Markägare vill hindra väganvändning m.m.
Vet att det finns andra trådar i ämnet, men hittar inga exakta svar....
1. Har en markägare rätt att hindra användning av väg till sommarstuga/torp på ofri grund ?
2. Vad händer vid tidpunkt för omskrivning av arrendeavtal om markägaren vägrar förlänga ?
Bakgrund:
Representerar en förening som vill köpa ett torp från 1935, senare ombyggt och använt främst som sommarstuga. Tomten ligger med en kortsida mot en annan markägare, men på det hållet finns inga tillfartsvägar att ansluta till. För åtminstone 20 år sedan (kanske 30-40 ?) drogs stora vägen som passerade i närheten om, och en ny enkel anslutningsväg på 200m närmare den nya sträckningen gjordes. Denna lilla väg går dels över markägarens åker, dels ett litet skogsparti. Halvvägs ligger en annan sommarstuga, men då denna sedan ett par år ägs av markägaren själv (och knappast används) är den inte med i diskussionen. Vägen är farbar med bil även denna regniga tid, och finns med på kartan på t ex Eniro.
På sikt är det ev. tal om att stycka av. Markägaren har nu, när denne kollat med mäklare, fått klart för sig att det krävs en väg som är lite vettigare än det nuvarande skicket för att det skall vara ok. Även om vi övrenskommit att vi - i samband med övertagande av arrendeavtalet - bekostar och rustar upp hela vägen, är det tydligen först nu när mäklare/banken talat med honom som markägaren förstår vad det handlar om.
Han har därför meddelat att han "motsätter sig" köp av stugan, för vägen är en belastning för dem. Att han inte äger stugan och inte bestämmer inser han kanske, men förstår samtidigt att vi är måna om ett bra förhållande till markägaren om vi ger oss in i något. Han vill helt enkelt inte ha någon trafik över sin åker, inte heller accepterar han att vägen rustas upp. Göra iordning gamla vägen igen är heller inget han tänker gå med på (de första 50m går över hans mark också). Han vill helt enkelt inte ha kvar huset på sin mark, MEN är heller inte intresserad att utnyttja sin förköpsrätt enligt arrendeavtalet då stugan "är för dyr". Den stod där dock långt innan han kom dit....
Servitut på vägen finns inte, och jag vet inte om det ens är relevant för hus på ofri grund.
1. Har man som markägare verkligen juridisk rätt att göra så ? Stugan kommer ju bli en oåtkomlig "ö" utan bilväg ? Nuvarande ägare lär ju få svårt att sälja den, och markägaren kan då svälta ut honom och till sist nästan få stugan till skänks.
2. Ja, se frågan ovan....
Tacksam för snabba svar och kommentarer.....
1. Har en markägare rätt att hindra användning av väg till sommarstuga/torp på ofri grund ?
2. Vad händer vid tidpunkt för omskrivning av arrendeavtal om markägaren vägrar förlänga ?
Bakgrund:
Representerar en förening som vill köpa ett torp från 1935, senare ombyggt och använt främst som sommarstuga. Tomten ligger med en kortsida mot en annan markägare, men på det hållet finns inga tillfartsvägar att ansluta till. För åtminstone 20 år sedan (kanske 30-40 ?) drogs stora vägen som passerade i närheten om, och en ny enkel anslutningsväg på 200m närmare den nya sträckningen gjordes. Denna lilla väg går dels över markägarens åker, dels ett litet skogsparti. Halvvägs ligger en annan sommarstuga, men då denna sedan ett par år ägs av markägaren själv (och knappast används) är den inte med i diskussionen. Vägen är farbar med bil även denna regniga tid, och finns med på kartan på t ex Eniro.
På sikt är det ev. tal om att stycka av. Markägaren har nu, när denne kollat med mäklare, fått klart för sig att det krävs en väg som är lite vettigare än det nuvarande skicket för att det skall vara ok. Även om vi övrenskommit att vi - i samband med övertagande av arrendeavtalet - bekostar och rustar upp hela vägen, är det tydligen först nu när mäklare/banken talat med honom som markägaren förstår vad det handlar om.
Han har därför meddelat att han "motsätter sig" köp av stugan, för vägen är en belastning för dem. Att han inte äger stugan och inte bestämmer inser han kanske, men förstår samtidigt att vi är måna om ett bra förhållande till markägaren om vi ger oss in i något. Han vill helt enkelt inte ha någon trafik över sin åker, inte heller accepterar han att vägen rustas upp. Göra iordning gamla vägen igen är heller inget han tänker gå med på (de första 50m går över hans mark också). Han vill helt enkelt inte ha kvar huset på sin mark, MEN är heller inte intresserad att utnyttja sin förköpsrätt enligt arrendeavtalet då stugan "är för dyr". Den stod där dock långt innan han kom dit....
Servitut på vägen finns inte, och jag vet inte om det ens är relevant för hus på ofri grund.
1. Har man som markägare verkligen juridisk rätt att göra så ? Stugan kommer ju bli en oåtkomlig "ö" utan bilväg ? Nuvarande ägare lär ju få svårt att sälja den, och markägaren kan då svälta ut honom och till sist nästan få stugan till skänks.
2. Ja, se frågan ovan....
Tacksam för snabba svar och kommentarer.....
Redigerat:
Vad gäller fråga 2, så har man en form av besittningsrätt om man har arrende. Dvs man har rätt att få arrendet förlängt när det löper ut. Det finns dock en del faktorer som kan bryta besittningsskyddet. Ex. om markägaren kan visa att han har behov av marken själv, men då görs en vägning av intressen. Om markägarens skäl att nyttja marken anses "viktigare" än arrendatorns rätt att ha kvar huset där så bryts besittningsrätten. Ett sådant skäl skulle kunna vara att markägaren vill stycka av och sälja tomten.
Och i det här fallet så är vi ju öppna för att köpa tomten om det skulle inträffa, så det är nog inget problem. Anledningen till att inte vilja förlänga (om det nu skulle bli så, bara spekulation) är ju den dagen i syfte att tvinga bort stugan från tomten. Och det borde inte kunna göras så lätt, då den stått där sedan 1935....hempularen skrev:
Någon kommentar om fråga 1 ?
Nej, nej. Det är inte jag själv ens som "drar" detta. Och ligger inte ens i närheten av där jag bor, så jag har inte smittat
Det är dessutom ingen tvist eller så, och stället är inte alls köpt än och kommer kanske inte heller köpas. Vad som inte framgår i min fråga är att det dessutom är många andra inblandade parter och pusselbitar som måste falla på plats för detta "projekt", och allt annat är klart, färdigförhandlat och med allas humör på topp. Även markägaren har varit mycket positiv fram tills nu, fem-i-tolv. Men det finns ju ofta fler i en familj som när verkligheten närmar sig inser vad som kommer hända och ibland kan vara ganska styrande.... :wow:
(F.ö. blev det sedan väldigt tyst från det äldre paret, tyvärr troligen beroende på hög ålder och numera vacklande hälsa. Den pedantskötta tomten förfaller, och de lider nog själva mer av det än vi andra. Vi hade "gatufest" i höstas då vi fått många nya grannar, men "det gamla paret" var nog de enda som inte deltog. Men nu handlade inte tråden om det
).
Det är dessutom ingen tvist eller så, och stället är inte alls köpt än och kommer kanske inte heller köpas. Vad som inte framgår i min fråga är att det dessutom är många andra inblandade parter och pusselbitar som måste falla på plats för detta "projekt", och allt annat är klart, färdigförhandlat och med allas humör på topp. Även markägaren har varit mycket positiv fram tills nu, fem-i-tolv. Men det finns ju ofta fler i en familj som när verkligheten närmar sig inser vad som kommer hända och ibland kan vara ganska styrande.... :wow:
(F.ö. blev det sedan väldigt tyst från det äldre paret, tyvärr troligen beroende på hög ålder och numera vacklande hälsa. Den pedantskötta tomten förfaller, och de lider nog själva mer av det än vi andra. Vi hade "gatufest" i höstas då vi fått många nya grannar, men "det gamla paret" var nog de enda som inte deltog. Men nu handlade inte tråden om det
).
Redigerat:
Kort och koncist svar.
Kontakta Lantmäteriet.
Kontakta Lantmäteriet.
Saken har löst sig. Vi har backat det objektet. Maggropen skrek att det inte är bra att gå in i något där en så väsentlig part som markägaren inte riktigt är med på noterna.timmelstad skrev:
Istället har det visat sig att ett annat objekt samma markägare har på sin (stora) fastighet - ett objekt som fortfarande faktiskt var till salu - nog vid närmare undersökning kommer passa alla parter mycket bättre. Även oss. Att göra liknande åtgärer på det har markägaren en helt annan inställning till, och kan t.o.m. tänka sig att hjälpa till.
Nu återstår bara att komma överens med säljaren av det huset istället
. Men det är nog faktiskt ett litet problem :wow:.Tack för alla svar.
Så det var där skon klämde, markägaren ville sälja något själv istället....
Nja, det är inte markägarens stuga det här heller. Men tomten på denna lär kunna gå att stycka av på sikt, så skon klämmer nog där i alla fall. Men eftersom det nu visat sig kunna bli ungefär lika bra (eller på sikt kanske bättre) för oss, är det naturligt att gå på det spåret.hempularen skrev:
Tråkigt för den andra stugägaren dock, som nu vet vad som kommer dyka upp vid alla framtida försäljningsförsök av hans stuga, skrämseleffekten det kommer ha på spekulanter och vad det kommer medföra för värdet på den.
Hårt att säga kanske, men det är faktiskt dock inte vårt problem.....
Svaret på fråga 1 är att det i första hand beror på hur arrendeavtalet är formulerat.
Om avtalet någonstans uttryckligen ålägger arrendatorn att använda anvisad väg innebär detta förstås också att jordägaren måste ställa denna väg till förfogande. En sådan skrivning är "dispositiv". Den är frivillig, och måste inte finnas för att avtalet ska gälla.
Däremot ska avtalet alltid ha ett angivet huvudsyfte, och om jordägaren upplåtit mark för arrendatorns fritidsbostad kan en skälig tolkning knappast bli annan än att detta syfte bara är möjligt om jordägaren tillåter att arrendatorn får lov att använda någon sorts väg till sitt ställe. Hyres- och arrendenämnden kan vid tvist medla.
Fråga 2 får du svar på i Jordabalkens kap 7, 7§, andra stycket:
"Är arrendeavtalet slutet för viss tid, får arrendatorn överlåta arrenderätten till annan med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Han skall dock först erbjuda jordägaren att återtaga arrendestället mot erläggande av skälig ersättning för arrenderättens värde. Har arrendatorn uppfört byggnad på arrendestället eller har han i övrigt nedlagt kostnad på detta och önskar han att jordägaren skall övertaga vad han utfört, skall även det erbjudas jordägaren till inlösen. Vill jordägaren antaga erbjudande som sagts nu skall han lämna besked därom inom en månad."
Om avtalet någonstans uttryckligen ålägger arrendatorn att använda anvisad väg innebär detta förstås också att jordägaren måste ställa denna väg till förfogande. En sådan skrivning är "dispositiv". Den är frivillig, och måste inte finnas för att avtalet ska gälla.
Däremot ska avtalet alltid ha ett angivet huvudsyfte, och om jordägaren upplåtit mark för arrendatorns fritidsbostad kan en skälig tolkning knappast bli annan än att detta syfte bara är möjligt om jordägaren tillåter att arrendatorn får lov att använda någon sorts väg till sitt ställe. Hyres- och arrendenämnden kan vid tvist medla.
Fråga 2 får du svar på i Jordabalkens kap 7, 7§, andra stycket:
"Är arrendeavtalet slutet för viss tid, får arrendatorn överlåta arrenderätten till annan med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Han skall dock först erbjuda jordägaren att återtaga arrendestället mot erläggande av skälig ersättning för arrenderättens värde. Har arrendatorn uppfört byggnad på arrendestället eller har han i övrigt nedlagt kostnad på detta och önskar han att jordägaren skall övertaga vad han utfört, skall även det erbjudas jordägaren till inlösen. Vill jordägaren antaga erbjudande som sagts nu skall han lämna besked därom inom en månad."