Hur skulle ni agera om besökande barn förstörde saker för tusentals kr i ert hem?

[Montören]

Det är klart att en 9 åring vet vad man får och inte får göra, Men barn har en förmåga att testa gränser,speceillt pojkar i grupp!
Ryt som ett lejon, funkar inte det så får man handgripligen dela på barnen. en och en är dem inte lika stimmiga längre!

 

[xdigger]

- Vad anser ni kan vara en rimlig nivå av "säkerhetsåtgärder" att ta till inför ett barnkalas för 9-åringar?

Behöver inte vidta några säkerhetsåtgärder, jag kan styra upp kalaset och lägger tillräckligt med fokus på barnen och ser till att dom har fullt upp med aktiviteter för att det inte ska spåra ur, oavsett ADHD, ouppfostrade ungar eller vad som helst.


- Hur skulle ni ha agerat efter att ha drabbats av en händelse som denna?

Jag skulle förbanna mig själv att jag har brustit i min uppsikt och vara glad att inte barnen gjort sig illa.


- Hur skulle ni ha agerat om ert barn haft sönder något i någon annans hem?

Hade jag fått veta att mitt barn haft sönder något så hade jag först tagit undan mitt barn och frågat vad som hänt, eventuellt frågat kompisen vad som hänt och slutligen den vuxna som förmodligen inte varit på plats. Sen hade jag erbjudit mig att hjälpa till att ordna vad det nu är som har hänt, inom rimlighetens gränser givetvis, även om jag tyckt att den vuxne borde haft bättre koll.

 

[Marlen Eskilsson]

Jag har två pojkar, 9 och 14 och även här där jag bor är den sociala pressen stor i vissa läger, att man ska bjuda alla för att inte någon ska bli ledsen.

För barnen har det varit blandade känslor. Vissa barnkalas har blivit förstörda av barn som blir alldeles förvildade. Då har mina barn inte tyckt att det var roligt. Kanske är det sockerchocken som förvildar dem. Min yngsta son tappar också helt koncentrationen och kan inte sitta stilla om han får för mycket socker på en gång. Och på barnkalasen är ju läsk och godispåse ett obligatorium. Här har det inte varit skadegörelse när vi har haft det hemma, men som förälder är man helt slut efter de två timmarna.

Jag har provat både att bjuda alla i klassen och att bjuda bara de som barnen är närmast vänner med enligt principen "lika många barn som barnet fyller år". Det sistnämnda har varit jättemysigt och de mest lyckade kalasen. Då kan man göra desto mer för de barnen som är där och alla har roligt.

Å andra sidan tror jag att det faktiskt bidrar lite till att skapa god stämning i klassen, om alla kan prata om festen som var i helgen. Barnet känner sig stolt att ha bjudit in alla.

Några gånger har det passat att man har hyrt in kalaset på t ex Laserdome eller Busfabriken. Då är det ju smidigt att ha med alla och många föräldrar har en representant som stannar om något skulle hända.

Så det är för- och nackdelar med båda varianterna. Kanske det är optimalt att köra litet kalas hemma vartannat år och med alla på lokal vartannat?

 

[ion]

Stort tack, Marlen - det var ju dessa tre frågor tråden skulle handla om.


Fråga 1: Vad anser ni kan vara en rimlig nivå av "säkerhetsåtgärder" att ta till inför ett barnkalas för 9-åringar?


Jag föreslår att vi helt enkelt backar bandet och minns hur det var, i syfte att utforska frågan om hur mycket förnuftsmässig förståelse för vad som är ett acceptabelt beteende man kan förvänta sig av ett 9-årigt barn. Tänk dig själv: Du är 9 år gammal, och inbjuden till födelsedagskalas. Förmodligen är du nykammad, i nystrukna kläder, och du vet vad som förväntas av dig: Du säger ett blygt grattis och överräcker förstulet ditt paket, dricker saft och tackar artigt för glassen och tårtan, deltar i skattjaktsleken som leder fram till godispåsarna...


Du är 9 år gammal - därför VET du mycket väl att man inte hoppar på soffbord, varken hemma eller borta, inte sant? Du VET att man inte jagar andra barn med vassa trädgårdsredskap, eller hur? Du förstår faktiskt alldeles av dig själv att man inte rör saker i andras hem utan att fråga. Du hör någon säga att du absolut inte får röra föremålet X - och då gör du det inte heller. Möjligen kan du säga emot och i handling trotsa din egen mamma och pappa, men knappast en kamrats föräldrar.


9-åringar är faktiskt redan ganska stora, och kapabla att båda känna empati och att ta ansvar. Därför borde nivån av "säkerhetsåtgärder" kunna förväntas vara betydligt lägre än om kalaset t ex gällt 4-åringar, eller hur?

En idyllisk bild du målar upp, inte ens när jag var liten för mer än 50år sedan var det så, det fanns vildar då med.
Och de där speciella barnen, som många gånger växer upp och blir ledande personer i sammhället, de hör inte vad du säger när racet har startat, inte när det är fest.
Tror jag med att de kan föra sig, men de kan vara motsatsen också när hämningarna släpper. Och straffskalan är låg, verkställan är ännu lägre. Tro nu inte jag är för aga, men något kännbart straff skulle verkställas, ta deras i-fone kanske, eller är det för hårt?

 

[Cujo]

...Vad jag vill säga med detta är att den stora majoriteten av barn som upplevs jobbiga för att dom avviker från våra standardnormer (som vem har bestämt) har någon form av handikapp. Som Hempularen skriver så lär sig barnet fram i tonåren och senare att hantera sitt handikapp. Men fram tills dess så måste vi i ett normalt funtat samhälle kunna acceptera dessa avvikande barn.

Självklart finns det barn med ADHD, men oftast så är det som tur är, bara frågan om den mycket lindrigare diagnosen BD. Tyvärr är namnet helt missvisande eftersom BD (Bara Dum) i princip alltid beror på bristande uppfostran, och därför är föräldrarnas fel.

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=18907
http://www.socialvetenskap.se/forskning/omogenhet-kan-leda-till-den-felaktiga-diagnosen-adhd/
http://www.dn.se/nyheter/varlden/manga-feldiagnostiserade-med-adhd/

3-5% får diagnosen ADHD. Hur många som är felaktiga, är det ingen som vet.
Dvs i en klass på 20 elever så är det i sämsta fall, 1 elev som verkligen har ADHD. Det brukar nästan alltid finns fler än 1 ouppfostrad skitunge, i varje klass.

Att jobbiga ungar får diagnosen ADHD trots att dem egentligen är friska, hjälper varken dem eller de som faktiskt har ADHD. Tvärtom!


____________


Till TS vill jag bara säga att: Ja, det borde räcka gott och väl med 2 vuxna till 20 barn på ett kalas, om barnen har en gnutta folkvett (läs uppfostran). Om man ser att så inte är fallet, så får man inte tveka att ringa föräldrarna, så att de kan hämta sitt lilla monster.

Eftersom ni inte har någon relation att "vårda", tveka inte, kräv ersättning!

 

[Cujo]

...Min yngste son hade just en kompis hemma. Vi har ett pingisbord i ett rum och bakom bordet och vid sidan av bordet är det stora fönster, ca 1.5m höga och 2m breda. Är inte speciellt orolig i normala fall när vi själva spelar, för vi är ganska bra på att spela. Men barnets kompis (som inte är riktigt på samma nivå) får för sig att härma efter oss andra och försöka dra i ordentligt i sina smashar (utan någon som helst kontroll). Är orolig för att han av misstag skall tappa racket så det flyger rakt igenom ett fönster, men trots att jag säger till så är de efter några minuter igång igen.... OM nu komisen skulle tappa racket så det flyger ut genom det stängda fönstret, tycker ni jag skall skicka räkningen från glasmästaren till kompisens föräldrar?

Det hade jag aldrig accepterat som förälder. Ett nej är ett nej. Kan inte barnens kompisar repektera det, så får de gå hem.

Ja självklart skall föräldrarna betala för något som deras barn har förstört. I synnerhet om barnet inte lyssnar på dig. Har du drulle på din hemförsäkring, så kommer de billigt undan med bara självrisken.

 

[ion]

Cujo , jag tror det mer är av omtanke för sin dotters välbefinnande i skolan som TS inte känner för att kräva ersättning, men det är vad jag tror, TS svarar bäst på det själv. Men så hade jag tänkt.

 

[Kerstin Larsson]

Förtydligande vad gäller antalet barn (med tanke på den återkommande frågan om vår ev. underbemanning): Vi inbjöd hela klassen, men endast hälften = 12 barn kom (resten hade redan olika helgaktiviteter inbokade). (Eller måhända var dessa just ADHD-barn som föräldrarna höll hemma med en undanflykt om fotbollsmatch / ponnyridning... )



De 12 barnen fördelade sig såhär:
4 lugna och väluppfostrade tjejer,
3 lugna och väluppfostrade killar,
5 stökiga och våldsamma killar.

Således gick det 6 barn per vuxen. Dock blev de "snälla" barnen ledsna av de våldsammas aktiviteter, och måste därför tröstas, vilket tog ungefär lika mycket tid som att springa ifatt de våldsamma...

 

[bempe]

Jag rättfärdigar inte det som hänt men om man bjuder in en hel klass så borde det logiskt sett följa med några "bokstavsbarn".
De barn som har " problem" måste punktmarkeras....inte med tillsägelse utan konstant övervakning!
Hur klarar man det om man inte enbart bjuder på kex?
Face it!
Barn härjar! De jagar upp varandra!
Spärra av! Lås in potentiellt farliga grejer!

Trädgårdsredskap? Fiol? Vattenslang? Bord med hjul?
Men hallå! Lite sunt förnuft!?
Det borde inte ens finnas åtkomligt!

Här måste man tänka "murphys lag"...kan det gå fel så lär det göra det.

Fri lek är inte heller någon vidare bra ide'....

Jag vet ju själv av erfarenhet att vissa barn ska man inte para ihop då det blir som att slänga bensin på eld.
Denna klick av barn behöver styrning genom HELA kalaset.
Samma barn kan vara lugna som filbunkar när de är ensamma eller med andra kompisar.

Det kan låta lite hårt men...jag tycker nog man får skylla sig själv här...

 

[Kerstin Larsson]

Ja, ungefär så, ja. (Tack ion!)

 

[Kerstin Larsson]

Ja, ungefär så, ja. (Tack ion!)
Detta svar syftade givetvis på ions inlägg ovan ("jag tror det mer är av omtanke för sin dotters välbefinnande i skolan som TS inte känner för att kräva ersättning"), dvs ej på bempes.
(Jag har inte lärt mig hur man får in texten man svarar på i grå ruta.)

Bempe skrev: "Trädgårdsredskap? Fiol? Vattenslang? Bord med hjul? Men hallå! Lite sunt förnuft!?
Det borde inte ens finnas åtkomligt!"

Och vad gör jag med FASTA känsliga inventarier som jag inte kan ta bort? T ex fönster, dörrar, badkar, toalettstol, diskbänk...? Måste jag ställa bilen på andra sidan sta'n?

Jag vill påminna om att vi talar om 9-åringar, här - inte 3-4-åringar.

 

[bjolo360]

Kommer osökt att tänka på South Park...
http://www.youtube.com/watch?v=RsGkk1GGw3w

 

[Anonymiserad 48587]

Vill påminna alla TS frågor och att vi håller oss till dem:

Era synpunkter vore värdefulla:
- Vad anser ni kan vara en rimlig nivå av "säkerhetsåtgärder" att ta till inför ett barnkalas för 9-åringar?
- Hur skulle ni ha agerat efter att ha drabbats av en händelse som denna?
- Hur skulle ni ha agerat om ert barn haft sönder något i någon annans hem?

Det innebär att vi INTE säger att andra tycker fel. Man får tycka vad man vill om ovanstående tre frågor.

Jag har en 9-årig som själv är mycket lugn, men har kompisar som är allt annat än lugna. Så jag svarar utifrån min egen syn och relation till mitt barn och skulle kanske (antagligen) svarat annorlunda om jag hade ett annat barn med andra kompisar än det jag faktiskt har.

1. Innan kalas tar vi undan alla legobyggen och andra saker som vår son byggt och inte vill att de förstörs från hans rum, vi tar undan alla racketar, kickboards, vattenpistoler, skateboards, bollar, leksakssvärd andra sådana leksaker som vi tänker oss att kompisarna skulle riskera att kunna "gå loss med" om (när) racet sätter igång.

Vi har också haft ett antal aktiviteter (lekar) redo som vi inte berättat om på förhand. När det börjar gå överstyr så ropar vi att det är lekdags och samlar in alla barnen och påbörjar någon av de av oss kontrollerade lekar vi förberett. Då brukar de flesta lugna ner sig och faktiskt hyfsat tyst och stilla lyssnar och då automatiskt lugnar ner sig.

Senaste kalaset bjöd vi inte fler kompisar än vad vi tyckte var lagom, och valde att inte bjuda hela klassen.

Vi lägger in ömtåliga saker i sovrummet eller arbetsrummet som vi stänger dörren till och meddelar när barnen kommit att man absolut inte får gå in i de rummen.

2. Jag skulle förbanna mig själv att jag missade att flytta undan just den prylen som gick sönder och antagligen skulle jag och min fru sitta och gnälla efter kalaset om de j-la skitungar som inte kan lämna saker ifred och bestämma att det var sista gången vi har kalas i hemmet.

3. Om det var helt säkerställt att det var just min son och ingen annan som haft sönder grejen skulle jag se till att göra vad som krävs för att kompensera för det förstörda i de flesta fall.

Men visst kan jag ändå tycka att man ställer inte en kristallvas på bordet i samma rum som en hel skolklass med 9-åringar ska ha kalas i. Går den sönder får man lite grann skylla sig själv. Detta tycker jag med bakgrund att jag själv tar till ett antal åtgärder för att minimera "collateral damage" och anser därför att det andra borde göra det också och inte vara naiva. Men just det TS skriver om verkar vara något utöver det vanliga och kanske inget man kan förutse i sin vildaste fantasi.

Vi hade ett kalas på "lokal" för något år sedan när vår son var yngre. Det var även ett barn med ADHD-diagnos med på kalaset. Det barnet lämnades av sina föräldrar som försäkrade att det "inte brukar vara några problem". Mitt in i kalaset blev han bindgalen och började sparka, slåss och skrika helt okontrollerat. Det slutade med att vi ringde in föräldrarna som omgående fick komma och hämta sitt barn från kalaset. Då minns jag att vi tyckte att det var helt galet att barnets föräldrar inte själva stannade under kalaset och övervakade sitt barn utan lämnade det till oss utan någon information eller förberedelser. De borde (anser vi) ha vetat att detta kunde ske och borde för sitt eget barns skull försäkrat sig om att vi var förberedda på det.

 

[Kerstin Larsson]

bra byggare skrev: "Vi lägger in ömtåliga saker i sovrummet eller arbetsrummet som vi stänger dörren till och meddelar när barnen kommit att man absolut inte får gå in i de rummen."

Hur i all världen får du barn som inte respekterar ett förbud mot att röra en fiol
att istället respektera ett förbud mot att gå in i ett visst rum???

(Då måste man förmodligen låsa dörren och sedan gräva ned nyckeln i trädgården, varpå man låser in spaden som barnen annars kan använda för att gräva upp nyckeln med, och därefter måste man gräva ned nyckeln till redksapskjulet där spaden låsts in osv...)

 

[Anonymiserad 48587]

bra byggare skrev: "Vi lägger in ömtåliga saker i sovrummet eller arbetsrummet som vi stänger dörren till och meddelar när barnen kommit att man absolut inte får gå in i de rummen."

Hur i all världen får du barn som inte respekterar ett förbud mot att röra en fiol
att istället respektera ett förbud mot att gå in i ett visst rum???

(Då måste man förmodligen låsa dörren och sedan gräva ned nyckeln i trädgården, varpå man låser in spaden som barnen annars kan använda för att gräva upp nyckeln med, och därefter måste man gräva ned nyckeln till redksapskjulet där spaden låsts in osv...)

Som jag skriver, detta är hur vi gör med bakgrund av mitt barn och dess kompisar och vad vi vet om dem. Det har fungerat för oss, men det är så klart inte något garanti för att det fungerar i andra fall.