Har ett gammalt ekparkettgolv från 70-talet som har en kraftigt knarrande sektion på ca 30x60cm.
Efter ha lagt ett långt vattenpass över så har jag märkt att det inte är undergolvet/reglarna som sviktar utan parketten som bular upp av sig själv där (bulle på golvet när man inte står på knarret, och i plan när man kliver på det).

Jag märkte att längst hela norrväggen under golvsockeln så är parketten fastspikad, parketten är inte spikad längst varken syd-, väster, eller österväggen.

(A) Min första reaktion är att parketten lyft sig lite eftersom den inte får plats att sjunka ner då den är fastspikad vid väggen, och att jag helt sonika tar bort spikarna så sjunker nog bulan ner och knarret försvinner. Golvet är mao inte helt flytande vilket det var tänkt att vara.

(B) Men sen kom jag på att varje parkettrad kanske är fastspikad i underlaget i varje skarv och att nästa parkettrad döljer spikarna. I sista raden så går det inte att spika dolt pga väggen och då spikade man med synliga spikar men dolde dem med golvsocklarna istället.

A och B ovan ger olika lösningar.
A så provar jag att ta bort spikarna under golvsockeln.
B så skruvar jag ner/fast bulan i underlaget så den sitter fast.

Vad är mest troligt? Ska golvet vara helt flytande så är det helt fel att fixera vid en punkt enligt B anser jag.
 
Jag gissar på att det är dolt spikat, eller fäst med clips som döljs av nästa rad.

Är det konstant eller påverkar luftfuktigheten att det knarrar mer när det är fuktigt klimat?
 
Då kör jag på alternativ B, min gissning också. Varför skulle man annars spika fast ett flytande golv längst en vägg bara.
Det knarrar nog lika mycket hela tiden skulle jag tro, men är inte helt säker, man går sällan direkt på bulan utan lite vid sidan om, d¨å påverkar varje centimeter vart man kliver på hur mycket det knarrar.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.