Vi har i Sverige fri processrätt. Det betyder att du har rätt att driva det fall du har lust med. Men du får en lång uppförsbacke om du väljer "urminnes hävd" som stöd för rätten att ta din väg över annans mark. Du måste visa att rätten var hävdvunnen med stöd i äldre jordabalk. Det ska också stå klart att rättigheten är kopplad till den fastighet, vars ägare nu åberopar urminnesrätten. Det räcker alltså inte att bevisa vägens existens på exempelvis 1890 års ekonomiska karta.
Samebyarnas hävdvunna rätt till renbete var en därför en mycket lång och slitsam historia. Jag känner inte till något annat fall där någon i modern tid framgångsrikt - med stöd av domstolsbeslut - lyckats skriva in hävdvunnen rätt i fastighetsregistret.
Samebyarnas hävdvunna rätt till renbete var en därför en mycket lång och slitsam historia. Jag känner inte till något annat fall där någon i modern tid framgångsrikt - med stöd av domstolsbeslut - lyckats skriva in hävdvunnen rätt i fastighetsregistret.
Nej, det har jag inte påstått, båda parter åker på kostnader vid en lantmäteriförrättning.
Min högst personliga erfarenhet som markägare är dock att av alla som vill nyttja vägar, jaga, parkera, köra, anlägga avlopp, etc, försvinner om man säger nej och/eller gör klart för dem att det kommer att kosta dem en rejäl slant.
Skulle någon dra in Lantmäteriet så tar jag den risken, men det är ju upp till var och en att bedöma i varje enskilt fall.
Min högst personliga erfarenhet som markägare är dock att av alla som vill nyttja vägar, jaga, parkera, köra, anlägga avlopp, etc, försvinner om man säger nej och/eller gör klart för dem att det kommer att kosta dem en rejäl slant.
Skulle någon dra in Lantmäteriet så tar jag den risken, men det är ju upp till var och en att bedöma i varje enskilt fall.
Är det en väg som "finns som väg" är det väl en sorts fråga, men är det bara en väg som finns i skogen kan det ju bli tal om terrängkörning och det får man ju inte ägna sig åt hur som helst. Inte heller får man bryta upp stenar på annans mark hur som helst.
En sista utväg, om nu TS inte själv behöver vägen är att plantera en rad med granplantor på vägen, då kanske det kan räknas som plantering och den får man ju inte förstöra heller. Man ska dock försöka vara trevlig och vänlig mot sina medmänniskor..
En sista utväg, om nu TS inte själv behöver vägen är att plantera en rad med granplantor på vägen, då kanske det kan räknas som plantering och den får man ju inte förstöra heller. Man ska dock försöka vara trevlig och vänlig mot sina medmänniskor..
Såvida inte "genvägen" finansieras av statsbidrag är den inte öppen för allmän trafik.Ludwig skrev:
Jag instämmer i att man ska möta sina människor i vänlighet. Man löser problem bäst i den andan, men det är inte det exakta svaret på frågan.