Det där med att flytta - är det verkligen en så bra idé mitt i din svåra sjukdom? Det där kanske tål att diskuteras lite mer. Kanske finns det något ni kan göra för att underlätta för din fru så att hon orkar med att bo kvar. En annan idé är ju en liten övernattningslägenhet nära hennes föräldrar som hon kan bo i när hon känner för det. Fundera lite kring det där och försök om möjligt kommunicera det du anförde här i tråden. Jag vet själv hur det känns när man investerat tusentals timmar i något. Man vill inte gärna sälja det...
Kan ni inte hyra ut huset istället? sen när du kommer på bena igen så kan ni ju flytta tillbaka? känns lite drastiskt att lämna kåken som du/ni så gärna egentligen vill bo i.. För övrigt hoppas jag att caprelsan gör underverk för dig, håller tummarna.
Vad det gäller vårdcentraler så är det som jag förstått det helt okej att gå någon annanstans men det är ditt landsting som betalar. Detta innebär en del extra jobb för vårdcentralen som ska fakturera vidare och därför brukar de svara lite svävande och helst se att man går hemma hos sig istället. Prata med din vårdcentral här, de borde vara mer välvilliga att hjälpa dig eftersom det inte innebär något merarbete för dem.
nino skrev:
Hej.
Det är klinker i källaren. Behöver tas bort lite gammal sandfärg som var snygg på 70talet. Den lossar i stora schok. Sedan flytspackla en liten del där vi grävet upp stammarna. Betongen sjunk lite eftersom jag inte använde vibreare. Sedan klinkers på det. Tror det är 4.x2,,Går ner en trapp mitt hallen.
Vet inte när vi lägger ut det än. Orkar inte tänka på det. Men min fry skyndar på. Accelerar planen varje dag. Mer och mer här som förrut var annlendningen till att vi bodde här är nu infekterade och förkinppade stress, press, ångest och mycket annat, Så synd. För mig är det paradiset fortfarande. Men förstår henne. Tar tid att smälta bara.
Mvh
stefan
Jag vill inte flytta, men min fru har betsämt sig. Och jag har inte kraft eller ork att kämpa mot. Och tyvärr förstår jag att situationen är ohållbar... Men jag orkar inte en flytt nu.. Får fly iväg medans familjen tar hand om det. Säljer alla mina kära ägodlear som jag sparat till i så många år.Locke skrev:
Vill helst bara vara med på kontrakt-skrivningen..
Vi stormtrivdes här tills i början av sommaren då alla infektioner började. Efter det har min fru fått ta i stort sett Meallt.Berättad för familjen igår. Var jättejobbigt. Men alla förstår. Vad finns det inte att förstå? Klart att det är tufft att ha ett hus på 200+kvm och en tomt på 10000kvm och ingen som orkar ta hand om det.
Men med RUT avdrag så borde det kunna gå att köpa in städtjänst... Det kostar lite förstås... men om man bo kvar så?
Vi gör redan det tyvärr. Och det hjälpte ett tag. Jobbet betalar en prenumaration för oss, Jättesnällt.Odjuret skrev:
Men det är för mycket annat. Främst tror jag det är att hon behöver mycket stöd från sin familj, som bor ganska koncentrerat i partille (3 familjer). Behöver ha närhet till dessa.
Själva jobbet hade vi klarat av ett tag till, genom hjälp och förhoppningsvis att jag blir bättre. Men hon behöver komma närmre sin familj för att orka med. Och jag kan inte resonera bort det, förstår det helt.
Men det är tufft. Ni som följt mig vet hur mycket jag brinner för vårt hus, inte bara biorummet. Har renoverat 240kvm från 1969 till 2010-tal. Allt. Det är så mycket kärlek nedlagt och för mig är det jobbigt att bara släppa allt.
Försöker tänka att vi får se det som att vi hade roligt undertiden. Men ni nördar, ni vet att renovera ett såpass stort hus under ett par år inte är guld och gröna skogar. Främst då med tanke på att vi har en tomt på över 10.0000 som vi gjort otroligt mycket jobb med. Troligen lagt 400.000 på trädgården och kanske 4000h. 700.000 inomhus och runt 2000h.
Usch. Måste släppa det och se till vad som är viktigast att vi får vara tillsammans. jag kan bo i en lägenhet, bara det är me de jag älskar, Och vi har alltid landet, och jag har intresset för byggahus. Så jag vill gärna stanna kvar här.
Mvh
Stefan
Suck. DÅliga dagar... Har mått illa igen. Och varje gång jag gör det så måste magen starta om. Tror jag är något på spåret, men det tar tid att testa. Är nästan helt säker på att det inte är caprelsan. Den verkar fungera än så länge, eller fungera vet jag inte. Inte gett mig några problem. Gjort slut för första asken a 10 tabletter 10 kostar 10.000. RÄcker i tre dagar. Är rädd för att tappa bort någon eller att karl-alfred hittar en. Tror inte han kommer stoppa den i munnen, och absolut inte tugga på den. Men varje gång jag tappar en i golvet så hoppar jag till.
Skulle egentligen åka in akut med amublans i förrgår. Men jag orkade inte. För trött efter näringsbrist. Fick istället tag på min vårdkontakt på alingsås sjukhus. Hon hade dragit i lite trådar och fick en tid tillsammans med kirurig i morgon. Stomat där matslangen går in i magen ser lurig ut. Och den värker så mycket.
Jag måste verkligen komma igång med magen., Jag förlorar kraft, energi, lust och vilja för att jag sitter still hela tiden. Med smärta, diererrern gurglingar från out of hell, när det blir som värst spyr jag. Gjorde detta i förrgår natt. Först nu jag inte ser i kors längre. Allt vatten och mat försvann ur systmemet. Jag kan inte ha några sådana bakslag, Försötk prata med diester om det. Men de ger mig bara lite hjälp. Drick långsammare, få i dig probiotika. Försök variera. Ta dimor när du varit lös i magen. Det gär jättebra tips. Men jag tror min mage fått nog på näringsdryck har druckit det i en eller annan form i 8 år nu. Körde väldigt mycket näringsdryck när jag tränade. Nästan exakt samma innehåll fast mer proteiner. Kan man inte tro nu, men jag boxades, körde thai boxing. Var på gymmet 4-5 dagar i veckan. Sprang varje vecka. Det var min livs bästa tid. Jobbade på astrazeneca, som utvecklade caprelsa, genom IBM. Var underkonsult. VI var det bästa gängt i vår korridor. 40 extrema proffs på vad de gör. Tror inte att kan hitta mer kompitenta personer. Och i stort sett alla fungerade. Mycket pga av våra nördfasoner. Köra helikopter inomhus. Kickbike i culvertarna.
Fick efter tiden där titlen som årets konsult på bolaget. Sveriges 3dje största. Det var jag stolt över. Sedan blev jag chef för en liten grupp som vartefre3 jag lärde känna dem fann stor respekt och tro. Nördar där med. Enklarae när man har mycket genemsamt att prata om,
Runt där slutade jag med näringsdryckerna. Men så kom sjúkdomen iågng igen och fick efter ytterliggare ett år börja med dem igen. Inte konstigt att man är i olag.
Mvh
Stefan
Skulle egentligen åka in akut med amublans i förrgår. Men jag orkade inte. För trött efter näringsbrist. Fick istället tag på min vårdkontakt på alingsås sjukhus. Hon hade dragit i lite trådar och fick en tid tillsammans med kirurig i morgon. Stomat där matslangen går in i magen ser lurig ut. Och den värker så mycket.
Jag måste verkligen komma igång med magen., Jag förlorar kraft, energi, lust och vilja för att jag sitter still hela tiden. Med smärta, diererrern gurglingar från out of hell, när det blir som värst spyr jag. Gjorde detta i förrgår natt. Först nu jag inte ser i kors längre. Allt vatten och mat försvann ur systmemet. Jag kan inte ha några sådana bakslag, Försötk prata med diester om det. Men de ger mig bara lite hjälp. Drick långsammare, få i dig probiotika. Försök variera. Ta dimor när du varit lös i magen. Det gär jättebra tips. Men jag tror min mage fått nog på näringsdryck har druckit det i en eller annan form i 8 år nu. Körde väldigt mycket näringsdryck när jag tränade. Nästan exakt samma innehåll fast mer proteiner. Kan man inte tro nu, men jag boxades, körde thai boxing. Var på gymmet 4-5 dagar i veckan. Sprang varje vecka. Det var min livs bästa tid. Jobbade på astrazeneca, som utvecklade caprelsa, genom IBM. Var underkonsult. VI var det bästa gängt i vår korridor. 40 extrema proffs på vad de gör. Tror inte att kan hitta mer kompitenta personer. Och i stort sett alla fungerade. Mycket pga av våra nördfasoner. Köra helikopter inomhus. Kickbike i culvertarna.
Fick efter tiden där titlen som årets konsult på bolaget. Sveriges 3dje största. Det var jag stolt över. Sedan blev jag chef för en liten grupp som vartefre3 jag lärde känna dem fann stor respekt och tro. Nördar där med. Enklarae när man har mycket genemsamt att prata om,
Runt där slutade jag med näringsdryckerna. Men så kom sjúkdomen iågng igen och fick efter ytterliggare ett år börja med dem igen. Inte konstigt att man är i olag.
Mvh
Stefan
1000 inlägg.
Det trodde jag inte när jag startade tråden. I och för sig är runt en tredjedel från mig. Men ändå.
I början av tråden så ville jag bara visa mitt fina biorum. Men så märkte jag tyvärr att cancern blev värre och det var något som var jobbigt att prata om. Så jag började skriva här för att ventilera. Och det har gett så mycket. Det ska ni veta, hur mycket ni betyder för mig. Alla era lycka till, håller tummande, beende. Jag känner av det, hela vägen in till hjärteknölen.
Saker blev inte som jag hade tänkt mig... Trodde länge att cancern skulle ta och skaka om mig lite men att det sedan skulle vara bra. Nu blir det inte så. Kanske att caprelsan kan fördröja spridningen lite. Men det börjar närma sig fakta att jag kommer dö. Hur hanterar jag denna insikt? Har någon ett svar? Jag vet. Famijen är nyckeln till att klara sig framåt och förhoppinsvis bli bättre under en period. Men sedan när det är dags. Hur ska jag dö...? Snart kommer jag få svårt att andas igen. Måste de dra isär stämbanden ännu mer. Detta pga att mitt firska stämband är sjukt det med. Så det kommer bli sämrem till den punkt jag blir stum. Sedan kommer jag inte kunna svälja eller använda matstrupen. Hur ska jag orka allt detta?
Det ser mörkt ut. Caprelsan är mitt enda lilla hopp, den kan köpa mig såpass mycket tid att något annat utvecklas. Finns mycket i pipen nu från usa, men de måste testas först.
Har många vänner här. Somliga har jag träffat, andra har ställt upp som vänner gör. När det är dags så är alla väkomna att gå på begravningen.
Men det är en tid kvar. Och vi får hoppas på det bästa. Att bromsmedicen biter.
1000 inlägg. Vad 1000 inlägg kan vara. Har sett trådar på 50.000 inläg med bara svammel och lekar. Likaväl som jag sett inlägg med 10 svar som har så mycket att tillföra.
Jag hoppas att min tråd inte bara ger sorg, utan att den ger förståelse för hur det är att vara kronisk sjuk. Jag, träningsfreak. Urstark. Spelar inten roll när cancern sliter tag i den. Då gäller det bara att få en bra läkare, förbereda sig för smärta och kamp.
Att ett perfekt liv, som vi nästan hade innan) kan bli så här på 3 år. Ta hand om varandra, älska varndra. Och hittar ni knölar kolla upp dem direkt.
Sagt det många gånger innan, men kan säga det igen.
Tack för allt.
Det trodde jag inte när jag startade tråden. I och för sig är runt en tredjedel från mig. Men ändå.
I början av tråden så ville jag bara visa mitt fina biorum. Men så märkte jag tyvärr att cancern blev värre och det var något som var jobbigt att prata om. Så jag började skriva här för att ventilera. Och det har gett så mycket. Det ska ni veta, hur mycket ni betyder för mig. Alla era lycka till, håller tummande, beende. Jag känner av det, hela vägen in till hjärteknölen.
Saker blev inte som jag hade tänkt mig... Trodde länge att cancern skulle ta och skaka om mig lite men att det sedan skulle vara bra. Nu blir det inte så. Kanske att caprelsan kan fördröja spridningen lite. Men det börjar närma sig fakta att jag kommer dö. Hur hanterar jag denna insikt? Har någon ett svar? Jag vet. Famijen är nyckeln till att klara sig framåt och förhoppinsvis bli bättre under en period. Men sedan när det är dags. Hur ska jag dö...? Snart kommer jag få svårt att andas igen. Måste de dra isär stämbanden ännu mer. Detta pga att mitt firska stämband är sjukt det med. Så det kommer bli sämrem till den punkt jag blir stum. Sedan kommer jag inte kunna svälja eller använda matstrupen. Hur ska jag orka allt detta?
Det ser mörkt ut. Caprelsan är mitt enda lilla hopp, den kan köpa mig såpass mycket tid att något annat utvecklas. Finns mycket i pipen nu från usa, men de måste testas först.
Har många vänner här. Somliga har jag träffat, andra har ställt upp som vänner gör. När det är dags så är alla väkomna att gå på begravningen.
Men det är en tid kvar. Och vi får hoppas på det bästa. Att bromsmedicen biter.
1000 inlägg. Vad 1000 inlägg kan vara. Har sett trådar på 50.000 inläg med bara svammel och lekar. Likaväl som jag sett inlägg med 10 svar som har så mycket att tillföra.
Jag hoppas att min tråd inte bara ger sorg, utan att den ger förståelse för hur det är att vara kronisk sjuk. Jag, träningsfreak. Urstark. Spelar inten roll när cancern sliter tag i den. Då gäller det bara att få en bra läkare, förbereda sig för smärta och kamp.
Att ett perfekt liv, som vi nästan hade innan) kan bli så här på 3 år. Ta hand om varandra, älska varndra. Och hittar ni knölar kolla upp dem direkt.
Sagt det många gånger innan, men kan säga det igen.
Tack för allt.
Just det ja. Tråkiga saker. Vi har byggt på oss en massa värdefulla saker som behöver säljas. Verktyg, kärra, möbler, fina lampor, utemöbler.
Jag är normalt den bästa på att sälja saker och få ut det bästa priset. Har ett riktigt sinne för pengar. Men nu varken orkar, kan, eller vill jag. Kan ju inte prata. Så affärena bli jättebökiga.
Vad ser ni för alternativ på detta? Vill få ut så mycket som möjligt, men kan acceptera en förlöst för att det löser sig snabbt och smidigt. Auktion låter lurigt. Stor risk för underbud och hög komension.
Mvh Stefan
Jag är normalt den bästa på att sälja saker och få ut det bästa priset. Har ett riktigt sinne för pengar. Men nu varken orkar, kan, eller vill jag. Kan ju inte prata. Så affärena bli jättebökiga.
Vad ser ni för alternativ på detta? Vill få ut så mycket som möjligt, men kan acceptera en förlöst för att det löser sig snabbt och smidigt. Auktion låter lurigt. Stor risk för underbud och hög komension.
Mvh Stefan
Jag har inte tittat in i tråden på ett tag eftersom jag samtidigt som jag känner att jag vill stötta med det lilla jag kan också känner att jag på något sätt "inkräktar". När jag läser dina sista inlägg, Stefan, blir jag riktigt berörd, trots att jag inte känner dig. Jag känner verkligen din ångest och frustration över situationen och det måste vara så fruktansvärt att genomlida allt detta... 
Familjen är ju naturligtvis det viktigaste men att behöva bryta upp allt och flytta till lägenhet är ju förstås ett hårt slag i sig. Att komma till insikten att det snart kan vara slut är något jag inte ens kan förstå hur man kan greppa och det är så tragiskt. Jag hade en bekant i liknade situation som du med testikelcancer som spred sig vidare och han kämpade med kom också till punkten där det hängde på håret... Han klarade sig lyckligtvis och är idag helt återställd. Jag kommer ihåg att han pratade om att han hade fått bra stöd av någon kurator som annars arbetade på Hospice... Hoppet är det sista som lämnar oss och jag hoppas att du orkar hänga kvar och att ni tillsammans i familjen kan stötta varann och få flytten att gå bra.
Angående flytten ännu så kanske du kan försöka vända det till att det finns fördelar med det, närmare hjälp, mindre stress över saker som "måste" göras, en lättnad för din fru, mer tid över till barn och familj...
Mvh,
Anders
Familjen är ju naturligtvis det viktigaste men att behöva bryta upp allt och flytta till lägenhet är ju förstås ett hårt slag i sig. Att komma till insikten att det snart kan vara slut är något jag inte ens kan förstå hur man kan greppa och det är så tragiskt. Jag hade en bekant i liknade situation som du med testikelcancer som spred sig vidare och han kämpade med kom också till punkten där det hängde på håret... Han klarade sig lyckligtvis och är idag helt återställd. Jag kommer ihåg att han pratade om att han hade fått bra stöd av någon kurator som annars arbetade på Hospice... Hoppet är det sista som lämnar oss och jag hoppas att du orkar hänga kvar och att ni tillsammans i familjen kan stötta varann och få flytten att gå bra.
Angående flytten ännu så kanske du kan försöka vända det till att det finns fördelar med det, närmare hjälp, mindre stress över saker som "måste" göras, en lättnad för din fru, mer tid över till barn och familj...
Mvh,
Anders
Eftersom du gillar att fota föreslår jag att du börjar att fota det som nu måste säljas. Sen lägger du ut det under köp å sälj här på byggahus så att verktygen eller vad det nu är verkligen köps av någon som kommer använda dem. Det blir ju sannolikt mindre prut oxå eftersom alla vet att pengarna du får går till något vettigt.