Hemmakatten
Snickaren, mot faktura. Vi känner att vi inte orkar bygga/renovera längre. Det infinner sig en viss trötthet, energilöshet och "hoppsan" var alla barn vuxna och utflyttade...
 
Hemmakatten skrev:
Snickaren, mot faktura. Vi känner att vi inte orkar bygga/renovera längre. Det infinner sig en viss trötthet, energilöshet och "hoppsan" var alla barn vuxna och utflyttade...
Hur länge har ni jobbat med boendet?
 
far och svärfar hjälpte till när dom levde å hade hälsan, frugan har gjort sin del trots ryggproblem å sjukdom, det mesta gör jag själv men precis som kamilenski har jag nu hyfsat stora barn 18 å 24 år som kan hjälpa till på riktigt, speciellt 24-åringen är duktig.
Har en granne som lyfter saker som markiser och förrådsdörrar när det behövs också.
 
D09
Farsan o Morfar lovade att hjälpa till dagen vi insåg hur mycket jag behövde göra om på huset jag köpte i all hast ( lång histroria ) och dom har kämpad med i 3 år nu, utan nära o kära så är det svårt att orka =) Snart vid slutet o vi e alla jävligt trötta men dom vägrar ta semester...
 
cederbusch skrev:
Vi verkar ha ngn snarlik fördelning hemma hos oss, även om frugan börjat jobba med de tyngre maskinerna mer och mer. Men det är fortfarande jag som gör övervägande del av jobbet och är den som har klart för mig alla steg som ska göras. Ibland upplever jag att frugan inte har det, och då känner jag mig lite ensam med alltihopa. .
Arga snickarn har fått mig att få upp ögonen för en del puckade vanor jag har, just vad det gäller när pojkvännen hjälper till och bygger (mitt hus, så "hjälper till" är väl rätt beteckning). Ofta så har jag gått och tänkt igenom nästa moment i detalj i veckor innan. Jag har tagit reda på all information innan, redan gjort det i huvudet gång på gång.
Så ska vi sätta gång, och jag har helt tunnelseende på att nu jäklar ska vi dra i väg och börja! Vilket naturligtvis innebär att jag ger honom minimalt med information om vad och varför. Min fantastiske pojkvän är smart, fiffig och klok, men jag har ett väldigt försprång i erfarenhet på området. Utan någon briefing innan blir han reducerad till "räck mig den, nej den där!", "håll här", "Såga till en bit som är exakt 21x80 cm, nej inte av den, den där, äh, jag gör det..."
Hur kul är det på en skala?

Jag misstänker att detta är ett ganska vanligt fenomen...

Nu kör vi med obligatorisk genomgång innan i stället. När han vet vad som ska göras och varför så kan vi jobba som ett team, vi får mycket mer gjort och att arbeta tillsammans blir en ren fröjd. Och han får tillfälle att komma med smarta idéer, som jag normalt INTE är så mottaglig för när jag är mitt inne i arbetet (utrymme för förbättring finnes :blushing:).
Vid vissa tillfällen får vi sån flow att det mer känns som vi är en person med fyra händer.

Vad gäller grundfrågan i tråden:

Jag jobbar mest.
Pojkvän hjälper till när han kan.
Sönerna när de blir ombedda
Arbetsväxlar med två kamrater ibland
Pappa när han får för Mamma.
 
Redigerat:
Blir mest soloarbete - Jobbar bara 2-3dagar på heltidsjobbet/vecka men försöker bolla 2 till jobb på det.
Frugan tog över en större butik dagarna efter tillträde i nya huset - Så hennes timmar är få, desto fler i butiken, men usch vad jag uppskattar hjälpen när hon väl finns där och målar och spacklar - Sen att det mesta kanske man får finpusta efteråt så är hon iaf delaktig i projektet. Och det är det som räknas, att det inte är bara MITT utan VÅRT i slutändan.
En del polare har ställt upp och är ovärdeliga i sammanhanget - trots få timmar. Att hjälp finns där när man inte orkar är rent ut sagt ovärdeligt.

Lasset får dras för det mesta själv helt enkelt - En scenario som inte är hållbart i längden.
Framavlad av två norrländska arbetsnarkomaner så får man helt enkelt anpassa sig i rollen i att göra allt själv.. :blushing:

Kanske det som är haken när en pappersvändare träffar en hantverkare?
 
Redigerat:
Singel med barn varannan vecka, pendlar 2 tim om dagen, annars så försöker jag få i en spik då och då:)

Hjälp med Plåt, Rör, tunga lyft och barnvakt ibland, får också en del hjälp med grovstädning och liknande vilket är KANON.
//Robban
 
Utomstående är det mest svärfar som får lida och hjälpa till, annars är det sambons systers man som är snickare om det är något avancerat som jag inte tycker mig behärska.
Fördelningen hemma är annars att jag gör typ allt snickerimässigt, sen tog hon över när det var målning eller liknande men det tröttnade jag på att göra grovgörat och hon fick göra det enkla som resultatet syntes på så nu får hon engagera sig lite mer med grovarbetet.

Vi har gjort det mesta inne så det är tak och fasad kvar men taket lejer jag kanske bort för jag är höjdrädd men är rädd för att det blir för dyrt så man gör det själv iaf, är ännu mer räd för hål i plånboken.
 
Anna_H skrev:
En grej kan ju faktiskt vara hur man säger det?
När en kvinna fixar på huset, tvättar bilen eller gräver i trädgården, då "hjälper hon till". Det gör mannen när han städar, lagar mat eller tar hand om sina barn. Om hon är borta på kvällen, då heter det att maken är "barnvakt", men inte när han är borta och hon är hemma.

Så är det inte hos, vi hjälps åt med allt. När det gälelr renoveringen gör jag det mesta av inköpen och palneringen, och så gott som all målning, medan maken gör det som har med maskiner, skruvar och spikar att göra, mina händer kommer inte överens med sådant och han har inte tålamod att måla.
Ungefär så gör vi det också. Vi har mycket hjälp av mormor och farmor som turas om att sitta barnvakt på lördagarna. Sedan så har min sambos bror hjälpt till 2 dagar och min bror 1 dag samt en kompis till min sambo i 4 dagar. Men vi har hantverkare också som gör en del. Men slitsamt blir det, vi har jobbat på huset varenda helg i 8 månader samtidigt som vi bådar jobbar mycket övertid. Men nu flyttar vi in nästa lördag :)
 
Mikael_L
Crebel skrev:
Arga snickarn har fått mig att få upp ögonen för en del puckade vanor jag har, just vad det gäller när pojkvännen hjälper till och bygger (mitt hus, så "hjälper till" är väl rätt beteckning). Ofta så har jag gått och tänkt igenom nästa moment i detalj i veckor innan. Jag har tagit reda på all information innan, redan gjort det i huvudet gång på gång.
Så ska vi sätta gång, och jag har helt tunnelseende på att nu jäklar ska vi dra i väg och börja! Vilket naturligtvis innebär att jag ger honom minimalt med information om vad och varför. Min fantastiske pojkvän är smart, fiffig och klok, men jag har ett väldigt försprång i erfarenhet på området. Utan någon briefing innan blir han reducerad till "räck mig den, nej den där!", "håll här", "Såga till en bit som är exakt 21x80 cm, nej inte av den, den där, äh, jag gör det..."
Hur kul är det på en skala?

Jag misstänker att detta är ett ganska vanligt fenomen...

Nu kör vi med obligatorisk genomgång innan i stället. När han vet vad som ska göras och varför så kan vi jobba som ett team, vi får mycket mer gjort och att arbeta tillsammans blir en ren fröjd. Och han får tillfälle att komma med smarta idéer, som jag normalt INTE är så mottaglig för när jag är mitt inne i arbetet (utrymme för förbättring finnes :blushing:).
Vid vissa tillfällen får vi sån flow att det mer känns som vi är en person med fyra händer.
Ett jättebra inlägg som sätter fingret exakt på ett "problem" vi lite till mans dras med. :)

Detta gäller oavsett vem som kommer och hjälper till, det är bara för mig och andra att nu läsa igenom och begrunda flera gånger, så det sitter sen. d^_^b
 
Bezt skrev:
Utomstående är det mest svärfar som får lida och hjälpa till, annars är det sambons systers man som är snickare om det är något avancerat som jag inte tycker mig behärska.
Fördelningen hemma är annars att jag gör typ allt snickerimässigt, sen tog hon över när det var målning eller liknande men det tröttnade jag på att göra grovgörat och hon fick göra det enkla som resultatet syntes på så nu får hon engagera sig lite mer med grovarbetet.

Vi har gjort det mesta inne så det är tak och fasad kvar men taket lejer jag kanske bort för jag är höjdrädd men är rädd för att det blir för dyrt så man gör det själv iaf, är ännu mer räd för hål i plånboken.
jag var väldigt höjdrädd när jag började med mitt tak.
Men efter att ha rivit hela det gamla taket ner till takstolarna och byggt allt nytt så kan jag nu gå runt uppe på taket och tänka på vilken fin utsikt det är.
Höjdskräcken försvann en bit in i bygget.
 
Mest jag själv som gör arbetet. Pappa hjälper till nån/några dagar/år för att snabbt klara av ett mindre projekt. Nu senast en platsbyggd garderob av MDF i hallen. Brorsan har hjälpt till 5-6 dagar med måleri i år - mycket tacksamt då vi snabbt fått 2 "nya" fräscha hallar i huset. Frugan hjälper till nån timme på varje projekt - mest för att hinna fastna på bild för att sedan visa upp för vännerna :)

Har inte gjort några större projekt utan mest ytskikt inomhus hittills
 
Jag har nog gjort 4/5 delar själv, min far har varit till ovärderlig hjälp med sådant som varit för tungt och svårt att göra själv med timmerstommen. Vännerna har ju hjälpt till efter tid och förmåga, dessutom har jag faktiskt köpt några elektrikertimmar, även om man vill och kan får man ju faktiskt inte göra allt själv..

Nu är huset klart(99kvm>2700h) och jag är faktiskt sugen på ett nytt bygge;)
 
skalman1 skrev:
jag var väldigt höjdrädd när jag började med mitt tak.
Men efter att ha rivit hela det gamla taket ner till takstolarna och byggt allt nytt så kan jag nu gå runt uppe på taket och tänka på vilken fin utsikt det är.
Höjdskräcken försvann en bit in i bygget.
Jar är också väldigt höjdrädd och det gör att det blir omständigt att jobba på hög höjd, men känslan när man är klar är ju kanon.
Sen kan man ju också välja att inte bygga högre än nödvändigt:)
 
Renoverade ett Lb hus på 85m2 under sommaren och hösten (bara det tråkiga kvar... lister, passbitar etc).
Dåvarande sambon och hennes mor och far stod för slipning, tapetsering och målning av rummen. Jag och min far för grovjobbet med badrummet och köket. Sambon och jag la 1.5mån under sommaren dagligen på rivning och uppbyggnad av väggar och småsaker.

VVS lejdes ut till stor del pga tidsbrist, matta på golv/väggar i badrum till rätt folk.
Något man lärt sig är det vanliga. Planering är AO, likaså kommunikationen, blev lite mycket struprör vissa dagar.

Jag är nöjd med mitt hus idag, skulle inte ha det ogjort, men skulle inte göra om det närmsta åren ;)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.