De utgör tillsammans en matrix. I de fall då man bearbetar ett asbesthaltigt material är de flesta asbestfibrer fortfarande bundna till andra icke fibrösa material. Fibrerna är således inbäddade och därmed skyddade från att bli respirabla. Jag har tagit del av studier då man mätt luftburna asbestfibrer efter man slipat på bromsbelägg och bromstrummor. Då uppmättes nivår på runt 0,01 f/ml för den som utförde arbetet och lägre för den som var bystander.
5) Jag har studerat många rapporter där utgångspunkten har varit att undersöka hur byggnadsarbetare utsätts för asbesthaltigt damm när de utför arbeten efter att dålig utförd borttagning av asbesthaltigt material har skett. De flesta rapporter kommer fram till ett tidsvägt genomsnitt motsvarande 0,05 f/ml under en 8-timmar period.
Andra forskare kommer fram till genomsnittsnivåer mellan 0,002-0,02 f/ml i samband med att underhållsarbetare genomför arbeten på asbesthaltiga material.
6) Jag har läst en rapport som heter "Kan man minska asbestexponeringen vid sanering". I detta fall redovisades fiberkoncentrationer i ett badrum där man kakel och klinker samt slipat fix. Vid en simulering kom man fram till att efter en timme var nivån i luften 0,1 f/ml. Ute i trapphuset, var nivån 0,05 f/ml. Då pågick även andra badrumsrenoveringsar samtidigt. Poängen i det här fallet var att badrummen inte innehöll asbest och att man därmed inte vidtog några säkerhetsåtgärder. Det som man mätte i luften var andra partiklar och man gjorde utifrån det en uppskattning av hur hög nivån av asbestfibrer skulle vara i luften.
TS får gärna PMA mig om han vill ha fler supportande tankar. Ingen anledning till oro i detta fall. Även fast ni inte har gjort en regelrätt sanering efteråt.
Jag har tagit del av kommentarerna med intresse. Jag har själv vid ett tillfälle exponerat mig själv och min familj för asbest i samband med en mindre renovering hemma, givetvis mot bättre vetande. Jag har läst i stort sett samtliga epidemiologiska avhandlingar som har publicerats kring mesoteliom och exponering för asbest.
Det mesta har Academia redan konstaterat. Nedan följer lite ytterligare tröstetips som jag själv använder mig av om jag känner mig orolig:
1) Jag har kontaktat närmare 10 stycken av världens främsta forskare inom asbestrelaterade sjukdomar däribland Gunnar Hillerdal, Bengt Järvholm, Maria Albin, Julian Peto, Michel Camus, Brooke T Mossman, Panu Oksa m.fl.
Efter att beskrivit på vilket sätt jag och min familj har exponerats för asbest får jag entydiga svar från samtliga professorer och forskare - risken är en på miljonen eller mindre att vi skulle drabbas av mesoteliom eller lungcancer till följd av vår exponering.
2) De allra flesta forskare som jag kontaktat är också helt på det klara med att en sporadisk kort exponering för antofyllit eller krysotil inte kan tillskrivas någon riskökning för att senare i livet utveckla mesoteliom. De allra flesta tillstyrker att antofyllit är mindre cancerogen än krysotil.
3) Jag har tagit kontakt med tre av Sveriges största asbestsaneringsfirmor. Här kommer lite intressant information:
En person säger att han vid luftmätningar, dagen efter att privatpersoner omedvetet rivit i asbesthaltigt material, endast 2 gånger under 5 år har fått utslag på asbestfibrer i luften. Då har nivåerna i luften varit 0,002 f/ml. Detta är alltså dagen efter att personer rivit badrum, slipat rent fix och fog. Han säger att han aldrig har varit i närheten av att uppnå den hygieniska gränsvärdesnivån i privatpersoners bostäder, trots att människor rivit asbesthaltiga badrum, slipat lim under mattor och dylikt. Så att därmed tro att TS och hans familj skulle ha levt i närheten av gränsvärdesnivån under månader, är inte rimligt. Nivån har troligen sjunkit till neråt 0,001 mycket snabbt.
En annan person tillstyrker även han att han aldrig har uppnått det hygieniska gränsvärdet vid mätning efter att människor rivit i asbesthaltiga material.
4) I de fall som TS beskriver ingår asbest som en komponent tillsammans med andra "fillers". De utgör tillsammans en matrix. I de fall då man bearbetar ett asbesthaltigt material är de flesta asbestfibrer fortfarande bundna till andra icke fibrösa material. Fibrerna är således inbäddade och därmed skyddade från att bli respirabla. Jag har tagit del av studier då man mätt luftburna asbestfibrer efter man slipat på bromsbelägg och bromstrummor. Då uppmättes nivår på runt 0,01 f/ml för den som utförde arbetet och lägre för den som var bystander.
5) Jag har studerat många rapporter där utgångspunkten har varit att undersöka hur byggnadsarbetare utsätts för asbesthaltigt damm när de utför arbeten efter att dålig utförd borttagning av asbesthaltigt material har skett. De flesta rapporter kommer fram till ett tidsvägt genomsnitt motsvarande 0,05 f/ml under en 8-timmar period.
Andra forskare kommer fram till genomsnittsnivåer mellan 0,002-0,02 f/ml i samband med att underhållsarbetare genomför arbeten på asbesthaltiga material.
6) Jag har läst en rapport som heter "Kan man minska asbestexponeringen vid sanering". I detta fall redovisades fiberkoncentrationer i ett badrum där man kakel och klinker samt slipat fix. Vid en simulering kom man fram till att efter en timme var nivån i luften 0,1 f/ml. Ute i trapphuset, var nivån 0,05 f/ml. Då pågick även andra badrumsrenoveringsar samtidigt. Poängen i det här fallet var att badrummen inte innehöll asbest och att man därmed inte vidtog några säkerhetsåtgärder. Det som man mätte i luften var andra partiklar och man gjorde utifrån det en uppskattning av hur hög nivån av asbestfibrer skulle vara i luften.
TS får gärna PMA mig om han vill ha fler supportande tankar. Ingen anledning till oro i detta fall. Även fast ni inte har gjort en regelrätt sanering efteråt.
Det är det! Dock skulle jag tro att halterna i omgivningsluften i Sverige är betydligt lägre än 0,001 f/ml. I Thetford Mines, där krysotil brutits sedan förra sekelskiftes, i en open mine pit, uppmättes 0,0031 f/ml i omgivningsluften. Det fanns krysotil, amosit och tremolit i proverna. Det har gjorts uppskattningar utifrån dessa halter och man kom fram till att ca 1/1000 drabbas av mesoteliom eller lungcancer om man utsätts för dessa halter under hela livet.academia skrev:
I Teheran är asbestnivån i omgivningsluften mellan 0,1 f/ml-0,2 f/ml mätt med TEM. Att utsättas för de nivåerna kontinuerligt lär inte vara nyttigt.
https://www.researchgate.net/public...r_concentrations_in_urban_area_of_Tehran_Iranacademia skrev:
Det verkar vara en kombination av wear and tear av byggnadsmaterial och NOA (natural occuring asbestos). Om de här nivåerna stämmer innebär det att vansinnigt många människor kommer att drabbas av asbestrelaterad cancer. Bara det faktum att uppehålla sig i Teheran under ett år, innebär en direkt livsfara.
Jag tycker att Svenska UD borde avråda svenskar att åka till Teheran enkom av den höga asbestkonventrationen. De kommer att ha en mesoteliomkvot om 1/1000/år. I Sverige har vi 10/1000000/år.
Det vore intressant å veta hur många som dör av asbest relaterade sjukdomar i Teheran....
Vilken otroligt bra information jag har fått i den här tråden. Jag är mycket tacksam till er som sakligt har svarat och delat med er av den kunskap ni har fått efter att ni själva har varit oroliga. Jag känner alltför väl igen oron som beskrivs - min man och jag har själva renoverat huset vi bor i - från grunden. Vi tog ner eternitplattorna, men det oroar mig inte så mycket för där vi försiktiga med skyddskläder, mask osv. Däremot stod jag en dag och knackade ner kakelfik från en murstock när ordet asbest började ringa i bakhuvudet. Jag skickade in prover och det fanns asbest i. Vi gjorde rent efter bästa förmåga - svårt att sanera i ett hus som till stor del var en byggarbetsplats, med råspontsgolv, bara plankväggar osv. Vi bodde inte i huset då. Tankarna började dock inte snurra förrän ett par år senare när vi flyttat in och jag börjat läsa på mer i ämnet. Gamla mattor, rörledningar med isolering - allt detta har vi ju gladeligen rivet ut. Hur mycket har vi inte dragit med hem i arbetskläder och hår? Hunden kan ha tagit med fibrer i pälsen...I början när vi rev åkte jag hem och ammade min son i pausen... Här startade alla "tänk om"-tankar... vi vet ju inte ens om det har funnits asbets i övriga material i huset, men tänk om... Tankarna på att jag utsatt mina barn för asbestfibrer blev så överväldigande att jag ägnade varje vaken minut av dagen åt dem och följaktligen svårt att jobba. På morgonen hade jag stark ångest när jag vaknade. Efter en tid insåg jag att det inte var hållbart och eftersom jag själv inte kunde stoppa tankarna, beställde jag en tid hos en kognitiv terapeut som jag visste var bra. Efter tre samtal hade ångesten försvunnit. Detta var 6 år sedan. Efter att ha läst lite om asbest i gamla vinylmattor för ett tag sedan satte tankarna igång igen och nu sitter jag där med ångesten. Jag har bokat en ny tid hos terapeuten och den här tråden kommer nog vara den sista jag läser i ämnet. Den var den absolut bästa jag har läst, men jag vet att detta ständiga informationssökande på nätet i längden faktiskt inte lugnar utan snarare spär på ångesten.
Tack alla som bidragit med saklig information i den här tråden. Jag inser att tråden kanske är död sen länge, men ber om en objektiv uppskattning om hur mycket asbest jag utsatt mig och min familj för. Sarkastiska kommentarer undanbedes.
Vi har bott fyra år i en lgh med grå asbestpapp under fönsterbrädorna, ovanför radiatorer. Jag har inte rört den eftersom jag lärt mig att asbest frigörs vid sågning och borrning. Jag fick igår påpekat att skicket på pappen var dålig och förmodligen läckte mycket fibrer. Då jag har pappen även i barnens rum blev jag mycket orolig och ringde en sanerare som, istället för att lugna mig, bredde på om hur farligt detta var och att det måste saneras direkt. Han menade att värmen och vinden från fönstren drev ut fibrerna.
Pappen är naggad i kanterna och är överlag sliten men vi har aldrig rört den. Vilka nivåer kan jag ha utsatt oss för egentligen? Jag kommer ta bort den men skulle vilja ha en nykter kommentar för att kunna skuta tänka på detta.
Tack!
Vi har bott fyra år i en lgh med grå asbestpapp under fönsterbrädorna, ovanför radiatorer. Jag har inte rört den eftersom jag lärt mig att asbest frigörs vid sågning och borrning. Jag fick igår påpekat att skicket på pappen var dålig och förmodligen läckte mycket fibrer. Då jag har pappen även i barnens rum blev jag mycket orolig och ringde en sanerare som, istället för att lugna mig, bredde på om hur farligt detta var och att det måste saneras direkt. Han menade att värmen och vinden från fönstren drev ut fibrerna.
Pappen är naggad i kanterna och är överlag sliten men vi har aldrig rört den. Vilka nivåer kan jag ha utsatt oss för egentligen? Jag kommer ta bort den men skulle vilja ha en nykter kommentar för att kunna skuta tänka på detta.
Tack!
