5 559 läst · 10 svar
6k läst
10 svar
Långt fjolårsgräs, hur göra nu?
Det är jag som har hand om gräsklippningen hemma hos oss och i höstas när det var dags för sista klippningarna inför vintern så blev jag gravid och sängliggandes så det blev aldrig av. Nu så är fjolårsgräset alldeles för långt och jag undrar hur man egentligen ska gå tillväga. Ska jag vänta tills det börjar växa och sedan klippa? Eller ska jag klippa det så snabbt som möjligt? Vad händer om jag inte gör någonting till mitten av maj? Graviditeten är ju inte över ännu...
Gräset såddes förra våren så det är en ny gräsmatta och jag vill gärna vårda den väl.
Gräset såddes förra våren så det är en ny gräsmatta och jag vill gärna vårda den väl.
Det bästa är nog att räfsa igenom så att ni får bort allt dött gräs när det har börjat växa och sedan vänta tills gräsmattan har kommit igång ordentlig och då klippa.
Tror inte att det är bra att klippa innan det har börjat växa.
Tror inte att det är bra att klippa innan det har börjat växa.
Medlem
· västra götaland
· 2 inlägg
Överlåt arbetet åt någon icke gravid
Det riktigt långa torkar och dör, under växer det fram nytt ljusgrönt ( vi klipper aldrig på hösten)
Vänta tills det nya är 6-8 cm och klipp. Det är gräs, så lägg upp fötterna och njut. Snart blir det viktigare saker som händer i livet för er
Vänta tills det nya är 6-8 cm och klipp. Det är gräs, så lägg upp fötterna och njut. Snart blir det viktigare saker som händer i livet för er
Det lär ju vara ungefär lagom tills barnet är fött som gräset växt så. Får hoppas att jag får en lugnare unge än förra gången baratallmilan skrev:
Barn #1 och #2 är vitt skilda saker.
Ungefär som att ha en katt och en hund, ser ganska lika ut, fyra ben och så men är två olika djur.
Första barnet vågade man inte andas när de sov för inte väcka, #2 har du i selen när du klipper gräsmattan.
Ungefär som att ha en katt och en hund, ser ganska lika ut, fyra ben och så men är två olika djur.
Första barnet vågade man inte andas när de sov för inte väcka, #2 har du i selen när du klipper gräsmattan.
tallmilan skrev:
Vi har faktiskt inte varit så nojiga med förstabarnet heller. Har själv varit en "adrenalinjunkie" när jag var yngre och hoppas att mina barn ska få samma äventyrslusta som jag haft så jag har inte riktigt gjort som andra föräldrar på lekparken. När de sagt åt sina 4-åringar att inte klättra högre så har jag bara påmint min tvååring om att man måste hålla i sig om man ska upp "till toppen".