Detta har jag gjort en gång i tiden, och letade nu upp kalkylarket.jureit skrev:
Jag räknade på ett lån på 2,1 miljoner. En ränta om snittar på 4% över tiden, och en inflation som snittar på 2%. Vilket, om inget oföretsett kan anses mycket rimliga antagande.
Om du börjar med att amortera 3500:-/mån, och räknar upp även detta med inflationen, så kommer huset vara betalt efter 36 år.
Jag räknade även ut hur boendekostnaden ändrade sig över tiden, och stopppade in en årsinkomst på 600 000:- i ovanstående lån. (Och jag räknar amroteringen som en UTGIFT, alltså räknar med även den, vilket SKALL GÖRAS, då amortering inte är en kostnad med likväl en utgift.)
År 1 blir det 34% av lönen, och 20 år senare blir det 24%
Utan att amortera bli det istället:
År 1 blir 22% av lönen och år 20 blir det 17% av lönen.
Så snälla säg med vad anledning till att jag skall amortera är?
Sett rent ekonomiskt ska man bara amortera så att tillgångar och skulder balanseras. Så länge huset inte sjnuker i värde så behövs ingen amortering!
Sen argumentet att man då kan belåna huset om man amorterat, vad var då poängen från början. Att man ska behöva be banken omlov för att få tillbaka pengarna?
man kan ju bo i huset utan att amortera. Är man nöjd med att betala enbart räntan ="hyran" till banken så är det OK. Det är banken som egentligen äger ditt hus till 100% så länge du betalar enbart räntor. Du är bara "vaktmästare" åt bankens ägendom 
. Vid framtida försäljning blir det kanske ingen vinst och i stället förlust på grund av ålderslitage ? Är det en bra affär?
gaia
. Vid framtida försäljning blir det kanske ingen vinst och i stället förlust på grund av ålderslitage ? Är det en bra affär? gaia
Du, läs vad Du skrivit igen... Bjud inte på sådana öppningar.gaia skrev:man kan ju bo i huset utan att amortera. Är man nöjd med att betala enbart räntan ="hyran" till banken så är det OK. Det är banken som egentligen äger ditt hus till 100% så länge du betalar enbart räntor. Du är bara "vaktmästare" åt bankens ägendom
gaia
Banken äger inte huset till 100%. Enbart till den utlånade summan som 99,99% av fallen faktiskt är under låneutrymmet.
Värdeminskningen vid normalt underhåll är en minimal risk.
Du glömde ta upp risken vid kärnvapenkrig, böldpest och andra farsoter som kraftigt kan påverka huspriserna... Men då bryr vi oss inte, va?
Jag menar just det att man ska amoretera ELLER spara på eget håll så man har andra tillgånger än huset för att väga upp skulderna.
Ex.
Om jag lånar 2,1 miljoner till ett hus som defakto är värt just 2,1 miljoner , och aldrig amorterar en krona. Istället stoppar jag undan 2000:- i månaden i fonder.
Efter 20 år har jag då 588 000:- med 5% avkastning och 2% inflation.
Så länge huset inte är värt mindre än 1,5 miljoner så blir det inga problem att sälja huset.
Detta är precis samma sak som om jag istället amorterat 2000:- i månaden. Skillnaden ekonomiskt är NOLL.
Men på det personliga planet är skillnaden enorm! Du behöver inte fråga banken om lov om du behöver mer pengar efter 10 år till renovering eller dyligt, för då tar du av dina sparade pengar.
Jag orkar inte diskutera rent ekonomisk fakt mot godtyckligt tyckande. Dom som vill ámortera gör det, emn skillnaden är noll gämfört mot om du istället själv sparar pengarna.
Och blofeldt, om du tycker att inflationsantagandet var korrekt på 2%, så måste du, om du har någon som helst aning om de ekonomiska grundbultarna, också hålla med om att räntan kommer ligga på 4%.
Ex.
Om jag lånar 2,1 miljoner till ett hus som defakto är värt just 2,1 miljoner , och aldrig amorterar en krona. Istället stoppar jag undan 2000:- i månaden i fonder.
Efter 20 år har jag då 588 000:- med 5% avkastning och 2% inflation.
Så länge huset inte är värt mindre än 1,5 miljoner så blir det inga problem att sälja huset.
Detta är precis samma sak som om jag istället amorterat 2000:- i månaden. Skillnaden ekonomiskt är NOLL.
Men på det personliga planet är skillnaden enorm! Du behöver inte fråga banken om lov om du behöver mer pengar efter 10 år till renovering eller dyligt, för då tar du av dina sparade pengar.
Jag orkar inte diskutera rent ekonomisk fakt mot godtyckligt tyckande. Dom som vill ámortera gör det, emn skillnaden är noll gämfört mot om du istället själv sparar pengarna.
Och blofeldt, om du tycker att inflationsantagandet var korrekt på 2%, så måste du, om du har någon som helst aning om de ekonomiska grundbultarna, också hålla med om att räntan kommer ligga på 4%.
Självklart måste man amortera, annars finns det knappt någon poäng med att köpa hus.
Om du t ex lånar 1 MSEK till 5% ränta amorteringsfritt så blir räntekostnaden ca 1 MSEK totalt. Om du istället amorterar lånet under samma period (30 år) blir räntekostnaden drygt 0,5 MSEK totalt. Du tjänar alltså 0,5 MSEK på att amortera samtidigt som du sparar pengar i form av ditt hus.
Om du t ex lånar 1 MSEK till 5% ränta amorteringsfritt så blir räntekostnaden ca 1 MSEK totalt. Om du istället amorterar lånet under samma period (30 år) blir räntekostnaden drygt 0,5 MSEK totalt. Du tjänar alltså 0,5 MSEK på att amortera samtidigt som du sparar pengar i form av ditt hus.
OK! 85% då + topplånet Tycker det är tillräkligt mycket ändåOLHA skrev:Du, läs vad Du skrivit igen... Bjud inte på sådana öppningar.
Banken äger inte huset till 100%. Enbart till den utlånade summan som 99,99% av fallen faktiskt är under låneutrymmet.
gaia
Frågeställningarna och påståendena bygger på ett antal antaganden om ränteutveckling, inflation,etc.
Ingen av oss kan svara på hur det blir och vi lutar oss tillbaka på historiken samt vår "uppfostran" och kultur och baserar vår tro kring framtiden på det.
Historiskt sett så har fastigheter ALLTID stigit i värde men haft två rejäla dippar. (Krügerkraschen och i början av -90 talet.) Marknaden har alltid vänt upp igen. Ingen har förutsett dipparna.
I flera generationer och troligtvis långt innan Wasa, har alla medborgare alltid fokuserat på att amortera till kronan för att inte bli livegna. Kronan däremot har aldrig amorterat sina utlandslån utan alltid tagit in mer skatt från pöbeln. ;-) Eller så har man börjat kriga mot någon. Vi är piskade in i själen att amortera och stå med mössan i hand inför långivare. För 20 år sedan tog man på sig söndagskostymen för att gå på banken.
Nu ser både vi och bankerna en trend. Lojaliteten mot bankerna är låg, privatkonsumenter upphandlar lån från flera olika banker, konkurrenssituationen gör att bankerna måste bli mer kundorienterade.
Om man, när man är i 20-40 års ålder, har barn och är mitt upp i karriär och livet sig självt, samt vill amortera och framförallt kan amortera är väl det bra. Frågan är då varför? Man ser det som ett långsiktigt sparande till pension och efterkommandes arv.
Fast när man blir gammal, då vill man inte realisera sin vinst i fastigheten. Dom flesta vill då inte heller resa utan bara ha kul i hemmet på ett kostnadseffektivt sätt som vi lärt oss under dom +65 åren vi har levt. Att mata duvor i parken är inte speciellt dyrt och kanske har ett arv dykt upp som man kan använda då för att amortera ner till en ännu lägre boendekostnad.
Problemet är att idag är det ingen som rycker på näsan när ens 20-åring kommer hem och säger att dom varit i London över helgen. Eller skall flyga runt jorden. Folk söker helt plötsligt upplevelser! Och det kostar pengar. Det är också fullt naturligt för alla att kapital kan skapa kapital, varför många väljer att investera sitt "sparande" för att få bättre avkastning. Men det är kontroversiellt gentemot vår kultur och uppfostran! Det innebär att istället för amortera så investerar man sitt sparande.
Att ha tillgång till ett kapital är aldrig fel. Vid arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa, etc så är det en fantstisk trygghet att kunna rida ut situationen. Du lär aldrig få låna pengar om Du inte kan uppvisa inkomster som ger Dig betalningskraft. Har inte så mycket med förmögenhet att göra. Är Du pensionär, så glöm det. Bankerna orkar inte att gå matchen med ett dödsbo...
Oavsett, om man vill bryta mot sitt amorteringsarv och uppfostran att amortera, eller ser det som ett sparande, så rekommenderar jag kraftfullt att Lev i nuet. Det är idag som upplevelserna skall skapas, inte imorgon. Tillsammans med Dina barn och Din familj! Hellre dör jag rik på uppleverlser och blickar tillbaka på ett fantastiskt liv, än som 70-åring se fram mot att spara till en jordenrunt resa.....
"Här ligger killen som var strävsam och amorterade allt han kunde samt väntade hela sitt liv!" Han väntar fortfarande.... Rätt trist inskription på en gravsten, va?
Strävsamhet.
Istället för att amortera, lägg undan till en "krigskassa" och investera lite. Och det bästa är att ha en tillräckligt hög kontantinsats så man slipper topplån. Men framförallt, lev i nuet och ha kul!
Ingen av oss kan svara på hur det blir och vi lutar oss tillbaka på historiken samt vår "uppfostran" och kultur och baserar vår tro kring framtiden på det.
Historiskt sett så har fastigheter ALLTID stigit i värde men haft två rejäla dippar. (Krügerkraschen och i början av -90 talet.) Marknaden har alltid vänt upp igen. Ingen har förutsett dipparna.
I flera generationer och troligtvis långt innan Wasa, har alla medborgare alltid fokuserat på att amortera till kronan för att inte bli livegna. Kronan däremot har aldrig amorterat sina utlandslån utan alltid tagit in mer skatt från pöbeln. ;-) Eller så har man börjat kriga mot någon. Vi är piskade in i själen att amortera och stå med mössan i hand inför långivare. För 20 år sedan tog man på sig söndagskostymen för att gå på banken.
Nu ser både vi och bankerna en trend. Lojaliteten mot bankerna är låg, privatkonsumenter upphandlar lån från flera olika banker, konkurrenssituationen gör att bankerna måste bli mer kundorienterade.
Om man, när man är i 20-40 års ålder, har barn och är mitt upp i karriär och livet sig självt, samt vill amortera och framförallt kan amortera är väl det bra. Frågan är då varför? Man ser det som ett långsiktigt sparande till pension och efterkommandes arv.
Fast när man blir gammal, då vill man inte realisera sin vinst i fastigheten. Dom flesta vill då inte heller resa utan bara ha kul i hemmet på ett kostnadseffektivt sätt som vi lärt oss under dom +65 åren vi har levt. Att mata duvor i parken är inte speciellt dyrt och kanske har ett arv dykt upp som man kan använda då för att amortera ner till en ännu lägre boendekostnad.
Problemet är att idag är det ingen som rycker på näsan när ens 20-åring kommer hem och säger att dom varit i London över helgen. Eller skall flyga runt jorden. Folk söker helt plötsligt upplevelser! Och det kostar pengar. Det är också fullt naturligt för alla att kapital kan skapa kapital, varför många väljer att investera sitt "sparande" för att få bättre avkastning. Men det är kontroversiellt gentemot vår kultur och uppfostran! Det innebär att istället för amortera så investerar man sitt sparande.
Att ha tillgång till ett kapital är aldrig fel. Vid arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa, etc så är det en fantstisk trygghet att kunna rida ut situationen. Du lär aldrig få låna pengar om Du inte kan uppvisa inkomster som ger Dig betalningskraft. Har inte så mycket med förmögenhet att göra. Är Du pensionär, så glöm det. Bankerna orkar inte att gå matchen med ett dödsbo...
Oavsett, om man vill bryta mot sitt amorteringsarv och uppfostran att amortera, eller ser det som ett sparande, så rekommenderar jag kraftfullt att Lev i nuet. Det är idag som upplevelserna skall skapas, inte imorgon. Tillsammans med Dina barn och Din familj! Hellre dör jag rik på uppleverlser och blickar tillbaka på ett fantastiskt liv, än som 70-åring se fram mot att spara till en jordenrunt resa.....
"Här ligger killen som var strävsam och amorterade allt han kunde samt väntade hela sitt liv!" Han väntar fortfarande.... Rätt trist inskription på en gravsten, va?
Strävsamhet.
Istället för att amortera, lägg undan till en "krigskassa" och investera lite. Och det bästa är att ha en tillräckligt hög kontantinsats så man slipper topplån. Men framförallt, lev i nuet och ha kul!
Hej på Er!
Tycker nog att det är dags att lägga ned ämnet. Vi kan bara konstatera att vi som människor resonerar olika, en del känner trygghet i att amortera och mår bra av det, andra tycker det känns onödigt och mår ej illa av att inte amortera.
Varför inte bara acceptera skillnaderna....
En som tänker amortera.
Tycker nog att det är dags att lägga ned ämnet. Vi kan bara konstatera att vi som människor resonerar olika, en del känner trygghet i att amortera och mår bra av det, andra tycker det känns onödigt och mår ej illa av att inte amortera.
Varför inte bara acceptera skillnaderna....
En som tänker amortera.
Man kan läsa mycket tänkvärt i denna tråden. Jag har aldrig funderat över att inte amortera utan snarare hur mycket vi kommer klara att amortera per månad.
MEN, jag måste säga att jag håller med OLHA lite grann. Eller inte så lite faktiskt. Man vet aldrig vad som händer i framtiden, man ska leva för nuet. (samtidigt så tänker man ju lite framåt om man sparar pengarna till ev. svåra dagar).
Min svärmor har ett hus värt en bit över 2 miljoner med ett lån på 175 000 kr. Hon förstod oss inte när vi sa till henne att sluta amortera och leva upp dom pengarna istället. Nu har hon dock gått med på det efter påtryckningar från hennes syster också. Så nu har hon en månadskostnad på ca 400 kr på sitt lån. Och så kan hon leva för resten av sin pension.
Hennes tanke var att hon vill vara skuldfri när hon dör så att hon har något att lämna efter sig till min sambo och hans syster... puuhh... som om inte huset är värt mer än hennes ynka skuld.
Nu går detta såklart inte att jämföra med att ha ett lån på runt 2 miljoner men ändå... Vi har olika sätt att se på saker i olika generationer, helt klart!
MEN, jag måste säga att jag håller med OLHA lite grann. Eller inte så lite faktiskt. Man vet aldrig vad som händer i framtiden, man ska leva för nuet. (samtidigt så tänker man ju lite framåt om man sparar pengarna till ev. svåra dagar).
Min svärmor har ett hus värt en bit över 2 miljoner med ett lån på 175 000 kr. Hon förstod oss inte när vi sa till henne att sluta amortera och leva upp dom pengarna istället. Nu har hon dock gått med på det efter påtryckningar från hennes syster också. Så nu har hon en månadskostnad på ca 400 kr på sitt lån. Och så kan hon leva för resten av sin pension.
Hennes tanke var att hon vill vara skuldfri när hon dör så att hon har något att lämna efter sig till min sambo och hans syster... puuhh... som om inte huset är värt mer än hennes ynka skuld.
Nu går detta såklart inte att jämföra med att ha ett lån på runt 2 miljoner men ändå... Vi har olika sätt att se på saker i olika generationer, helt klart!
Du har rätt Inger.P! Trådar som denna behövs för att OLIKA synsätt kommer i uttryck. Oavsett frågan som diskuteras har man knappast mötts av alla de argument som dyker upp. Det är spännande med olika perspektiv: en del betonar det ekonomiska, andra det praktiska, någon det estetiska, den fjärde något annat. Vi har skilda uppfattningar om vad som är livskvalitet eller snyggt eller bra eller vad det nu kan vara under diskussion i olika trådar. Vissa har stött på problematiken/tanken för första gången andra har grundat ett helt långt liv. Låt olika åsikter mötas!
Jag har läst denna tråd med stor behållning och anpassat mitt eget tankesätt utifrån mina värderingar, min ekonomi och de huspriserna som råder på orten.
Om någon tror att det överhuvudtaget finns rätt eller fel eller att tråden handlar om vem som har rätt, har den personen.... FEL!
Jag har läst denna tråd med stor behållning och anpassat mitt eget tankesätt utifrån mina värderingar, min ekonomi och de huspriserna som råder på orten.
Om någon tror att det överhuvudtaget finns rätt eller fel eller att tråden handlar om vem som har rätt, har den personen.... FEL!
Sådana konton finns hos typ carneige som har konto i Schweiz eller var de nu finns. ca 4-6% ränta...
Men läste att de har får många kunder så de har stoppat för registrering av nya kunder.
Men de bör väl ha åtgärdat det så man borde kunna öppna ett.
Men läste att de har får många kunder så de har stoppat för registrering av nya kunder.
Men de bör väl ha åtgärdat det så man borde kunna öppna ett.
Vet inte om jag tillför diskussionen något men jag ser höga privata lån som frihetsbegränsande. Har man mycket lån är man ofta låst till sitt jobb på ett helt annat sätt. Säg att det skulle bli en lågkonjunktur och det skulle vara svårt att hitta andra högavlönade jobb som krävs för att betala räntorna på det höga lånet samtidigt om värdet på huset sjunker, (tillfälligt?). Då blir du tvungen att fortsätta knega på ditt gamla jobb även om du kanske har tröttnat för länge sedan. Sedan tror jag iofs inte att amorteringar leder till skuldfrihet då det tar för lång tid. Däremot kanske man inte ska köpa sitt drömhus förrän man har ett tillräckligt stort eget kapital som buffert. 50% eller mer krävs nog för att kunna känna maximal frihet.
mvh
David
mvh
David