Gammal hävd på skogsväg
Har en mindre skogsfastighet vars åkermark planterades igen på 60-talet. En av fastighetens åkrar har en ansluten skogsväg på min fastighet på ca 150 m som leder upp till en allfartsväg. Denna åker gränsar till en annan åker som ligger på grannfastigheten. Grannfastigheten har tidigare brukat sin åker och har en egen (dock igenväxt genom att den inte använts aktivt på många år) ansluten skogsväg på sin fastighet som leder från sin åker upp till sin fastighet på grannfastigheten. Sedan 60-talet har grannfastigheten hyrt ut sin åkermark till en kolonist. För att komma till sin kolonilott har kolonisten cyklat på allfartsvägen för att sedan gena över min fastighet på min nämnda skogsväg. Åren har gått och kolonisten har skaffat bil som han parkerat vid allfartsvägen och gått till fots på skogsvägen genom min mark. Nu skall denna kolonilott byta ägare varvid den nya koloniägaren kör sin bil på min skogsväg och fastighet för att komma till kolonilotten. Han har dessutom brutit bort flera stenar på skogsvägen för att bilens underrede inte skall förstöras vid färden på min skogsväg! Jag har tagit upp detta med ägaren av grannfastigheten att jag inte vill att nya koloniägaren renoverar min skogsväg och kör över min mark (jag har samtidigt förbjudit koloniägaren att köra denna väg). Grannen hävdar att han har "gammal hävd" på min skogsväg på min fastighet, och har därigenom rätt att nyttja skogsvägen, eller upplåta skogsvägen för bilkörning till kolonisten, på min fastighet. Jag frågar om han har något servitut el. dyl. men det finns inget skrivet. Jag frågar också grannen om det är möjligt att komma till hans åker genom att använda den gamla skogsväg som ansluter till denna åker över hans fastighet. Grannen svarar då att då måste hans skogsväg (ca 50 m) röjas upp med träd etc. som växt upp med åren och som hindrar framfart....och han står på sig att hävda gammal hävd och hans (och bilkörande kolonisten genom honom...) rätt att nytta min skogsväg istället.
Vad är det som gäller? Kan någon klok ge mig ett juridiskt råd, jag har försökt med kaffe och sockerkaka...
Vad är det som gäller? Kan någon klok ge mig ett juridiskt råd, jag har försökt med kaffe och sockerkaka...
Kaffe och sockerkaka kan ibland försätta berg! Men rent juridiskt kan man inte ta sin väg över annans mark utan avtal eller servitut. Åtminstone inte med fordon. "Hävd" är ett begrepp som grannen kan glömma.
Du skriver att kolonisten "genat" över din fastighet. Om det faktiskt finns en annan - om än längre väg - över ägarfastigheten är arrendatorn förstås i första hand hänvisad att använda den. I andra hand bör han resonera väg med markägaren som han hyr av. Men i tredje hand skulle markägaren MÖJLIGEN kunna skaffa servitut över din mark, exempelvis om den utarrenderade marken inte är möjlig att nå på annat sätt.
Fortsätt bjussa varandra på fika! Då ökar era chanser att lösa gemensamma problem gemensamt.
Du skriver att kolonisten "genat" över din fastighet. Om det faktiskt finns en annan - om än längre väg - över ägarfastigheten är arrendatorn förstås i första hand hänvisad att använda den. I andra hand bör han resonera väg med markägaren som han hyr av. Men i tredje hand skulle markägaren MÖJLIGEN kunna skaffa servitut över din mark, exempelvis om den utarrenderade marken inte är möjlig att nå på annat sätt.
Fortsätt bjussa varandra på fika! Då ökar era chanser att lösa gemensamma problem gemensamt.
Har tyvärr inget juridiskt råd att komma med.
Däremot så undrar jag, varför vill du inte att kolonisten använder vägen? Kanske är jag något naiv, för jag ser inget problem, i din beskrivning av situationen...
Är det så att vägen går i genom, eller precis bredvid, din trädgård, så att trafiken i sig är besvärande?
Är slitaget på vägen så stort att det blir en olägenhet? (Då bör du givetvis kräva ersättning för underhåll)
Är det så att grannen, eller kolonisten, har förorättat dig, och att du därför inte vill att de använder vägen?
Om det finns liknade orsaker, som i mina exempel ovan, så förstår jag givetvis din inställning. Men om det varken medför extra kostnader, eller andra olägenheter för dig, så ser jag inte problemet.
Det skulle iofs kunna vara så att du inte vill att kolonisten skall använda vägen, enbart grund av att det är din väg, och den enda olägenheten är vetskapen om att någon annan kör på din väg. Om, det nu skulle vara så. Så anser jag att den inställningen, är både ogin och småaktig. Samt har potential till eget avsnitt, i nästa säsong av Grannfejden.
Däremot så undrar jag, varför vill du inte att kolonisten använder vägen? Kanske är jag något naiv, för jag ser inget problem, i din beskrivning av situationen...
Är det så att vägen går i genom, eller precis bredvid, din trädgård, så att trafiken i sig är besvärande?
Är slitaget på vägen så stort att det blir en olägenhet? (Då bör du givetvis kräva ersättning för underhåll)
Är det så att grannen, eller kolonisten, har förorättat dig, och att du därför inte vill att de använder vägen?
Om det finns liknade orsaker, som i mina exempel ovan, så förstår jag givetvis din inställning. Men om det varken medför extra kostnader, eller andra olägenheter för dig, så ser jag inte problemet.
Det skulle iofs kunna vara så att du inte vill att kolonisten skall använda vägen, enbart grund av att det är din väg, och den enda olägenheten är vetskapen om att någon annan kör på din väg. Om, det nu skulle vara så. Så anser jag att den inställningen, är både ogin och småaktig. Samt har potential till eget avsnitt, i nästa säsong av Grannfejden.
Hävd kommer man ingenstans med. Vill kolonisten eller grannen använda vägen så måste dom begära en lantmäteriförättning, det kostar ofta runt 50 000 vilket vanligen parterna får dela på.
Vi har haft en liknande situation här, men när det började kosta pengar försvann intresset för den gamla vägen snabbt..
Vi har haft en liknande situation här, men när det började kosta pengar försvann intresset för den gamla vägen snabbt..
Finns sådan 1500 meter väg redan anordnad? Då finns egentligen inte mycket att orda om.Stenröset skrev:
Förrättningskostnad fördelas mellan fastigheterna i förhållande till nytta och värdestegring.mycke_nu skrev:
Varför är det så många som skriver att "hävd" är ett begrepp som ts motpart kan glömma? Urminnes hävd är ett begrepp som finns etablerat i den äldre jordabalken och som fortfarande gäller såvitt jag vet. Om det sedan är frågan om urminnes hävd eller om grannen kan bevisa det är ju ock intressant...
Jag ser inget i ts inlägg som direkt säger att det inte skulle kunna vara urminnes hävd, men det faktum att grannens åker har en egen väg som växte igen på 60-talet talar ju emot det. Det är väl i då fall ifall ma även innan 60-talet nyttjade ts väg trots att den egna vägen fanns.
sidan 94 och frammåt i dokumentet nedan förklarar detta begrepp på ett ganska bra oxh enkelt sätt.
http://www.lantmateriet.se/upload/f...tt/Rätt till väg landsbygd_JanssonWilsson.pdf
Jag ser inget i ts inlägg som direkt säger att det inte skulle kunna vara urminnes hävd, men det faktum att grannens åker har en egen väg som växte igen på 60-talet talar ju emot det. Det är väl i då fall ifall ma även innan 60-talet nyttjade ts väg trots att den egna vägen fanns.
sidan 94 och frammåt i dokumentet nedan förklarar detta begrepp på ett ganska bra oxh enkelt sätt.
http://www.lantmateriet.se/upload/f...tt/Rätt till väg landsbygd_JanssonWilsson.pdf
Lugn nu..
Som framgår av det länkade dokumentet är det inte fullt så enkelt att bara hävda hävd.
Det krävs fortfarande en (vanligen dyrbar) lantmäteriförättning och eventuellt domstolsförhandling.
Dessutom framgår det att det finns följande, icke oväsentliga krav:
I vilka fall är det fråga om urminnes hävd? Så här står det angående bevisningen om
urminnes hävd i 15 kap. 4 § ÄJB, man brukar räkna med att urminnes hävd är 90 års
(två mansåldrar) sammanhängande användande för samma ändamål:
När vi påpekade att vägen i vårt fall inte hade använts på många år (helt igenväxt) var det ingen som yttrade något mer om urminnes hävd.
Som framgår av det länkade dokumentet är det inte fullt så enkelt att bara hävda hävd.
Det krävs fortfarande en (vanligen dyrbar) lantmäteriförättning och eventuellt domstolsförhandling.
Dessutom framgår det att det finns följande, icke oväsentliga krav:
I vilka fall är det fråga om urminnes hävd? Så här står det angående bevisningen om
urminnes hävd i 15 kap. 4 § ÄJB, man brukar räkna med att urminnes hävd är 90 års
(två mansåldrar) sammanhängande användande för samma ändamål:
När vi påpekade att vägen i vårt fall inte hade använts på många år (helt igenväxt) var det ingen som yttrade något mer om urminnes hävd.
Jo, det är så enkelt att bara hävda urminnes hävd. Om däremot parterna inte kan komma överens, så måste detta avgöras av domstol, precis som det mesta när det gäller tvister.mycke_nu skrev:
Vad om gäller i just ditt fall är ju inte alls applicerbart på TS situation och att skriva att man "inte kommer någonstans" genom att hävda urminnes hävd är ju inte speciellt korrekt, då det får avgöras från fall till fall. I TS fall så vet vi alldeles för lite för att kunna göra en korrekt bedömning, men jag har redan pekat på det faktum att det har funnits en alternativ väg som ganska nyligen vuxit igen som talande emot att man skulle kunna hävda urminnes hävd.
Ja, nu skall vi inte gräva ner oss, men min poäng var att man inte skall lägga sig platt när någon kommer dragandes med urminnes hävd. Det är bara att säga nej och låta dem gå till Lantmäteriet om dom så behagar.
Eller så kan motparten gå till domstol och får motparten rätt så kan denne kräva TS på rättegångskostnader. Så om grannen har uppenbart rätt och TS uppenbart fel, så är det ingen lysande taktik heller. Som alltid så får det vara en avvägning mellan vilka riskerna är mellan de olika alternativen. Du får det att låta som helt riskfritt att bara blåneka och låta motparten göra nästa drag, men så är inte fallet.mycke_nu skrev:
Nu tycker jag kanske inte att grannen verkar ha så mycket belägg för sin "urminnes hävd", så TS kan avskriva kravet på grund av det. Men vi har ju bara fått en snabb beskrivning av läget, så det är svårt att avgöra bestämt hur den där vägen har använts.