Jag vet inte alls vad du pratar om här? Var har jag sagt att saker är billiga i Stockholm? Jag skrev att vi skulle kunna få dubbelt så höga löner i Stockholm. Visst kostnaderna är högre, men en stor del av dessa ksotnader ligger ju just på boendet. Något annat har jag inte heller sagt, så jag förstår inte vad som gör dig upprörd?Noseone skrev:
Ditt svar var nog menat till någon annan.
Noseone: Jag läser lönestatistiken. Stockholmsområdet HAR högre inkomster. Därmed inte sagt att ni har mer i plånboken i slutet av månaden, men det är ju inte samma sak. Du måste skilja på äpplen och päron innan du börjar gräla med folk.
Jag skrev att jag och min man (vi, personligen vi, inte vem som helst som flyttar till Stockholm) skulle kunna dubbla våra löner om vi flyttade till Stockholm. Och jag skrev att snittlönen är ett antal tusen högre i Stockholm. Orsaken till att jag skrev detta är för att förklara att ett låneläge för hela landet på i genomsnitt 1,2 miljoner låter rimligt, även om man inte kommer långt med det i Stockholmsområdet.
Vad i det är det som får dig att tro att jag skrivit att Stockholmare är rikare än andra när utgifterna är betalda?
Jag skrev att jag och min man (vi, personligen vi, inte vem som helst som flyttar till Stockholm) skulle kunna dubbla våra löner om vi flyttade till Stockholm. Och jag skrev att snittlönen är ett antal tusen högre i Stockholm. Orsaken till att jag skrev detta är för att förklara att ett låneläge för hela landet på i genomsnitt 1,2 miljoner låter rimligt, även om man inte kommer långt med det i Stockholmsområdet.
Vad i det är det som får dig att tro att jag skrivit att Stockholmare är rikare än andra när utgifterna är betalda?
Du skrev:
I Stockholmsområdet räcker det ju inte långt, men å andra sidan är lönerna helt andra där också.
Tolkar det som att du menar att lönerna är betydligt högre än i övriga landet. Mycket mer än de 10-20% som de verkligen är.
Men nu slutar vi med detta OT. Vill inte bråka.
I Stockholmsområdet räcker det ju inte långt, men å andra sidan är lönerna helt andra där också.
Tolkar det som att du menar att lönerna är betydligt högre än i övriga landet. Mycket mer än de 10-20% som de verkligen är.
Men nu slutar vi med detta OT. Vill inte bråka.
Man kan ju hitta radhus nära stockholm för 2 miljoner nått. Titta i Knivsta, 30 min med tåg....prisvärt!
Jag är lite skeptisk till det där med löner i Stockholm. Jag tror det är ett par få extrema höginkomsttagare som drar upp statistiken i Stockholm. Tjänar verkligen en sjuksyrra så mycket mer på SÖS än ackis i Uppsala? Ps. detta är en fråga för jag vet eg. inte..,,
Jag är lite skeptisk till det där med löner i Stockholm. Jag tror det är ett par få extrema höginkomsttagare som drar upp statistiken i Stockholm. Tjänar verkligen en sjuksyrra så mycket mer på SÖS än ackis i Uppsala? Ps. detta är en fråga för jag vet eg. inte..,,
Redigerat:
Ja, vad jag vet är att min fru som är utbildad socionom och inte jobbar i Uppsala,eller Stockholm för all del..tjänar ca 30 000/mån. Hon hadde en arbetskompis som inte orka pendla o tog jobb i Uppsala..hon fick gå ner till ca 24 000/mån..studentorter har tyvärr låga löner då många vill stanna kvar efter studier,dock är Uppsalas huspriser sanslösa.
Förutom att de är dyra är det ofta orenoverat och tjaa,ganska taskigt byggt.Kan jämföra med Umeå där vi bodde tidigare-men vad jag förstått var Uppsala väldugt fattigt för några årtionden sen å det kan ha påverkat arkitekturen..blev faktiskt mest besviken över stadsplanering o husstandard när vi flyttade hit.Allt är så minimalt och avskalad,aldrig snickarglädje..kanske tar jag i men t ex en del restauranger ser nästan ut o vara inrymda i lagerbyggnader.:S
Tyvärr orkar jag inte pendla,jobbar skift..men åkte t ex förbi Täby kyrkby o tyckte det såg helfint ut..skulle man köpa nåt runt 100 kvm där eller i Täby,Upplands väsby får du betala ca 1.8-2.5 mille för ganska fina objekt..skulle oerhört gärna flyttat dit om jag orkat pendla o dottern inte trivts så bra på en skola i Uppsala.
Förutom att de är dyra är det ofta orenoverat och tjaa,ganska taskigt byggt.Kan jämföra med Umeå där vi bodde tidigare-men vad jag förstått var Uppsala väldugt fattigt för några årtionden sen å det kan ha påverkat arkitekturen..blev faktiskt mest besviken över stadsplanering o husstandard när vi flyttade hit.Allt är så minimalt och avskalad,aldrig snickarglädje..kanske tar jag i men t ex en del restauranger ser nästan ut o vara inrymda i lagerbyggnader.:S
Tyvärr orkar jag inte pendla,jobbar skift..men åkte t ex förbi Täby kyrkby o tyckte det såg helfint ut..skulle man köpa nåt runt 100 kvm där eller i Täby,Upplands väsby får du betala ca 1.8-2.5 mille för ganska fina objekt..skulle oerhört gärna flyttat dit om jag orkat pendla o dottern inte trivts så bra på en skola i Uppsala.
Redigerat:
Stringfellow, refererar till Stockholmsområdet, vi har en bostadbrist på c:a 30000 lägenheter/år. Och regeringen kommer bygga c:a 5000 nya lägenheter är det lovat inom en 5års period.
Så nu tillbaka till frågan,när det inte finns "boende" över huvudtaget, så tror du det kommer "regleras" mnedåt med 30% för att bo i ett flashigt hus/lägenhet i centrala Stockholm?
Jag skulle vilja se det under ett längre perspektiv, förra året rasade priserna ner med 4% enligt mäklarsamfundet i Stockholm.
I början på detta år har det varit stagnerade priser hittintils, kan förstå om det går ner ytterligare lite till, men eftersom riskbanken nämnt att dom vill ta ner styrräntan till rekordlåg nivå såsom 1%, , så har jag svårt att tro att köpintresset därmed kommer avstanna.
Åter igen så enligt min mening och tro så under en kort period kanske det går lite neråt, men om man ser det längre framöver så tror jag inte att våra löner kommer sänkas med x antal tusenlappar och allt kommer bli så mycket billigare att handla in, jag ser nog att index kommer följsa på och tuffa på som vanligt och det kommer bara bli mer och mer och mer.
Kan referera till tidigare inlägg:
Jag kan svara varför jag valt bort att amortera ett lån: Köpte hus för c:a 7 år sen i Stockholm med då 95% belåning.
Efter alla renoveringar genom åren, har jag idag en belåningsgrad på 60%.
Om jag eller någon annan tror att jag kommer bli av med alla miljoner i lån genom amortering så är "NI" grundlurade.
Vårt boende kommer alltid kräva Lån i vårt samhälle (tänk efter ,inte ens PG Gyllenhammar på sin tid var utan lån på sitt hus, han hade nog råd att både köpa och betala in förmögenhetsskatten som fanns då på allt)
Eftersom vi med säkerhet inte kommer bli av med lånen, så tänker inte jag sänka min livskvalitet för att ge bankdirektörerna högre bonusavkastning i form av inbetald amortering.
Hus har gått upp & ner i alla tider, om man ser rent statistiskt på det, så har hus enligt "Vi i Villa" gått ner 3 år sammanlagt i 100 års tid.
Följer man samtidigt endast index ( vet att index indirekt ej har något med belåning att göra men ,fortfarande till en viss del) så kommer nog aldrig mjölkpaketet kosta 0.30 öre igen någonsin.
Har svårt att tänka mig att även efter en s.k bostadsbubbla då det inte finns någon form av boende i storstäderna för tillfället, att det kommer rasera alltihop och kosta ingenting att bo i flash etc.
Kan tänkas att det går neråt under en viss tid, men kan nästan garantera er att om 20 år så lär priserna och lönerna och mycket annat se "annorlunda" ut.
Om vi är överens om det så har vi kommit en bit på vägen varför jag anser att amorteringsfritt är bästa alternativet för mig.
Kanske inte för andra med andra tankar och förhoppningar att kunna bli av med lån inom kort, tack vare kanske mindre belåning alternativt andra val.
Detta är endast min tro på saker och ting, om man hoppar över på en annan fråga där folk följt dtrömmen blint är ju exempel på besparing då alla vill ha det storbankerna säljer (luras) med, dom s.k aktiva fonderna där avgifterna äter upp allt.
I Sverige är vi nya vad gäller den biten, så för bara ettpar år sen hade 95% av befolkningen "aktiv" fondspar etc. I Amerika som exempel där man har 30 år längre erfarenhet av spar så har 97% indexfonder och endast någon enstaka % aktiv spar.
Nu senaster året har folk börjat fatta här med så nu har bankerna tappat väldigt många miljarder på att folk börjat byta till indexfonder istället för dom sk aktiva fonderna.
Där det har visat sig svårt att slå index år efter år i största allmänhet samt att avgiften tagit bort en stor del av ditt kapital på längre sikt.
Så att åter igen ett uppvaknande, hur som helst har vi alla ett val.
Men mitt val är och kommer förbli tack men NEJ tack till att betala in amortering för min belåningsgrad på 60%.
Så nu tillbaka till frågan,när det inte finns "boende" över huvudtaget, så tror du det kommer "regleras" mnedåt med 30% för att bo i ett flashigt hus/lägenhet i centrala Stockholm?
Jag skulle vilja se det under ett längre perspektiv, förra året rasade priserna ner med 4% enligt mäklarsamfundet i Stockholm.
I början på detta år har det varit stagnerade priser hittintils, kan förstå om det går ner ytterligare lite till, men eftersom riskbanken nämnt att dom vill ta ner styrräntan till rekordlåg nivå såsom 1%, , så har jag svårt att tro att köpintresset därmed kommer avstanna.
Åter igen så enligt min mening och tro så under en kort period kanske det går lite neråt, men om man ser det längre framöver så tror jag inte att våra löner kommer sänkas med x antal tusenlappar och allt kommer bli så mycket billigare att handla in, jag ser nog att index kommer följsa på och tuffa på som vanligt och det kommer bara bli mer och mer och mer.
Kan referera till tidigare inlägg:
Jag kan svara varför jag valt bort att amortera ett lån: Köpte hus för c:a 7 år sen i Stockholm med då 95% belåning.
Efter alla renoveringar genom åren, har jag idag en belåningsgrad på 60%.
Om jag eller någon annan tror att jag kommer bli av med alla miljoner i lån genom amortering så är "NI" grundlurade.
Vårt boende kommer alltid kräva Lån i vårt samhälle (tänk efter ,inte ens PG Gyllenhammar på sin tid var utan lån på sitt hus, han hade nog råd att både köpa och betala in förmögenhetsskatten som fanns då på allt)
Eftersom vi med säkerhet inte kommer bli av med lånen, så tänker inte jag sänka min livskvalitet för att ge bankdirektörerna högre bonusavkastning i form av inbetald amortering.
Hus har gått upp & ner i alla tider, om man ser rent statistiskt på det, så har hus enligt "Vi i Villa" gått ner 3 år sammanlagt i 100 års tid.
Följer man samtidigt endast index ( vet att index indirekt ej har något med belåning att göra men ,fortfarande till en viss del) så kommer nog aldrig mjölkpaketet kosta 0.30 öre igen någonsin.
Har svårt att tänka mig att även efter en s.k bostadsbubbla då det inte finns någon form av boende i storstäderna för tillfället, att det kommer rasera alltihop och kosta ingenting att bo i flash etc.
Kan tänkas att det går neråt under en viss tid, men kan nästan garantera er att om 20 år så lär priserna och lönerna och mycket annat se "annorlunda" ut.
Om vi är överens om det så har vi kommit en bit på vägen varför jag anser att amorteringsfritt är bästa alternativet för mig.
Kanske inte för andra med andra tankar och förhoppningar att kunna bli av med lån inom kort, tack vare kanske mindre belåning alternativt andra val.
Detta är endast min tro på saker och ting, om man hoppar över på en annan fråga där folk följt dtrömmen blint är ju exempel på besparing då alla vill ha det storbankerna säljer (luras) med, dom s.k aktiva fonderna där avgifterna äter upp allt.
I Sverige är vi nya vad gäller den biten, så för bara ettpar år sen hade 95% av befolkningen "aktiv" fondspar etc. I Amerika som exempel där man har 30 år längre erfarenhet av spar så har 97% indexfonder och endast någon enstaka % aktiv spar.
Nu senaster året har folk börjat fatta här med så nu har bankerna tappat väldigt många miljarder på att folk börjat byta till indexfonder istället för dom sk aktiva fonderna.
Där det har visat sig svårt att slå index år efter år i största allmänhet samt att avgiften tagit bort en stor del av ditt kapital på längre sikt.
Så att åter igen ett uppvaknande, hur som helst har vi alla ett val.
Men mitt val är och kommer förbli tack men NEJ tack till att betala in amortering för min belåningsgrad på 60%.
Kommer från Uppsala och min uppfattning är att Uppsala nog aldrig kommer att kunna utveckla ett speciellt bra uteliv/restauranger i konkurrens med Stockholm och studentnationerna. Gällande husen så tror jag att många av de centrala husen är gamla arbetarbostäder (har för mig att mamma sagt det någon gång så lita inte för mycket på det jag säger). Områden som är fina är väl Sunnersta, Eriksberg och Kåbo. Berthåga är mysigt också. Om jag hade bott kvar är nog Sunnersta det enda område jag skulle kunna tänka mig att bo i (inte därifrån jag kommer).mariedal skrev:
Kollade förövrigt på tomter runt täby kyrkby när vi skulle flytta och de gick för ca 2,5 miljoner så det kostar en del där också. Fast jag har ingen aning om vad radhus kan kosta. Upplands väsby däremot är ju rätt billigt.