Enk Projektet skrev:
Jag är absolut INTE ironisk.....
Och jag tycker inte att du gnäller...försökte bara ge ett råd...men om man inte kan tänka sig att prata med en utomstående över saker man inte vet hur man göra så är det upp till dig....
Jag ber om ursäkt att jag tolkade dig fel (punkterna som gjorde det lurigt)

Kan absolut tänka mig att prata med utomstående. Har mailat unionen för att komma i kontakt med en karriärcoach just för att se möjligheter som jag själv missat.

Tack för input :)
 
  • Gilla
Enk Projektet
  • Laddar…
Mycket intressant detta då jag för några veckor sedan sa upp mig från mitt jobb efter snart 14 år...
Är sugen på att göra något helt annat men vet inte riktigt vad och mitt mål är att försöka vara hemma ett halvår och få klart huset.
Kanske låter lite "flummigt" men jag tänkte under tiden försöka hitta mig själv komma på vad jag vill göra med resten av mitt liv...
 
TS; du är väl inte mitt i arbetslivet? Du skall ju jobba minst 30 år till. Vill man börja om så skall man göra det.

Jag är högutbildad och ångrar att jag valde skrivbordsjobb men det drar ju in pengar varje månad och man får nog svälja det så man kan trivas på fritiden istället.
 
P-plats - Mycket modigt! Du får gärna berätta hur tankarna går framöver. är mycket intresserad av vad du kommer fram till!

Noseone - du har helt rätt, jag har många år kvar. Dock vill jag komma någonstans i mitt liv, så kan inte hålla på att hatta runt heller, någon gång måste jag ju börja arbeta mig uppåt ;)

många kan "svälja" det. tyvärr fungerar inte jag riktigt så, utan behöver göra nått åt situationen.
 
Jag blir faktiskt lite förvånad att det är så många här som inte jobbar med något man brinner för. Om detta är generellt för Sverige så är det ju absolut inte bra.

Till dig TS kan jag bara säga lycka till, och jag tror nog som några andra här att det kan vara bra att prata med någon utomstående om detta då du faktiskt inte riktigt vet vad du vill göra
 
Redigerat:
  • Gilla
KnockOnWood
  • Laddar…
Hej Anders,

I mitt fall handlar det om att jag valt arbeten som jag vill arbeta med just där och då. Tyvärr har glöden "falnat" efter hand. Det är såklart ett tecken på att jag inte brinner för det i slutändan ändå. Men det har alltid känts rätt där och då.

Ja, jag kommer att prata med karriärscoach för att se om det kan hjälpa till att reda ut tankarna.
 
Du kan väl göra som väldigt många här inne, finna mening i att putsa på huset? :)

AndersMalmgren, finns det så många jobb som man kan brinna för egentligen i dagens läge?

Själv skall jag pröva på att bli skogsbonne (igen, förra gångén höll det ca ett halvår), så vi får se. Kommer inte mycket längre i min profession, barnen börjar bli så stora att de ändå inte är hemma på kvällarna :) och frugan tjänar tillräckligt bra för att driva runt det hela :cool:

Skulle kunna tänka mig att jobba halvtid (typ varannan vecka), men det är svårt.
 
-MH- skrev:
och frugan tjänar tillräckligt bra för att driva runt det hela
En sån skulle man ha!:rolleyes:
 
Mm, men kanske jag skulle tillagt "i nödfall". :) Men vi är inte så dyra i drift, vår familj.
 
Pengar är viktiga för det ger trots allt grundtrygghet, men tiden när barnen är små kan du aldrig få igen.
Jag gjorde med facit i hand misstaget att tillbringa mera tid på flyget än tillsammans med barnen.
I mitt fall tröttnade jag inte på jobbet utan fick nya intressanta erbjudanden jag inte kunde tacka nej till och hyfsat betalt.
Men tiden blev mycket jobba och sedan renovera hus utifrån eget intresse, därav detta forum, men familjetiden blev lidande.
 
-MH- skrev:
AndersMalmgren, finns det så många jobb som man kan brinna för egentligen i dagens läge?
Tror inte bara det är jobbet, har kollegor som inte alls brinner lika mycket. De har ju iof inte visat framfötterna på samma sätt så då får man ju inte lika mycket ansvar. Ond cirkel det där
 
AndersMalmgren skrev:
Jag blir faktiskt lite förvånad att det är så många här som inte jobbar med något man brinner för. Om detta är generellt för Sverige så är det ju absolut inte bra...
Jag instämmer i din förundran Anders!

Efter ett ganska långt arbetsliv började jag trappa ner lite försiktigt.
Inte för att jag var less på jobbet, tror nog ärligt att jag kan säga att jag gick till jobbet med glädje varje dag.
Sedan, när jag har trappat ner och bara jobbar lite grand, mest "på distans", har jag hört många sådana kommentarer från yngre människor.
Vad härligt att bli gammal och slippa gå till jobbet osv.
Och jag förstår ingenting! Jag längtar ju snarare tillbaka :)
Jag jobbade och låg i som en bäver, hade ingen övertidsersättning, utan fick en extra semestervecka i stället, och hade aldrig tråkigt.
Ingen i min krets sa att de längtade till pensionen. Det är något jag har fått höra sen, kanske något nytt?

För vem, vid sina sinnens fulla bruk, längtar efter att bli gammal, skrynklig, svag och dement?
Efter att se illa, höra illa och lukta illa :p

Fast det är klart, hittar man inte ett jobb som man kan engagera sig i så blir det kanske en pina att gå dit varje dag.
Och det är väl där Feldes problem ligger. Han vet inte riktigt vad han vill, är förvirrad inför en verklighet som inte innehåller några lockelser. Så Felde måste hitta tillbaka till sig själv, till den han var innan rutin och slentrian tog över.
Hur han gör det vet jag inte riktigt.

Felde, är du inte road av något, inte intresserad och nyfiken av något alls?
Det är ju sådant, som är i samklang med ens inre lust, som man kan utveckla.
Du är lite sugen på bygg skriver du.
Men det går nog inte bara att ta en "platschefsutbildning" och ramla in på ett fint jobb.
Det gäller nog snarare att lära sig ett hantverk, gå sina lärlingsår och på det sättet bli duktig inom sin nisch.
Eller gå en teknisk utbildning som t.ex. byggnadsingenjör (där det också krävs en del praktik).
Det finns nog inga genvägar tyvärr.

(Jag har utgått från att Felde är en man, och tror jag har rätt. Annars ber jag om ursäkt)
 
Det behöver inte vara ett fysiskt ting man skapara för den delen, det jag älskar med mitt jobb (Lösningsarkitekt) är just det att man skapar något, att se den växa fram och utvecklas.
 
Du säger att du tappar sugen efter ett tag. Jag har också bytt tjänst rätt ofta även om jag hållit mig till samma arbetsgivare och i stort sett samma område i många år nu. Blir liksom så när man närmar sig och passerar 50.

Finns det en gemensam tråd i det du gillat? Typ att alla jobben handlat om IT-system inom ett speciellt område?

För att vara krass, IT, projektledning och andra generella yrken innehåller tusentals skitjobb där du får jobba för en medioker lön med mycket obetald övertid och ointressanta arbetsuppgifter. De som man tycker glider ovanpå brukar ha en specialisering som dels är jobbig att få och dels går att sälja.

Försök fundera på om det är några speciella områden du gillar och så se till att skaffa dig specialistkompetens inom dessa områden. Om du idag har en stabil anställning och en rimlig lön hos en arbetsgivare du kan tänka dig att fortsätta hos så kolla på de jobb du tycker verkar intressanta och kartlägg vad som är gemensamt för dom. Det måste finnas vissa nyckelkompetenser.

Prata med din chef eller uppdragsgivare om vilka kompetenser som efterfrågas. Inse att det kommer att ta flera år att få de där eftertraktade jobben med bra lön. Är du inte beredd att slita som ett djur kommer du aldrig att få de jobben. Lägg upp en studieplan. Prova att studera på helger och kvällar. Orkar du inte med detta blir det nog svårt att komma vidare.

Själv är jag civilingenjör och har för närvarande ett bra betalt utlandsjobb men resan tid har varit något jag helst vill glömma nu när det går bra. ALLA bra jobb har 1000 sökande som gör vad som helst för att få jobbet. Därmed inte sagt att du skall offra familjen men din utveckling och studier får bli din nya fritidssysselsättning.

Hoppas detta hjälper och inte stjälper men i korthet måste du skaffa något unikt kunnande för att kunna komma vidare på en arbetsplats. Tror inte det hjälper att byta bransch utan försök hänga i och lyfta dig. Om inte arbetsgivaren är hopplös förstår.
 
M
Om du går ner till halvtid och ägnar andra halvan åt en plats som traditionell lärling inom det bygg-yrke du önskar så har du skapat en långsiktig väg mot förändring och breddade möjligheter. Svårigheten är väl dels att hitta någon firma som vill ta emot en trad-lärling och dels att hitta en som tar emot en lärling på deltid.

Det kan dock vara värt att kämpa lite för en sådan situation om du dras mot bygg, att lära sig nya saker stimulerar välmående så länge det är baserat på intresse. Dessutom behövs det fler inom bygg med alternativa bakgrunder för att luckra upp den ingrodda gubbiga kulturen!
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.