Dela inte bara på renoverandet utan även på omhändertagandet av barnet/barnen. Hur mycket man än älskar sitt barn så är det påfrestande att ha ansvaret hela tiden. Ta er tid att göra saker tillsammans (stick gärna iväg någonstans över en helg, hemma faller man lätt in i "måsten" eller "ska bara"). Ge också din sambo tid att göra saker själv - oavsett om det handlar om att läsa en bok i soffhörnet eller ta en heldag på stan med vännerna.
Känner igen mig i mycke_nu #13........ Vi har renoverat i 8 år nu. Visserligen flera byggnader men iaf. Vi har samma visioner och delar på arbetet, vi försöker dela upp sinsemellan på det vi är bra på och även fysiskt tunga arbeten. Inte jobba varje helg och hela semestern utan göra saker med familjen. Våra barn är nu 18, 18 och 20, dom bor hemma fortfarande och vi har alltid satt deras boende först. Deras rum och ytor först och våra sist. Dom har fått jobba själva med sina rum i stora huset när dom blev äldre. Riva tapetsera, lägga golv och då tyckte dom att husrenovering blev roligare. Vi har aldrig fyllt vardagskvällarna med renovering!
Om pappa är för trött då?byggankan skrev:
Vi har en 2,5 åring på heltid och en 6 åring på halvtid, sedan heltidsjobb och en löpande renovering på det och det är klart att det tar på krafterna att få i hop allt.
Speciellt svårt tycker jag det är att få förståelse för är de mer adminstrativa sakerna tar tid och att man måste planera vissa saker i god tid. Så som leta bra priser, fixa bygglov, planera jobben för att minska overheadkostnader mm. Min fru vill bara köra igång och bygga.
Vilket ifs är en bra motpol till mig som har en tendens att over do it när det gäller planering och och genomförning av jobbet.
Ett tips är att hitta en firma som ni litar på och där ni kan hyra in gubbar allt eftersom ni behöver dem. Vi har en firma som vi har anlitat på löpande räkning när vi själva inte kan/hinner/orkar med att göra allt på huset. Det är jätteskönt att slippa den stressen att saker MÅSTE hinnas med. Utan om vi inte hinner så får vi ta in 1-2 gubbar i några dager och betar av de saker vi inte har hunnit med.
Nu i sommar ska vi bla måla om huset, det är beräknat till totalt ca 400timmar (mycket jobb med att skrapa, byta ut dåliga plank och vindskivor) och skulle vi göra allt själva skulle hela semestern ryka. Medans vi fixar annat på huset så får de göra de riktigt tråkiga bitarna som att bygga ställning, skrapa och byta dåliga plankor och sen när de är klara med grundjobbet målar vi själva.
Jag har länge tänkt fråga lite samma sak. Men annan vinkel; hur mycket gör ni tillsammans. I min vänskapskrets är det faktiskt bara jag som bygger. De andra flickvännerna/fruarna gör de administrativa sakerna, tar hand om barnen, inreder, dekorerar, eller gör ytskikt som målning. Dessa är generellt väldigt lessa på att renovera. Det är nog viktigt att man inte köper ett renoveringsobjekt utan att vara överens. Vi har tom ett slags oskrivet kontrakt med regler.
Men håller med om lite vad som skrivits: att man är överens, att man låter den andra vara trött utan att säga "men vi skulle ju...". Att inte bara den som är kan och vet hur man gör bygger och den andra är hantlangare (här kan man jämföra med att den som inte lagar mat bara skalar och hackar, hur kul är det?). Dela upp projekten och hjälps åt. Samt att inte en smutsar ner och en städar. Vi lever enligt att om båda skapar kaoset är det lättare att leva i. Vi har också en lista som man faktiskt fysiskt bockar av på alla projekt, då vet alla vilka moment som är kvar och man behöver inte känna stressen över att den andre frågar hur mycket som är kvar. Sen att den förändras hela tiden är sånt man inser mer då.
Men håller med om lite vad som skrivits: att man är överens, att man låter den andra vara trött utan att säga "men vi skulle ju...". Att inte bara den som är kan och vet hur man gör bygger och den andra är hantlangare (här kan man jämföra med att den som inte lagar mat bara skalar och hackar, hur kul är det?). Dela upp projekten och hjälps åt. Samt att inte en smutsar ner och en städar. Vi lever enligt att om båda skapar kaoset är det lättare att leva i. Vi har också en lista som man faktiskt fysiskt bockar av på alla projekt, då vet alla vilka moment som är kvar och man behöver inte känna stressen över att den andre frågar hur mycket som är kvar. Sen att den förändras hela tiden är sånt man inser mer då.
Intressant diskussion. Själv är jag uppvuxen med en styvfar som startade projekt både här och där och aldrig slutförde något - det hela slutade med att han sålde huset med ett antal pågående renoveringsprojekt. Med den uppfostran så har jag blivit noggrann med att avsluta varje projekt innan nåt nytt startas. I övrigt tror jag mycket på det som skrivits ovan - att bestämma gemensamt vad som ska göras och när. Ha inte för bråttom fram utan låt annat ta sin tid.
Sen kan man ju leja ut jobb också. Förra året kände vi att det var dags att fräscha upp några rum (det var ändå 13 år sedan inflytt och första gången dessa rum gjordes) - men det var omöjligt att hinna med med andra projekt vi ville göra. Då lejde vi in en målare som gjorde tre rum på en dryg vecka - och gud vad skönt det var att komma hem och se nån annan jobba åt en När jag köpte huset hade jag aldrig trott att jag skulle betala för så "enkla" saker som målning och tapetsering, men det var värt pengarna kan jag säga
Sen kan man ju leja ut jobb också. Förra året kände vi att det var dags att fräscha upp några rum (det var ändå 13 år sedan inflytt och första gången dessa rum gjordes) - men det var omöjligt att hinna med med andra projekt vi ville göra. Då lejde vi in en målare som gjorde tre rum på en dryg vecka - och gud vad skönt det var att komma hem och se nån annan jobba åt en
När jag köpte huset hade jag aldrig trott att jag skulle betala för så "enkla" saker som målning och tapetsering, men det var värt pengarna kan jag säga 
Medlem
· Västragötaland
· 1 035 inlägg
Det fungerar ganska bra. Vi har byggt och renoverat tillsammans i 14 år nu. Under denna tid har vi haft tre barn (en är numera utflugen). Av olika anledningar så jobbar vi i princip aldrig ensamma. Vi bygger båda två och har delat upp ansvaret baserat på kompetens och intresse. Just nu bygger vi nytt med fullt ös på helgerna. Vi har turen att ha möjlighet att få hjälp med barnen.
Tyvärr är det alldeles för få kvinnor som bygger! De par som bygger hus runt oss där kommer bara kvinnorna och hälsar på ibland med finkläder på. Om båda kan ta ansvar för projekten så tror jag man kan vinna massor av fördelar:
1. Man gör något roligt tillsammans. Något som i efterhand blir värdefullt både bildligt och bokstavligt. Även de värsta tillfällena blir roliga anekdoter.
2. Två personer är helt enkelt bättre än en. En grupp presterar ALLTID bättre än den bäste individen i samma grupp. Jag tror att man får högre kvalitet på projekten och färre fel.
3. Man kan dela upp arbetet efter intresse och komptens. En person orkar helt enkelt inte hålla koll på precis allt i ett stort projekt.
4. Man kan peppa varandra. Efter en jobbig dag så kan man berätta att "nu har vi/du jobbat väldigt bra!" eller "nu har vi ju bara några gles kvar"...
5. Jag tror man får ett starkare förhållande när man ser hur ens partner sliter för det gemensamma bästa... och det gäller båda parter.
Det finns bara några få saker som de facto är för tunga eller där ren råstyrka gör att man får ett bättre resultat. Nåväl, lämna då över de till maken (eller den som nu är starkast i förhållandet). Som den projektledargalning jag är så har jag testat många metoder för projektstyrning men alla har haft det gemensamt att det finns ansvariga för samtliga aktiviteter. Det är jag, maken eller någon tredje part som skall göra arbetet. Tiden uppskattar vi tillsammans och sen försöker jag pruta lite till...
Tyvärr är det alldeles för få kvinnor som bygger! De par som bygger hus runt oss där kommer bara kvinnorna och hälsar på ibland med finkläder på.
Om båda kan ta ansvar för projekten så tror jag man kan vinna massor av fördelar:1. Man gör något roligt tillsammans. Något som i efterhand blir värdefullt både bildligt och bokstavligt. Även de värsta tillfällena blir roliga anekdoter.
2. Två personer är helt enkelt bättre än en. En grupp presterar ALLTID bättre än den bäste individen i samma grupp. Jag tror att man får högre kvalitet på projekten och färre fel.
3. Man kan dela upp arbetet efter intresse och komptens. En person orkar helt enkelt inte hålla koll på precis allt i ett stort projekt.
4. Man kan peppa varandra. Efter en jobbig dag så kan man berätta att "nu har vi/du jobbat väldigt bra!" eller "nu har vi ju bara några gles kvar"...
5. Jag tror man får ett starkare förhållande när man ser hur ens partner sliter för det gemensamma bästa... och det gäller båda parter.
Det finns bara några få saker som de facto är för tunga eller där ren råstyrka gör att man får ett bättre resultat. Nåväl, lämna då över de till maken (eller den som nu är starkast i förhållandet). Som den projektledargalning jag är så har jag testat många metoder för projektstyrning men alla har haft det gemensamt att det finns ansvariga för samtliga aktiviteter. Det är jag, maken eller någon tredje part som skall göra arbetet. Tiden uppskattar vi tillsammans och sen försöker jag pruta lite till...
Ett litet tips är att bita sig i tungan både en och två gånger innan man säger något surt eller fräser ifrån. Just i småbarnsåldern är det i mina ögon hemskt hur hårda kommentarer man hör föräldrar säga till varandra inför barnen. Jag vet själv hur sjukt lätt det är att snäsa till när man är trött och kämpar med allt, men försöker man dämpa det lite och kanske tvinga sig själv att bjuda till lite (även fast man tycker att man själv är värd lite mer kärlek) så kan det göra ganska mycket. Men det är svårt!
Ska själv in i nybyggarfasen med små barn och kan inte tänka mig nåt värre än att det skulle kosta mig familjen, det är ju för dom man gör allt detta...
Ska själv in i nybyggarfasen med små barn och kan inte tänka mig nåt värre än att det skulle kosta mig familjen, det är ju för dom man gör allt detta...
Tror att största problemen är att det tar alldeles för lång tid för många (finns bra undantag här på forumet) att renovera, samt att man är och härjar överallt samtidigt. Då kommer familjen i kläm.
Ska man göra en större renovering måste man ha en uppfattning om hur lång tid det kommer att ta, och att frun/sambon också är med på detta. Har man svårt att göra det på en rimlig tid så renovera mindre ytor åtgången, typ ett rum eller så, vän inte uppochner på hela kåken samtidigt!
Ska man göra en större renovering måste man ha en uppfattning om hur lång tid det kommer att ta, och att frun/sambon också är med på detta. Har man svårt att göra det på en rimlig tid så renovera mindre ytor åtgången, typ ett rum eller så, vän inte uppochner på hela kåken samtidigt!
Renoverare
· Västra Götaland
· 1 110 inlägg
Eller så kan man göra som mig, råka köpa ett renoveringsobjekt och mögelskadat hus som singel och försöka hitta en partner samtidigt som det är byggkaos hemma ... hä' bli' int' någe barn gjord' hä' int'.
Jag inser nu när jag står mitt uppe i detta att jag önskar att den jag träffar åtminstone inte räds att ge ett handtag, även om man köper ett nytt objekt ihop. Jag tror, utan att veta, att det kan vara kul att göra lite sådant ihop, även om man inte är lika duktiga eller inte kan samma saker.. men att man är två om projektet och hjälps åt lite gagnar nog.
... hä' bli' int' någe barn gjord' hä' int'.Jag inser nu när jag står mitt uppe i detta att jag önskar att den jag träffar åtminstone inte räds att ge ett handtag, även om man köper ett nytt objekt ihop. Jag tror, utan att veta, att det kan vara kul att göra lite sådant ihop, även om man inte är lika duktiga eller inte kan samma saker.. men att man är två om projektet och hjälps åt lite gagnar nog.
Det är sannerligen inte lätt att få tiden att räcka!
Det är nog inget som tar så mycket tid som att renovera samtidigt som man jobbar!
Jag och frun köpte ett hus för att bo i fram tills drömgården dyker upp men nu i efterhand när man ser hur mycket tid man lagt så vill man ju inte gärna börja om!
Vi har även barn i åldern 4 och 1 och har renoverat i snart 2år.
Gjort helt nytt avlopp och dränerat. Badrum från grunden och alla ytskikt invändigt inkl golv och tak.
Och nu skall vi ta oss an ett helt källarplan i år
Det är nog inget som tar så mycket tid som att renovera samtidigt som man jobbar!
Jag och frun köpte ett hus för att bo i fram tills drömgården dyker upp men nu i efterhand när man ser hur mycket tid man lagt så vill man ju inte gärna börja om!
Vi har även barn i åldern 4 och 1 och har renoverat i snart 2år.
Gjort helt nytt avlopp och dränerat. Badrum från grunden och alla ytskikt invändigt inkl golv och tak.
Och nu skall vi ta oss an ett helt källarplan i år
Vi gör ryck under någon månad samt löpande underhåll med tre barn och vad ekonomin tillåter, min sambo har en lista på vad som skall göras men jag bröt ihop när jag fick se den första gången listan var på 2 a4 sidor enbart för mig.:screwy:Annars så hjälps vi åt med renoveringarna så gott det går.
mvh
mvh
Hej.
Jag tycker problematiken är förstorad, man gör en höna av en fjäder.
I grund och botten alla ni som renoverar så vet ni i 90% av fallen inte vad ni ger er in på.
Har själv jobbat som hantverkare och det är därför jag har en erfarenhet och förståelse för renovering och att det "drar ut" på tiden osv.
Grundproblemet är i mina ögon 2 saker
1:Man måste bestämma sig......för vem som gör vad och hur det ska göras.
Bägge två kan inte renovera, en måste sköta hushåll och allt vad det innebär och den andra renoverar.
Och del 2 som leder in på välmåendet/sömnbrist är ekonomin.
Att renovera har dessutom blivit en jävla modernitet som gör att man måste upprätthålla sig högt ställda rykte och byta kök var 10:e år för 150.000 bara för att man får besök av sin gamla polare som det går så jävla bra för så att man känner att man ligger i lä. Med andra ord, renoveringen blir ett påhäng både ekonomiskt och psykiskt istället för en glädjefylld stund.
Någon som är med mig eller kommer jag få alla Martin Timell fans efter mig?
Jag tycker problematiken är förstorad, man gör en höna av en fjäder.
I grund och botten alla ni som renoverar så vet ni i 90% av fallen inte vad ni ger er in på.
Har själv jobbat som hantverkare och det är därför jag har en erfarenhet och förståelse för renovering och att det "drar ut" på tiden osv.
Grundproblemet är i mina ögon 2 saker
1:Man måste bestämma sig......för vem som gör vad och hur det ska göras.
Bägge två kan inte renovera, en måste sköta hushåll och allt vad det innebär och den andra renoverar.
Och del 2 som leder in på välmåendet/sömnbrist är ekonomin.
Att renovera har dessutom blivit en jävla modernitet som gör att man måste upprätthålla sig högt ställda rykte och byta kök var 10:e år för 150.000 bara för att man får besök av sin gamla polare som det går så jävla bra för så att man känner att man ligger i lä. Med andra ord, renoveringen blir ett påhäng både ekonomiskt och psykiskt istället för en glädjefylld stund.
Någon som är med mig eller kommer jag få alla Martin Timell fans efter mig?
Jag vet inte om det här hjälper särskilt, men vi ville bo nära stadskärnan, och då var enda alternativet 50 år gamla hus med varierande renoveringsbehov. När vi värderade ett objekt, och vad vi kunde tänka oss att betala för det, så räknade vi in full renovering till modern standard av viktigare art som dränering, fönster, tak, badrum, kök, ytskikt, ventilation. Alltså inköpt. Givetvis förlorade vi därför visa hus till gör-det-självare (som i dag knappt startat).
Sedan gjorde vi själva vad vi kunde, och hann, av ovanstående (oftast grovarbete som rivning och städning). Motiveringen var just att vi inte vill leva i en byggarbetsplats med småbarn i fem år, och vi vill kunna åka på lördagsutflykt utan att känna ångest för missad arbetsdag. Och jag lovar - huset har fullt med roliga projekt ändå - utomhus och en hel källare ..
I korthet så ser vi renovering till ok levnadsstandard som en del av köpesumman, och något vi gärna betalar ränta på. Husets pris och storlek fick anpassa sig till detta.
Sedan gjorde vi själva vad vi kunde, och hann, av ovanstående (oftast grovarbete som rivning och städning). Motiveringen var just att vi inte vill leva i en byggarbetsplats med småbarn i fem år, och vi vill kunna åka på lördagsutflykt utan att känna ångest för missad arbetsdag. Och jag lovar - huset har fullt med roliga projekt ändå - utomhus och en hel källare ..
I korthet så ser vi renovering till ok levnadsstandard som en del av köpesumman, och något vi gärna betalar ränta på. Husets pris och storlek fick anpassa sig till detta.