Vi har underbara grannar men de är inte på samma våglängd som mig. Går bra ett tag. Men promenader blir ofta intensiva och privata. Är lite försiktig med sådant. Absolut med sjukdomen och allt runtomkring. Pratar om det här för att jag vill lämna något efter mig, dela med mig, få tankar och stöd.Micro skrev:
Sedan är det närmsta kompisarna som gäller och nu kan jag inte prata tele längre. Och de bor en bra bit bort utan bil. Så träffar blir svåra. Mycket landar på min underbara fru och far. Men de pallar bara så mycket.
Mvh Stefan
Vill du ha intensivpass så ta med lillgrabben och frugan till ett lekland
Låt frugan ta en kaffe och ta det lugnt medan du försöker hänga på den lille
Jag kör mycket låga ställningar när jag tränar men där i de låga lekgångarna har jag ingen chans
1 timme och både unge o pappa är slut och frugan fått koppla av med en kaffe
Låt frugan ta en kaffe och ta det lugnt medan du försöker hänga på den lille
Jag kör mycket låga ställningar när jag tränar men där i de låga lekgångarna har jag ingen chans
1 timme och både unge o pappa är slut och frugan fått koppla av med en kaffe
Det finns olika sorters föreningar för olika drabbade. Allt från aa till sexmisdbrukare. För cancersjuka finns det något som heter stödkompisarna.
Har alltid slått bort det för att jag har förutfattade meningar och svårt för att släppa in folk,
Någon som har erfarenher av något liknade? Ta det gärna via pm om det är känsligt
Mvh Stefan.
Har alltid slått bort det för att jag har förutfattade meningar och svårt för att släppa in folk,
Någon som har erfarenher av något liknade? Ta det gärna via pm om det är känsligt
Mvh Stefan.
Träning för både kropp och själ. Det är ett av mina mål. Orka något sådant OCH tycks det är roligt. Just nu snurrar bara existenstankat i huvudet. Jättesvårt att le. Ännu svårare att genuint vara glad.D09 skrev:Vill du ha intensivpass så ta med lillgrabben och frugan till ett lekland
Låt frugan ta en kaffe och ta det lugnt medan du försöker hänga på den lille
Jag kör mycket låga ställningar när jag tränar men där i de låga lekgångarna har jag ingen chans
1 timme och både unge o pappa är slut och frugan fått koppla av med en kaffe
Vi har ju massa skog på tomten. Både jag och lillen gillar att vara ute. Gammal härlig trollskog. Det kanske inte är så långt bort. Lekpalats fast hemma!
Vad har du och förlora?Stew skrev:
T ex En av dom skönaste / positivaste/ roligaste kollegorna jag har på jobbet är en fd tung missbrukare.
Låter som en bra grej att träffa människor i samma sits, du kan ju även hjälpa andra genom dina erfarenheter
Två av våra katter är sådana. Följer ned överallt. Blir de för trötta så får de åka barnvagn. Om den är medMarlen Eskilsson skrev:
Katter tar väldigt lite och så länge, enligt min bondåsikt, de håller sig ute så ger de mycket. Väldigt vackra smarta självständiga djur. Och allt de kräver är mat och vatten.
Har genom en annan förening blivit väldigt nära vän med tre sjuka. Väldigt nära. En dog för två månader sedan. En som nästan är som min mamma (har ingen dog i cancer) är på slutsträckan. Och en som bor mot Stockholm som är lin vapenbroder skickade mail för en månad sedan att det var dags att träffas för att det är klart snart. Det är baksidan. Älskar dessa människor som de vore familj och de ger så mycket. Men vi är sjuka. Och att förlora flera nästan familjemedlemmar varje år. Det är tufft. Min fru undrade om det är värt det och det tycker jag det är. Men det är tungt att se andra förtvina och försvinna.D09 skrev:Vad har du och förlora?
T ex En av dom skönaste / positivaste/ roligaste kollegorna jag har på jobbet är en fd tung missbrukare.
Låter som en bra grej att träffa människor i samma sits, du kan ju även hjälpa andra genom dina erfarenheter
Risken med stödkompisarna är att jag hittar fler sådana. Vet inte hur det fungerar. Har ju aldrig provat.
Stew.. Ta med dig lillen ut och lek så mycket du orkar nu när vädret är bra , barnen växer allt för fort och snart vill dom inte leka längre.
Jag håller med dig att det är tufft att förlora nära o kära vänner.. för några år sedan gick 3 av mina vänner bort inom loppet av 3 månader då blev det jobbigt.
Ingen hade uppnått en ålder på 50år och bara en var allvarligt sjuk.
Jag håller med dig att det är tufft att förlora nära o kära vänner.. för några år sedan gick 3 av mina vänner bort inom loppet av 3 månader då blev det jobbigt.
Ingen hade uppnått en ålder på 50år och bara en var allvarligt sjuk.
Hej,
Ja. Det får helt klart bli till att ta sig ut nu! Märker idag att det börjar spritta i benen. Det är ett säkert tecken. Svärfar har frågat om jag vill hänga med på en ornitolog-tur i nästa vecka. Bara halsen läkt tilräckligt (får inte titta uppåt får då kan såret från tracken gå upp) så hänger jag med.
Annars mår jag ganska bra. Matstrupen har läkt bättre än vad jag trott. Kan redan nu äta tex nudlar. Och svälja tabletter som jag inte kunde svälja innan op. Vet inte om det beror på att jag fått en anti-svamp-medicin... Eller att såret är på tillbakagång. Oavsett så är det skönt.
Dock så har allt stillasittande gjort att ryggen är skruttig. Inte ryggskott men nära nog. Så jag vankar som en gammal gubbe. Vet inte vad som är bäst, vila bort det? Eller försöka röra sig (fast försiktigt)? Eller en kombo?
Nu har jag fått klart vad som sker härnäst. Ska träffa min käkkirurg och ta en ct den 16:e sep. Lite lång väntan tycker jag. Efter det får jag en ny tid till endokrina, för att träffa min primära läkare. Han ger mig då caprelsan. Det är ingen medicin som finns på apoteket, utan det är lite specialhantering runt den.
I nästa vecka ska jag pappa och lillen försöka gå på Borås Djurpark. Hoppas att det går att genomföra med tanke på ork och väder. Skulle vara skönt att klara av det, en runda där är ju inte direkt ansträngande eller lång. Men nu har jag ju inte rört mig på 7 veckor. Så det är ett stort steg till att tro att alla muskler inte försvunnit.
Ska försöka komma ut i helgen och plocka svamp också. Men med en 2½ i släp så lär det inte bli så effektivt Men vad gör det?
Mvh
Stefan
Ja. Det får helt klart bli till att ta sig ut nu! Märker idag att det börjar spritta i benen. Det är ett säkert tecken. Svärfar har frågat om jag vill hänga med på en ornitolog-tur i nästa vecka. Bara halsen läkt tilräckligt (får inte titta uppåt får då kan såret från tracken gå upp) så hänger jag med.
Annars mår jag ganska bra. Matstrupen har läkt bättre än vad jag trott. Kan redan nu äta tex nudlar. Och svälja tabletter som jag inte kunde svälja innan op. Vet inte om det beror på att jag fått en anti-svamp-medicin... Eller att såret är på tillbakagång. Oavsett så är det skönt.
Dock så har allt stillasittande gjort att ryggen är skruttig. Inte ryggskott men nära nog. Så jag vankar som en gammal gubbe. Vet inte vad som är bäst, vila bort det? Eller försöka röra sig (fast försiktigt)? Eller en kombo?
Nu har jag fått klart vad som sker härnäst. Ska träffa min käkkirurg och ta en ct den 16:e sep. Lite lång väntan tycker jag. Efter det får jag en ny tid till endokrina, för att träffa min primära läkare. Han ger mig då caprelsan. Det är ingen medicin som finns på apoteket, utan det är lite specialhantering runt den.
I nästa vecka ska jag pappa och lillen försöka gå på Borås Djurpark. Hoppas att det går att genomföra med tanke på ork och väder. Skulle vara skönt att klara av det, en runda där är ju inte direkt ansträngande eller lång. Men nu har jag ju inte rört mig på 7 veckor. Så det är ett stort steg till att tro att alla muskler inte försvunnit.
Ska försöka komma ut i helgen och plocka svamp också. Men med en 2½ i släp så lär det inte bli så effektivt
Men vad gör det?Mvh
Stefan
Härligt att höra att du mår bättre och ser lite ljusare på tillvaron.
Men svampen kan du nog glömma, åtminstone där jag bor i Roslagen. Var ute i skogen för en vecka sedan. Inte minsta skymt av vare sig gula kantareller eller soppar. Och har varit så hela sommaren. Var så deppigt att jag köpte estniska kantareller för 99:- kilot i butiken i dag, vilket inte hänt på många år.
Men svampen kan du nog glömma, åtminstone där jag bor i Roslagen. Var ute i skogen för en vecka sedan. Inte minsta skymt av vare sig gula kantareller eller soppar. Och har varit så hela sommaren. Var så deppigt att jag köpte estniska kantareller för 99:- kilot i butiken i dag, vilket inte hänt på många år.
Gött att höra att du mår bättre!Stew skrev:
Vad gäller ryggen så röra på sig alla gånger, så länge det inte smärtar för mycket. Finns inget som funkar så bra mot ryggont som att helt enkelt gå, helst i naturen (så man går lite mer varierat) så en fågelgluttartur låter idealiskt.
Instämmer i att det är att röra på sig som gäller, åkte på mitt i särklass värsta ryggskott för drygt 3 veckor sedan.
Men efter en vecka med rätt kraftiga smärtstillande tabletter och så mycket motion jag vågade så började smärtan nästan försvinna. Skogspromenader är nog kanon!
Men efter en vecka med rätt kraftiga smärtstillande tabletter och så mycket motion jag vågade så började smärtan nästan försvinna. Skogspromenader är nog kanon!