Vet inte om detta är rätt forumavdelning då det väl är en blandning av juridik och "social" hänsyn :)

Läget är att föräldrarna har frågat oss syskon (tre stycken) om någon av oss vill ta över gården. Föräldrarna är på väg att gå i pension och vill planera för framtiden. De kommer inte få någon större pension att tala om så de vill kunna bo så billigt som möjligt. Huset har visst renoveringsbehov, framförallt måste ett kök och ett badrum och lite till renoveras för att de ska kunna flytta ner till markplan.

De har pratat om att flytta någon annanstans men jag ser på min far att han verkligen inte vill detta, jag vet heller inte om det nödvändigtvis blir billigare att flytta. Vi syskon har i vart fall kommit fram till att vi vill försöka göra det möjligt för dem att bo kvar. Min far framförallt verkar vilja veta hur han ska göra med gården för att han ska kunna ta nästa steg och veta vad de har för ekonomiskt handlingsutrymme som pensionärer.

Gården är till viss del belånad, exakt hur mycket vet jag inte men gissningsvis 50%. Fastigheten har skog, men inte särskilt mycket avverkningsbart under denna generationen.

Inga av oss syskon är intresserade av att bosätta oss på gården i nuläget. Vi är också skeptiska till att äga gården tillsammans, vi väger syskonsämjan högt. Ingen av oss har i dagsläget så mycket pengar över, eller vill belåna sig, för att kunna köpa ut de andra syskonen.

Vi har alltså inte kommit så långt att vi börjat titta på ekonomin i detalj utan funderar mest på vilka principer som blir bäst.

Frågan till forumet är väl egentligen hur vi ska tänka och vilka minor vi ska försöka undvika ?


Finns det någon forummedlem som kanske haft en liknande situation och hur löste ni den? Alla tips, råd och tankar är välkomna :)

Stort tack på förhand!
 
Om ingen av er vill ta över gården, måste de sälja den nu? Kan de inte vänta om de ändå vill bo kvar? Sedan säljer ni när de vill flytta eller går bort.
 
Vet inte om det hjälper dig alls, men en bekant byggde om en del av sin lada till en "pensionärsvänlig" bostad åt sig och sin fru när han gick i pension vid 75 års ålder och sålde sedan gården komplett med ett "vattentätt" hyresavtal åt sig själv, istället för att "förstöra" en tvåhundra år gammal mangårdsbyggnad genom att handikappanpassa och modernisera den.
 
Det finns en fördel med att alla ni syskon blir delägare. Då blir det möjligt med betydligt större ROT-avdrag för de nödvändiga renoveringarna. För hus som föräldrarna bor i kan man få ROT-avdrag även om man inte bor där själv. Det räcker att ni äger t.ex 1% var.
 
Jag antar att frågan handlar lite om hur man skall göra med gården som rörelse, alltså sälja jordbruksamarken, eller arrendera ut den, eller sälja hela klabbet (och e får flytta).

Jag har i princip noll koll på affärsdelen av jordbruk.

Men min reflektion är att det är bra om man flyttar till ett mera hanterligt boende när man börjar bli gammal. Och att man gör det i tid, innan man blivit för skröplig.

Min mamma har i alla år hävdat det motsatta, "man SKALL bo kvar i sitt älskade hus tills man dör". Men det blir inte bra. På ålderns höst avtar orken att underhålla ganska snabbt, även om man hyr in hantverkare. Och man blir väldigt ensam (pappa dog 30 år före). Till slut blir livet omöjligt att leva på egen hand, man glömmer allt. Men vi försökte in i det sista uppfylla hennes vilja att få bo kvar hemma.

Till slut kom hon inte ihåg att hon var hemma, och när man glömmer att vi besökte för 5 minuter sedan upplevs till slut bara en enorm ensamhet. Det späds på när man inte längre kommer ihåg hur man använder en telefon, dvs. inte ens kan ta upp en telefonlur och svara.

Det var ett jättelyft för henne när hon till slut fick komma in på ett demensboende, sällskap hela tiden osv. Sedan gick hälsan iofs fortfarande snabbt utför. Det är inte roligt att bli gammal.
 
  • Gilla
KnockOnWood och 1 till
  • Laddar…
Tack för svar!

hempularen har ett par bra poänger :). Gården behöver inte gården säljas nu, men min far vill veta, det är ett livsverk och mycket känslor. Känner jag honom rätt så vill han nog innerst inne göra som sin far, och i princip dö på sin post vid vedkapen...

Marlenes tankar är logiska, men det innebär egentligen att de ska flytta därifrån nu om det där köket inte ska renoveras...:)

Tja, jag vet inte vad jag svamlar om egentligen :)
 
För tio år sedan hade Sverige arvsskatt och det var väldigt viktigt att planera generationsskiften noggrant för att minimera skatten. Nu är arvsskatten borta men många har det kvar inpräntat i sig att det måste fixas i god tid. Det kan dock vara vettigt om det gör att man undviker framtids syskonkonflikter.
 
Om ingen vill ta över, säg det. Säkert inte roligt för er far (kan själv sätta mig in i hans situation), men det är ju som det är. Man skall inte tvinga något barnen att ta över gården.

Sen så får man välja:
1) Sälja nu, mor och far flyttar till något lättskött och kanske får pengar över.
2) Mor o far sitter kvar, och fastigheten säljs vid framtida arvsskifte.
3) Ni köper in er (ev.helt) och hjälper mor och far gemensamt med underhåll och säljer sedan vid framtida arvsskifte.

2 och 3 kan innebära att far hoppas att någon av er ändrar sig. Å andra sidan kan mycket hända på 20-30 år, och samtliga personer kan ha ändrat sig både en och tre gånger angående gården.

Ett fjärde alternativ är att leta upp någon (ung?) släkting som vill ta över. Kusinbarn som går på naturbruksgymnasium?
 
Ja, känslomässigt så lutar det åt alt. 3 so MH skriver om, dock är jag rädd för framtida konflikter vid ett gemensamt ägande.

Jag uttryckte mig nog lite felaktigt ang. Övertagande. Både jag och min syster kan tänka oss att ta över gården, men ingen av oss har möjlighet att bo där. Att hyra ut är förstås ett alternativ. Och som påpekas så kan mycket ändra sig på 20-30 år :)
 
mexitegel skrev:
Frågan till forumet är väl egentligen hur vi ska tänka och vilka minor vi ska försöka undvika ?!
Om föräldrarna bor kvar kan den första prövningen uppstå när den en av dem avlider. Det kan då tänkas att någon av bröstarvingarna kräver att få ut sin laglott, vilket i sin tur ibland kan tvinga den överlevande att sälja och flytta.
 
I dagsläget kan inte barnen kräva ut sin laglott, om det inte är särkullbarn.
 
billy_baver skrev:
Om föräldrarna bor kvar kan den första prövningen uppstå när den en av dem avlider. Det kan då tänkas att någon av bröstarvingarna kräver att få ut sin laglott, vilket i sin tur ibland kan tvinga den överlevande att sälja och flytta.
Om alla barn är gemensamma, så ärver den överlevande föräldern numera allt. Om det finns icke-gemensamma barn, så kan de dock kräva sin laglott.

Edit: Anna var snabbare. ;)
 
Vidare vill jag påminna om risken att barn mycket väl kan avlida innan sina föräldrar. Alla förberedelser som bygger på motsatsen riskerar därför att göra tragedin ännu större.
 
Som hempularen är inne på kan man arrendera ut marken och på det viset få en kompletterande inkomst till pensionen. Ett annat alternativ (kanske känslomässigt svårt) kan vara att stycka av bostadshuset med ekonomibyggnader och lite mark (minst 2 ha så det förblir ett jordbruk) och sedan sälja resten.

Ni barn har sedan eventuellt ett gemensamt fritidshus i framtiden, eller kan sälja det som återstår av gården.
 
@mycke_nu: Ja, den tanken har slagit mig det sista som ett sätt också; att stycka av. Det blir svårare och svårare att arrendera ut, bönderna blir färre och färre och de som är kvar vill ha så stora åkrar som möjligt för att det ska bli effektivt (eller också är det för att kunna köpa så stora traktorer som möjligt :wow:).

Vad gäller de mindre åkerlapparna så borde de planteras med skog, det går inte att hålla det öppet och det ser bättre ut med planterad skog är sly.

Nästa steg är nog helt enkelt att börja skissa lite på några varianter och räkna på det hela. LRF är nog rätt ställe att vända sig till, det är väl investerade pengar :)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.