vi har fått lån på bank på 2,5 milj

Kan tycka att banken lämmnar en kalkyl med en oerhörd amorterings takt

Vi Tjänar inte allt för fett så jag kan tycka att det är att sparka på dom liggande. Vad tycker ni???

5 år amortering 8000
2 år---------------8000
3 mån------------5250
topplån----------18750

hur funkar detta med amorterings fritt ett tag?
kan man välja det själv eller bestämmer banken detta?
Självklart tycker jag man ska amortera men denna kalkyl kan jag tycka värkar vara i det saftigaste laget ??? eller?

vi tjänar mellan 25 -27 000 ihop
 
Jag vet inte vad som är rimlig amortering, men våran bank sa att man bara brukar amortera på topplånen tills dom är betalda, där äfter amorterar man på bottenlånen. ;)
 
Det är vad jag också har hört

vore ju rimligen bättre att bli av med topplånet först

vilken bank?

vi har Handelsbanken
 
Självklart skall ni prata med banken och begära att ni enbart amorterar på topplånet innan ni börjar amortera på bottenlånet.
 
Hur ser era ny lån ut?
 
10 alt. 15 år på topplån & Ingen amortering på bottenlån är väl ganska "normalt"
 
Betala av topplånet först så fort ni kan, sedan kan ni amortera på bottenlånet.
Tänk på att efter 5 år tillkommer halv fastighetsskatt o efter 10 hela skatten, då är det bra om topplånet är borta eller minimerat så mycket det går.
 
Hållbar och hållbar
Min tanke är att jag skall vara skuldfri den dag jag blir pensionär (60 år)
Detta styr min amorteringstakt.
 
Nybygget skrev:
Hållbar och hållbar
Min tanke är att jag skall vara skuldfri den dag jag blir pensionär (60 år)
Detta styr min amorteringstakt.
Nåt speciellt som händer när du går i pension om du ej vill ha några lån?

Det sägs att det är bra att ha "något" lån på hus än inget alls. Hur jag ska definiera det överlåter jag till mer ekonomiskt kunniga...
 
Vet ej något särskilt men det känns bra att veta att man kommer äga huset själv någon gång.
Valet när man skall gå i pension blir ju lättare om man inte har några skulder som man måste ta hänsyn till.
Jag vill inte heller lämna efter mig några skulder till mina barn.
 
Det där med att vara skuldfri när man går i pension kan väl i och för sig vara en trevlig känsla.

Jag tycker att man kan se det hela lite mer kortsiktigt. Och det innebär att man behöver amortera sig ner till en "säkrare" nivå.

Om man betänker att det faktiskt bara är ca 10 pr sedan man fick betala 10-15% ränat i det här landet, och det var den långvariga nivån, alltså inga tillfälliga räntechocker.

Jag tror att man bör ha en kalkyl där man kan klara en avsevärt högre ränta om låt oss säga 5 år från nu. Antag 6-8% ränta. Därmed inte sagt att det finns någon anledning idag att tro att räntan verkligen hamnar där. Men för 10 år sedan så tror jag att vem som helst skulle blivit betraktad som idiot om han kalkylerat med 3% ränta år 2005.

Det är inte fullt så orimligt som det kanske känns att klara en så hög ränta om 5 år. Räkna in att ni kommer att få betydligt högre lön under tiden, antingen genom olika lönehöjningar eller genom att byta jobb/karriär.

Om man kombinerar sådana effekter med en rimlig amorteringstakt, så blir faktiskt kalkylen genomförbar. Och om det visar sig att räntan ligger kvar på 3 procent då, så tänk vilka marginaler ni då har.
 
Skuldfri vid 60; om 25 år? Skulle innebära en amortering på 8400 kr per månad för min del, alltså mer än vad jag betalar i ränta..... Njaaaa jag får nog förlita mig lite på inflationen också... ;D
 
Skuldfri är man aldrig...är man det så hittar staten på förmögenhetsbeskattning. Så ha lite skulder är bra.
 
Det är lite farligt att inte amortera i det långa loppet. Om inflationen fortsätter att vara låg, skjuter man bara betalningarna framför sig och bygger aldrig upp något kapital. Och räntan kommer inte att ligga på 3-4% för evigt -- säg att räntan stiger till 6-7%, då blir det tufft om man plötsligt inser att man borde amortera för att minska sina utgifter... Men, som det brukar sägas av de som har höga lån, "amorteringar är för kycklingar".

Risken nu i världen är att priset på pengar -- räntan -- är för låg eftersom centralbankerna försöker stimulera ekonomin genom att hålla styrräntan låg. Men det har bara lett till att bostadspriserna stigit, dvs pengarna flyttar dit istället för till konsumtion/övriga investeringar. Det har lett till att priset på bostäder i förhållande till hyror och inkomster stigit till rekordnivåer, så till den grad att det nu är vanligt i länder där priserna stigit mycket (USA, Storbritannien och Australien) att låna pengar och köpa bostäder som bara hyrs ut!

Det är också en utveckling som inte kan hålla på hur länge som helst, och det kan vara väldigt surt att ligga kvar med 80-90% belåning om räntan stiger och priserna sjunker på grund av detta (eftersom nya låntagare inte klarar av att betala lika mycket som vid låg ränta).

Angående förmögenhetsskatten -- den blir förhoppningsvis mindre och mindre viktig, och kommer nog på sikt (5-10 år?) att avskaffas i Sverige. Och förutom det - amortering av 100 000 kronor ökar förmögenheten med 100 000 = 1000 kr mer i förmögenhetsskatt, men samtidigt sparar man 2-5000 kr (beroende på ränta) i räntekostnader...

Förr i tiden var det självklart att man skulle satsa på att bli skuldfri så småningom, och de som köpte hus under 60/70/80-talen håller på att lyckas med detta. Nu verkar det som att man inte ska amortera alls, eller åtminstone "bara" amortera 50% över en livstid. De som tjänar mest på detta är såklart bankerna...

Och tänk så här -- om inflationen är 2%/år (och priser/löner/hyror stiger ungefär så mycket), kan bostadspriserna verkligen stiga 5-15%/år hur länge som helst?
 
För några år sedan hade jag en kollega i USA som sade: Mitt mål är att ha så höga skulder att skulden blir bankens problem istället för mitt. Och fötydligade: Om jag är skyldig 100 000 dollar så är det mitt problem, är jag skyldig 10 miljoner dollar så är det bankens problem (dom har inte råd att begära in pengarna, och behöva erkänna en förlust). Tyvärr har jag inte nått dit ännu, sa han.

 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.