Hej,
Har läst många (men inte alla) kommentarer till den här intressanta frågan. Råden varierar ju minst sagt, så jag kan väl lika väl slänga in några jag med
Till att börja med vill jag säga att jag hoppas ni hittar ett boende som är rätt för er. Vi köpte ett gammalt hus för 6 år sedan i liknande situation som er. Litet sparande, nyblivna föräldrar, lite över 30, planerade fler barn. Vi valde ett gammalt hus som vi fortfarande håller på att renovera i lite lagom takt. Vi har lån på ca 1,3 mkr. Däremot är inkomsterna lite högre.
I och för sig är jag nöjd med boendet, men så här i efterskott skulle jag nog väntat något år och sparat ihop lite först, för det har känts lite osäkert ibland med hög belåning och liten buffert. Men det går år rätt håll nu...
Själv är jag, åtminstone numera, ganska försiktig med lån, och tycker inte att hur mycket banken låter en låna är ett bra rättesnöre att gå efter. Jag tycker att bokalkyler hos banker/mäklare/hussäljare är alltför optimistiska. Dels saknas ofta underhåll (eller är för lågt) och dels räknar man inte med marginal för att par i barnafödande åldrar kommer att ha lägre inkomster under flera år. Lånen ska ju betalas även när ni är föräldralediga, och de första åren på förskola kan det till exempel vara ett hejdlöst VAB:ande när man inte får ut full inkomst. Det är exempel på sådant i alla fall inte jag insåg vidden av när vi räknade på husköp.
En annan sak att tänka på är bostadens framtida värde. Även om man inte planerar att flytta så kan man ju av olika skäl vara tvungen, och då är det ju jobbigt om man gör en förlust. På vissa kommentarer kan man misstänka att tron på evigt stigande värde fortfarande finns kvar. Inte konstigt kanske. Från slutet av sjuttiotalet till mitten av nittiotalet hade vi en hög inflation som gjorde att bostadslånen snabbt "åts upp", och från nittiotalet fram till nu har vi istället haft kraftigt stigande priser pga bland annat låga räntor och skattesänkningar. Men läget är annorlunda nu, och till och med Anders Borg gick ju häromveckan ut med att han tror på 10-20 års stagnerande bopriser. Det vore ganska logiskt. Räntorna kan knappast bli lägre och fler stora skattesänkningar är mindre troligt, samtidigt som man nu börjat bromsa utvecklingen med bolånetak, och fler åtgärder diskuteras redan. Man är helt enkelt rädd för att hushållens skuldbörda är för stor, Sverige ligger mycket högt internationellt.
Om man nu kan misstänka 20 år av stagnerande priser kan man ju knappast ge rådet att vänta heller, men konsekvensen av det är att man absolut bör planera för att kunna amortera i hyfsad takt, oavsett om det kommer sådana regler eller inte.
Det kan också vara intressant att jämföra med hur stora skulder andra hushåll har. Om man ligger långt över medel lär det betyda att man är särskilt sårbar om bostadsmarknaden eller regelverken ändras. I åldersgruppen runt trettio ligger medelvärdet för nya lån på en skuldkvot på 3,9, dvs lånet är på 3,9 ggr hushållets disponibla inkomst (inkomst efter skatt). För er med bruttolöner på ca 25+22 kkr bör den gemensamma disponibla inkomsten ligga runt 36000, eller 430 kkr/år. Ni skulle alltså ligga på genomsnittlig skuldkvot med ett lån på ca 1,65 mkr. Jag skulle personligen undvika att lägga mig över det om det går.
Sen kan man ju reflektera över att nybyggnationen av småhus gått från ca 15000/år före 2008 till mindre än 5000 förra året. Det har helt enkelt blivit så dyrt att det bara är höginkomsttagare som kan bygga utan att sitta med smärtsamt höga lånekostnader, och dessutom är risken att i slutändan stå med ett hus som kostat mer än det är värt på marknaden påfallande stort i stora delar av landet. Jag skulle tänka både en och två och tre gånger och noga kolla bomarknaden där ni i så fall tänkt bygga.
Sen, som många andra, är jag lite skeptisk på planen att vara helt utan bil. Det finns ett skäl till att det är extremt ovanligt med hushåll som har hus+småbarn och ingen bil, speciellt i mindre städer. Det är helt enkelt väldigt krångligt att få livspusslet att gå ihop.
Mitt råd är väl egentligen. Köp gärna hus, men se till att ha stora marginaler. Dvs köp inte för dyrt.
Har läst många (men inte alla) kommentarer till den här intressanta frågan. Råden varierar ju minst sagt, så jag kan väl lika väl slänga in några jag med
Till att börja med vill jag säga att jag hoppas ni hittar ett boende som är rätt för er. Vi köpte ett gammalt hus för 6 år sedan i liknande situation som er. Litet sparande, nyblivna föräldrar, lite över 30, planerade fler barn. Vi valde ett gammalt hus som vi fortfarande håller på att renovera i lite lagom takt. Vi har lån på ca 1,3 mkr. Däremot är inkomsterna lite högre.
I och för sig är jag nöjd med boendet, men så här i efterskott skulle jag nog väntat något år och sparat ihop lite först, för det har känts lite osäkert ibland med hög belåning och liten buffert. Men det går år rätt håll nu...
Själv är jag, åtminstone numera, ganska försiktig med lån, och tycker inte att hur mycket banken låter en låna är ett bra rättesnöre att gå efter. Jag tycker att bokalkyler hos banker/mäklare/hussäljare är alltför optimistiska. Dels saknas ofta underhåll (eller är för lågt) och dels räknar man inte med marginal för att par i barnafödande åldrar kommer att ha lägre inkomster under flera år. Lånen ska ju betalas även när ni är föräldralediga, och de första åren på förskola kan det till exempel vara ett hejdlöst VAB:ande när man inte får ut full inkomst. Det är exempel på sådant i alla fall inte jag insåg vidden av när vi räknade på husköp.
En annan sak att tänka på är bostadens framtida värde. Även om man inte planerar att flytta så kan man ju av olika skäl vara tvungen, och då är det ju jobbigt om man gör en förlust. På vissa kommentarer kan man misstänka att tron på evigt stigande värde fortfarande finns kvar. Inte konstigt kanske. Från slutet av sjuttiotalet till mitten av nittiotalet hade vi en hög inflation som gjorde att bostadslånen snabbt "åts upp", och från nittiotalet fram till nu har vi istället haft kraftigt stigande priser pga bland annat låga räntor och skattesänkningar. Men läget är annorlunda nu, och till och med Anders Borg gick ju häromveckan ut med att han tror på 10-20 års stagnerande bopriser. Det vore ganska logiskt. Räntorna kan knappast bli lägre och fler stora skattesänkningar är mindre troligt, samtidigt som man nu börjat bromsa utvecklingen med bolånetak, och fler åtgärder diskuteras redan. Man är helt enkelt rädd för att hushållens skuldbörda är för stor, Sverige ligger mycket högt internationellt.
Om man nu kan misstänka 20 år av stagnerande priser kan man ju knappast ge rådet att vänta heller, men konsekvensen av det är att man absolut bör planera för att kunna amortera i hyfsad takt, oavsett om det kommer sådana regler eller inte.
Det kan också vara intressant att jämföra med hur stora skulder andra hushåll har. Om man ligger långt över medel lär det betyda att man är särskilt sårbar om bostadsmarknaden eller regelverken ändras. I åldersgruppen runt trettio ligger medelvärdet för nya lån på en skuldkvot på 3,9, dvs lånet är på 3,9 ggr hushållets disponibla inkomst (inkomst efter skatt). För er med bruttolöner på ca 25+22 kkr bör den gemensamma disponibla inkomsten ligga runt 36000, eller 430 kkr/år. Ni skulle alltså ligga på genomsnittlig skuldkvot med ett lån på ca 1,65 mkr. Jag skulle personligen undvika att lägga mig över det om det går.
Sen kan man ju reflektera över att nybyggnationen av småhus gått från ca 15000/år före 2008 till mindre än 5000 förra året. Det har helt enkelt blivit så dyrt att det bara är höginkomsttagare som kan bygga utan att sitta med smärtsamt höga lånekostnader, och dessutom är risken att i slutändan stå med ett hus som kostat mer än det är värt på marknaden påfallande stort i stora delar av landet. Jag skulle tänka både en och två och tre gånger och noga kolla bomarknaden där ni i så fall tänkt bygga.
Sen, som många andra, är jag lite skeptisk på planen att vara helt utan bil. Det finns ett skäl till att det är extremt ovanligt med hushåll som har hus+småbarn och ingen bil, speciellt i mindre städer. Det är helt enkelt väldigt krångligt att få livspusslet att gå ihop.
Mitt råd är väl egentligen. Köp gärna hus, men se till att ha stora marginaler. Dvs köp inte för dyrt.
Angående rubriken på inlägget förresten. Fattiga är ju absolut inte rätt etikett på er situation, men problemet är att busbygge de senaste åren gått från att vara något medelklassen kunnat syssla med, till att vara för en mera exklusiv skara höginkomsttagare.
Pärrko skrev:
Problemet är väl om byggkostnaden överstiger marknadsvärdet och man tvingas sälja pga av skilsmässa, arbetslöshet, nytt jobb på annan ort etc. Då riskerar man att sitta med ett stort blancolån med högre ränta och snabbare amorteringstakt än huslånet. Det kan bli många år med en rejält försämrad ekonomi.luscious skrev:
MOTIVATION betyder allt... Mycket fokus på era inkomster men jag tänker på attityden också: Hur mycket vill NI BÅDA bo i hus, och hur mycket tror ni att NI BÅDA kan och vill utvecklas (utmana den där tummen)? Jag skulle fundera noga om vi hade en bebis och inte både jag och sambon verkligen har samma tänk kring vad det är för åtagande att ta hand om ett hus (vid sidan av att ta hand om barnet och förhållandet). Alla hus behöver omvårdnad, och även när allt funkar så är det en herrans massa löpande utgifter nu samt sånt som behöver fixas runt hörnet.
Ni har måttliga inkomster precis som vi och vapet är då att begränsa sina utgifter. Bygga buffert, stryka semesterresan, alltid köra 10 år gammal bil etc. Har du redan löfte om jobb efter dina studier? Kommer ni ha fasta jobb? Vet ni att ni kommer jobba heltid under alla småbarnsåren? Jag förstår att ni vill bli lyckliga och visst kan hus vara en väg dit, men var beredda på att försaka annat och fråga er nu i förväg om huset väger upp det.
Ni har måttliga inkomster precis som vi och vapet är då att begränsa sina utgifter. Bygga buffert, stryka semesterresan, alltid köra 10 år gammal bil etc. Har du redan löfte om jobb efter dina studier? Kommer ni ha fasta jobb? Vet ni att ni kommer jobba heltid under alla småbarnsåren? Jag förstår att ni vill bli lyckliga och visst kan hus vara en väg dit, men var beredda på att försaka annat och fråga er nu i förväg om huset väger upp det.
Dem erbjuder ett lån för det som saknas på handpenningen.
Vi byggde ett Älvsbyhus helt utan handpenning. Våra löner är 39000+20000 före skatt.
Vad vi gjorde var att göra en del av arbetet själva. Det viktiga egentligen är att få ett byggkreditiv beviljat av banken och sedan kan man trolla lite med siffror.
För vår del slutade kostnaden på ganska precis 2mkr. Värdet på huset blev 2.2mkr. Hade vi inte målat och gjort tomten osv själva så hade kostnaden landat på 2.2mkr, dvs lika mycket som värdet vilket hade inneburit 100% belåning. Nu fick vi lösa det med en del blanco.
Värt att säga också är att vi säkert lagt en 100,000 på sidan om med allt som behövs fixas och donas. Kakel i köket, friggebod, badrumskommod, verktyg och penslar, skylifthyra är bara några av sakerna som kommer till. Så även om man skulle ha 15% att lägga som handpenning så tillkommer det ju en hel del extra utöver det.
Men jag ångrar inte en dag att vi flyttade från radhus i Vallentuna med lån på 2,2mkr och 8000 i avgift till ett Älvsbyhus "Oden" i Tierp.
Tomterna här kostar 100kr/m2!
jag tror inte att man kan bygga nytt för mycket billigare än 2mkr. Vi hade förvisso tillval för 150,000 men de är nästan ett måste för att få ett modernt hus. (Valde bort garage för att hålla nere kostnaderna.)
Vad kostar det oss i månaden?
lånen kostar ca 8000/mån, elen var uppe på 2200kr under de kallaste vintermånaderna. Sen tillkommer försäkring, sophämtning och vatten. Säg 1000kr/mån. Så ja. Runt 12,000kr/mån i detta ränteläge.
Vill man så kan man! Men man måste tänka på att man äger och ansvarar för allting själv, så går det sönder måste det lagas och kan man inte laga måst man köpa hjälp vilket kan dra iväg.
Bil? Finns ju bilar som är billigare än 5000kr/mån också
Sluttips: En buffert utöver handpenningen är ett absolut måste. Även om man får låna 100% så behöver man ha en 100,000kr iaf till "övrigt". Om ni inte har något sparande alls idag så tycker jag ni skall sätta igång genast. Banken kommer inte säga ja om ni har tomt på era sparkonton.
Lycka till!
Vi byggde ett Älvsbyhus helt utan handpenning. Våra löner är 39000+20000 före skatt.
Vad vi gjorde var att göra en del av arbetet själva. Det viktiga egentligen är att få ett byggkreditiv beviljat av banken och sedan kan man trolla lite med siffror.
För vår del slutade kostnaden på ganska precis 2mkr. Värdet på huset blev 2.2mkr. Hade vi inte målat och gjort tomten osv själva så hade kostnaden landat på 2.2mkr, dvs lika mycket som värdet vilket hade inneburit 100% belåning. Nu fick vi lösa det med en del blanco.
Värt att säga också är att vi säkert lagt en 100,000 på sidan om med allt som behövs fixas och donas. Kakel i köket, friggebod, badrumskommod, verktyg och penslar, skylifthyra är bara några av sakerna som kommer till. Så även om man skulle ha 15% att lägga som handpenning så tillkommer det ju en hel del extra utöver det.
Men jag ångrar inte en dag att vi flyttade från radhus i Vallentuna med lån på 2,2mkr och 8000 i avgift till ett Älvsbyhus "Oden" i Tierp.
Tomterna här kostar 100kr/m2!
jag tror inte att man kan bygga nytt för mycket billigare än 2mkr. Vi hade förvisso tillval för 150,000 men de är nästan ett måste för att få ett modernt hus. (Valde bort garage för att hålla nere kostnaderna.)
Vad kostar det oss i månaden?
lånen kostar ca 8000/mån, elen var uppe på 2200kr under de kallaste vintermånaderna. Sen tillkommer försäkring, sophämtning och vatten. Säg 1000kr/mån. Så ja. Runt 12,000kr/mån i detta ränteläge.
Vill man så kan man! Men man måste tänka på att man äger och ansvarar för allting själv, så går det sönder måste det lagas och kan man inte laga måst man köpa hjälp vilket kan dra iväg.
Bil? Finns ju bilar som är billigare än 5000kr/mån också
Sluttips: En buffert utöver handpenningen är ett absolut måste. Även om man får låna 100% så behöver man ha en 100,000kr iaf till "övrigt". Om ni inte har något sparande alls idag så tycker jag ni skall sätta igång genast. Banken kommer inte säga ja om ni har tomt på era sparkonton.
Lycka till!
Det är så personligt vad man anser i denna fråga men när vi flyttade jämförde vi många begagnade hus i området med att bygga nytt i samma område. Med ett hus från 70-talet kommer det att vara lite mer underhåll än ett nybyggt MEN, räkna på skillnaden i totalkostnaden.
Hittar ni ett hus för 1,5 milj där ni inom en 5 års period behöver byta fönster (100 k), dränera (50 k), byta tak (100 k), byta kök (50 k), badrum (50 k) plus alla målnings och tapetseringsarbeten så kommer man inte långt på 500 k om man dessutom ska leja bort allt. då har huset kostat er minst 2 milj.
Bor i ett område med 24 nybyggda hus där priserna har varierat från strax under 2 milj till en bit över 4 milj.
På andra sidan gatan är ett område med ca 40 begagnade hus med priser (de som varit till salu de närmaste året) mellan 1,5 milj till 2,8 milj. Dessa hus är klassiska 70-talare, enplan med källare om ca 110 kvm alt. 40-tals hus 1,5 plan mellan 100- 150 kvm.
Räkna och känn magkänslan!
Hittar ni ett hus för 1,5 milj där ni inom en 5 års period behöver byta fönster (100 k), dränera (50 k), byta tak (100 k), byta kök (50 k), badrum (50 k) plus alla målnings och tapetseringsarbeten så kommer man inte långt på 500 k om man dessutom ska leja bort allt. då har huset kostat er minst 2 milj.
Bor i ett område med 24 nybyggda hus där priserna har varierat från strax under 2 milj till en bit över 4 milj.
På andra sidan gatan är ett område med ca 40 begagnade hus med priser (de som varit till salu de närmaste året) mellan 1,5 milj till 2,8 milj. Dessa hus är klassiska 70-talare, enplan med källare om ca 110 kvm alt. 40-tals hus 1,5 plan mellan 100- 150 kvm.
Räkna och känn magkänslan!
Exakt just det hände min vän. Han och frugan byggde nytt på 90 talet, försökte göra mycket själva och själva byggvardagen slet såpass på förhållandet att det till slut blev skilsmässa. Eftersom ingen hade råd att bo kvar fick de sälja mitt under fastighetskrisen och gick back en dryg miljon.pelpet skrev:
Min vän hade inte inkomster nog att täcka lånekostnaderna, vet inte hur det gick för frun, så det blev kronofogden efter bara någon månad. Sen vände livet till att i 15 år jobba av sin skuld och under tiden inte äga en pinal, inte kunna köpa nåt, bara leva på existensminimum. Han tvingades också vara kvar på sitt jobb fast han nog hellre hade bytt, men kunde inte riskera chansningen att bli utan.
Hans fall är dock ett "worst case scenario" och det är såklart inget som ska diktera er framtid. Men vad några av oss försöker förmedla är att medan ett boende självklart är ett boende, så är det inte fel att undvika att försätta sig i en situation som kan bli skadlig. Använd huvudet men besluta med magkänslan. Nåt sånt
Ett gott råd är att absolut inte ta lån som t ex Älvsbyhus erbjuder. En ränta på en bra bit över 7% och en uppläggningsavgift på 3000 kr är en lysande affär enbart för Älvsbyhus.
Kan man inte låna hos bankerna till bättre villkor än Älvsbyhus erbjuder så är det en tydlig signal på att man inte borde låna.
/Krille
Kan man inte låna hos bankerna till bättre villkor än Älvsbyhus erbjuder så är det en tydlig signal på att man inte borde låna.
/Krille
Jag håller med dig men samtidigt är det bättre att flytta in ett renoveringsobjekt där man kalkylerat på att allt kommer att behöva renoveras, än att flytta in i ett 20 år gammalt hus som man tror är nytt och inte behöver några egentliga renoveringar.Jovial skrev:
/Krister
Visst ska man ha drömmar och planer för framtiden, men jag har svårt att se hur er ekonomiska ekvation ska gå ihop.
Du är idag mammaledig och får ekonomiskt bidrag i form av föräldrapenning. Till hösten ska du börja en utbildning, vilket innebär att du kommer att ha utgifter men inga inkomster. Hur länge varar utbildningen?
Även ytterligare framtida barn kommer ju att innebära minskade ekonomiska marginaler. Hur har ni planerat där?
Du säger vidare att ni kommer att sälja bilen och därmed spara motsvarande summa som denna kostar (5000 kr/mån). Men ni kommer väl att ha utgifter för andra former av transporter då?
Att ni inte vill spara in på en väldigt dyr bilkostnad reda nu gör mig också tveksam till om ni verkligen prioriterar sparandet.
Om ni verkligen vill köpa/bygga hus så måste ni börja spara nu.
Du är idag mammaledig och får ekonomiskt bidrag i form av föräldrapenning. Till hösten ska du börja en utbildning, vilket innebär att du kommer att ha utgifter men inga inkomster. Hur länge varar utbildningen?
Även ytterligare framtida barn kommer ju att innebära minskade ekonomiska marginaler. Hur har ni planerat där?
Du säger vidare att ni kommer att sälja bilen och därmed spara motsvarande summa som denna kostar (5000 kr/mån). Men ni kommer väl att ha utgifter för andra former av transporter då?
Att ni inte vill spara in på en väldigt dyr bilkostnad reda nu gör mig också tveksam till om ni verkligen prioriterar sparandet.
Om ni verkligen vill köpa/bygga hus så måste ni börja spara nu.
Stirra er inte blinda på bankens värdering av ert hus. Tänk på att banken är ett affärsdrivande företag som tjänar grova pengar på oss som lånar av dem. Många får sina hus uppvärderade av banken och lånar mellanskillnaden till lyxkonsumtion, sedan kanske man blir tvungen att sälja sitt hus av olika anledningar t.ex skilsmässa, som är mer regel än undantag numera, och måste sälja med förlust mot lånen därför att "inget är värt mer än någon är beredd att betala för det".pelpet skrev:
Under studietiden är det studielån jag får in som i mängd motsvarar samma som FP jag får ut nu. Busskort har vi redan så inget sånt tillkommer. Och jag har förklarat tidigare att jag ska jobba i sommar och behöver därmed bilen över sommaren, utan den kan jag inte jobba.
Studielånet år ingen inkomst. Jag ser ingen anledning till att ta studielån samtidigt som ni avsätter 5000:-/mån. på ett sparkonto. Studielånet kommer ju att begränsa lånemöjligheten för huset.luscious skrev:
Men behöver du verkligen ha en så dyr bil? Det du kommer att tjäna i sommar kommer ju att i stort sett att ätas upp av de 25000 kronor som bilen kommer att kosta fr.o.m nu till september.luscious skrev:
Redigerat: