Inte för att vara negativ, men studielån är inte en inkomst eftersom man förväntas betala tillbaka pengarna (plus ränta).
Dessutom räknar bankerna studenter som inkomstlösa i sina kalkyler (även om man har sommarjobb/vikariat etc jämte studierna), så det är väldigt svårt att få lån eftersom man enligt banken då endast har en fast inkomst i hushållet. Även om banken är "snäll" och räknar in studiebidraget så blir det är ändå bara småpengar extra. Att spara studielånspengarna till kontantinsats hjälper inte så mycket heller eftersom bankerna börjat titta på studielån som vanliga lån, så det blir ett nollsummespel. Just er bankman/kvinna kanske kan hjälpa er, men det är en svårare situation att sälja in.
Dessutom räknar bankerna studenter som inkomstlösa i sina kalkyler (även om man har sommarjobb/vikariat etc jämte studierna), så det är väldigt svårt att få lån eftersom man enligt banken då endast har en fast inkomst i hushållet. Även om banken är "snäll" och räknar in studiebidraget så blir det är ändå bara småpengar extra. Att spara studielånspengarna till kontantinsats hjälper inte så mycket heller eftersom bankerna börjat titta på studielån som vanliga lån, så det blir ett nollsummespel. Just er bankman/kvinna kanske kan hjälpa er, men det är en svårare situation att sälja in.
Så har jag inte sett på det faktiskt, då skulle det ju egentligen vara en möjlighet att INTE ta studielån utan bara bidragsdelen. Tack!HakanS skrev:
I övrigt ser jag ingen vits med att byta bil nu när den ändå ska säljas efter sommaren?
Av vad du skriver nu, och tidigare, har jag förstått att ni inte har någon vana av att spara till något.luscious skrev:
Ska ni ha någon möjlighet att i framtiden köpa/bygga hus så måste ni radikalt tänka om i ert konsumtionsmönster. Eftersom möjligheten att öka era inkomster är begränsade så måste ni titta på utgifterna. Ni måste vända på alla stenar och verkligen prioritera alla utgifter. Är en hämtpizza viktigare än ett framtida hus? Är bekvämligheten att slippa sälja bilen nu, och köpa en billigare till sommaren, viktigare än ett framtida hus.
Inte för att dessa saker, var för sig, bidrar så mycket så mycket till sparkontot. Men ni måste få in tänket.
Titta på vad ni har för utgifter som ni måste ut med varje månad. Skillnaden mellan utgifterna och inkomsterna sätter ni sedan in på ett sparkonto enbart reserverat för husköpet.
Precis. Ifrågasätt ALLA utgifter. SPARA. Ligg lågt till nästa år och se vad ni verkar få för utrymmen med två inkomster. Pressa varandra, vill ni verkligen samma sak (du verkar göra det mesta av researchen, och är den som verkar vara villig att kavla upp ärmarna och sköta om huset). Tänk på barnet och varandra, det är kanske inte så hemskt med ett hyresradhus ett tag om man jämför med alternativen (överbelåning, eviga renoveringar, arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa etc). Vänligt menat!
Hur drog du den slutsatsen? Jag har tidigare skrivit att vi haft ett sparande men som försvann vid en oväntad långtidssjukskrivning för oss båda. Och något direkt konsumtionsmönster har vi inte, det vi lägger pengar på utöver det basala är nödvändiga kläder till vår dotter. Sen kan man alltid köpa billigare mat, ha färre TV-kanaler osv. men vi är inte typen som lägger pengar på utemat och kläder bara för att. Har vi behövt en ny TV eller liknande så har vi sparat till det.HakanS skrev:
Jag förstår dina åsikter fullt ut. Tyvärr verkar det finnas många i tråden som inte läst det du skrivit utan hellre vill agera programledare i lyxfällan på forumet. Många inlägg får tyvärr en tråkig ton även om jag tror att de flesta i grunden menar väl och vill hjälpa till.luscious skrev:
Min uppfattning är att ni när du pluggat klart och fått jobb kommer att ha en god ekonomi och med det alla möjligheter att bygga ett nytt hus. Ni verkar ha bra koll på er ekonomi och är ute i god tid för att planera husbygget. Som jag skrivit förut tror jag att det bästa är att ni redan nu träffar banken och diskuterar era planer med dem. Vi ska själva inte bygga nytt hus förrän om tidigast två år (när min sambo studerat klart) men diskuterade detta med banken redan för tre år sedan. Banken vill ha långsiktiga och planerande kunder och brukar då kunna hitta lösningar för kunder de har förtroende för.
Lycka till!
/Krille
Jag drog den slutsatsen bl.a. utifrån att du skrev att ni hittills har levt för dagen och unnat er det ni velat ha. Det tidigare sparandet hade jag missat.luscious skrev:
Jag vet inte vad du får ut i föräldrapeng, men att ni med FP och din sambos 22000:-/mån efter skatt inte har råd att spara någonting tyder på att ni har stora utgifter.
Min enda kommentar till detta är att folk verkar ha övertro på vad en god relation med banken kan göra. Min erfarenhet är att när det kommer till kritan så skiter banken fullständigt i att ni har haft en lång relation, de tittar på inkomstsidan just nu - enbart. Däremot kan man komma väldigt långt genom att prova alla banker och olika personer på samma bank, rätt var det är träffar man på en person som är välvillig / sugen på affär och då kan det gå enkelt, men annars är mitt tips att trogna kunder får betala mer än "otrogna" kunder och historia är noll värt...
Visst är det så att banken alltid tittar på inkomstsidan just nu när man vill låna - har man inte råd att betala får man inte låna. Precis som att man inte får handla på affären om man inte har pengar med sig. Det har ingen bankman/bankkvinna mandat att frångå oavsett vilken bank man vänder sig till. Min erfarenhet är istället att en lång relation med banken ger andra möjligheter till lånevillkor och belåningsgrad - vilket är just det som luscious har behov av om tre år. Sen bör man naturligtvis ändå vara aktiv i sin relation med banken för att hela tiden få bra villkor.bjolo360 skrev:
/Krille
Jag måste säga att det var väldigt bra sammanfattat. Dock återstår en ständigt återkommande fråga:fredrix skrev:Hej,
Har läst många (men inte alla) kommentarer till den här intressanta frågan. Råden varierar ju minst sagt, så jag kan väl lika väl slänga in några jag med
Till att börja med vill jag säga att jag hoppas ni hittar ett boende som är rätt för er. Vi köpte ett gammalt hus för 6 år sedan i liknande situation som er. Litet sparande, nyblivna föräldrar, lite över 30, planerade fler barn. Vi valde ett gammalt hus som vi fortfarande håller på att renovera i lite lagom takt. Vi har lån på ca 1,3 mkr. Däremot är inkomsterna lite högre.
I och för sig är jag nöjd med boendet, men så här i efterskott skulle jag nog väntat något år och sparat ihop lite först, för det har känts lite osäkert ibland med hög belåning och liten buffert. Men det går år rätt håll nu...
Själv är jag, åtminstone numera, ganska försiktig med lån, och tycker inte att hur mycket banken låter en låna är ett bra rättesnöre att gå efter. Jag tycker att bokalkyler hos banker/mäklare/hussäljare är alltför optimistiska. Dels saknas ofta underhåll (eller är för lågt) och dels räknar man inte med marginal för att par i barnafödande åldrar kommer att ha lägre inkomster under flera år. Lånen ska ju betalas även när ni är föräldralediga, och de första åren på förskola kan det till exempel vara ett hejdlöst VAB:ande när man inte får ut full inkomst. Det är exempel på sådant i alla fall inte jag insåg vidden av när vi räknade på husköp.
En annan sak att tänka på är bostadens framtida värde. Även om man inte planerar att flytta så kan man ju av olika skäl vara tvungen, och då är det ju jobbigt om man gör en förlust. På vissa kommentarer kan man misstänka att tron på evigt stigande värde fortfarande finns kvar. Inte konstigt kanske. Från slutet av sjuttiotalet till mitten av nittiotalet hade vi en hög inflation som gjorde att bostadslånen snabbt "åts upp", och från nittiotalet fram till nu har vi istället haft kraftigt stigande priser pga bland annat låga räntor och skattesänkningar. Men läget är annorlunda nu, och till och med Anders Borg gick ju häromveckan ut med att han tror på 10-20 års stagnerande bopriser. Det vore ganska logiskt. Räntorna kan knappast bli lägre och fler stora skattesänkningar är mindre troligt, samtidigt som man nu börjat bromsa utvecklingen med bolånetak, och fler åtgärder diskuteras redan. Man är helt enkelt rädd för att hushållens skuldbörda är för stor, Sverige ligger mycket högt internationellt.
Om man nu kan misstänka 20 år av stagnerande priser kan man ju knappast ge rådet att vänta heller, men konsekvensen av det är att man absolut bör planera för att kunna amortera i hyfsad takt, oavsett om det kommer sådana regler eller inte.
Det kan också vara intressant att jämföra med hur stora skulder andra hushåll har. Om man ligger långt över medel lär det betyda att man är särskilt sårbar om bostadsmarknaden eller regelverken ändras. I åldersgruppen runt trettio ligger medelvärdet för nya lån på en skuldkvot på 3,9, dvs lånet är på 3,9 ggr hushållets disponibla inkomst (inkomst efter skatt). För er med bruttolöner på ca 25+22 kkr bör den gemensamma disponibla inkomsten ligga runt 36000, eller 430 kkr/år. Ni skulle alltså ligga på genomsnittlig skuldkvot med ett lån på ca 1,65 mkr. Jag skulle personligen undvika att lägga mig över det om det går.
Sen kan man ju reflektera över att nybyggnationen av småhus gått från ca 15000/år före 2008 till mindre än 5000 förra året. Det har helt enkelt blivit så dyrt att det bara är höginkomsttagare som kan bygga utan att sitta med smärtsamt höga lånekostnader, och dessutom är risken att i slutändan stå med ett hus som kostat mer än det är värt på marknaden påfallande stort i stora delar av landet. Jag skulle tänka både en och två och tre gånger och noga kolla bomarknaden där ni i så fall tänkt bygga.
Sen, som många andra, är jag lite skeptisk på planen att vara helt utan bil. Det finns ett skäl till att det är extremt ovanligt med hushåll som har hus+småbarn och ingen bil, speciellt i mindre städer. Det är helt enkelt väldigt krångligt att få livspusslet att gå ihop.
Mitt råd är väl egentligen. Köp gärna hus, men se till att ha stora marginaler. Dvs köp inte för dyrt.
I storstadsområden är det otrolig brist på bostäder, bra som mindre bra lägen. Om inte något radikat händer, exempelvis att man inte kan överklaga bygglov längre eller att staten börja återigen bygga motorvägar/radikalt satsar på kollektivtrafik, eller att man släpper fram byggbolag som bygger billigare med billigare arbetskraft, kan inte jag riktigt se ett stagnerande bostadsmarknad än på ett tag. Någonstans måste man ju bo, jobb finns numer endast i storstadsområden och vi har en stor inflyttning till Sverige än så länge vilket ökar trycket ännu mer. Hus är ju den stora drömmen att bo i för många, och bor man inte i direkta "innerstan" i storstad så vill man ju helst bo i hus. Alla andra som bor "däremellan" drömmer ju om antingen det ena (lägenhet i innerstan) eller det andra (ett riktigt hus i så bra läge som möjlig). Så rätt satsat borde ett nytt hus fortfarande vara ok i nära anslutning till storstäder, eller har jag fel?
Jag vill varna innan inlägget om att det är inte min mening att låta negativ eller otrevlig. Jag försöker bara vara rak och tydlig.
En sak som jag saknar i denna tråd, men som är oerhört viktigt att beakta är det faktum att bankerna inte kommer att låna ut pengar till ett nybygge om de inte bedömer att huset kan bli varderat till en motsvarande summa. Det vill säga, om husen i ett område ligger i spannet 1-2 miljoner i försäljningspris, så kommer ingen bank bevilja krediter för ett husbygge (eller renovering för den delen) som är högre än så. Möjligen ett par hundra tusen över om ni har extremt bra återbetalningsmöjlighet och det är inte vad era framtida inkomster räknas som, utan enbart som normala inkomster. Det är den krassa verkligheten.
Det handlar egentligen bara om sunt förnuft och helt enkelt rätta munnen efter matsäcken. Om du är föräldraledig eller student finns det bara ett alternativ om ni vill bo i hus och det är att skaffa ett där din sambos inkomst täcker för alla utgifter. Som student är det extremt osäkert och som flera tidigare påvisat så räknas det inte som inkomstbringande sysselsättning. En sak som de flesta studenter inte räknat med är exempelvis sjukskrivning. Det är nämligen 30 (!!!) dagars karens som student. Blir du således långtidssjuk så du inte kan plugga så är det bara att hoppa av mer eller mindre.
Det viktigaste av allt i denna tråd och hos dig är din vilja att skaffa dig ett hus. Det är just den målbild ni behöver för att lyckas. Problemet är den otålighet du beskriver dig själv ha, då jag tyvärr måste råda er att vänta med att köpa hus till den dagen du också har en fast inkomst. Tills dess är det bara att spara så mycket ni kan för att nå ert mål.
Första stegen för er att lyckas att nå där är helt gratis...
1. Sälj er bil NU! Helst nyss! 5000kr/mån är massor av pengar. Du behövde bilen i sommar för ditt sommarjobb. Perioden april-augusti är 25000kr för bilen! Köp i stället en skattad och besiktigad bil för 5-10000 kr i maj/juni för att du ska ta dig till sommarjobbet för att sälja den i aug/sept för i princip samma pengar. kostnaden blir bensin, försäkring och en eller två tusenlappar i värdeminskning. Skulle den behöva lagas för 5000 spänn så är det fortfarande en lägre kostnad än 25000kr.
2. Byt bostad NU! 8000kr i månaden är alldeles för dyrt om ni ska spara pengar.
3. Det viktigaste är att hålla nere utgifterna. Men det är också viktigt att inte dumsnåla så att man mår dåligt. Men se över försäkringar, telefonabonnemang, säga upp eventuella betalkanaler, kolla elavtal, mm mm. Minska elslöserier. Det har ni dessutom bara igen när ni flyttar till hus och är mer medvetna om vad som drar mycket ström och inte. En hundralapp här och där blir snabbt till tusenlappar.
En sak som jag saknar i denna tråd, men som är oerhört viktigt att beakta är det faktum att bankerna inte kommer att låna ut pengar till ett nybygge om de inte bedömer att huset kan bli varderat till en motsvarande summa. Det vill säga, om husen i ett område ligger i spannet 1-2 miljoner i försäljningspris, så kommer ingen bank bevilja krediter för ett husbygge (eller renovering för den delen) som är högre än så. Möjligen ett par hundra tusen över om ni har extremt bra återbetalningsmöjlighet och det är inte vad era framtida inkomster räknas som, utan enbart som normala inkomster. Det är den krassa verkligheten.
Det handlar egentligen bara om sunt förnuft och helt enkelt rätta munnen efter matsäcken. Om du är föräldraledig eller student finns det bara ett alternativ om ni vill bo i hus och det är att skaffa ett där din sambos inkomst täcker för alla utgifter. Som student är det extremt osäkert och som flera tidigare påvisat så räknas det inte som inkomstbringande sysselsättning. En sak som de flesta studenter inte räknat med är exempelvis sjukskrivning. Det är nämligen 30 (!!!) dagars karens som student. Blir du således långtidssjuk så du inte kan plugga så är det bara att hoppa av mer eller mindre.
Det viktigaste av allt i denna tråd och hos dig är din vilja att skaffa dig ett hus. Det är just den målbild ni behöver för att lyckas. Problemet är den otålighet du beskriver dig själv ha, då jag tyvärr måste råda er att vänta med att köpa hus till den dagen du också har en fast inkomst. Tills dess är det bara att spara så mycket ni kan för att nå ert mål.
Första stegen för er att lyckas att nå där är helt gratis...
1. Sälj er bil NU! Helst nyss! 5000kr/mån är massor av pengar. Du behövde bilen i sommar för ditt sommarjobb. Perioden april-augusti är 25000kr för bilen! Köp i stället en skattad och besiktigad bil för 5-10000 kr i maj/juni för att du ska ta dig till sommarjobbet för att sälja den i aug/sept för i princip samma pengar. kostnaden blir bensin, försäkring och en eller två tusenlappar i värdeminskning. Skulle den behöva lagas för 5000 spänn så är det fortfarande en lägre kostnad än 25000kr.
2. Byt bostad NU! 8000kr i månaden är alldeles för dyrt om ni ska spara pengar.
3. Det viktigaste är att hålla nere utgifterna. Men det är också viktigt att inte dumsnåla så att man mår dåligt. Men se över försäkringar, telefonabonnemang, säga upp eventuella betalkanaler, kolla elavtal, mm mm. Minska elslöserier. Det har ni dessutom bara igen när ni flyttar till hus och är mer medvetna om vad som drar mycket ström och inte. En hundralapp här och där blir snabbt till tusenlappar.
Med en bra relation behöver det inte menas att man bara köper och tar emot allt som banken säger. Det viktigaste i en bra relation är att man är öppen med allt och är ärlig - d.v.s. en bra dialog. Det har man igen många gånger. Man ska ifrågasätta saker som man tycker är konstiga eller orimliga. Hotar man med att byta bank så ska man vara beredd att göra det också. Annars kommer det bara slå tillbaka i slutändan. Jag tror iofs det är lättare att ha en bra dialog med sin bank på en mindre ort eller i alla fall ett mindre kontor.bjolo360 skrev:
Det är dax att rätta magen efter matsäcken till en början. Inse först att ni måste ha mer pengar för att komma vidare.
Jag tror personligen att ni inte behöver leva så dyrt som ni gör och kan spara undan lite ytterligare mer än 50k på två personer på ett år. Flytta till den lilla staden, där kan ni säkert hyra en lgh för runt 5-6000 i månaden max.
Säg att ni har ungefär 40k ut i månaden = 480k per år.
480-
6x12 (hyra)-
2,5x12 (extraprismat, tro mig, ni får mycket käk för dessa pengar om ni e smarta+tvättm. och övrigt)-
1x12 (telefoner och bredband om ni inte får detta av era jobb)-
2 (försäkringar)
5 (kläder)
= 359 000 SEK.
Jag vet inte riktigt vad ni gör för pengarna, men jag hade satt igång direkt att spara i alla fall 12-15000 i månaden. Låter i mina öron som lite förströelse ni gör omedvetet. Jag och min tjej har ungefär 45 ut i månaden och kan med lätthet lägga undan 200k per år, oftast mer.
-1: Inse att man måste ta tag i skiten.
0: Göra budget
1: Få lön
2: Betala räkningar
3: Betala till sig själv (läs spara)
4: Se vad som blir över och lev på det. Man blir ganska duktig på att ducka större kostnader och göra rationella och bra val om man lever lite mindre än vad man har råd med.
Det var lite tips i all välmening, men jag tror ni ska börja där om ni verkligen vill ha hus. Dessutom, en sak till: spara undan, så ni har i alla fall 100k extra innan ni slår till, annars blir ni ganska sårbara ifall det skulle smälla till med räntorna eller om pumpen eller pannan ballar ur.
/btg
Jag tror personligen att ni inte behöver leva så dyrt som ni gör och kan spara undan lite ytterligare mer än 50k på två personer på ett år. Flytta till den lilla staden, där kan ni säkert hyra en lgh för runt 5-6000 i månaden max.
Säg att ni har ungefär 40k ut i månaden = 480k per år.
480-
6x12 (hyra)-
2,5x12 (extraprismat, tro mig, ni får mycket käk för dessa pengar om ni e smarta+tvättm. och övrigt)-
1x12 (telefoner och bredband om ni inte får detta av era jobb)-
2 (försäkringar)
5 (kläder)
= 359 000 SEK.
Jag vet inte riktigt vad ni gör för pengarna, men jag hade satt igång direkt att spara i alla fall 12-15000 i månaden. Låter i mina öron som lite förströelse ni gör omedvetet. Jag och min tjej har ungefär 45 ut i månaden och kan med lätthet lägga undan 200k per år, oftast mer.
-1: Inse att man måste ta tag i skiten.
0: Göra budget
1: Få lön
2: Betala räkningar
3: Betala till sig själv (läs spara)
4: Se vad som blir över och lev på det. Man blir ganska duktig på att ducka större kostnader och göra rationella och bra val om man lever lite mindre än vad man har råd med.
Det var lite tips i all välmening, men jag tror ni ska börja där om ni verkligen vill ha hus. Dessutom, en sak till: spara undan, så ni har i alla fall 100k extra innan ni slår till, annars blir ni ganska sårbara ifall det skulle smälla till med räntorna eller om pumpen eller pannan ballar ur.
/btg
En kontrollfråga om bilen - du säger att den kostar 5000 kr/mån. Men samtidigt att den är ny och bensinslukande. Det låter som en lite lyxigare bil tycker jag, typ en ny Audi A4 eller liknande. Och då låter 5000 kr/månad i bilkostnad lågt. Vi kör 2000 mil/år en 5 år gammal citroënkombi och den kostar i praktiken nästan 5000 kr/mån allt inkluderat. Har du kommit ihåg värdeminskningen? En ny fräsarbil kan lätt kosta 10000 kr/mån i praktiken.
Mitt tips för att få koll på vad man faktiskt använder pengarna till är att betala allt som går att betala med kort (så att det kommer in på kontoutdragen) och sedan följa upp det faktiska utfallet med smartbudget.se. Det är gratis, och med plustjänsten som kostar pengar kan man importera transaktioner direkt från banken. Vill du testa så ger koden "smartseb" 4 månaders plustjänst gratis.
Att följa upp utfallet ger överlägset bäst koll på vad pengarna faktiskt går till.
Att följa upp utfallet ger överlägset bäst koll på vad pengarna faktiskt går till.