Olycka vid husvisning - vem har ansvaret?
Hej!
Jag och min fru söker hus och åker på flera visningar varje vecka. För 14 dar sen var vi på en visning där parketten i vardagsrummet sviktade. Huset var förbesiktigat, men detta "problem" var inte påtalat i besiktningen.
Jag påtalade felet för mäklaren, och för att visa att det var något fel med golvet trampade jag på det sviktande stället. BRAK! Parketten sprack!
Nu vill ägarna av huset (säljarna) och även mäklaren att jag ska stå för kostnaden att renovera parketten, trots att det bakomliggande felet som gjorde att parketten sprack, var ett bristfälligt undergolv.
Min fråga är, ska jag bestrida kravet? Hur ser det juridiska ut i detta fall?
Tacksam för synpunkter och goda råd!
/ Husletarn
Jag och min fru söker hus och åker på flera visningar varje vecka. För 14 dar sen var vi på en visning där parketten i vardagsrummet sviktade. Huset var förbesiktigat, men detta "problem" var inte påtalat i besiktningen.
Jag påtalade felet för mäklaren, och för att visa att det var något fel med golvet trampade jag på det sviktande stället. BRAK! Parketten sprack!
Nu vill ägarna av huset (säljarna) och även mäklaren att jag ska stå för kostnaden att renovera parketten, trots att det bakomliggande felet som gjorde att parketten sprack, var ett bristfälligt undergolv.
Min fråga är, ska jag bestrida kravet? Hur ser det juridiska ut i detta fall?
Tacksam för synpunkter och goda råd!
/ Husletarn
Obs - jag besitter inte någon juridisk kompetens inom detta område.
Men jag kan ju tycka att ett golv borde hålla för att gå på. Vad skulle hända om du öppnade en dörr och handtaget gick av? Om du öppnade ett fönster som trillade ut? Om du satte på vattnet och ett rör sprang läck?
Men jag kan ju tycka att ett golv borde hålla för att gå på. Vad skulle hända om du öppnade en dörr och handtaget gick av? Om du öppnade ett fönster som trillade ut? Om du satte på vattnet och ett rör sprang läck?
Medlem
· Västra götalands län
· 348 inlägg
Fast ett golv ska ju vara gjort för att gå på, om de inte klarar vikten av en person har jag svårt att tro att du kan anses vara skyldig att ersätta säljaren.
Jag som säljare hade aldrig vågat ta den fighten med en spekulant, nu vet ju både mäklare och säljare om att golvet är bristfälligt.. Det innebär ju att de måste berätta för en kommande köpare att golvet är kass och behöver göras om, vilket i sin tur resulterar i kostnader eller lägre köpeskilling...
Jag som säljare hade aldrig vågat ta den fighten med en spekulant, nu vet ju både mäklare och säljare om att golvet är bristfälligt.. Det innebär ju att de måste berätta för en kommande köpare att golvet är kass och behöver göras om, vilket i sin tur resulterar i kostnader eller lägre köpeskilling...
Vaa? varför skulle en besökande gäst bli ersättningsskyldig för att h*n går på ett golv, som man bjudit in folk att gå på?
Jag tror det behövs ett förtydligande av formuleringen "trampade jag på det sviktande stället."
Att det var fel på golvet är naturligtvis inte TS fel, men det verkar ju ha hållit för tidigare "trampare", sannolikheten att det skulle ge upp vid ett normalt tramp just precis när TS skulle visa det för mäklare och säljare känns inte så jättestor, kan det ha varit så att TS tryckte till lite extra hårt för att verkligen visa hur dåligt golvet var? Jag vet inte om det spelar någon roll ´, men TS har ju haft "uppsåt" att trampa till på golvet för att få det att svikta...
Att det var fel på golvet är naturligtvis inte TS fel, men det verkar ju ha hållit för tidigare "trampare", sannolikheten att det skulle ge upp vid ett normalt tramp just precis när TS skulle visa det för mäklare och säljare känns inte så jättestor, kan det ha varit så att TS tryckte till lite extra hårt för att verkligen visa hur dåligt golvet var? Jag vet inte om det spelar någon roll ´, men TS har ju haft "uppsåt" att trampa till på golvet för att få det att svikta...
Mäklarna har försäkring som skall täcka skador som uppstår på en visning. Nu skulle jag kunna tänka mig att ett försäkringsbolag kanske inte är så pigga på att betala för att ett golv går sönder när någon går på det (oavsett om man hoppar).
Enkelt svar
Skadeståndslagen är enda som de kan förlita sig på. Du ska då ha med uppsåt eller oaktsamhet orsakat en skada. Med uppsåt menas då inte att du trampar till på ett sviktande golv (även om jag kan tycka det vara aningens klantigt). Uppsåtet skall vara att du ville förstöra golvet eller oaktsamhet att du borde förstått att det skulle gå sönder. Min gissning är att du trodde den skulle låta eller svikta inte faktiskt gå sönder och troligen skulle en ev process komma fram till just det.
Hade du satt dig i deras barngunga av plast och gungat vilt kan du ha fått ett annat svar. Eller om du faktiskt gjort något mot golvet som är uppenbart olämpligt, även om ett golv ska tåla det mesta.
Ps: allriskförsäkringen är till för att ersätta skador på egen egendom inte andras. Till det kan ev ansvarsskydd användas, den ersätter dock enligt skadeståndslagen
Skadeståndslagen är enda som de kan förlita sig på. Du ska då ha med uppsåt eller oaktsamhet orsakat en skada. Med uppsåt menas då inte att du trampar till på ett sviktande golv (även om jag kan tycka det vara aningens klantigt). Uppsåtet skall vara att du ville förstöra golvet eller oaktsamhet att du borde förstått att det skulle gå sönder. Min gissning är att du trodde den skulle låta eller svikta inte faktiskt gå sönder och troligen skulle en ev process komma fram till just det.
Hade du satt dig i deras barngunga av plast och gungat vilt kan du ha fått ett annat svar. Eller om du faktiskt gjort något mot golvet som är uppenbart olämpligt, även om ett golv ska tåla det mesta.
Ps: allriskförsäkringen är till för att ersätta skador på egen egendom inte andras. Till det kan ev ansvarsskydd användas, den ersätter dock enligt skadeståndslagen
Den mäklaren kan ju räkna med rusning till sina visningar i fortsättningen 
Tycker att detta är en bra grej för din lokala tidning, House_hunter.
Har sådana tragikomiska inslag att det skulle göra sig bra bland lokal/skvallernyheterna
Tycker att detta är en bra grej för din lokala tidning, House_hunter.
Har sådana tragikomiska inslag att det skulle göra sig bra bland lokal/skvallernyheterna
Påminner mig om ett tillfälle när jag begick dumheten att bli spekulant på en båt uppställd på land. Priset verkade helt okey, så jag hade postväxel beredd i plånboken. Men givetvis borde jag dragit öronen åt mig redan på Centralen, där jag blev upplockad av säljaren i rostig Volvo. Han var beväpnad med pokerfejs och solglasögon. Innan han vred om startnyckeln för att köra ut till småbåtshamnen plockade han ur kavajfickan fram ett litet amatörkort av båten: "Så här ser hon ut", avslöjade han. "Är´u fortfarande intresserad?" frågade han, som om han behövt övertyga sig själv.
Eftersom jag aldrig förr hade sett en riktigt dålig båtaffär i vitögat var jag definitivt fortfarande intresserad. Vi skumpade iväg med den risiga Volvon till Stockholms inre skärgård, och vinterförvaringen. "Egentligen er´e farsans yatch", sa solglasögonen bakom ratten.
Vi kom fram. "Hej brorsan!", sa min chaufför och presenterade mig som Köparen. Också brodern hade solglasögon, men höjde bara handen till nån sorts butter hälsning. Det var tydligen brödernas rollfördelning att den ene snackade och den andre jobbade. Jobbarbrorsan hade brynja, och syntes med breda penseldrag attackera styrhytten med så stinkande färg att det stack i näsan på mig tio meter från båten. Och då hör det till saken att en mild sjöbris svepte pressvecken på snackbrorsans flaxande gabardinbyxa.
"En pärla!" sa han, "Och nu gör vi henne bara lite vårfin till säsongen". Han visade mig mot stegen att embarkera. Jag klättrade upp och högg tag i relingen. Det kändes som mjöl mot fingrarna. Där lät mjukt; men hördes knappast som ett varningens knak. En doft av svampskog kämpade sig fram ur kemikalierna. Och där stod jag med relingen i handen!
"Hörrudu din jevla bonntjuv!!!" gormade målarbrorsan hotfullt på innerskärdsdialekt: "Skaru vandalisera farsans fina lustjakt!" Den rödbrusige killen var två meter lång och ovanligt tung för sin längd. Han hade händer, känsliga som hos ryska släggkasterskor. Jag blev tillfälligt räddad av målarens lite mer intellektuelle bror. Han var fortfarande angelägen om att betrakta mig som en motiverad kund. De började gräla: Skulle jag betala skadestånd eller skulle jag köpa båten?!?!
Bröderna blev aggressivt upptagna med varandra. Kallsvettig lade jag ifrån mig relingen och klättrade jag ner på marken. Jag låtsade på egen hand betrakta båtens vackra linjer på ett ställe där jag kom utom synhåll från bröderna. Högljutt hörde jag dem gräla på varandra ännu när jag med ett hårt grepp om plånboken kastade mig ombord på en stadsbuss.
Eftersom jag aldrig förr hade sett en riktigt dålig båtaffär i vitögat var jag definitivt fortfarande intresserad. Vi skumpade iväg med den risiga Volvon till Stockholms inre skärgård, och vinterförvaringen. "Egentligen er´e farsans yatch", sa solglasögonen bakom ratten.
Vi kom fram. "Hej brorsan!", sa min chaufför och presenterade mig som Köparen. Också brodern hade solglasögon, men höjde bara handen till nån sorts butter hälsning. Det var tydligen brödernas rollfördelning att den ene snackade och den andre jobbade. Jobbarbrorsan hade brynja, och syntes med breda penseldrag attackera styrhytten med så stinkande färg att det stack i näsan på mig tio meter från båten. Och då hör det till saken att en mild sjöbris svepte pressvecken på snackbrorsans flaxande gabardinbyxa.
"En pärla!" sa han, "Och nu gör vi henne bara lite vårfin till säsongen". Han visade mig mot stegen att embarkera. Jag klättrade upp och högg tag i relingen. Det kändes som mjöl mot fingrarna. Där lät mjukt; men hördes knappast som ett varningens knak. En doft av svampskog kämpade sig fram ur kemikalierna. Och där stod jag med relingen i handen!
"Hörrudu din jevla bonntjuv!!!" gormade målarbrorsan hotfullt på innerskärdsdialekt: "Skaru vandalisera farsans fina lustjakt!" Den rödbrusige killen var två meter lång och ovanligt tung för sin längd. Han hade händer, känsliga som hos ryska släggkasterskor. Jag blev tillfälligt räddad av målarens lite mer intellektuelle bror. Han var fortfarande angelägen om att betrakta mig som en motiverad kund. De började gräla: Skulle jag betala skadestånd eller skulle jag köpa båten?!?!
Bröderna blev aggressivt upptagna med varandra. Kallsvettig lade jag ifrån mig relingen och klättrade jag ner på marken. Jag låtsade på egen hand betrakta båtens vackra linjer på ett ställe där jag kom utom synhåll från bröderna. Högljutt hörde jag dem gräla på varandra ännu när jag med ett hårt grepp om plånboken kastade mig ombord på en stadsbuss.
