Bästa miljövänligaste enskilda avlopp?
Såsom rubriken.
Har sökt en herrans massa på Google men hittar bara leverantörer som skryter om sina tekniker. Någon som har ickepartisk information eller åsikter om den "bästa" metoden för enskilt avlopp?
Med "bästa" syftar jag på miljövänligaste/ger bäst slutprodukt som återförs till naturen. Dvs, inte någon sluten tank eller liknande som måste tömmas, det ska återgå till naturen men i så rent skick som möjligt. Om möjligt gärna med en liten tanke på osynlighet och låg driftskostnad, investeringsutgiften är dock inget större problem.
Samt, kom gärna med prisuppgift på det kompletta systemet ifall ni kan. Ända fram till inkoppling till huset. Schaktning gör vi dock själva med egen grävare.
Har sökt en herrans massa på Google men hittar bara leverantörer som skryter om sina tekniker. Någon som har ickepartisk information eller åsikter om den "bästa" metoden för enskilt avlopp?
Med "bästa" syftar jag på miljövänligaste/ger bäst slutprodukt som återförs till naturen. Dvs, inte någon sluten tank eller liknande som måste tömmas, det ska återgå till naturen men i så rent skick som möjligt. Om möjligt gärna med en liten tanke på osynlighet och låg driftskostnad, investeringsutgiften är dock inget större problem.
Samt, kom gärna med prisuppgift på det kompletta systemet ifall ni kan. Ända fram till inkoppling till huset. Schaktning gör vi dock själva med egen grävare.
Välkommen till djungeln. Bra fråga som du ställer.
För det första vill jag säga att om man vill återföra, så är det inte naturen som man vill göra det till, snarare jordbruket, men för att kunna göra det förutsätter det att din kommun har ett system för återföring av näringsämnen, vilket de allra flesta saknar, dock är några enstaka kommuner på gång. För att kunna samla upp näringsämnena från avlopp krävs typ en vakuumtoalett och sluten tank vilket är ingen dålig lösning alls- kolla in Jets systemet exempelvis. Bad, disk o tvätt hade lämpligen gått vidare till en slamavskiljare med efterföljande infiltration/markbädd vilket är en enkel, billig och långsiktig tekniklösning - säkert 20-30 års livslängd om inte mer - förutsatt korrekt installation. Å andra sidan skriver du att du inte vill ha en sluten tank.
Det bästa för miljön (om du inte kan återföra näringsämnen till jordbruket) är att släppa ut så lite näringsämnen till naturen som möjligt. Det är just näringsämnena i avloppet som bidrar till övergödning av sjöar och vattendrag= miljöproblem!
Vilken avloppslösning fungerar bäst då för avlopp med wc? (dvs släpper ut minst näring samtidigt som den är ekonomisk och robust). Om jag fick välja skulle jag ta en 4 kbm stor slamavskiljare med kemisk fällning (fosfor fällning) följt av en infiltration eller markbädd byggd med kassetter/moduler. Uponor Clean Easy och Baga Easy är riktigt bra lösningar för detta. Kemisk fällning används för att fälla ut fosforn i avloppet (tar bort ca 90 % fosfor) och gör att utgående avloppsvatten från slamavskiljaren är tunnare, dvs innehåller låga halter suspenderade ämnen - detta ger bädden en mycket längre livslängd samt stabil reningsprestanda. Efterföljande infiltration/markbädd utgör alltså ett biologiskt reningssteg som tar hand om 95 % av BOD (syreförbrukande ämnen), 99% av bakterierna samt ca 50 % kvävet. Om din kommun ställer krav på hög skyddsnivå så bör du klara deras krav med denna lösning. En konkurrent till denna lösning är ett renodlat minireningsverk (med SBR-teknik), men nackdelen med dessa är driftkänslighet (oavsett vad tillverkaren säger) och högre service kostnader. Om du dock har en svår tomt och korta avstånd till vattenbrunnar så kan minireningsverk vara att föredra. Plats specifika förhållanden är det som avgör den rätta lösningen för dig!
Kostnad, Baga Easy eller Uponor Clean Easy - ca 90 000 kr inkl installation om du får tag i en bra entreprenör. Om du ska gräva själv, ta bara bort kostnaden för ca 3-4 dagars arbete. Om du väljer att ha sk tidsstyrd kemisk fällningsenhet inomhus typ under diskbänk kan du nog komma ner i kostnad med ca 20 000 kr - tekniken är ok, men inte lika bra som sk flödesstyrd doseringsenhet utomhus. Med ett minireningsverk (av bra kvalité) så är kostnaden ca 100-110 000 inkl installation.
Mitt sista råd är att inte välja en produkt som använder sig av en fosforfälla med polonite/kalk, t.ex. Ecobox, Bioptech. Fosforfällor är ett dyrt och struligt system - definitivt inte miljövänligt. Om du är nyfiken på varför lösningen är kass - läs följande rapport: http://www.trollhattan.se/globalass...gar-med-fosforfalla-i-trollhattans-kommun.pdf
Lycka till med ditt val av avloppslösning!
För det första vill jag säga att om man vill återföra, så är det inte naturen som man vill göra det till, snarare jordbruket, men för att kunna göra det förutsätter det att din kommun har ett system för återföring av näringsämnen, vilket de allra flesta saknar, dock är några enstaka kommuner på gång. För att kunna samla upp näringsämnena från avlopp krävs typ en vakuumtoalett och sluten tank vilket är ingen dålig lösning alls- kolla in Jets systemet exempelvis. Bad, disk o tvätt hade lämpligen gått vidare till en slamavskiljare med efterföljande infiltration/markbädd vilket är en enkel, billig och långsiktig tekniklösning - säkert 20-30 års livslängd om inte mer - förutsatt korrekt installation. Å andra sidan skriver du att du inte vill ha en sluten tank.
Det bästa för miljön (om du inte kan återföra näringsämnen till jordbruket) är att släppa ut så lite näringsämnen till naturen som möjligt. Det är just näringsämnena i avloppet som bidrar till övergödning av sjöar och vattendrag= miljöproblem!
Vilken avloppslösning fungerar bäst då för avlopp med wc? (dvs släpper ut minst näring samtidigt som den är ekonomisk och robust). Om jag fick välja skulle jag ta en 4 kbm stor slamavskiljare med kemisk fällning (fosfor fällning) följt av en infiltration eller markbädd byggd med kassetter/moduler. Uponor Clean Easy och Baga Easy är riktigt bra lösningar för detta. Kemisk fällning används för att fälla ut fosforn i avloppet (tar bort ca 90 % fosfor) och gör att utgående avloppsvatten från slamavskiljaren är tunnare, dvs innehåller låga halter suspenderade ämnen - detta ger bädden en mycket längre livslängd samt stabil reningsprestanda. Efterföljande infiltration/markbädd utgör alltså ett biologiskt reningssteg som tar hand om 95 % av BOD (syreförbrukande ämnen), 99% av bakterierna samt ca 50 % kvävet. Om din kommun ställer krav på hög skyddsnivå så bör du klara deras krav med denna lösning. En konkurrent till denna lösning är ett renodlat minireningsverk (med SBR-teknik), men nackdelen med dessa är driftkänslighet (oavsett vad tillverkaren säger) och högre service kostnader. Om du dock har en svår tomt och korta avstånd till vattenbrunnar så kan minireningsverk vara att föredra. Plats specifika förhållanden är det som avgör den rätta lösningen för dig!
Kostnad, Baga Easy eller Uponor Clean Easy - ca 90 000 kr inkl installation om du får tag i en bra entreprenör. Om du ska gräva själv, ta bara bort kostnaden för ca 3-4 dagars arbete. Om du väljer att ha sk tidsstyrd kemisk fällningsenhet inomhus typ under diskbänk kan du nog komma ner i kostnad med ca 20 000 kr - tekniken är ok, men inte lika bra som sk flödesstyrd doseringsenhet utomhus. Med ett minireningsverk (av bra kvalité) så är kostnaden ca 100-110 000 inkl installation.
Mitt sista råd är att inte välja en produkt som använder sig av en fosforfälla med polonite/kalk, t.ex. Ecobox, Bioptech. Fosforfällor är ett dyrt och struligt system - definitivt inte miljövänligt. Om du är nyfiken på varför lösningen är kass - läs följande rapport: http://www.trollhattan.se/globalass...gar-med-fosforfalla-i-trollhattans-kommun.pdf
Lycka till med ditt val av avloppslösning!
Tusen tack, riktigt bra redogörelse, imponerande!
Jag har ett par följdfrågor ifall du vill fortsätta?
1. Skulle du kunna förklara vad det innebär att återföra näringsämnena till jordbruket? Innebär det någon form av tank som man tömmer och sen sprider ut i form av gödsel med någon typ av fordon/maskin? Kanske låter korkat men jag har ingen som helst aning. Hellre verka dum än att förbli dum, så jag frågar.
2. Om man nu kör på varianten som är bäst för miljön, dock dessvärre borträknat sluten tank och att återföra till jordbruk. Man får ned de dåliga utsläppen till minsta möjliga nivå (undtaget de två andra metoderna) men klarar inte helt att undgå visst utsläpp. Hur kan detta påverka borrad brunn till enskilt vatten?
3. Markbädd med kassetter/moduler, är det bättre än en "hemmagjord" grävd markbädd med makadam/sand? Är skillnaden väsentlig i kvalitet? Likaså i livslängd och pris?
4. Är markbädd och infiltration samma sak? Om det är skillnad, vad är skillnaden i kvalitet/slutprodukt/förmåga?
5. Med minireningsverk antar jag att det innebär en byggnad ovan jord? Du skrev att det var driftkänsligare och kräver mer service, innebär det att jag med jämna korta mellanrum behöver ha servicefolk som springer runt och donar? Folk är varmt välkomna hos oss, det är inte så jag menar, men det är skönt att använda utrustning som är mer självgående, när möjligheten finns.
6. Är prestandaskillnaden mellan inomhusenheten och utomhusenheten (fosfor) tillräckligt stor för att väga upp utgiftsskillnaden på 20 kkr?
7. Dessa slamavskiljare som fäller fosforn. Kräver de tömning eller någon liknande service eller har de helt enkelt sönder fosforn? Bryter ned den på något sätt och återför resterna till naturen?
8. Har du några rekommendationer på specifika minireningsverk eller leverantörer till dessa?
Återigen, tack för din beskrivning! Jag ska kolla upp Uponor. Är detta något du använder själv?
Jag har ett par följdfrågor ifall du vill fortsätta?
1. Skulle du kunna förklara vad det innebär att återföra näringsämnena till jordbruket? Innebär det någon form av tank som man tömmer och sen sprider ut i form av gödsel med någon typ av fordon/maskin? Kanske låter korkat men jag har ingen som helst aning. Hellre verka dum än att förbli dum, så jag frågar.
2. Om man nu kör på varianten som är bäst för miljön, dock dessvärre borträknat sluten tank och att återföra till jordbruk. Man får ned de dåliga utsläppen till minsta möjliga nivå (undtaget de två andra metoderna) men klarar inte helt att undgå visst utsläpp. Hur kan detta påverka borrad brunn till enskilt vatten?
3. Markbädd med kassetter/moduler, är det bättre än en "hemmagjord" grävd markbädd med makadam/sand? Är skillnaden väsentlig i kvalitet? Likaså i livslängd och pris?
4. Är markbädd och infiltration samma sak? Om det är skillnad, vad är skillnaden i kvalitet/slutprodukt/förmåga?
5. Med minireningsverk antar jag att det innebär en byggnad ovan jord? Du skrev att det var driftkänsligare och kräver mer service, innebär det att jag med jämna korta mellanrum behöver ha servicefolk som springer runt och donar? Folk är varmt välkomna hos oss, det är inte så jag menar, men det är skönt att använda utrustning som är mer självgående, när möjligheten finns.
6. Är prestandaskillnaden mellan inomhusenheten och utomhusenheten (fosfor) tillräckligt stor för att väga upp utgiftsskillnaden på 20 kkr?
7. Dessa slamavskiljare som fäller fosforn. Kräver de tömning eller någon liknande service eller har de helt enkelt sönder fosforn? Bryter ned den på något sätt och återför resterna till naturen?
8. Har du några rekommendationer på specifika minireningsverk eller leverantörer till dessa?
Återigen, tack för din beskrivning! Jag ska kolla upp Uponor. Är detta något du använder själv?
Det första du ska utgå från är var man kan placera en avloppsanläggning och sedan hur markbetingelserna är på den platsen, samt även närhet till vatten hav/sjö/å/bäck.
Så platsen och mark avgör vilken lösning du kan och bör välja, samt att den uppfyller berörd kommuns bestämmelser utifrån var den ska placeras.
Så platsen och mark avgör vilken lösning du kan och bör välja, samt att den uppfyller berörd kommuns bestämmelser utifrån var den ska placeras.
Om man verkligen är noga med avloppets skadeverkningar borde väl mulltoa vara nära idealet.
Gråvattnet från dusch, disk och tvätt innehåller så lite näringsämnen och föroreningar så det kan infiltreras, antingen via en infiltrationsbädd eller bara via ett dike eller en stenkista.
Men om man vill vara riktigt radikal är ju ett torrdass enkelt och billigt, ett sådan som man hade vid sommarstugan som liten grabb.
Ca 1 -2 gånger per månad togs skitspannen ut, en grop grävdes på ängen och spannen tömdes, varpå grästuvan lades tillbaka.
Ingenstans blev gräset grönare än över dessa latringropar
Gråvattnet från dusch, disk och tvätt innehåller så lite näringsämnen och föroreningar så det kan infiltreras, antingen via en infiltrationsbädd eller bara via ett dike eller en stenkista.
Men om man vill vara riktigt radikal är ju ett torrdass enkelt och billigt, ett sådan som man hade vid sommarstugan som liten grabb.
Ca 1 -2 gånger per månad togs skitspannen ut, en grop grävdes på ängen och spannen tömdes, varpå grästuvan lades tillbaka.
Ingenstans blev gräset grönare än över dessa latringropar
Mmh, vi hade/har också mulltoa till sommarstugan men det är inte en lösning vi önskar till det permanenta boendet.KnockOnWood skrev:Om man verkligen är noga med avloppets skadeverkningar borde väl mulltoa vara nära idealet.
Gråvattnet från dusch, disk och tvätt innehåller så lite näringsämnen och föroreningar så det kan infiltreras, antingen via en infiltrationsbädd eller bara via ett dike eller en stenkista.
Men om man vill vara riktigt radikal är ju ett torrdass enkelt och billigt, ett sådan som man hade vid sommarstugan som liten grabb.
Ca 1 -2 gånger per månad togs skitspannen ut, en grop grävdes på ängen och spannen tömdes, varpå grästuvan lades tillbaka.
Ingenstans blev gräset grönare än över dessa latringropar
I övrigt ser jag inte varför det skulle var bättre. Att miljön får skiten levererad via hink eller via rör gör väl ingen skillnad.
Medlem
· Västernorrland
· 2 108 inlägg
Jo, det är en stor skillnad tycker jag.Voh skrev:
Via rör, som du säger, alltså WC, spolas en hel del vatten ut, som via infiltrationen riskerar att hamna i grundvattnet eller föras ut i vattendrag, sjöar och hav.
Via spann eller mulltoa så stannar näringsämnena lokalt i det marknära jordlagret, där näringen tas upp av växtligheten.
Ingen övergödning av vattendragen alltså.
Hej! Jag fortsätter gärna Voh! Kul att det kommit andra inlägg i debatten. Svarar på dina frågor en i taget.
1) Ingen dum fråga! Återföring av näring bygger på att man har en sluten tank för toaletten men förutsätter att kommunen har ett system för återföring, men det är ju väldigt få som har det - som jag redan har nämnt. Detta med mulltoa är enligt min mening ok, men de har inget större potential för återföring till åkern. Sedan om man gräver ner det i backen - det är bara kvittblivning av avfall som jag ser det. Jag kan förstå att folk föredrar vattentoa särskilt i ett permanenthus.
Hur kan ett återföring till lantbruket fungera? Kommunens slambil hämtar toalettfraktionerna från den slutna tanken och kör därpå till en hygieniseringsanläggning (om kommunen har en). Våtkompostering är en teknik som finns och används av Södertälje. Toalettavloppet rötas och ut får man biogas och ett näringsrikt material som en lantbrukare kan sprida. En annan teknik som dykt upp är ureabehandling. Toalettavloppen från slutna tankar töms i en brunn (typ gödselbrunn) där man tillsätter urea. pH värdet höjs upp och efter en viss tid är brunnen hygieniserad (dvs bakterierna döda) och lantbrukaren kan därefter sprida näringen (liknande konsistens till flytgödsel) ut på sina åkermarker. Detta system finns bl.a. i Uddevalla kommun. Det finns ju jätte många oanvända gödselbrunnar på landsbygden då många har lagt ner sin djurhållning, så det roliga med allt detta är att det skulle kunna ge lantbruket en ny inriktning eller fot att stå på. Det behöver bara skalas upp! Helsingborg stad ska bygga en lägenhetskomplex med tre rör ut – ett för gråvatten, ett för svartvatten (vakuumtoa) och ett för matavfall (med kvarn).
För fastighetsägaren är stora grejen med detta själva vakuumspolande toaletten som är annorlunda. Den ser ut som en toalett, har vattenlås, men när man spolar sugs allting bort med luft, sedan återfylls vattenlåset. Poängen med vakuum är vattensnålhet - den slutna tanken fylls långsamt (3kbm tank räcker till ca 4000 spolningar) samt att näringsämnena i tanken blir mer koncentrerade. En annan aspekt är ju att det är ett annat ljud när man spolar, men jag tror att man vänjer sig. Det här är ett lyxproblem om man ser till det stora hela. Jag tycker personligen att man får väga upp mot själva miljönyttan. Men vissa tillverkare har bättre system – Jets är överlägset och tycker inte deras toalett är en standardsänkning. I den lokala miljön innebär sluten tank låga utsläpp då avloppet endast rör sig om ett bad, disk tvättavlopp vilket belastar minimalt. Det kan ju vara trevligt att ”känna” att man värnar om sin närmiljö när man spolar och att det man stoppat i sig till middag går tillbaka till åkern - man bidrar även på så vis till en mindre användning av mineralgödsel.
2) En borrad brunn kan definitivt påverkas av ett enskilt avloppsutsläpp. Detta ser man genom vattenprovresultat (e.coli). Risken för påverkan bedömer man utifrån olika aspekter som:
- Var ligger den borrade brunnen i förhållande till avloppet? Kritiska frågor: avstånd, marklutning, uppströms/nedströms.
- Markförhållandena, kritiska frågor: jordartsprofil, avstånd till berggrund, grundvattennivå.
-Brunnens utförande? Är det tätt mellan berg och foderrör? (annars risk för ytvatten inträngning).
Annat som spelar in är om det finns naturliga avskiljande barriärer såsom vattendelare, avskiljande diken, bergsknallar i dagen.
Om avståndet är tillräckligt, jordarterna är täta (t.ex. lera) så är risken betydligt mindre jämfört med om det säg hade varit sandjord, högt grundvatten, ett kort avstånd och den borrade brunnen ligger nedströms avloppet.
Om man är osäker bör en riskbedömning göras av en sakkunnig. Kommunens miljökontor tittar ju på sådant här om man ansöker om avloppstillstånd. De brukar ha en mycket försiktig hållning eftersom de ska godkänna platsen.
3) Jag skulle säga att kassetter/moduler är klart bättre. Jag punktar upp fördelarna:
- Anläggandet är enklare, dvs mindre risk för att göra fel
- Anläggandet kan ofta göras som grund och bred, mindre risk för grundvatten/sank mark
- Grundare anläggningar underlättar att få fall samt ut ett utlopp till dike eller dylikt. En modulbädd kan man bygga med en bygghöjd på 50 cm jämfört med traditionell markbädd som är på 150 cm.
- Ingen fördelningsbrunn behövs, bara en spridningsledning och därmed ingen risk för ojämn belastning över bädden.
- Bättre reningsvärden
- Färre grustyper behövs, vanligtvis en eller två fraktioner.
- Färre grusskikt i bädden = mindre sättningskänslighet (om rör sätter sig kan man få bakfall)
- Moduler ligger stabilt i marken = mindre sätningsrisk jämfört med rör i grus.
Utförandet av en ”hemmagjord” variant är mer av ett precisionsarbete med alla gruslager som ska byggas upp i plan. En markbädd kräver 3 olika grusfraktioner i 4 eller 5 olika grusskikt.
Pris – moduler/kassetter är dyrare materialmässigt dock blir arbetstiden lite mindre så det kanske jämnar ut sig jämfört med traditionell variant.
Livslängd – ingen större skillnad vad jag vet. Livslängd handlar mer om att installationen är bra från början samt hur man sedan sköter sin anläggning. Största risken är slamflykt från slamavskiljaren. Vissa moduler (t.ex. Fann använder sig av geotextil som bärarmaterial vilket jag tycker är känsligt för igensättning - men inte Uponor och Baga varför jag tror mer på deras produkter.
4) Infiltration och markbädd är samma sak men ändå inte! Båda är markbaserad rening. Infiltration gör man endast om marken är tillräckligt genomsläpplig (t.ex. sandig/grusig jord) för att det ska leta sig ner i marken själv och då är grundvatten mottagande recipient. Markbädd görs när marken består av tätare material (t.ex. lera) då avloppet inte hinner sippra ner av sig själv. Då måste man lägga i ett sand/gruslager samt lägga en dränering i botten och leda ut det renade avloppet. En markbädd har således ett definierat utlopp till skillnad från en infiltration. Du väljer vilken typ utifrån dina markförutsättningar.
5) Nej, i regel så grävs minireningsverk (MRV) ner i backen. Det finns tillverkare av MRV för inomhus installation (källare eller teknikbyggnad). Detta är bra t.ex. när det är berg! Service besök behövs minst 1 gång/året.
6) Svårt att säga. Om jag hade en riktigt fet plånbok skulle jag välja utomhusenheten alla dagar, men om pengar är en issue så är det nog inte motiverat. Inomhusenheten har ju fördelen att man borde kunna hålla bra koll på den. Nackdelen är ju att den inte doserar utifrån mängden avlopp, så ibland överdoserar den och ibland underdoserar den, men det jämnar nog ut sig i längden. Kan tycka att inomhusenheten lämpar sig bättre för fritidshus men man måste komma ihåg att stänga av den när man åker därifrån!
7) Slamtömning krävs! Det blir ju mycket mer slam när man har kem fällning, därav kravet på dubbelt så stor slamavskiljare. Tömning behövs i regel en gång om året.
Kemisk fällning gör att fosfor och små partiklar bildar flockar som sedan sjunker till botten i slamavskiljaren. Fosforn blir inte sönderslagen (det är ju ett grundelement) men binds fast till partiklar. Fällnings kemikalier som används är antingen aluminium- eller järnföreningar.
8) Jag har själv ett Uponor MRV som jag installerade 2007 och är mycket nöjd med verket. Uponor är ju ett stort bolag med resurser bakom sig. De har ett stabilt och seriöst service nätverk.
Vad jag har hört, så ska Topas och Biovac vara bra MRV men det kan givetvis finnas andra! Viktigt att se till att det finns service att få på rimligt avstånd. Vissa tillverkare har en bättre etablering i olika delar av landet så det kan man ju försöka kolla upp.
Over and Out! / Markfixaren
1) Ingen dum fråga! Återföring av näring bygger på att man har en sluten tank för toaletten men förutsätter att kommunen har ett system för återföring, men det är ju väldigt få som har det - som jag redan har nämnt. Detta med mulltoa är enligt min mening ok, men de har inget större potential för återföring till åkern. Sedan om man gräver ner det i backen - det är bara kvittblivning av avfall som jag ser det. Jag kan förstå att folk föredrar vattentoa särskilt i ett permanenthus.
Hur kan ett återföring till lantbruket fungera? Kommunens slambil hämtar toalettfraktionerna från den slutna tanken och kör därpå till en hygieniseringsanläggning (om kommunen har en). Våtkompostering är en teknik som finns och används av Södertälje. Toalettavloppet rötas och ut får man biogas och ett näringsrikt material som en lantbrukare kan sprida. En annan teknik som dykt upp är ureabehandling. Toalettavloppen från slutna tankar töms i en brunn (typ gödselbrunn) där man tillsätter urea. pH värdet höjs upp och efter en viss tid är brunnen hygieniserad (dvs bakterierna döda) och lantbrukaren kan därefter sprida näringen (liknande konsistens till flytgödsel) ut på sina åkermarker. Detta system finns bl.a. i Uddevalla kommun. Det finns ju jätte många oanvända gödselbrunnar på landsbygden då många har lagt ner sin djurhållning, så det roliga med allt detta är att det skulle kunna ge lantbruket en ny inriktning eller fot att stå på. Det behöver bara skalas upp! Helsingborg stad ska bygga en lägenhetskomplex med tre rör ut – ett för gråvatten, ett för svartvatten (vakuumtoa) och ett för matavfall (med kvarn).
För fastighetsägaren är stora grejen med detta själva vakuumspolande toaletten som är annorlunda. Den ser ut som en toalett, har vattenlås, men när man spolar sugs allting bort med luft, sedan återfylls vattenlåset. Poängen med vakuum är vattensnålhet - den slutna tanken fylls långsamt (3kbm tank räcker till ca 4000 spolningar) samt att näringsämnena i tanken blir mer koncentrerade. En annan aspekt är ju att det är ett annat ljud när man spolar, men jag tror att man vänjer sig. Det här är ett lyxproblem om man ser till det stora hela. Jag tycker personligen att man får väga upp mot själva miljönyttan. Men vissa tillverkare har bättre system – Jets är överlägset och tycker inte deras toalett är en standardsänkning. I den lokala miljön innebär sluten tank låga utsläpp då avloppet endast rör sig om ett bad, disk tvättavlopp vilket belastar minimalt. Det kan ju vara trevligt att ”känna” att man värnar om sin närmiljö när man spolar och att det man stoppat i sig till middag går tillbaka till åkern - man bidrar även på så vis till en mindre användning av mineralgödsel.
2) En borrad brunn kan definitivt påverkas av ett enskilt avloppsutsläpp. Detta ser man genom vattenprovresultat (e.coli). Risken för påverkan bedömer man utifrån olika aspekter som:
- Var ligger den borrade brunnen i förhållande till avloppet? Kritiska frågor: avstånd, marklutning, uppströms/nedströms.
- Markförhållandena, kritiska frågor: jordartsprofil, avstånd till berggrund, grundvattennivå.
-Brunnens utförande? Är det tätt mellan berg och foderrör? (annars risk för ytvatten inträngning).
Annat som spelar in är om det finns naturliga avskiljande barriärer såsom vattendelare, avskiljande diken, bergsknallar i dagen.
Om avståndet är tillräckligt, jordarterna är täta (t.ex. lera) så är risken betydligt mindre jämfört med om det säg hade varit sandjord, högt grundvatten, ett kort avstånd och den borrade brunnen ligger nedströms avloppet.
Om man är osäker bör en riskbedömning göras av en sakkunnig. Kommunens miljökontor tittar ju på sådant här om man ansöker om avloppstillstånd. De brukar ha en mycket försiktig hållning eftersom de ska godkänna platsen.
3) Jag skulle säga att kassetter/moduler är klart bättre. Jag punktar upp fördelarna:
- Anläggandet är enklare, dvs mindre risk för att göra fel
- Anläggandet kan ofta göras som grund och bred, mindre risk för grundvatten/sank mark
- Grundare anläggningar underlättar att få fall samt ut ett utlopp till dike eller dylikt. En modulbädd kan man bygga med en bygghöjd på 50 cm jämfört med traditionell markbädd som är på 150 cm.
- Ingen fördelningsbrunn behövs, bara en spridningsledning och därmed ingen risk för ojämn belastning över bädden.
- Bättre reningsvärden
- Färre grustyper behövs, vanligtvis en eller två fraktioner.
- Färre grusskikt i bädden = mindre sättningskänslighet (om rör sätter sig kan man få bakfall)
- Moduler ligger stabilt i marken = mindre sätningsrisk jämfört med rör i grus.
Utförandet av en ”hemmagjord” variant är mer av ett precisionsarbete med alla gruslager som ska byggas upp i plan. En markbädd kräver 3 olika grusfraktioner i 4 eller 5 olika grusskikt.
Pris – moduler/kassetter är dyrare materialmässigt dock blir arbetstiden lite mindre så det kanske jämnar ut sig jämfört med traditionell variant.
Livslängd – ingen större skillnad vad jag vet. Livslängd handlar mer om att installationen är bra från början samt hur man sedan sköter sin anläggning. Största risken är slamflykt från slamavskiljaren. Vissa moduler (t.ex. Fann använder sig av geotextil som bärarmaterial vilket jag tycker är känsligt för igensättning - men inte Uponor och Baga varför jag tror mer på deras produkter.
4) Infiltration och markbädd är samma sak men ändå inte! Båda är markbaserad rening. Infiltration gör man endast om marken är tillräckligt genomsläpplig (t.ex. sandig/grusig jord) för att det ska leta sig ner i marken själv och då är grundvatten mottagande recipient. Markbädd görs när marken består av tätare material (t.ex. lera) då avloppet inte hinner sippra ner av sig själv. Då måste man lägga i ett sand/gruslager samt lägga en dränering i botten och leda ut det renade avloppet. En markbädd har således ett definierat utlopp till skillnad från en infiltration. Du väljer vilken typ utifrån dina markförutsättningar.
5) Nej, i regel så grävs minireningsverk (MRV) ner i backen. Det finns tillverkare av MRV för inomhus installation (källare eller teknikbyggnad). Detta är bra t.ex. när det är berg! Service besök behövs minst 1 gång/året.
6) Svårt att säga. Om jag hade en riktigt fet plånbok skulle jag välja utomhusenheten alla dagar, men om pengar är en issue så är det nog inte motiverat. Inomhusenheten har ju fördelen att man borde kunna hålla bra koll på den. Nackdelen är ju att den inte doserar utifrån mängden avlopp, så ibland överdoserar den och ibland underdoserar den, men det jämnar nog ut sig i längden. Kan tycka att inomhusenheten lämpar sig bättre för fritidshus men man måste komma ihåg att stänga av den när man åker därifrån!
7) Slamtömning krävs! Det blir ju mycket mer slam när man har kem fällning, därav kravet på dubbelt så stor slamavskiljare. Tömning behövs i regel en gång om året.
Kemisk fällning gör att fosfor och små partiklar bildar flockar som sedan sjunker till botten i slamavskiljaren. Fosforn blir inte sönderslagen (det är ju ett grundelement) men binds fast till partiklar. Fällnings kemikalier som används är antingen aluminium- eller järnföreningar.
8) Jag har själv ett Uponor MRV som jag installerade 2007 och är mycket nöjd med verket. Uponor är ju ett stort bolag med resurser bakom sig. De har ett stabilt och seriöst service nätverk.
Vad jag har hört, så ska Topas och Biovac vara bra MRV men det kan givetvis finnas andra! Viktigt att se till att det finns service att få på rimligt avstånd. Vissa tillverkare har en bättre etablering i olika delar av landet så det kan man ju försöka kolla upp.
Over and Out! / Markfixaren
Jäklar, du är en värdefull person för det här forumet. Grymt mycket bra kunskap, tack för att du delar med dig!
Jag förstår att metoden att återföra näringen till jordbruk helt klart verkar bäst. Dock kommer vår mark användas till hjortuppfödning och diverse djurhållning så det blir nog inte aktuellt för oss. Det skulle krävas maskiner/mekanik som vi inte redan har, och gärna slipper investera i. Speciellt eftersom vi inte får något ekonomiskt utbyte i att använda gödsel. Visst behöver djurhållningen en viss frodighet etc, men inte till den grad att vi skulle använda flytgödsel. Vi kör på en mer naturlig approach och kompenserar med betydligt större (och bättre lämpade) marker än vad som krävs för antalet djur.
Då vi inte tänker strukturera om enskilt avlopp/vatten till ett befintligt hus så har vi bättre möjligheter att faktiskt välja husets exakta position och då utgå ifrån bland annat vilken avloppsmetod vi önskar. Iallafall till viss del. Men om det kan bli problematik med bakterier i dricksvattnet så kanske det ändå är bättre att ta det säkra före det osäkra genom att använda annan metod.
Om bästa alternativet bortsett sluten tank är slamavskiljare mm, och slamavskiljaren likaväl kräver tömning. Då kanske det är lika bra att bara köra på en sluten tank. Kommer man ändå inte undan tömning så gör det väl liten skillnad?
Vad är det för service som krävs till reningsverket, t ex ditt Uponor? Är det mest en liten teknisk genomgångsservice såsom milservice på en bil, eller är det tömning/påfyllning från lastbil/tankbil eller liknande? Vad blir restprodukterna från ditt mrv och hur förs de ut i naturen? Och hur ställer sig detta utsläpp i miljökvalitetsaspekt gentemot de övriga metoderna? Likaså, är det någon risk för det enskilda vattnet om man använder mrv, t ex Uponor? Om man kan gräva ned detta reningsverket och att driftkostnad och -service inte blir fasligt mer än sluten tank eller slamavskiljare (som regelbundet måste tömmas) så låter det som ett bra slag för miljön även om investeringskostnaden blir en bra bit högre. Det verkar som att man inte kommer undan service/tömning med något system alls, om man vill hålla kvalitet på topp och dricksvattenrisker i botten.
Hur stort utrymme kräver mrv i huset om man väljer att ha det inomhus? Låter det mycket eller är det i princip knäpptyst?
En sista sak, skickar PM om några minuter.
Tack ska du ha för alla bra svar, och tiden du lägger på detta!
Jag förstår att metoden att återföra näringen till jordbruk helt klart verkar bäst. Dock kommer vår mark användas till hjortuppfödning och diverse djurhållning så det blir nog inte aktuellt för oss. Det skulle krävas maskiner/mekanik som vi inte redan har, och gärna slipper investera i. Speciellt eftersom vi inte får något ekonomiskt utbyte i att använda gödsel. Visst behöver djurhållningen en viss frodighet etc, men inte till den grad att vi skulle använda flytgödsel. Vi kör på en mer naturlig approach och kompenserar med betydligt större (och bättre lämpade) marker än vad som krävs för antalet djur.
Då vi inte tänker strukturera om enskilt avlopp/vatten till ett befintligt hus så har vi bättre möjligheter att faktiskt välja husets exakta position och då utgå ifrån bland annat vilken avloppsmetod vi önskar. Iallafall till viss del. Men om det kan bli problematik med bakterier i dricksvattnet så kanske det ändå är bättre att ta det säkra före det osäkra genom att använda annan metod.
Om bästa alternativet bortsett sluten tank är slamavskiljare mm, och slamavskiljaren likaväl kräver tömning. Då kanske det är lika bra att bara köra på en sluten tank. Kommer man ändå inte undan tömning så gör det väl liten skillnad?
Vad är det för service som krävs till reningsverket, t ex ditt Uponor? Är det mest en liten teknisk genomgångsservice såsom milservice på en bil, eller är det tömning/påfyllning från lastbil/tankbil eller liknande? Vad blir restprodukterna från ditt mrv och hur förs de ut i naturen? Och hur ställer sig detta utsläpp i miljökvalitetsaspekt gentemot de övriga metoderna? Likaså, är det någon risk för det enskilda vattnet om man använder mrv, t ex Uponor? Om man kan gräva ned detta reningsverket och att driftkostnad och -service inte blir fasligt mer än sluten tank eller slamavskiljare (som regelbundet måste tömmas) så låter det som ett bra slag för miljön även om investeringskostnaden blir en bra bit högre. Det verkar som att man inte kommer undan service/tömning med något system alls, om man vill hålla kvalitet på topp och dricksvattenrisker i botten.
Hur stort utrymme kräver mrv i huset om man väljer att ha det inomhus? Låter det mycket eller är det i princip knäpptyst?
En sista sak, skickar PM om några minuter.
Tack ska du ha för alla bra svar, och tiden du lägger på detta!
Det finns egentligen bara ett sätt som är miljövänligt. Se till att avfallet hamnar i jordbruket.
Frågan är bara om det finns någon bonde i närheten som vill ta hand om ditt avfall. Kanske kan du få kasta det på hans gödselstack.
Alla miljötoaletter/avlopp ger ju avfall. Ska det bli miljövänligt måste det läggas där det odlas. Annars blir det meningslöst, och gör snarast skada i form av övergödning.
Frågan är bara om det finns någon bonde i närheten som vill ta hand om ditt avfall. Kanske kan du få kasta det på hans gödselstack.
Alla miljötoaletter/avlopp ger ju avfall. Ska det bli miljövänligt måste det läggas där det odlas. Annars blir det meningslöst, och gör snarast skada i form av övergödning.
Nja, jag tror nog att det stannar där det är.Voh skrev:KnickOnWood, Hum, allting sprids, ett par hinkar med skit och regn på det så har det nog spridit sig rätt bra. Som en färgklick i regnet.
Markfixaren, PM skickat
Regnar gör det ju inte nere i matjorden.
PS
Vem skickade du PM till
Tack jag förstår, miljövänligaste hade vart att inte skita alls. Att vara beroende av bönders vilja till att ta emot avfall är inget jag planerar ha som lösning. Min fråga syftar på vad som är bäst rent genomförbart, gärna med iallafall en gnutta ekonomi och bekvämlighet i tankarna. Givetvis ger alla toaletter en viss påverkan, men man kan alltid sträva efter att minska den.AG A skrev: