Såja såja, släpp härskarteknikerna. Du är på vänligt territorium hevi. Här finns få som vill dig illa. Sätt dig ner bland gräsmattevänner och andas ut!hevi skrev:
Nu så. Du säger en hel massa saker, som visar att du läst om kemi och agronomi, men om du inte bara citerar, utan faktiskt har smält informationen, så har du även lärt dig att man måste stödja det man säger. Weibulls tar ut ett högt pris för super gramino, och jag har aldrig sett reklam för det. Jag visste inte ens vad det var innan jag läste Olle bergs prisande av gödslet. Ändå är det många som har en praktisk erfarenhet av att det är mycket bra.
Du får visa underbyggda källor till det du säger, för att det skall bara trovärdigt i sammanhanget. Och om du fortsätter med din raljerande och överlägsna ton så har iaf jag tappat intresset för vad jag tyckte var ett trevligt utbyte av erfarenheter.
Det var inte menat som härskartekniker , därav smileyn.... om jag förolämpat någon ber jag om största möjliga ursäkt, det var aldrig min mening.
Men för att kontra och föra diskussionen framåt om gödsel vi för i all välmening, vad exakt -med vetenskapliga källhänvisningar-gör super granimo mer prisvärd än ett simpelt NPK gödsel från t ex Yara?!
Men för att kontra och föra diskussionen framåt om gödsel vi för i all välmening, vad exakt -med vetenskapliga källhänvisningar-gör super granimo mer prisvärd än ett simpelt NPK gödsel från t ex Yara?!
Redigerat:
Gott. Jag har inte sagt att jag tycker super gramino är mer prisvärt, utan jag frågade om varför du använt yara mila, då jag är intresserad av gräs och då jag sett att en del försäljare till golf har den. Jag har använt SG med god effekt, men nu senast florovit med järn, och den senare tycker jag var riktigt bra. Jag har själv ingen vetenskaplig kunskap som sågar endera sidan, med undantaget att man skiljer på NPK, och fullgödsel, där det senare är NPK+stödämnen som gräset behöver. Så ett simpelt NPK är annorlunda och innehåller inte allt gräset behöver. Yaramila är ett fullgödsel för övrigt ..
Jag har inte testat Florovit Masterlawn men att döma av innehållsförteckningen så kan jag tänka mig att det är ett mycket bra gödsel. Sen ligger det ju prismässigt ganska bra och innehåller en del järn vilket är en bonus. Jag kan tänka mig att den blandningen bräcker de flesta alternativen och jag lätt välja det före SG.elpaco skrev:
Jag tror inte det är så jättestor skillnad mellan NPK-fullgödsel och NPK-fullgödsel, så för mig är det andra detaljer som får avgöra. De nackdelar jag ser med Florovit jämfört med YaraMila är att det är fingranulat vilket jag tycker är lite svårt att sprida ut jämt. YaraMilan har stora vita korn så man ser tydligt var man gödslat någonstans och var det blev lite glest eller för tätt. Sedan är ju YaraMilan billigare per m2. 4.4 kr/m2 jämfört med Florovit 1.5 kr/m2.
Jag brukar sedan vattna ut Ferrogent järnsulfat en gång per år för för att hålla bort mossa och göra gräset knallgrönt.
Redigerat:
Jag använder YaraMila för att det har en rätt lämplig sammansättning, är billigt och för att det råkar finnas där jag handlar.elpaco skrev:
Jag tvivlar inte på att Super Granimo får gräset att växa, men jag tycker att det är olyckligt att det lyfts fram som det bästa och enda av "gräsdignitärer" som t ex Olle Berg då det innehåller mer än en tredjedel urea-baserat kväve (http://www.econova.se/img/2014/2/19/2315528.pdf). Bara för att Olle använt produkten över 40 år betyder inte det att den är den mest lämpliga gräsgödningen på marknaden idag. I början av 1970-talet då Olle började använda SG visste man helt enkelt inte bättre. Idag vet vi mycket mer.
Ironiskt nog så var en av de första länkarna till information om ureagödnng i svenska förhållanden jag googlande fram från Yara. Dom skriver såhär om deras urea-gödning (http://www.yara.se/crop-nutrition/products/other/1047-urea/:
"Urea är för svenska förhållanden normalt inte en optimal kväveprodukt. Urea består av amidkväve (CO(NH2)2) som, via en försurande process i jorden, måste omvandlas till ammoniumkväve och nitratkväve för att bli tillgängligt för växterna. Under denna process kan kväve gå förlorat, speciellt i kalla nordiska jordar. Stora kväveförluster kan också ske om produkten sprids ovanpå jorden, speciellt vid ogynnsamt väder."
Det finns dock moderna ureabaserade gödsel på marknaden där gödselkornen är belagda med någon form av polymer som förhindrar att kornen löses upp direkt utan istället löses upp sakta under loppet av 8-12 veckor som kanske funkar bättre för svenska förhållanen...
Mjae, håller faktiskt inte med om att det skulle vara mer intressant just nu eftersom jag ställer en synneligen vag utsaga från Weibull mot en jämförelsevis oerhört konkret utsaga från Yara. Weibull pratar vagt om urea som "långtidsverkande" och visar ett helt intetsägande diagram utan skala eller liknande som "bevis" och nämner inte heller något om hur långt från ytan som behandlats som ämnena kan tänkas befinna sig när dom börjar verka...svartöra skrev:
Yara å andra sidan dissar mer eller mindre sin egen produkt med i sammanhanget oerhört konkreta argument...
Vill man veta hur det egentligen ligger till så får man googla, sila snacket och bilda sig en egen uppfattning
Ok, tänkte att du kanske hade googlat runt och skaffat underlag, men då får jag väl leta själv.
Yaras utsaga tyckte jag just var ganska vag. Vad exakt är en kall nordisk jord? Som du ju själv var inne på är det skillnad på Skåne och norra Norrlands inland! Hur (kvantifierat) stor är skillnaden i kväveläckage mellan t ex Malmö, Västerås och Sorsele?
Nåja, universiteten borde väl ha något.
Yaras utsaga tyckte jag just var ganska vag. Vad exakt är en kall nordisk jord? Som du ju själv var inne på är det skillnad på Skåne och norra Norrlands inland! Hur (kvantifierat) stor är skillnaden i kväveläckage mellan t ex Malmö, Västerås och Sorsele?
Nåja, universiteten borde väl ha något.
Ja, den är måhända vag, men inte i jämförelse med Weibull... Min googlebaserade lekmannabedömning är att urea på gräsmattan är lika ekonomiskt värdelöst som det ät ekologiskt huvudlöst....svartöra skrev:
Vad gäller universitet så är min åsikt att dom kanske ibland har kommit på något, ibland, lixom, men att sunt förnuft alltid bör råda i första hand...
Redigerat:
Jag följer till stor del ollebergs gräsprogram och Yaras gödslingsinstruktioner.Anders243 skrev:Hur ser ditt "årsschema" ut? Kan du sammanfatta det i en mening?
Olleberg rekommenderar järnsulfatet i mars/april. Det går ju bra att göra när som helst under hela säsongen, även under torrperioder eller i kombination med gödsling, så det är inte så noga. Fördelen att göra det tidigt på våren skulle kunna vara för att då har gräset som mest tid på sig att konkurrera ut mossan. Är det mycket mossa så kan man köra i två omgångar.
Så här gör jag 2016:
April: Järnsulfat och YaraMila Promagna 11-5-18 gödsling
Maj/Juni: YaraMila 21-4-7 gödsling
Juli: YaraMila 21-4-7 gödsling
Slutet av Augusti: YaraMila Promagna 11-5-18 gödsling
Tack. .
Jag började läsa denna tråd eftersom vi också har rölleka (och andra ogräs) i vår nyanlagda gräsmatta, så min idé är att testa med att gödsla och klippa rätt i ett år, och sedan om det fortfarande är mycket ogräs kvar; köpa ogräsmedel enl diskussionen in MCPA tråden (Banvel M, Loredo Quattro etc).
Jag började läsa denna tråd eftersom vi också har rölleka (och andra ogräs) i vår nyanlagda gräsmatta, så min idé är att testa med att gödsla och klippa rätt i ett år, och sedan om det fortfarande är mycket ogräs kvar; köpa ogräsmedel enl diskussionen in MCPA tråden (Banvel M, Loredo Quattro etc).
Det tycker jag är en ganska problematisk utgångspunkt. Givetvis är sunt förnuft en vettig bas, men mycket i naturen går precis rakt mot det man först tror är logiskt. Dessutom - vad tror du forskare har som bas i sin forskning när de sätter upp sina antaganden - dåligt omdöme? Så länge forskningen är väl genomförd och i förhållanden som är relevanta, så kan jag inte se varför man skulle nonchalera den till förmån för sina egna googlekunskaper. Men som jag sagt tidigare har jag alltså inte själv läst in mig på just detta ämne. Än.hevi skrev:
Jag läste mitt inlägg igen och inser att jag nog inte var speciellt tydlig med vad jag menadeelpaco skrev:
. Det jag menar är att *marknadsförare* ofta lyfter fram "forskningsrön" väldigt ensidigt och selektivt för att främja sin egen produkt. Nästan alltid finns det olika teorier om tingens ordning bland forskare och det är ofta motstridiga uppgifter som läggs fram som "den enda sanningen" (ta t ex lågkaloridieter kontra LCHF osv). Man måste vara lite kritisk och "grävande" för att kunna bilda sig en ballanserad uppfattning, och tack vare google så har man i alla fall i teorin en möjlighet att hitta information från flera läger. Jag säger inte att jag har rätt i sak, men jag hoppas att mitt raljerande i alla fall skall få igång en diskussion om vad som kan tänkas vara rätt (då jag rätt ofta själv inser att jag nog faktiskt haft fel hela tiden...).För att återknyta till gödningsdiskussionen och mitt raljerande om Weibulls Super Gramino och Olle Bergs rekommendationer så vill jag korrigera mig en smula. SG innehåller inte urea, som det står i "databladet" utan metylurea som på riktigt är sk "långtidsverkande". Metylurea rätt kostsamt att framställa så priset på Super Gramino är nog inget ockerpris heller, man använder dyra råvaror, helt enkelt.
Men SG för nordiska förhållanden...Metylurea är i princip långa kedjor av urea (och formaldehyd, har jag för mig?). Är kedjorna långa så löser de sig inte i vatten, men de korta gör det. När man tillverkar metylurea får man en blandning av långa och korta kedjor.Typiskt brukar mellan 40-70% av metylurean vara vattenlösligt som då mer eller mindre i nordiskt klimat är dömda att försvinna från gräsmattan innan det omvandlats till kväveföreningar som växter kan ta upp, precis som ren urea. De icke vattenlösliga kedjorna, däremot, stannar i jorden och måste brytas ned av mikroorganismer till urea, som sedan bryts ned till upptagbart kväve av andra mikroorganismer.
Tyvärr är det så, att i kalla nordiska jordar så kommer visserligen det mesta av metylurean som inte är vattenlösliga molekyler att stanna kvar i gräsmattan, men då de mikrober som kan bryta ned kedjorna gillar varmare jordmåner för att prestera OK så kan det kan ta år(!) innan det bildas upptagbart kväve från dessa föreningar. Summa summarum så sköljs en hel del av det dyrbara metylurea bort innan det hinner verka i gräsmattan och det som finns kvar ligger typiskt inaktivt under mycket lång tid.
Om man som Olle Berg kört metylurea undret 40års tid så lär det finnas bra med näring i jorden, men det tar många år av användnng av dyr metylurea innan halten metylurea byggts upp i marken...
Två andra "Olle Berg-myten" jag funderat runt är förespråkandet av endast PK-gödning på hösten för att stärka rötterna, och den sena SG-givan...
Konsensus bland greenkeepers och turfmasters idag är att för allt annat än väldigt varma klimat så är det är en sen N-giva som är viktigast för att gräset skall klara vintern bra. PK-gödning på hösten kommer tydligen från forskning utförd på gräsrötter för varma miljöer, som bermudagräs och liknande.
N-givan skall ges när temperaturen är sådan att gräset slutat växa (du behöver inte klippa) men innan frysgrader, då tar gräset upp näringen utan att spendera den på tillväxt.
Så, det är så jag kommer köra från och med nu blir vad greenkepersarna gör -inget PK-gödsel men istället en sen giva NPK med mycket N i, när gräset slutat växa för säsongen (typ samtidigt som järnsulfatet vattnas ut).
Whish me luck!