sekelskifte, typ
Jag såg just denna artikel i en av de två morgontidningarna
http://www.svd.se/bostad/hemmahos/hemma-hos-i-danderyd_6840337.svd
Vid åsynen av dessa förvisso trevliga vita miljöer som har stark innerstadsstämpel av (20)10-tal, måste jag säga att det finns en fantastisk kunskapslucka bland den resursstarka delen av allmänheten om vad detta med sekelskifte stilmässigt skulle vara, och en resulterande tendens att använda sekelskifte som projektionsyta för all längtan bortom 'det senaste'. Elisabet Stavenow-Hidemark (1971). Villabebyggelse i Sverige 1900-1925. Nordiska museets handlingar. Uppsala: Nordiska museet. mm. borde vara obligatorisk orienteringsläsning för husköpare i våra större städers äldsta villaförorter, tycker jag.
http://www.svd.se/bostad/hemmahos/hemma-hos-i-danderyd_6840337.svd
Vid åsynen av dessa förvisso trevliga vita miljöer som har stark innerstadsstämpel av (20)10-tal, måste jag säga att det finns en fantastisk kunskapslucka bland den resursstarka delen av allmänheten om vad detta med sekelskifte stilmässigt skulle vara, och en resulterande tendens att använda sekelskifte som projektionsyta för all längtan bortom 'det senaste'. Elisabet Stavenow-Hidemark (1971). Villabebyggelse i Sverige 1900-1925. Nordiska museets handlingar. Uppsala: Nordiska museet. mm. borde vara obligatorisk orienteringsläsning för husköpare i våra större städers äldsta villaförorter, tycker jag.
Det handlar oftast om att få säga ett årtal. Det är det som gör det gamla huset. Gärna 1910-20-tal i stadsbebyggelse. Sen får det räcka för sen måste allt bekvämt pressas in i 1910-talet, inklusive moderna möbler och den obligatoriska vita färgen. Kvar är ett skal och mer eller mindre bevarad planlösning som kanske kan associeras till ett ursprungligt årtal. Väldigt vanligt även i detta forum. Ja, det är kunskapslucka, eller kanske ointresse, fokus ligger nog på att identifiera sig med en nisch i stil och ett familjebeslut. Inte sällan relaterat till en statusmarkering. Men det sista kanske gäller alla.....?
Problemet är att de som har pengar saknar ofta kunskap (och de som har kunskap saknar ofta pengar) för att göra en stilenlig renovering. Läser man bara inredningsmagasin och bloggar så kan man tro att "lantligt vitt" och "shabby shick" är ursprunglig sekelskiftesstil. Googla "heminredning sekelskifte" och se vad som kommer upp......
Varför inte skriva en kommentar till artikeln i upplysningsyfte och förklara vad som kännetecknar sekelskifsstilen?
Varför inte skriva en kommentar till artikeln i upplysningsyfte och förklara vad som kännetecknar sekelskifsstilen?
Redigerat:
Men att skriva en sådan kommentar skulle ta så mycket plats. Såg den höga listen och kanske en dörr som ur konstruktionssynpunkt kanske andades "sekelskifte" (och dessa var vitmålade såklart). Allt annat andades modern "allmoge"...
Jag tror att av just de skäl Gafsan så bra beskriver är det ofta inte lönt med tidningskommentarer.
Kunskapsluckan är inte hela problemet - snarare attityden, bland hög som låg i vårt land att alla kan allt, vilket är bra i vissa sammanhang, men i detta med fina miljöer i sekelskiftesvillor mindre passande. Det finns ju trots allt så många arkitekter m.fl. som kan styra upp ett sådant projekt till att bevara det som sekelskiftesarkitekter och byggherrar hade som intention, och kanske blir det billigare med? sannolikt vackrare.
Kunskapsluckan är inte hela problemet - snarare attityden, bland hög som låg i vårt land att alla kan allt, vilket är bra i vissa sammanhang, men i detta med fina miljöer i sekelskiftesvillor mindre passande. Det finns ju trots allt så många arkitekter m.fl. som kan styra upp ett sådant projekt till att bevara det som sekelskiftesarkitekter och byggherrar hade som intention, och kanske blir det billigare med? sannolikt vackrare.
Jo, men nu tänkte kvinnan i fråga marknadsföra sig själv som inredare (så passande med ett tidningsreportage just i den vevan) och är det ju ännu mera angeläget att påpeka missförstånd angående sekelskiftesstil.
(Jag utgår från att denna slags fadäser sker av okunnskap snarare än ovilja).
(Jag utgår från att denna slags fadäser sker av okunnskap snarare än ovilja).
Här finns en annan som tror att sekelskifte betyder vitt, vitt, vitt (och gärna lite avskavt)
http://www.skonahem.com/inspiration/Inspirerandehem/vitt-sekelskifte-i-gavle
http://www.skonahem.com/inspiration/Inspirerandehem/vitt-sekelskifte-i-gavle
Ja jag måste säga att jag tycker det är hemskt lessamt när det som visas i länkarna ovan får representera sekelskiftet. Det finns ju inte mycket av sekelskifte där överhuvudtaget. Att det skymtar ett profilerat foder eller en bit av en spegeldörr är tydligen tillräckligt idag. Det är mer som att bara man bor i ett hus eller en lägenhet från den tiden så kan man kalla stilen sekelskifte sedan.
Det är verkligen deprimerande att det blir så urvattnat med allt detta vita, söker man på nätet är det ju nästan bara vitt man hittar och det är klart att fler och fler tror att det är så det ska vara.
Det är verkligen deprimerande att det blir så urvattnat med allt detta vita, söker man på nätet är det ju nästan bara vitt man hittar och det är klart att fler och fler tror att det är så det ska vara.
Att vanligt folk kanske går på bluffarna är en sak MEN det är de OKUNNIGA inredningstidningarnas/ journalisternas iver på att svulsta till sina texter som gör att de använder den sista icke sterila biten av huset för att förklara charmen hos huset. Charmen är i detta fall oftast sekelskiftet (även om huset är från 30-tal eller 1850) som dock aldrig får utgöra mer än en accessoar. Den kunskap som dessa journalister besitter utgår allena rådande från att "Swedish grace"=VITT. Modernt=VITT, Sekelskiftets moderna färg är därför VIT... Att man dessutom framhäver möbler (antagligen ibland produktplacering) bättre mot VIT bakgrund är ju dessutom ytterligare ett argument för VITT.
För mig är det märkligt att det vita fått sådant fäste under sådan lång tid, men för framtida byggnadsvårdaren ser man ett tydligt tidsdrag=VITT är inledande seklets mode. Så den som i framtiden vill återskapa ett hus som är byggt under senaste 5-10 åren kommer troligtvis inte göra fel om han målar VITT.
För mig är det märkligt att det vita fått sådant fäste under sådan lång tid, men för framtida byggnadsvårdaren ser man ett tydligt tidsdrag=VITT är inledande seklets mode. Så den som i framtiden vill återskapa ett hus som är byggt under senaste 5-10 åren kommer troligtvis inte göra fel om han målar VITT.
Såg en accessoarkommentar i "annonstidningen" Vi i villa, nu i veckan. Paret i fråga bor i ett hus från 1850, dom vill ha charmen med ett gammalt hus då den enligt dom, inte finns i nya hus. Samtidigt renoverar dom så att det blir " - modernt med äldre inslag". Paret står framför en frilagd timmervägg som är vitmålad. Det var en så tydlig illustration av Anders kommentar ovan.
Vi har ett hus från 20-talet och vi försöker inte återskapa 20-talet, snarare få vårt hus att få det bästa av både 20-tal och 2000-tal. Vitt passar oss t.ex mycket bättre än originalfärgerna i huset men det är ju förstås ett medvetet val från vår sida och vi hävdar ju inte att vi bor i någon 20-talsstil heller. Behöver det vara något fel?
Hmmm,Misse skrev:
Fel och fel....
Alla som köper ett hus är naturligtvis inte tvungna att renovera huset till originalutseende.
Är man intresserad av byggnadsvård drivs man av en längtan att få veta husets historia, hur det har sett ut från början, vilka olika ombygnader och tillägg som har gjorts senare. Då blir det också självklart att försöka anpassa renoveringen till husets själ och historia, samt även i möjligaste mån spara de spår som finns efter husets historia. Blir man tvungen att riva bort gamla tapeter så spar man en bit av varje i en pärm. Blir man tvungen att ändra planlösningen så ritar man upp hur det var innan, allt för att framtida ägare ska få veta så mycket som möjligt om husets förflutna. Men, alla behöver naturligtvis inte tänka lika på den punkten.
Det som blir fel är när okunniga journalister lyfter fram den ena eller andra inredningstrenden och påstår att den skulle vara historisk. Vitt, vitt, vitt kallas numera för sekelskiftestil, vilket helt enkelt inte är historiskt korrekt. På 80-talet lutade vi av färgen från spegeldörrar och antika möbler och trodde att vi skapade en "allmogestil". Inte heller det var historiskt korrekt, och en massa gamla möbler förstördes på det viset. I dag är trärena ytor det mest passé man kan ha i sin bostad!
Har man varit med ett tag har man sett trenderna komma och gå. Risken att ens renovering räknas som passé om några år är större om man håller sig till en stil som finns förankrad i huset i stället för att följa flocken.
Hoppas fler delar med sig av sina synpunkter kring detta....
Det krävs kunskap om man ska renovera sig igenom ett hus själ och historia. Jag har respekt för att alla inte vill eller kan förvärva den kunskapen, även om jag fäller en och annan tår över vissa renoveringstrådar i detta forum eller reportage i media. Vill än en gång påpeka att med byggnadsvård så kombinerar man ofta metod, alltså både restaurering och renovering. Reportaget som startade denna tråd har absolut inget med restaurering att göra (av de bilder vi sett) utan är en radikal renovering utan antikvariska hänsyn. Det finns många som kör bil utan att veta hur den egentligen fungerar och så är det väl även med många husägare också.
Haha, misstänker att många skulle kräkas hemma hos mig.
Mitt hus är från 1890-talet och har byggts om i omgångar, och nu sätter jag min personliga prägel på det - helt utan inspiration från inredningstidningar eller byggnadsvårdsförespråkare.
Jag gör det efter eget tycke, egen förmåga och egen ekonomi.
Antar att det blir svårsålt för mina söner den dagen jag bockar upp tofflorna. Men jag trivs nu, i alla fall!
Kan göra en jämförelse till bilvärlden. En gång i tiden byggde jag tävlingsbil av en Ford Mustang HT 1966. En bilmodell som byggdes i nästan en miljon exemplar.
Originalivrarna hatade mig och tyckte att jag förstört en klenod. Jag tyckte att de skulle vara glada över att jag "sabbat" ett exemplar, eftersom det då höjde värdet på deras egna originalrenoveringar. Om alla åtskilliga hundratusentals Mustang HT skulle finnas kvar i originalskick blev ju värdet därefter.
Alla vill inte ha en original-Mustang.
Alla vill inte ha ett original sekelskifteshus.
Det viktigaste är att man själv är nöjd. Så länge jag vet att det finns andra som värnar om originalutförandet så har jag inga betänkligheter över att lägga TP20-plåt på min lillstuga, eller vitmåla en timmervägg på mitt kontor.
Mitt hus är från 1890-talet och har byggts om i omgångar, och nu sätter jag min personliga prägel på det - helt utan inspiration från inredningstidningar eller byggnadsvårdsförespråkare.
Jag gör det efter eget tycke, egen förmåga och egen ekonomi.
Antar att det blir svårsålt för mina söner den dagen jag bockar upp tofflorna. Men jag trivs nu, i alla fall!
Kan göra en jämförelse till bilvärlden. En gång i tiden byggde jag tävlingsbil av en Ford Mustang HT 1966. En bilmodell som byggdes i nästan en miljon exemplar.
Originalivrarna hatade mig och tyckte att jag förstört en klenod. Jag tyckte att de skulle vara glada över att jag "sabbat" ett exemplar, eftersom det då höjde värdet på deras egna originalrenoveringar. Om alla åtskilliga hundratusentals Mustang HT skulle finnas kvar i originalskick blev ju värdet därefter.
Alla vill inte ha en original-Mustang.
Alla vill inte ha ett original sekelskifteshus.
Det viktigaste är att man själv är nöjd. Så länge jag vet att det finns andra som värnar om originalutförandet så har jag inga betänkligheter över att lägga TP20-plåt på min lillstuga, eller vitmåla en timmervägg på mitt kontor.
Redigerat: