Handhyvel hade nog varit ett seriöst alternativ om jag haft några. (Jag äger exakt 0 handhyvlar.) Jag gissar att det är lite knepigare att hyvla eftersom bordet svänger, men jag har egentligen ingen erfarenhet av handhyvling bortom planhyvling med rubank i slöjden (vilket inte direkt gav någon mersmak). När jag nu ser folk handhyvla saker på Internet blir jag lite sugen, men man ska ha plats också. Och gärna en hyvelbänk.pär h skrev:
Sandpapper är nog inte riktigt realistiskt. Jag tänker mig 60 grader av halva skivan (totalt 18 mm) så det skulle nog ta ett tag.
Sedan var det dags att borra lite hål för att fästa skivorna i benställningen. I den längsgående axeln har skivorna och ramen samma fiberriktning varför jag bara borrade enkla hål. Eftersom det här är ett lägenhetsbygge har jag inte tillgång till någon pelarborr. Jag har ett borrstativ, men min verktygsuppsättning har åtminstone följande problem:
* rätt klen maskin utan varvtalsreglering
* nyckellös chuck
* allt är lite snett och vingligt
Kombinera detta med det lite sneda vinkelanslaget jag byggde tidigare och lovade att återkomma till och det som skulle varit ett enkelt 10-minutersjobb tog tid och blev inte helt bra. Borren fastnade i arbetsstycket och slirade i chucken. Allting flyttade på sig. Ingenting var roligt.
På bilden ser man stoppblocket jag tänk använda för att placera två av de tre hålen i respektive bit. Det här borde ha varit så lätt.
* rätt klen maskin utan varvtalsreglering
* nyckellös chuck
* allt är lite snett och vingligt
Kombinera detta med det lite sneda vinkelanslaget jag byggde tidigare och lovade att återkomma till och det som skulle varit ett enkelt 10-minutersjobb tog tid och blev inte helt bra. Borren fastnade i arbetsstycket och slirade i chucken. Allting flyttade på sig. Ingenting var roligt.
På bilden ser man stoppblocket jag tänk använda för att placera två av de tre hålen i respektive bit. Det här borde ha varit så lätt.
Limmas skulle det göras också. Den korta axeln gick ganska bra men när den långa skulle limmas stötte jag på patrull. Mina tvingar tvingar bara över 1000 mm och den lång axeln är längre än så. Jag har skarvar vilka förvandlar två 1000 mm-tvingar till en som tvingar drygt 2000 mm eller så men det är ett riktigt monster på en bra bit över två meter totalt. Snudd på oanvändbart i lägenhet och därtill hade jag glömt kvar en av de två skarvarna på jobbet så jag var ändå en tving kort. Jag bestämde mig sålunda för att limma långsidan i två omgångar.
Att limma hälften i taget hade gått bra om benen varit raka, men när jag efter att ha applicerat lim började dra åt tvingarna började allting skeva sig obehagligt. Lärdomen man ska dra av det här är väl att det inte räcker att torrmontera allting; man måste dessutom tvinga ordentligt för att se att man inte tänkt helt fel.
Resultatet blev tyvärr inte helt perfekt. Förmodligen är det inte sämre än att ingen annan någonsin kommer att se det, men jag kommer att veta att det är snett.
Att limma hälften i taget hade gått bra om benen varit raka, men när jag efter att ha applicerat lim började dra åt tvingarna började allting skeva sig obehagligt. Lärdomen man ska dra av det här är väl att det inte räcker att torrmontera allting; man måste dessutom tvinga ordentligt för att se att man inte tänkt helt fel.
Resultatet blev tyvärr inte helt perfekt. Förmodligen är det inte sämre än att ingen annan någonsin kommer att se det, men jag kommer att veta att det är snett.
Nej, vet ni vad? Det här håller inte. Usch så snett det är.
Lyckligtvis lärde jag mig precis (i en annan tråd på det här forumet) att man kan montera isär sina limmade möbler med hjälp av värme. Sagt och gjort, varmluftspistol, sickel och sandpapper senare var det dags att montera igen. Den här gången provtvingade jag för att säkerställa att jag i alla fall inte skulle dra allting helt snett under limningen.
Limmet torkar. Det kan inte gärna bli sämre i alla fall.
Lyckligtvis lärde jag mig precis (i en annan tråd på det här forumet) att man kan montera isär sina limmade möbler med hjälp av värme. Sagt och gjort, varmluftspistol, sickel och sandpapper senare var det dags att montera igen. Den här gången provtvingade jag för att säkerställa att jag i alla fall inte skulle dra allting helt snett under limningen.
Limmet torkar. Det kan inte gärna bli sämre i alla fall.
Nu följer en återblick. Det verkar inte som att jag kommenterat monteringen av bordet ännu. Jag gör det nu istället för att nästa inlägg ska hänga ihop logiskt:
Efter att jag fått ihop formen förra gången var det så dags att montera bordet. Jag lade allting upp-och-ner och borrade för hålen i den övre bordsskivan. Naturligtvis var ramen för den nedre skivan i vägen, men det gick bra ändå. Om jag inte haft en vinkelchuck hade det blivit lite knepigare.
Sedan tvingade jag hyllan under ramen (allt ligger fortfarande upp och ner) och borrade hålen i den. Det här var ett misstag skulle det visa sig. Av någon anledning blev det snett och de två benen på kortsidorna kom att peka åt olika håll.
Det här kommer att behöva justeras.
Efter att jag fått ihop formen förra gången var det så dags att montera bordet. Jag lade allting upp-och-ner och borrade för hålen i den övre bordsskivan. Naturligtvis var ramen för den nedre skivan i vägen, men det gick bra ändå. Om jag inte haft en vinkelchuck hade det blivit lite knepigare.
Sedan tvingade jag hyllan under ramen (allt ligger fortfarande upp och ner) och borrade hålen i den. Det här var ett misstag skulle det visa sig. Av någon anledning blev det snett och de två benen på kortsidorna kom att peka åt olika håll.
Det här kommer att behöva justeras.
I och med att hålen inte längre kommer att passa riktigt och allting tyvärr ändå blev lite snett bestämde jag mig för att göra om hålen i den undre skivan. Helst skulle jag haft en tappborr för att få till pluggar i samma material som skivan och med rätt fiberriktning, men nu borrade jag bara upp hålen en gnutta och knackade i blomsterpinne jag hade liggande efter att ha duttat lite lim i hålen. Förhoppningsvis är det inte mer snett än att de här lagningarna kommer att hamna mellan ramen och bordsskivan och således aldrig vara synliga.
I med pinne
Såga
Klart
Jag är rätt säker på att urslaget är från när jag borrade hålet, inte från lagningen.
I med pinne
Såga
Klart
Jag är rätt säker på att urslaget är från när jag borrade hålet, inte från lagningen.
Jag har faktiskt inte hållit räkningen så jag får nöja mig med att konstatera att det tagit längre tid än planerat.
Jag tycker att det är roligt att traska runt på IKEA och handla heminredning, men det är faktiskt ännu roligare att bygga egna möbler. Om man ser det mindre som ett sätt att skaffa möbler och mer som en hobby känns det enklare att motivera.
Dessutom har jag utökat erfarenhets- och verktygsparken som en följd av det här så nästa bord borde gå smärtfriare.
Jag tycker att det är roligt att traska runt på IKEA och handla heminredning, men det är faktiskt ännu roligare att bygga egna möbler. Om man ser det mindre som ett sätt att skaffa möbler och mer som en hobby känns det enklare att motivera.
Dessutom har jag utökat erfarenhets- och verktygsparken som en följd av det här så nästa bord borde gå smärtfriare.
Hej, den förstående sambon här. Jag tänkte dela med mig av min bild av hur det fungerar att bygga i vår lägenhet.
Vi bor alltså i en tvåa, med en snart ettårig bebis. Det råder sedan bebisen kom fullständigt kaos här, jag överdriver inte när jag säger att det är prylar överallt där de inte hör hemma. Bilstolar i vardagsrummet, två barnvagnar i den supertrånga hallen etc.
Vi letar hus aktivt (med uppehåll under sommaren förstås) beredda att slå till så fort vi hittar något vettigt.
Jag har mentalt redan flyttat härifrån, gett upp kan man säga. Jag har dessutom (superhjälte-)förmågan att när det blir stökigt över en viss gräns stänger jag av, jag ser mestadels inte stöket. Vår lägenhet hade nått den gränsen redan innan det här soffbordsbygget började.
Så nej, jag har inga större problem med att det byggs lite överallt. Det gör nämligen inte det redan existerande kaoset så väldigt mycket värre. Hade vi haft en vettig bostad i ett vettigt skick däremot, och det här sättet att bygga var sättet det var tänkt att saker skulle byggas på framöver, hade det inte funkat alls. Men nu lever jag på att snart, snart har vi ett hus med källare att bygga i, syrum att sy i och massor med plats för barn och prylar.
Vi bor alltså i en tvåa, med en snart ettårig bebis. Det råder sedan bebisen kom fullständigt kaos här, jag överdriver inte när jag säger att det är prylar överallt där de inte hör hemma. Bilstolar i vardagsrummet, två barnvagnar i den supertrånga hallen etc.
Vi letar hus aktivt (med uppehåll under sommaren förstås) beredda att slå till så fort vi hittar något vettigt.
Jag har mentalt redan flyttat härifrån, gett upp kan man säga. Jag har dessutom (superhjälte-)förmågan att när det blir stökigt över en viss gräns stänger jag av, jag ser mestadels inte stöket. Vår lägenhet hade nått den gränsen redan innan det här soffbordsbygget började.
Så nej, jag har inga större problem med att det byggs lite överallt. Det gör nämligen inte det redan existerande kaoset så väldigt mycket värre. Hade vi haft en vettig bostad i ett vettigt skick däremot, och det här sättet att bygga var sättet det var tänkt att saker skulle byggas på framöver, hade det inte funkat alls. Men nu lever jag på att snart, snart har vi ett hus med källare att bygga i, syrum att sy i och massor med plats för barn och prylar.
Idag fick jag ytterligare några timmar byggt. Bordsskivorna är nu slipade 80-120-180 och den ena skivan är omfräst med mina nya, fina fräsar som dök upp i brevlådan idag. Det visade sig att jag tittat lite fel i katalogen när jag beställde dem, men lyckligtvis var kombinationen flexibel nog för att kunna ta av ytterligare lite på skivan ändå.
Efter att ha slipat längre än jag skulle önska känns handen lite konstig och det är inte speciellt kul ens utan damm. Jag vill knappt tänka på hur roligt det varit med en mindre balanserad excenterslip utan ansluten dammsugare. Jag vill knappt heller tänka på att jag borde skaffa en rotex eller åtminstone en 150/5 för grovslipningen.
Efter att ha slipat längre än jag skulle önska känns handen lite konstig och det är inte speciellt kul ens utan damm. Jag vill knappt tänka på hur roligt det varit med en mindre balanserad excenterslip utan ansluten dammsugare. Jag vill knappt heller tänka på att jag borde skaffa en rotex eller åtminstone en 150/5 för grovslipningen.
Limning, försök två (nu med fler och längre tvingar):
Jag har köpt på mig en hel del småtvingar sedan förra försöket och tidspressen är inte lika stor. Jag ser också till att faktiskt använda skarvarna så att tvingarna räcker hela vägen över. De vinklade käftarna är nya och borde vara snällare mot benen. Förhoppningsvis blir allt lite rakare den här gången.
Jag har köpt på mig en hel del småtvingar sedan förra försöket och tidspressen är inte lika stor. Jag ser också till att faktiskt använda skarvarna så att tvingarna räcker hela vägen över. De vinklade käftarna är nya och borde vara snällare mot benen. Förhoppningsvis blir allt lite rakare den här gången.
Det här bygget har mest handlat om att laga effekterna av tidigare misstag och ofta (men inte alltid) har dessa misstag kommit av att jag stressat någonting. Idag tänkte jag åka till affären och handla en skruv för att ersätta en jag igår förlorade från fästhylsan på en av fräsarna. Men först frästa jag lite ändå. Resultatet lät inte vänta på sig.
Sambon bidrog med ett uppmuntrande "skyll dig själv".
Sambon bidrog med ett uppmuntrande "skyll dig själv".
Snart dags att byta namn på den här tråden till dagens fuckups eller någonting i den stilen istället. Idag tänkte jag justera den naggade bordsskivan. För att kunna smyga mig fram till rätt dimensioner byggde jag om min ellipsjigg så att man kan finjustera axlarna. Jag hade tänkt börja med 16 mm fräs för att sedan följa upp med 19 mm och på så sätt fräsa i omgångar utan att behöva justera någonting mellan. Färdigställandet av den justerabara ellipsjiggen gick helt ok. Sedan gick det sämre.
Först glömde jag att köra med den mindre fräsen. Sedan gjorde jag nybörjarfel 1A och körde fräsen åt fel håll.
Jag har åtminstone kvar alla fingrar och så.
Först glömde jag att köra med den mindre fräsen. Sedan gjorde jag nybörjarfel 1A och körde fräsen åt fel håll.
Jag har åtminstone kvar alla fingrar och så.