Många gånger handlar det ju inte om golvyta, utan om hur den är disponerad!
Mitt studentrum var på ca 25 kvm (ca 5x5) men eftersom hall + badrum stod för halva ytan blev det ändå ganska trångt…
Mitt studentrum var på ca 25 kvm (ca 5x5) men eftersom hall + badrum stod för halva ytan blev det ändå ganska trångt…
Hur viktigt är läget och om ni skulle bygg nytt - hur skulle läget bli då? Jag ser det lite som att var sak har sin tid. Vi bor idag i en enplansvilla med stora öppna sällskapsytor, praktisk groventré (för barnvagnar, blöta skor osv), tre sovrum (har två små barn) osv vilket passar och perfekt just nu. Men när barnen närmar sig 13 kommer våra behov säkerligen vara annorlunda. Då vill vi gärna ha fyra sovrum. Kanske mindre sällskapsytor och ett separat allrum där barnen kan hänga.
Kort sagt: vårt hus är perfekt nu men behoven ändras och huset som det år nu kommer inte fungera lila väl om några år. Då flyttar jag hellre än gör halvdana lösningar.
Kort sagt: vårt hus är perfekt nu men behoven ändras och huset som det år nu kommer inte fungera lila väl om några år. Då flyttar jag hellre än gör halvdana lösningar.
Jag opponerar mig bara litet mot den allmänna trenden i diskussionstrådar som denna. Då man sitter i kristidsfinland får man ju ett litet annorlunda perspektiv eftersom det lät likadant här både före krisen 1990 och krisen 2014 och nu börjar resultatet synas.
Om man skall byta hus varje gång som livssituationen och utrymmersbehoven förändras eller bygga så stort att alla behov och önskningar någonsin är täckta då blir man en finansiell kamikazepilot.
Låt oss ta som tankeexperiment att det stora och högt belånade tonårsfamiljshuset inköpt för 4 miljoner och knappt amorterat förlorar 25% av sitt marknadsvärde eller blir osäljbart samtidigt som ena föräldern blir arbetslös. Låt oss anta en allmän arbetslöshet på 15% och ungdomsarbetslöshet på 25%. Ett fullt realistiskt scenario för en vanlig konjunktursvacka i dagens Europa.
Det innebär att föräldrarna blir sittande i det överstora dyrvärmda huset några år tills de tvingas sälja det för rådande marknadspris 3 miljoner och har en miljon kvar i kvarstående skuld när huset är sålt. När de än säljer så innebär det att hela processen med amortering och slutlig skuldsanering kommer att pågå ännu efter pensionen och skall sötas på en lön plus en A-kassa. Under hela den tiden (cirka 20 år) är de kroniskt panka och bor i en hyresetta i en tredje klassens invandrarförort. Sedan blir det att börja från noll igen på gamla dar.... inte så enkelt.
Småningom blir barnen vuxna. Ena barnet får aldrig något arbete. Har kanske någon yrkeskunskap som skulle ge svartinkomster och småningom kunna växa till ett företag men har inte tillgång till något "pappas uthus" där det går att få igång verksamheten och förvara nödvändig utrustning tills inkomsterna i företaget börjar stabiliseras. Kan inte heller låna av bank till företagsutrymmen utan borgenärer och de överskuldsatta föräldrarna kan inte gå i borgen. Tar ett nyföretagerlån med statsborgen som innebär höga krav på jämn amortering. Går i konkurs. Lever på socialen och blir utslagen.
Nu var det här bara ett exempel på hur verkligheten ser ut för en och annan utanför den urbansvenska bostadsbubblan.
Så som det kunde ha gått för mig och mina föräldrar om de inte hade varit förutseende.
Om man skall byta hus varje gång som livssituationen och utrymmersbehoven förändras eller bygga så stort att alla behov och önskningar någonsin är täckta då blir man en finansiell kamikazepilot.
Låt oss ta som tankeexperiment att det stora och högt belånade tonårsfamiljshuset inköpt för 4 miljoner och knappt amorterat förlorar 25% av sitt marknadsvärde eller blir osäljbart samtidigt som ena föräldern blir arbetslös. Låt oss anta en allmän arbetslöshet på 15% och ungdomsarbetslöshet på 25%. Ett fullt realistiskt scenario för en vanlig konjunktursvacka i dagens Europa.
Det innebär att föräldrarna blir sittande i det överstora dyrvärmda huset några år tills de tvingas sälja det för rådande marknadspris 3 miljoner och har en miljon kvar i kvarstående skuld när huset är sålt. När de än säljer så innebär det att hela processen med amortering och slutlig skuldsanering kommer att pågå ännu efter pensionen och skall sötas på en lön plus en A-kassa. Under hela den tiden (cirka 20 år) är de kroniskt panka och bor i en hyresetta i en tredje klassens invandrarförort. Sedan blir det att börja från noll igen på gamla dar.... inte så enkelt.
Småningom blir barnen vuxna. Ena barnet får aldrig något arbete. Har kanske någon yrkeskunskap som skulle ge svartinkomster och småningom kunna växa till ett företag men har inte tillgång till något "pappas uthus" där det går att få igång verksamheten och förvara nödvändig utrustning tills inkomsterna i företaget börjar stabiliseras. Kan inte heller låna av bank till företagsutrymmen utan borgenärer och de överskuldsatta föräldrarna kan inte gå i borgen. Tar ett nyföretagerlån med statsborgen som innebär höga krav på jämn amortering. Går i konkurs. Lever på socialen och blir utslagen.
Nu var det här bara ett exempel på hur verkligheten ser ut för en och annan utanför den urbansvenska bostadsbubblan.
Så som det kunde ha gått för mig och mina föräldrar om de inte hade varit förutseende.
Visst kan det inträffa men var det inte lite väl pessimistiskt ! Man ska också leva livet utan att bara tro att det kommer gå åt helvete! Det kan ju faktiskt bli helt tvärt om, att man vinner 400 miljoner och inte behöver oroa sigheimlaga skrev:
heimlaga, du har helt klart en poäng i att det är väldigt riskfyllt att sitta med hög belåningsgrad på sitt boende, och kostnader som man inte klarar att bära ifall något svårt som långvarig sjukdom, arbetslöshet eller liknande inträffar. Därför bör man inte, oavsett husvärde, belåna sig alltför högt. Däremot ska man ju kanske inte heller anta att alla husägare i Sverige sitter med hus de köpt in utan insats och utan att amortera... allt är inte nattsvart, även om det är det utomhus just nu.heimlaga skrev:
Mja...... allt kan ju hända...... men på de 34 åren jag har levt har jag upplevt två lågkonjunkturer i den där storleksklassen i Finland. Den första var värre än min beskrivning och den nuvarande är ännu litet lindrigare men vi ser inte botten än.Kromo skrev:Visst kan det inträffa men var det inte lite väl pessimistiskt ! Man ska också leva livet utan att bara tro att det kommer gå åt helvete! Det kan ju faktiskt bli helt tvärt om, att man vinner 400 miljoner och inte behöver oroa sig
Faktum är att mina föräldrar och senare jag skulle ha råkat betydligt värre ut än i mitt exempelfall om de hade haft ett hus på de där villkoren......... men statistiskt sett har vi haft litet mer än vanlig otur.....
Det har varit mycket diskussioner i trakten om en 50-års kvinna som bor 30km härifrån och hade lämnat med ett stort hus som hon inte kunde sälja för pris som hon behövde få ut sedan hon blev arbetslös och ensam. Varefter betalningsanmärkningarna hopade sig stängdes strömmen och vattnet av. Hela förra vintern och senaste sommar och höst hade hon saknat värme och belysning. Bodde i ett rum och höll sig varm med filtar. Hade som värst -20 grader kallt i sitt boningsrum i förra vintras.
Nu har det varit insamlingar i trakten så hon fick elektricitetsskulden betalad plus litet förhandbetalning så hon kan ha en lampa och så fick hon en donerad vedkamin installerad strax innan kallvädret slog till på allvar....... men det visar hur illa man kan råka ut när man sätter sig själv i klistret.
Redigerat:
Nej givetvis inte alla...... men jag talar om en olycklig trend.Martin E skrev:heimlaga, du har helt klart en poäng i att det är väldigt riskfyllt att sitta med hög belåningsgrad på sitt boende, och kostnader som man inte klarar att bära ifall något svårt som långvarig sjukdom, arbetslöshet eller liknande inträffar. Därför bör man inte, oavsett husvärde, belåna sig alltför högt. Däremot ska man ju kanske inte heller anta att alla husägare i Sverige sitter med hus de köpt in utan insats och utan att amortera... allt är inte nattsvart, även om det är det utomhus just nu.
Trend? Du vet vad det betyder va? Att detta skulle hända fler idag än igår d.v.s. att folk generellt skulle fått det sämre. Den kurvan går på andra hållet... Ska ett hus minska med 25 % i värde ska det hände något anmärkningsvärt och jag tror personligen inte vi kommer få uppleva detta oavsett ev. nya "kriser".heimlaga skrev:
En trend. I betydelsen att allt fler tror att det är självklart att huset går att sälja för ett pris som nästan når upp till inköpsvärdet när ens egen livssituation gör huset för stort och dyrbart att ha.
Du hör uppenbart till den trenden falkn.
Det här borde bli en separat diskussionstråd.
Du hör uppenbart till den trenden falkn.
Det här borde bli en separat diskussionstråd.
Husägare
· Västerviks kommun
· 424 inlägg
Jag hade med största sannolikhet valt att bo kvar p.ga. alla fördelar du uppger ( området, grannar m.m ) samt att det verkar bli det helt klart mest ekonomiskt fördelaktigt. Som tidigare nämnts skulle du nog få mer gensvar i tråden med en planritning. Spontant känner jag också att om ni flyttar och bygger nytt och när ni är klara är era barn "flygfärdiga" eller kanske närapå i alla fall, och hur passar huset era behov då? Livet har ju olika faser och därmed olika krav/önskemål på boendeform.
Att bygga nytt är en stor (i mitt tycke) process och kan bli rätt utdragen innan man hittar rätt tomt, rätt hustillverkare, innan trädgården blir klar o.s.v. När jag blev tonåringen så fick jag flytta ut i en friggebod på gården av samma anledning som ni startade tråden. Jag uppskattade det mycket, kunde ta hem kompisar när jag ville, spela musik utan att störa nån o.s.v. Är det nåt ni har funderat på? Bygga attefallshus/ friggebod på tomten och låta den äldste bo där? Bygga om garaget till gårdshus, bygga carport till bilen istället o.sv. Komplettera detta med takkupa kanske är ett alternativ och ändra planlösningen inne tillsammans med detta? Vet inte om dessa rader hjälper er framåt men jag är lite av den trygga typen och hade funderat i denna riktning.
Hur som så önskar jag er lycka till!
Att bygga nytt är en stor (i mitt tycke) process och kan bli rätt utdragen innan man hittar rätt tomt, rätt hustillverkare, innan trädgården blir klar o.s.v. När jag blev tonåringen så fick jag flytta ut i en friggebod på gården av samma anledning som ni startade tråden. Jag uppskattade det mycket, kunde ta hem kompisar när jag ville, spela musik utan att störa nån o.s.v. Är det nåt ni har funderat på? Bygga attefallshus/ friggebod på tomten och låta den äldste bo där? Bygga om garaget till gårdshus, bygga carport till bilen istället o.sv. Komplettera detta med takkupa kanske är ett alternativ och ändra planlösningen inne tillsammans med detta? Vet inte om dessa rader hjälper er framåt men jag är lite av den trygga typen och hade funderat i denna riktning.
Hur som så önskar jag er lycka till!