Byggångest

[Framerate]

Attans oxå! > Här har man gått och filat på tillval och planlösning och värmesystem och allt möjligt, så går man och blir vankelmodig i sista stund. Ska vi bygga eller ska vi inte. För bara några veckor sedan var det klockrent "JA", men så fick man då en liten rekyl. :-/

Hur har er väg varit? Mycket grubblerier och tvekan och ångest och glädje och klarhet och, och, och...

Har hört att man kan drabbas av en liten ångestrekyl även då allt är klart och man sitter i sitt nya hus, trots att allt gick hyfsat bra?

Åh typiskt! >

 

[SaralynnW]

Usch ja, Ibland känns det självklart, och trots vår extremt billiga tomt (65000 inkl pantbrev värde 21000) och ett av de mindre kostsamma husen så får jag ibland ångest! När jag tänker på ev carport och gräsmatta börjar svetten rinna, så jag förtränger sånt!

Ser framför mig hur räntorna skenar iväg och hur vi får skyhöga kostnader och så vidare....

Men när jag tänker på ett hus från 70-talet med dåliga fönster, direl, och ett skyhögt pris känns det inte bättre!

Längtar till man skriver på (vill betala av tomten först) förhoppningsvis i höst! Då kan man kanske slappna av?

/SaraLynn - Vaknar ibland mitt i natten!

 

[AAA]

På sin dödsbädd ångrar man väl bara det man inte gjort, inte det man gjort, även om det inte gått på räls. Våga och vinn, våga och förlora, våga inte och vinn definitivt inte. Sånt är livet.

Hus precis klart, solen skiner.

Trött och pank men lycklig.

Berit

 

[KarlXII]

Lägg av. Bygga hus är bland det bästa jag gjort.
Ångestrekyl, vem är det?

 

[Jo]

Ja uj ja.... visst kommer den där ångesten emellanåt... Jag bara går och väntar på att allt ska strula rejält... Än har det inte gjort det (om man inte räknar en försening på 3 månader som beror på att VA-bygget är försenat).

Det som gör att jag kommer på rätt köl igen är det att jag kommer ihåg att huset kommer att vara just NYTT! Vi bor i ett pyttelitet vackert hus från -36 nu, och renoveringarna och underhållet tar aldrig slut. Det ska bli såååååå skönt att inte behöva riva ut något gammalt!

 

[Snappen]

Och jag tänker lite som Jo fast jag inte haft hus alls! När det känns motigt och deppigt behöver jag bara gå runt i lägenheten med sina slitna skikt och läskiga parkett eller tänka på fastighetsskötaren som har tummen mer "centralt placerad" än jag... eller gå ut på gården med den trasiga klätterställningen och söndersparkade staketet... eller minnas alla dunkar i väggen efter förra grannen när de hade slagsmål... för att inte tala om de långa irrande promenaderna med grill under armen för att hitta någon stans att grilla utan att störa och störas...

HELT PLÖTSLIGT KÄNNS DET BÄTTRE IGEN -DET ÄR VÄRT BESVÄRET MED HUSBYGGET! (Snart är det på plats)

 

[robbin]

Åh vad skönt att läsa detta. Ibland känns det som om ångest är mitt andra namn. Till mitt stora förtret är gubben min helt ångestbefriad, iallafall visar han inget(enligt honom går allt alltid bra och gör det inte det får man se till att falla med flaggan i topp) På kvällarna när oron är som värst pratar och gnäller jag och han somnar. tur att man har detta forumet som bollplank.

 

[robbin]

Fast det är klart det blir snyggt i köket och ja äntligen "får" jag diskmaskin, och ja badrummet är fräsch och klinkers är snyggare än plastmatta och ......
Fast trädgården när blir den klar....

 

[robbin]

Bara en liten sak till..... Idag har de gjort vår grund oh vad härligt ;D

 

[Finis]

Jag kan oxå få så'n där "usch-vad-dyrt-det-blir"-ångest ibland, men det går alltid över om vi tar en tur till tomten. Allt man behöver göra är att stå och lyssna och andas. Lantluft slår stadsluft med hästlängder, och fågelsång går överhuvudtaget inte ens att jämföra med ljudet av ett godståg som bromsar in på ett stickspår utanför sovrumsfönstret. Utan tvekan värt varenda krona som hus och tomt och allt annat kommer kosta. Även om vi så skulle bli tvungna att käka havregrynsgröt till frukost, lunch och middag.

 

[KarlXII]

 

[Snappen]

Jag tror att de enda som klarar sig undan byggångesten är karlar (som väl aldrig oroar sig i onödan för någonting) och de som har mycket god ekonomi.

Och jag tänker att du nog beskrev samma sak två gånger! "som aldrig oroar sig", självklart karlar! "som har mycket god ekonomi", jamen det är ju OCKSÅ karlar! (okej det finns några undantag som Antonia Axson Jonson o så, men...) ;D

 

[MathiasS]

Och jag tänker att du nog beskrev samma sak två gånger! "som aldrig oroar sig", självklart karlar! "som har mycket god ekonomi", jamen det är ju OCKSÅ karlar! (okej det finns några undantag som Antonia Axson Jonson o så, men...) ;D

Herregud vilka fördomar. Var är cencuren när man som bäst behöver den?

 

[larsu]

Tack för citatet med loket, trodde bara att det var jag so kände det så. Det skall följa med mig i bygget när det känns tungt

 

[MathiasS]

Jag tror att nyckeln till en rofylld tillvaro trots änlösa renoveringar eller nybygge är att finna glädje i det lillas färdigställande.

Det går inte att se slutet på renoveringen så strunta i denna. Fokusera på att Rummet är klart. Räcker inte det, se och glädjs åt att fönstret kom på plats eller att gipsskivorna är färdigspacklade.

Ödsla inte energi på att grämas över att helheten är långtifrån klar, hitta glädjen i varje litel delkomponent som blir klar.

Både livet och renoveringar är som långa tågresor. Väntar man på att nå slutmålet får man vänta länge och har tråkigt på vägen. Ser man fram emot ett stopp på varje hållplats blir inte resan lika lång och etappmålen tydliga. Analogin kan utvidgas till att omfatta urspårningar och längre stopp på vissa stationer....men sånt är livet!

: