Jag tycker ni skall akta er för att hyra huset, iallafall så länge inte alla kända delägare godkänt affären.

Vi har ett fritidshus, grannhuset såldes efter ett dödsfall. Köparen fick hyra i väntan på att bouppteckningen skulle bli klar. Det blev en tvist mellan de efterlevande, och köparen fick vänta 7 år på att få lagfart. Det gick ju bra tillslut. Men han som köpte, fick hyra huset av de rättmättiga arvingarna, men samtidigt fanns det en person till som ansåg sig ha rätt till huset, den personen försökte också sälja huset, och hyrde ut huset samtidigt. Så soppan var "oändlig".

Strulet hade nog fortsatt några år till om det inte vore så att den som strulade också var väldigt gammal och hann att bli dement under processens gång.

Köparen där har huset som fritidshus, hade det varit ens riktiga bostad så hade det nog känts rätt obehagligt, att under 7 års tid inte veta om man får bo kvar, beroende på vem som vinner nästa omgång av rättegångar.

Just det här huset var nog egentligen inte tvisteämnet, en stuga med tax. värde under 100 000. Men det fanns fler fastigheter i dödsboet, så konflikten gällde ca 10 milj.
 
Mikael_L
Jag har bara lurkat tråden än så länge.

Men ju mer jag läser och tänker på det desto mer tror jag att det är dags att ställa ett ultimatum som löper på väldigt kort tid, för att sen nita handbromsen direkt om det inte löser sig till 100%.
Och frågan är om ni inte ska ha en egen advokat inblandad i så fall, som kollar upp så allt är 100% vattentätt om det närmar sig en riktig affär.

Varför ha kort ultimatum och hoppa hela skiten snabbt är ju för att ni helt enkelt ska få mer tid att ordna alternativ.
 
Jag tycker ABSOLUT att du skall ha en jurist som kan ämnet med dig.
Visst kostar en liten slant men jämfört med ett husköp så är det ju ingenting.

Minskar risken för att någon klantar till det både medvetet och omedvetet.
 
Min plan är att på mötet först höra hur det ligger till med fullmakten och allt. Beroende på svar kommer jag kontakta en advokat.
 
Det som går att ställa hårda krav på, är ju att de presterar korrekt fullmakt, avtal osv. Men boupteckningen måste registreras, och det tar alltifrån några veckor till väldigt lång tid.
 
hempularen skrev:
Det som går att ställa hårda krav på, är ju att de presterar korrekt fullmakt, avtal osv. Men boupteckningen måste registreras, och det tar alltifrån några veckor till väldigt lång tid.
Begär man förtur pga försäljning av fastighet brukar det ta max en vecka.
 
Tydligen är det så att den som inte är överens är borttestamenterad. Där är problemet. Personen har anlitat advokater i hemlandet för att se om det gäller även där. Antar att personen inte gillar testamentet. En jurist jag pratade med sade att det ska mycket till för den personen att få köpet hävt trots att dennes underskrift saknas på fullmakten. Syskon ska i alla fall åka dit till veckan och prata med personen och försöka få den att förstå att det kostar mycket pengar för personen (och för de andra) när det drar ut på tiden. Förhoppningsvis skriver personen på och då är det klart. Jag håller tummarna.
 
Något stämmer inte. OM arvingarna är barn till den avlidne, så går det inte att "testamentera bort" någon. Barnen har alltid rätt till sin laglott (hälften av det de skulle ärva om inget testamente finns). Dvs den strulande arvingen är i så fall arvinge, om än till en mindre andel. Och är han arvinge så kan man inte sälja huset (annat än mha. boutredningsman), utan hans godkännande.

Enda läget där någon kan bli borttestamenterad är om det inte är barn till den avlidne som är arvingar, utan ex. syskonbarn (den avlidne är barnlös).

Arvingen som trilskas har alla möjligheter att strula och fördröja affären (ex. för att tilltvinga sig en andel). Han kan till att börja med vänta med att godkänna eller klandra testamentet i 6 månader, efter att han delgivits det (och det måste vara en formell delgivning, såvida han inte intygar att han fått testamentet). Sedan kan han som sagt klandra det i tingsrätten osv. Man kan inte få en boupteckning godkänd förrän testamentet vunnit laga kraft.
 
Ja, självklart. En viss del har personen rätt till, men personen är inte nöjd med det
 
hempularen skrev:
Något stämmer inte. OM arvingarna är barn till den avlidne, så går det inte att "testamentera bort" någon. Barnen har alltid rätt till sin laglott (hälften av det de skulle ärva om inget testamente finns). Dvs den strulande arvingen är i så fall arvinge, om än till en mindre andel. Och är han arvinge så kan man inte sälja huset (annat än mha. boutredningsman), utan hans godkännande.

Enda läget där någon kan bli borttestamenterad är om det inte är barn till den avlidne som är arvingar, utan ex. syskonbarn (den avlidne är barnlös).

Arvingen som trilskas har alla möjligheter att strula och fördröja affären (ex. för att tilltvinga sig en andel). Han kan till att börja med vänta med att godkänna eller klandra testamentet i 6 månader, efter att han delgivits det (och det måste vara en formell delgivning, såvida han inte intygar att han fått testamentet). Sedan kan han som sagt klandra det i tingsrätten osv. Man kan inte få en boupteckning godkänd förrän testamentet vunnit laga kraft.
Bouppteckningen kan man få registrerad men man kan inte göra något utan det godkända testamentet (om vi ska vara bara en aningen petiga) :)
 
Njaa. jag har en sådan situation själv nu. Men där är problemet lite annorlunda. en av oss arvingar vägrar låta sig delges om att ett testamente finns. testamentet handlar bara om att en mindre summa skall gå till en icke arvsberättigad yngre släkting. Fast nu lyckades delgvingsmännen med sitt uppdrag häromdagen, efter 10 månaders fördröjning, nu skall vi bara vänta ytterligare 6 månader på att klandertiden går ut. Och därefter förutsätter jag att det blir tingsrätten och hovrätten (vi har redan varit där "några" ggr för detta dödsbo).
 
Skatteverket vill ha bevis på att alla blivit kallade till bouppteckningsförrättningen , kallelse med rekommenderat brev räcker. Får de det så registrerar de bouppteckningen... Att testamentet inte är godkänt spelar ingen roll, det är först vid arvskiftet som det behövs.
 
Konstaterar att det är skönt att vara kompis med sin far och bror. Enda orsaken till att vår bouppteckning efter farmor drog ut lite var att pappa inte ville skifta boet förrän efter årsskiftet, för att undvika förmögenhetsskatt.
 
Registreingstiden för bouppteckningen har ingen direkt koppling till tiden för när dödsboet blir skiftat. Arvsskiftet kan dra långt ut på tiden men det som händer är att i stället för ett personnummer så får boet ett organisationsnummer.
(Bara en liten kommentar)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.