Hei,

Vi har en enskild väg som går over vår tomt, den er enda vägen til 11 fastigheter i grannskapet.

Jag har kollat med lantmäteriet og kommunen, og det ser ut til at det inte finnes något servitut på vägen. (åtminstone inget innskrivet der)

Nu har er par grannar börjat gnälla over groper i vägen, og en gnäller over at det dammar på hans hus. Det rör seg om en 40 meter grusväg som jag veldig gärna skulle stänga rakt av og så gräsmatta på, men gissar på at det blir bråk av det.

Hur ser det juridiska läget ut? Vägen er markerad som enskild väg i kommunens register. Det finns en gammal väg från et annat hold som er gjort om til cyckel-stig i en sträcka på 30 meter med en bom. I teorien skulle alle grannene kunne använda den vägen om kommunen öppner upp bommen. Dock får grannarna et par hundre meter längre väg hem...

Vad tror ni? Er det hardball som gäller, eller kan grannarna ha juridisk rätt på åtkomst även om ingen står skrevet hos lantmäteriet.

( Köpte huset for et par år sen. Säljaren som har hatt fastigheten i familien i 100 år bekreftade at ingen servitut er skrevet....)
 
Finns det någon lantmäteriförrättning?

Det är den som styr vad som gäller för vägen.

Finns inget hos Lantmäteriet eller något servitut så borde det vara okey att stänga av.
Med det finns också sedvanerätt och hävd.
 
Du tror nog alldeles rätt i att det blir bråk om du bara stänger av vägen utan att det finns alternativ.

Alla fastigheter måste ha åtkomst till vägnätet, det är grundprincipen, och nyckelspelare i det hela är väl kommunen. Om de börjar bråka om att öppna upp sin väg (som det är troligast att fastigheterna har servitut på att nyttja) så kan det mycket väl bli så att man ger dem servitut på din väg istället, eftersom den av hävd legat där länge och nyttjats som tillfart. Man kan också tänka sig ett scenario där kommunen erkänner att vägen med servitut är det som de gjort en cykelväg av, och korrigerar det hela. Sedan kan det väl bero lite på vad grannarna tycker också, men jag tycker du gör rätt i att markera om de börjar tjafsa om gropar och damm. Vid ett servitut så är det normalt sett inte du som har underhållsansvaret för vägen, utan de som nyttjar den.
 
Lantmäteriförätning vet jeg ikke vad er, men det står inget servitut innskrivet.

Jag har ingen lust eller interesse i at skapa bråk ( det finns nok av det rundt om ) men der er ok å ta rede på det juridiske läget innan man tar et snakk med dom som er misnöjda.

Så kontentan er at det står mellan kommunen og meg, De kan köra hårdt og kräva at jag håller vägen, eller ta den mjuke linjen å öppne upp den andra tilfarten....eller?

A
 
Även om det inte finns någto inskrivet servitut, så kan det finnas äldre handlingar som visar att vägen finns för de andra fastigheterna. Sådant kan lantmäteriet utreda, det kostar typ 25 000 och uppåt att få det utrett.

men du har som sagt inget ansvar för vägens skick (det finns iofs. varianter på servitut som specar att markägaren skall hålla vägen i skick, tror jag, men det är extremt ovanligt).
 
Den delen som INTE går äver din tomt, vem snarar för den?

Om det inte finns en vägförening, föreslå att det bildas en. De som klagar brukar då tycka att det blir alldeles för dyrt, och så tystnar de. Du har inget underhållsansvar för vägen, generellt. Finns det ingen vägförening, är underhållet oreglerat

Frågan är vilken tillfart som är den ursprungliga, det kan bli kärvt att stänga av "din" tillfart.

Edit: Som hempularen säger, att det inte finns något servitut behöver bara betyda att gamla rättigheter inte är utredda eller inskrivna. Det kostar nämligen.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.