Men ska vi försöka bena ut det här nu.
Lite försiktigt och hålla tungan rätt i mun.
Alla lager, alla delar i konstruktionen har ju en (eller flera) funktion.
Vi börjar med befintlig mark.
Här är de viktigaste egenskaperna bärförmåga och långtidsstabilitet och tjälfarlighet.
Och sen lite med vatten och sånt.
Bärförmågan är helt kritisk, marken måste tåla vikten av huset. Långtidsstabiliteten är lika viktig, och hänger till stora delar ihop med det förra, men inte helt och hållet.
Bygger man på en grusås, eller bra moränmark är det som regel inte mycket att fundera på, bärförmågan är ypperlig, och långtidsstabiliteten är också som regel bra.
Är det lerjord, silt, torvmosse eller gyttja så är det värre, i stigande svårighetsgrad.
Men det går ofta att grundlägga på nästan vad som helst men det kan ju bli svårt eller dyrt.
Kompensationsgrundläggning, pålning är metoder.
Vad sen gäller långtidsstabiliteten så kan även bra mark komma visa sig dålig.
En någorlunda stark och stabil lerjord kan plötsligt sjunka om grundvattennivåer ändras, t.ex. genom dräneringar eller utdikningar. Mark som verkar stabil kan ha glidskikt inne i sig, som ger upphov till saker liknande Surte-katastrofen som utlöstes av regn och kvicklera i ett skikt i marken.
Att öka belastningen på en mark kan också utlösa mekanismer som inte har varit märkbara under århundraden.
Sen ska marken helst vara vettig vad gäller vattenföring, att bygga precis ovanpå en kallkälleåder som går upp i dagen är naturligtvis inte smart.
Även om man lägger dränerande skikt så bör inte detta tvingas "jobba" hela tiden för att hålla grunden torr.
Tjälfarlig mark ordnar man med randisolering eller djupare grundläggning och/eller markisolering i mark.
Men för trådens frågeställning kan vi konstatera att marken ska bra bärighet för husets tyngd och vara någorlunda vettig vad gäller vatten.
Lite försiktigt och hålla tungan rätt i mun.
Alla lager, alla delar i konstruktionen har ju en (eller flera) funktion.
Vi börjar med befintlig mark.
Här är de viktigaste egenskaperna bärförmåga och långtidsstabilitet och tjälfarlighet.
Och sen lite med vatten och sånt.
Bärförmågan är helt kritisk, marken måste tåla vikten av huset. Långtidsstabiliteten är lika viktig, och hänger till stora delar ihop med det förra, men inte helt och hållet.
Bygger man på en grusås, eller bra moränmark är det som regel inte mycket att fundera på, bärförmågan är ypperlig, och långtidsstabiliteten är också som regel bra.
Är det lerjord, silt, torvmosse eller gyttja så är det värre, i stigande svårighetsgrad.
Men det går ofta att grundlägga på nästan vad som helst men det kan ju bli svårt eller dyrt.
Kompensationsgrundläggning, pålning är metoder.
Vad sen gäller långtidsstabiliteten så kan även bra mark komma visa sig dålig.
En någorlunda stark och stabil lerjord kan plötsligt sjunka om grundvattennivåer ändras, t.ex. genom dräneringar eller utdikningar. Mark som verkar stabil kan ha glidskikt inne i sig, som ger upphov till saker liknande Surte-katastrofen som utlöstes av regn och kvicklera i ett skikt i marken.
Att öka belastningen på en mark kan också utlösa mekanismer som inte har varit märkbara under århundraden.
Sen ska marken helst vara vettig vad gäller vattenföring, att bygga precis ovanpå en kallkälleåder som går upp i dagen är naturligtvis inte smart.
Även om man lägger dränerande skikt så bör inte detta tvingas "jobba" hela tiden för att hålla grunden torr.
Tjälfarlig mark ordnar man med randisolering eller djupare grundläggning och/eller markisolering i mark.
Men för trådens frågeställning kan vi konstatera att marken ska bra bärighet för husets tyngd och vara någorlunda vettig vad gäller vatten.
När man schaktat fram bra mark, ev höjt och/eller förstärkt den så lägger man rimligen ett dränerande skikt. Detta har till uppgift att se till att det ovanför ej blir utsatt för fritt vatten.
Vattenånga från marken skyddar skiktet ej mot. Skulle teoretiskt kunna göra det om man la ångtät plast i detta skikt, men den skulle antagligen inte vara hel efteråt ändå.
Sen tror jag inte det är någon åtrådd egenskap att få ångtätt här. Det är nog bättre att fukt kan transporteras bort.
Det dränerande skiktet har mig veterligen ingen annan funktion.
Det måste dock ha minst samma bärighet och beständighet som krävs för husets vikt.
Vattenånga från marken skyddar skiktet ej mot. Skulle teoretiskt kunna göra det om man la ångtät plast i detta skikt, men den skulle antagligen inte vara hel efteråt ändå.
Sen tror jag inte det är någon åtrådd egenskap att få ångtätt här. Det är nog bättre att fukt kan transporteras bort.
Det dränerande skiktet har mig veterligen ingen annan funktion.
Det måste dock ha minst samma bärighet och beständighet som krävs för husets vikt.
Men nu börjar det bli spännande för diskussionen i tråden.
Ska nästa del helst vara betongplatta, eller cellplast, eller kanske gjuten grundsula med fri platta i.
Eller något annat?
Ska nästa del helst vara betongplatta, eller cellplast, eller kanske gjuten grundsula med fri platta i.
Eller något annat?
även tänka på att ha rätt sort vid rätt konstruktion
nja du dödar ju ljudNils82 skrev:
Om det läggs en betongplatta med kantförstyning direkt på grusbädden så ger det naturligtvis en vansinnigt bra bärförmåga. Blir det inte sättningar i marken så är det i princip omöjligt att trycka sönder betongkonstruktionen, så långt håller jag med Ewald.
Men om det ska vara ovanpåliggande isolering på betongen så skjuter man liksom bara upp problemet högre upp i konstruktionen, tycker jag.
Plattan har hög bärförmåga, men det har grusbädden under också, så frågan är vad vinsten blir med först en platta mot mark och sen i princip en vanlig Svensk konstruktion ovanpå detta.
Den undre betongplattan kommer få nästan samma egenskaper som gruset under den.
Den kommer hålla samma temperatur och samma fuktighet som gruset under. Den har dessutom ungefär samma bärighet.
Bär inte marken under gruset vikten så skiter det sig. Blir det sättningar i gruset så skiter det sig också. Oavsett om man gjuter platta eller inte.
Men om det ska vara ovanpåliggande isolering på betongen så skjuter man liksom bara upp problemet högre upp i konstruktionen, tycker jag.
Plattan har hög bärförmåga, men det har grusbädden under också, så frågan är vad vinsten blir med först en platta mot mark och sen i princip en vanlig Svensk konstruktion ovanpå detta.
Den undre betongplattan kommer få nästan samma egenskaper som gruset under den.
Den kommer hålla samma temperatur och samma fuktighet som gruset under. Den har dessutom ungefär samma bärighet.
Bär inte marken under gruset vikten så skiter det sig. Blir det sättningar i gruset så skiter det sig också. Oavsett om man gjuter platta eller inte.
Tar vi t.ex. den här konstruktionen:
http://www.icopal.se/nyheter/Skydd-mot-radon-gor-ratt-fran-grunden.aspx
Den här typen verkar mer vara ett "strip fundament" där plattan i sig inte har ngn bärande dvs statisk funktion.
Ljudteknisk fungerar den också bra då den är avskiljad från stommen.
Men man har ju alltid sättningar i marken dvs. plattan kommer nog att flytta lite mot stommen. Men den ligger ju flytande. Men i stort sett bör den fungera.
http://www.icopal.se/nyheter/Skydd-mot-radon-gor-ratt-fran-grunden.aspx
Den här typen verkar mer vara ett "strip fundament" där plattan i sig inte har ngn bärande dvs statisk funktion.
Ljudteknisk fungerar den också bra då den är avskiljad från stommen.
Men man har ju alltid sättningar i marken dvs. plattan kommer nog att flytta lite mot stommen. Men den ligger ju flytande. Men i stort sett bör den fungera.
Om det läggs en betongplatta med kantförstyning direkt på grusbädden så ger det naturligtvis en vansinnigt bra bärförmåga. Blir det inte sättningar i marken så är det i princip omöjligt att trycka sönder betongkonstruktionen, så långt håller jag med Ewald.
Exakt. Men annars kann man ju köra en "Streifenfundament" (strip fundament)
Till en viss del har man alltid sättningar i marken, dvs om du har ett stenhus/tegelhus som är kanske några år gammal och man bygger nu t.ex. ett garage eller en tillbyggnad direkt mot det "gamla" huset kommer garaget på sikt ha ojämna sättningar mot huset vilket alltid kommer att medföra en liten spricka mellan huset och garaget/ tillbyggnaden. Därför krävs det en rörlig fog mellan huset och garaget/ tillbyggnaden.
Bara som exempel nu.
Exakt. Men annars kann man ju köra en "Streifenfundament" (strip fundament)
Till en viss del har man alltid sättningar i marken, dvs om du har ett stenhus/tegelhus som är kanske några år gammal och man bygger nu t.ex. ett garage eller en tillbyggnad direkt mot det "gamla" huset kommer garaget på sikt ha ojämna sättningar mot huset vilket alltid kommer att medföra en liten spricka mellan huset och garaget/ tillbyggnaden. Därför krävs det en rörlig fog mellan huset och garaget/ tillbyggnaden.
Bara som exempel nu.
Visst, men du måste ju bygga en Fundament också så att du kan överföra husets laster till marken.Mikael_L skrev:
Platta på mark betyder att du överför lasterna via plattan till marken. Under plattan ligger isoleringen. Plattan måste ju i alla fall ha en armering dvs. armeringsstål och även en viss tjocklek (minst 10 cm säger jag nu).
Den handlar om grundläggning generellt. Vad som är för- och nackdelen med vissa konstruktioner och vilka delar att man t.ex. inte nödvändigtvis behöver osv.Nils82 skrev:Handlar tråden om radonbekämpning i mark?? Det kan man lösa på många sätt. Den variant som tas upp i tråden handlar väl inte om det........känner mig lite vilsen nu
Här en Diskussion och ett exempel på hur en arkitekt gjorde (se bilden om hur Konstruktionen är uppbyggd).
Det finns även en fuktspärr på plattans översida.
http://www.energiesparhaus.at/denkwerkstatt/allgemein_a.asp?Thread=39445
Det finns även en fuktspärr på plattans översida.
http://www.energiesparhaus.at/denkwerkstatt/allgemein_a.asp?Thread=39445