asbest

[Fredrik.engdahl]

Man ska alltid akta sig att hantera asbest oavsett om du borrar 1 gång.

Har gått asbest kurs och blivit informerad att det räcker med 1 gång om du har otur.
Röker man också så är risken mång dubbelt.

Pilla inte på asbest om ni inte har rätt utrustning och dammsugare.

 

[roland53]

Och hur farligt är asbets om man några enstaka gånger sågar borrar i det?? Jag vill påstå att det i princip är ofarligt.

Ja, asbetsarbetarna i Lomma blev väl inte sjuka efter första arbetsdagen precis....

 

[mlkjhr]

Asbest är väl proportionerligt farligt. Det är inte så att man måste över en viss halt för att det ska bli farligt som till exempel med lösningsmedel eller gaser. Varje asbestfiber som andas in gör sin lilla skada. Sen är det väl inte troligt att man får märkbara symptom för att man borrat ett litet hål i en asbesttrumma men man bör alltid ha ett bra munskydd, till exempel en Sundströmsmask, när man bearbetar asbest.

 

[Fredrik.engdahl]

Problemet med asbest är att på 60 talet så fanns det överallt i olika former. I mattor,lim,fog,fix,vent rör,runt vattenrör , i målarfärg mm.

Så borra 1 hål är inte så farligt men när du rivit upp alla mattor och slipat bort limmet och rivit kaklet i badrummet mm. Då kanske du har mycket asbest i dig.

 

[Odjuret]

Tja... de som dött i stenlunga... som asbesten orsakade de var de som arbetade heltid med asbest.... t.ex de som arbetade på fabriken.... Eller stackars stålarbetarna som hade värme kläder av asbest... med asbesten fritt på insidan...
Det farligaste med asbest för en vanlig människa är rädslan.

På 60-talet så stod man i ett rum å bilade betong utan nån ventilation eller skyddsmask.... det var nog lika farligt....
Visst asbest är inte det nyttigaste, men jag tror inte att det är så farligt som man vill ge sken utav... en asbest utbildning... klart att den berättar att asbesten är farlig... det är de dom tjänar pengar på...

 

[elmont]

Byggnadsarbetarna som under 50-60-70 talen nästan dagligen kom i kontakt och arbetade med matr som innehöll asbest har så vitt jag vet inga övertal i asbestrelaterade sjukdomar. Och visst ska man undvika det om man kan MEN det är knappast någon katastrof att dra i sig en mindre "dos", i alla fall om man inte är rökare.
Jag har i min bekantskaps av byggubbar krets inte en som drabbat, däremot ett flertal dom drabbats pga ciggarettrök och dess effekter på andningsorganen.

 

[Marlen Eskilsson]

Jag har raderat osakliga inlägg i den här tråden.

 

[imported_Benno]

Men asbest blir inte mindre hälsofarligt för att några här "påstår" att det är ofarligt ;-). Alla drabbas inte men några gör det trots allt.

 

[elmont]

Och vad är inte farligt??? Skulle man avstå från allt som var farligt skulle man knappas överleva. Ta syre tex som är en mycket giftig gas under fel omständigheter direkt dödande. Det handlar väl alltid att väga risker mot vinster, sitta i en bil innebär ju rätt många dödsfall per år,i alla fall betydligt fler än vad asbest någonsin gjort. Tar man och med saker som är helt onödiga tex alkohol, tobaksrök mm är riskerna mångfalt större.
Det gör ju inte asbest ofarligare men kanske sätter det lite vettigare perspektiv.

 

[Nyfniken]

Har gått asbest kurs och blivit informerad att det räcker med 1 gång om du har otur.
Röker man också så är risken mång dubbelt.

Jo, han sa det, han som livnärde sig på folk som är rädda för asbest.

Vill du ha en tillförlitlig källa får du nog prata med den lung-läkare.

 

[Göran.W]

Ska man borra i asbest tar man lämpligen en fuktig skumgummi bit som man håller emot röret och borrar igenom när man borrar så dammar det inte.

 

[lars_stefan_axelsson]

Ja, asbetsarbetarna i Lomma blev väl inte sjuka efter första arbetsdagen precis....

Nej, det tog 30 år. Det är nämligen den tid det tar för att utveckla ett mesoteliom. Får man det så dör man efter nio månader (väntevärde). Det är en aspekt på faran med asbest. Det tar lång tid efter exponeringen att bli sjuk. Även om exponeringen upphört efter den gången. (Det är lite unikt faktiskt. Det är inte många andra riskfaktorer som uppför sig på det sättet).

Som andra sagt så är asbest lite spännande/ovanligt i det att det inte finns några (stora) tröskeleffekter. Det är alltså inte som att slå sig på tummen med hammaren. Om man inte slår så hårt så får man inga skador, slår man hårdare så blir man lite skadad och slår man med full kraft så går det åt h-vete.

Med asbest så är det snarare som att spela rysk roulette. Spelar man en gång så har man ganska bra chanser att klara sig. Spelar man två så kan man också fixa det, men fortsättare man så kommer statistiken förr eller senare ikapp. Vi börjar se effekter i USA där folk dör i mesoteliom pga exponering från ventilation i byggnader, dvs man har aldrig arbetat yrkesmässigt med asbest. Vi har även fall från Storbritannien där anhöriga till arbetare blivit sjuka pga exponering från arbetskläder; man byter/bytte ju inte om på arbetet där, utan gick till jobbet i overallen.

Nu är det så att de asbestfibrer vi vanligast stöter på i Sverige (sk "vit" asbest) inte är den farligaste. Den är inte så komprometerad som s.k. blå eller brun asbest, den är riktigt otäck. Vit asbest är inte alls lika starkt knuten till mesoteliom, utan man får "bara" andra vanliga lungproblem; "vanlig" lungcancer, "stendammslunga" osv. Dessa har mycket bättre behandlingsmöjligheter och prognos.

Spännande i sammanhanget är att glasfiber från exv. isolering borde ha samma effekt, och har det om man injicerar det i lungsäcken på försöksdjur, MEN de är lite för långa för att kunna ta sig ner i lungorna på människor via andningen. De fastnar på vägen, och retar luftrören så att man hostar/transporterar upp dem. Så den otrevliga hosta som isoleringsarbetare drog på sig, och som var en stor grej/arbetsmiljöproblem på 80-talet, räddade alltså samtidigt livet på dem.

 

[lars_stefan_axelsson]

Och vad är inte farligt??? Skulle man avstå från allt som var farligt skulle man knappas överleva. Ta syre tex som är en mycket giftig gas under fel omständigheter direkt dödande. Det handlar väl alltid att väga risker mot vinster, sitta i en bil innebär ju rätt många dödsfall per år,i alla fall betydligt fler än vad asbest någonsin gjort. Tar man och med saker som är helt onödiga tex alkohol, tobaksrök mm är riskerna mångfalt större.
Det gör ju inte asbest ofarligare men kanske sätter det lite vettigare perspektiv.

Ja, iofs, fast där får man vara lite försiktig. När man diskuterar faror så finns det många aspekter, t ex om man själv kan göra något för att påverka sina risker, hur många som utsätts, om det är frivilligt eller inte, hur stor nyttan är, vad alternativen är, vad vi faktiskt vet om riskerna (går de att modellera/förutsäga, hur stor osäkerhet finns det etc. etc.)

Du nämner helt rätt att bilkörning antagligen leder till fler dödsfall, men då har vi inte tagit med relativ exponering för risken, eller vad alternativen är. Själva företeelsen i sig är bara intressant om man sätter den i sitt fulla sammanhang. Tag röntgenstrålning t ex. Det vet vi är farligt. Det är förenat med ganska stora risker. Men därmed inte sagt att det alltid är förkastligt. Att använda det för att se om skorna passar i skoaffären som man gjorde på 50-talet är inte försvarbart på något sätt. Men att använda det för att diagnosticera sjukdomar kan naturligtvis å andra sidan vara både försvarbart och tom klart positivt. Det är ju intressant att notera att alla exempel du tagit upp är sådana där man ofta har ett betydande val, för hur och om man skall ta risken.

Ett annat exempel som kanske ligger närmare är tetraetylblyet som vi tillsatte till bensinen. Iom att vi fick bort det så ser vi tom skillnader i brottsstatistiken, så där kan man snacka om negativt risktagande.

Sedan så har vi "the base-rate fallacy" som rent matematiskt paradoxalt nog innebär just det du sade, nämligen att *även* om asbest är "jättefarligt" så kommer du inte att dö av det ändå(!). Det är ett ganska lättbegripligt resultat som media tyvärr är helt omedvetna om och ofta syndar med när det gäller nyhetsrapporteringen. Jag skulle nästan säga alltid syndar med när det gäller främst forskningsrapporteringen av riskfaktorer/sjukdomar. Det är nog en av de största skälen till att man bland allmänheten ofta möter just den lite uppgivna inställningen att "allt är ju farligt så varför bry sig".

Det här blev inte världens bästa inlägg, och jag riktar mig nog inte ens mot ditt inlägg som sådant, men frågan ligger mig mycket varmt om hjärtat och är en fråga som jag arbetar/arbetat med i både industrin och i min forskning (vi har t ex just kommit fram till ett, som jag tycker, mycket spännande preliminärt resultat tillämpligt inom bedrägeridetektering), så jag klarar inte riktigt av att sitta på mina händer. Jag får be om ursäkt för det, men fortsätter gärna diskussionen.

 

[pelpet]

Det funkar väl med asbest som med radon och en massa olika kemikalier där man sätter upp ett gränsvärde. Gränsvärdena i sig är oftast inte kopplade till att något blir ofarligt vid en viss exponering/intersitet utan att gränsvärdet utgör någon slags bedömning av vad som är en praktiskt hanterbar nivå.

Inloggade ser högupplösta bilder

Logga in

Skapa konto

Gratis och tar endast 30 sekunder

Det som måste till är alltså en individuell riskvärdering. Du måste fråga dig själv om du ska göra ett arbestjobb på samma sätt som du bör fråga dig om du ska gå in i ett radonhus eller röka en cigarr. Och kom ihåg att överdriven oro också förkortar livet.

 

[lars_stefan_axelsson]

Det funkar väl med asbest som med radon och en massa olika kemikalier där man sätter upp ett gränsvärde. Gränsvärdena i sig är oftast inte kopplade till att något blir ofarligt vid en viss exponering/intersitet

Jo så är det faktiskt med många riskfaktorer. De allra flesta har tröskelnivåer under vilken man inte ser någon direkt effekt alls. Kroppen kan typiskt återhämta sig från ett visst antal provokationer, men om de går över vår hanteringsförmåga så klarar vi inte längre av att hantera situationen. Jämför starta en brand. Är det inte tillräckligt varmt så kommer det inte att börja brinna. Oavsett hur länge du exponerar bränslet. Eller dricka alkohol för den delen. En måttlig (mindre än vad många tror) konsumption leder inte till motsvarande risker, det finns tvärtom de som hävdar att man ser en positiv effekt. Det finns en tröskelnivå.

Sedan så är alla olika och har olika förmåga (ålder, kön, hälsotillstånd, graviditet, individuella variationer, osv. osv.), så då måste man ändå välja ett gränsvärde som typiskt inte är säkert för alla alltid. Och vi har typiskt också en stor osäkerhet i vilka nivåer som gör vad med vem, som oftast sätter den praktiska gränsen för vad vi kan veta. Det skall man inte sticka under stolen med. Epidemiologi kan vara ett ganska trubbigt instrument.

För de vi inte vet så värst mycket om (bristande exponering av en befolkning gör t ex att inte ens epidemiologi fungerar) så antar vi ofta pessimistiskt en sk LNT "Linear No Threshold" modell. T ex har vi en sådan för joniserande strålning. Dock är vi idag rimligt säkra på att joniserande strålning har ett tröskelvärde, men vi har ännu inte uppdaterat våra modeller eller gränsvärden, och frågan är om vi kommer att göra det.