@hempularen: Så kan det ju vara. Error juris nocet.
Vi ska ju dock kanske inte dra alltför stora växlar av ett fall där vi inte känner till så mycket om detaljerna. Det kanske var fullt rimligt att frun fick halva fastigheten av skäl som vi inte känner till.
Vi ska ju dock kanske inte dra alltför stora växlar av ett fall där vi inte känner till så mycket om detaljerna. Det kanske var fullt rimligt att frun fick halva fastigheten av skäl som vi inte känner till.
Sjukpensionären i mitt fall kan jag tänka mig är 40-50 år gammal. Exakt hur länge de var sambos vet jag inte men de var det när jag köpte stugan för 6 år sedan och huset såldes i somras så de bör ha bott ihop mer än 5 år....
Sen skulle man kunna hävda att tråden enbart handlar om att säkra ingångsvärden, det var TS fråga. Resten har vi andra snöat in på.
Sen skulle man kunna hävda att tråden enbart handlar om att säkra ingångsvärden, det var TS fråga. Resten har vi andra snöat in på.
Redigerat:
Intressant resonemang, om det är så att en part i förhållandet tjänar avsevärt mycket mindre än den andra blir levnadsnivån väldigt olika. En part har råd att åka på semester, skaffa dyra kläder, ny (egen) bil, eller ha en mycket dyr hobby, medan den andra får stanna hemma och hoppas att bilen inte går sönder.... Ve och fasa om den som tjänar mindre blir sjuk -då kanske den inte ens har råd till de "gemensamma" kostnaderna. Ska personen då tvingas flytta?-MH- skrev:
Tja, det är väl bara att konstatera att vi har alla väldigt olika syn på vad ekonomi, förhållanden, familj och äktenskap innebär.....
Det handlar inte om nån slags gnidenhet att jag vill "säkra upp" mina egendomar eller roffa åt mig så mycket jag kan av min flickvän.
Jag vill att när vi bor tillsammans i huset i den förhoppningsvis långa framtiden så vill jag att hon ska känna ett lika stort ägandeskap av bostaden. Pengarna är inte en begränsande faktor för oss mer än att jag vill att det ska kännas rättvist och att i fortsättningen ska kännas bra när vi delar på kostnaden för vidare renovering.
Jag vill att när vi bor tillsammans i huset i den förhoppningsvis långa framtiden så vill jag att hon ska känna ett lika stort ägandeskap av bostaden. Pengarna är inte en begränsande faktor för oss mer än att jag vill att det ska kännas rättvist och att i fortsättningen ska kännas bra när vi delar på kostnaden för vidare renovering.
Eftersom ni har bott ihop under tiden du har ägt huset och båda antagligen har betalat för drift och underhåll ev. även räntekostnader? Så kan man ju tycka att ni båda har bidragit till värdeökningen. En rimlig nivå för din sambo att gå in på kan då vara halva inköpspriset + halva kostnaden för renoveringen. Detta är ju till stor fördel för henne. Alternativt tar man dit 2-3 mäklare, värderar och låter henne gå in på hälften av denna kostnaden. Huvudsaken är att ni är överens om vad som är rättvist o.s.v.
Som flera varit inne på så finns det inget "rätt" svar utan beror på hur man är som person och hur situationen ser ut. Det verkar inte heller som ni har bott ihop i huset under renoveringen (med delade kostnader i övrigt) så jag skulle nog utgått från ett marknadsvärde på huset med lite rabatt för det egna arbetet. Det gäller ju dock att ni pratar med varandra så att båda har samma uppfattning av vad som är rimligt. Kan vara ett känsligt ämne att ställa "krav" men går ni in i detta utan att båda innerst inne är överens så finns risken att det gemensamma boendet kommer förknippas med något negativt istället för något positivt och tära på relationen.
Jag antar också att detta är ett boende där ni ser en lång framtid, var i en liknande situation för ett par år sedan men då letade vi efter att köpa något gemensamt och jag köpte därför inte in mig i sambons lägenhet. Jag hade dock aldrig gått med på att betala hälften av det hon betalade för lägenheten (när hon separerade och vi började träffas ungefär då), det skulle inte kännas rätt då bostaden var värd ett par 100' till när jag flyttade in (utan några stora investeringar). Så jag hade propsat på att betala halva marknadsvärdet i det fallet. Hade det däremot varit min lägenhet så hade jag propsat på lite rabatt på marknadsvärdet.
Jag antar också att detta är ett boende där ni ser en lång framtid, var i en liknande situation för ett par år sedan men då letade vi efter att köpa något gemensamt och jag köpte därför inte in mig i sambons lägenhet. Jag hade dock aldrig gått med på att betala hälften av det hon betalade för lägenheten (när hon separerade och vi började träffas ungefär då), det skulle inte kännas rätt då bostaden var värd ett par 100' till när jag flyttade in (utan några stora investeringar). Så jag hade propsat på att betala halva marknadsvärdet i det fallet. Hade det däremot varit min lägenhet så hade jag propsat på lite rabatt på marknadsvärdet.
Det framgår inte hur ni hade innan ni träffades men många vill inte flytta in i ett hus där en tidigare part har bott. Se ovan om olika exempel. Hon kanske inte gillar allt du har renoverat eller har hon fått vara med och påverka. Efter det kanske ni ska lösa hur ni ska göra med huset om hon ska äga en del eller ej.
Skriv äktenskapsförord om ni gifter er..men tänk på att ni får lägre pension då. Som gift får ni 800kr mindre varje mån,per person.
50%som är gifta skiljer dig. Så se till att äga det du betalt..var inte godtrogen och tro att kärleken kommer hålla i sig hela livet..gör den sällan
om du äger ett hus eller lägenhet. .och du du ska flytta ihop med kärleken. .så låt dom inte köpa in sig...blir dom tjänar på det...då man är gör snäll att ta marknadspris
50%som är gifta skiljer dig. Så se till att äga det du betalt..var inte godtrogen och tro att kärleken kommer hålla i sig hela livet..gör den sällan
om du äger ett hus eller lägenhet. .och du du ska flytta ihop med kärleken. .så låt dom inte köpa in sig...blir dom tjänar på det...då man är gör snäll att ta marknadspris
Värdera huset. Använd den summan.
Inga konstigheter.
Hon köper en del i ett hus som är värderat och klart.
Därefter delar ni på ev värdeökning.
Inga konstigheter.
Hon köper en del i ett hus som är värderat och klart.
Därefter delar ni på ev värdeökning.
All bryter ihop om man drar det till ytterligheter. Givetvis väljer man metod efter ens egna förutsättningar. Ser man ett förhållande enkom som en ekonomisk försäkring mot sjukdom är det förstås förkastligt med separata ekonomier. Då kan man ju gå miste om den andres pengaar Nästan som om förhållandet är bortkastat.
Jag skulle gått på vad en hel del skriver ovan: Värdera huset i nuläget så får hon gå in med hälften.
Sen om ni seprarerar så har ni hälften var ut (så att endera kan köpa ut den andre och/eller hitta rimligt mindre boende själv).
Hur ni gör detta är nästa fråga, jag skulle nog kunan tänka mig att skriva hus och lån på båda, och kontantinsatsdelen kan man lägga osm ett privat skuldbrev om kapitalet inte finns hos den som flyttar in. Jag har haft sådana skrivnignar i tidigare förhållanden, det gäller som sagt att ta sådana saker när allt känns bra - och inte se det som ATT det kommer bli dåligt, bara som en försäkring OM det kommer andra tider...
Intressant dock att fundera på hur det skulle kunna bli med icke gemensamma barn...man vill ju inte stå i en bostadssitation för någon part som är sämre än den man gick in med...
/K
Sen om ni seprarerar så har ni hälften var ut (så att endera kan köpa ut den andre och/eller hitta rimligt mindre boende själv).
Hur ni gör detta är nästa fråga, jag skulle nog kunan tänka mig att skriva hus och lån på båda, och kontantinsatsdelen kan man lägga osm ett privat skuldbrev om kapitalet inte finns hos den som flyttar in. Jag har haft sådana skrivnignar i tidigare förhållanden, det gäller som sagt att ta sådana saker när allt känns bra - och inte se det som ATT det kommer bli dåligt, bara som en försäkring OM det kommer andra tider...
Intressant dock att fundera på hur det skulle kunna bli med icke gemensamma barn...man vill ju inte stå i en bostadssitation för någon part som är sämre än den man gick in med...
/K
Vad som har diskuterats i den här frågan är ju mest de tekniska lösningarna, vad som ligger till grund är ju mera hur man vill ha sitt förhållande.
- Ska man leva på samma ekonomiska villkor, eller ska man bidra till det gemensamma med lika stora summor?
- Är det viktigt för hemkänslan och vikänslan att båda står som ägare till huset? Kommer hon att känna det som att hon är en gäst i ditt hus om hon inte äger det?
- Ska ni spara gemensamt eller enskilt?
- Hur vill ni att det ska fungera ekonomiskt om förhållandet tar slut? (OBS, det handlar inte om att rigga förhållandet för att man lätt ska kunna dra. Det kan hända saker som gör att man måste dra. T.ex. att ena parten får psykiska problem, missbruksproblem eller liknande och skadar den andra)
- Hur vill ni att det ska fungera om det värsta skulle hända, dvs att någon av er avlider?
- Ska man leva på samma ekonomiska villkor, eller ska man bidra till det gemensamma med lika stora summor?
- Är det viktigt för hemkänslan och vikänslan att båda står som ägare till huset? Kommer hon att känna det som att hon är en gäst i ditt hus om hon inte äger det?
- Ska ni spara gemensamt eller enskilt?
- Hur vill ni att det ska fungera ekonomiskt om förhållandet tar slut? (OBS, det handlar inte om att rigga förhållandet för att man lätt ska kunna dra. Det kan hända saker som gör att man måste dra. T.ex. att ena parten får psykiska problem, missbruksproblem eller liknande och skadar den andra)
- Hur vill ni att det ska fungera om det värsta skulle hända, dvs att någon av er avlider?
Sälj huset och köp nytt tillsammans!
Hon köper in sig till halva värderingspriset. Ni fixar gemensam ekonomi så du är med och betalar ränta och amortering på "hennes" (ert) lån. I praktiken beroende på amorteringstakt får hon således köpa till halva värderingspriset (förutsatt att era löner förblir på samma nivå).
Alternativt skriver ni ett skuldebrev på samma summa, har en symbolisk amortering per år (så skulden inte preskriberas efter10 år), delar lika på eventuella lån, och lever lyckliga tillsammans tills eventuellt ni separerar. Då kvittar du hennes skuldebrev mot hennes husägardel (om hon nu inte blir girig och vill ha ny värdering) och du kan bo kvar.
Alternativt skriver ni ett skuldebrev på samma summa, har en symbolisk amortering per år (så skulden inte preskriberas efter10 år), delar lika på eventuella lån, och lever lyckliga tillsammans tills eventuellt ni separerar. Då kvittar du hennes skuldebrev mot hennes husägardel (om hon nu inte blir girig och vill ha ny värdering) och du kan bo kvar.