Att ha en villa kostar tid och pengar. Jag kan inte tänka mig vara 75 och hugga ved eller gräva ny dränering.
I vilken åldern bör vi skaffa våra sista hus?
Bör det vara nytt eller begagnat?
Vad jag fattat, bör den vara obelånat.

Hur med resten?
 
P
När är då man hittat det bästa...
Obelånat? nja då har du ju använt din pengar som du kunde ha köpt verktyg för och dina arvingar kommer få dessa... hur kul är det för dig?
 
Man vill äta o ha kakan...
Obelånat=låga kostnader.
Arvingar? hmmm
 
Efter pensioneringen.
Då är du ju obunden geografiskt sett.
 
Nimajneb skrev:
Efter pensioneringen.
Då är du ju obunden geografiskt sett.
Nytt eller beg?
 
kamilenski skrev:
Nytt eller beg?
Fel fråga.
Lägg så mycket du kan utan att skuldsätta dig.
Nytt hus i korpilombolo för 2 mille eller ett gammalt skjul på lidingö för samma pengar.. tja vart vill du bo...
 
Omöjlig fråga men jag svarar ändå :) Vi har nog köpt vårt sista, har märkt att vi börjar känna oss mätta på att bo i en byggarbetsplats och att det börjar kännas skönt att bli klar med projekten. Så har det aldrig varit förut :S Så i vårt fall kan det vara så att vi köpte vårt sista hus 2002 å då var vi 45 å 47. Det är för all del nåra projekt kvar att göra men här bli vi nog kvar sen som det ser ut. Det är hyfsat lagom stort vilket vi tänkt på vid köpet, 2 vuxna behöver inte så himla många rum däremot en lagom tomt och ett garage.
Trappen ner i källarn är nog det som kommer att bestämma när det är dags att flytta till lägenhet i city, har lovat mej själv att aldrig bo kvar och kräva att barn, barnbarn å släkt ska sköta om tomten och snöskottningen då blir det servicehus med bar :cool:
 
Var hittar du servicehus med bar???
 
Hemmakatten
Det enda rätta är naturligtvis att gå ihop några vänner och köpa "det sista huset", tillräckligt stort för alla med gemensamma utrymmen, renovera det och på sin ålders höst flyttar alla dit. Då har man råd med hemtjänst - och bar! Och det viktigaste av allt, man vet att man kommer att bo med folk man känner och tycker om.

Självklart måste man flytta in innan man blir gammal och senil. För de där kloka orden man sa när man var tillfräckligt frisk om att man minsann skall flytta i tid så inte barn o barnbarn behöver hjälpa till för mkt, de orden har man glömt bort när man blivit dement.

Men flytta in i tid, bo in sig, fixa hobbyrum, köksodlingar, bikupor, målarateljé, musikstudio, biorum, fikabord i trädgården, ta ett glas vin eller två med vänner, det låter väl bra. När man sedan blivit för gammal för att orka med, då bor man redan med vänner som har överseende med ens demens, skröpliga ben, dåliga hörsel eller vad man nu råkar ut för.
 
Redigerat:
Hemmakatten skrev:
Det enda rätta är naturligtvis att gå ihop några vänner och köpa "det sista huset", tillräckligt stort för alla med gemensamma utrymmen, renovera det och på sin ålders höst flyttar alla dit. Då har man råd med hemtjänst - och bar! Och det viktigaste av allt, man vet att man kommer att bo med folk man känner och tycker om.
Det är inte så dumt det. Baren är inte så viktig vid 75. Men att ha nån att prata med kan vara viktigt.
 
Jag ser mer sista huset i Provance, Florida eller något liknande och en lägenhet i Sverige.

Men av praktiska skäl å får det bli efter pensionen o det är ju några år kvar.......
 
Det där är ju helt klart väldigt beroende på hälsan. Det är väl inte så mycket när man köper det som är viktigt, utan när man säljer det och flyttar till hyresbostad för att man inte orkar med underhåll. Däremellan kan man ju ha bostadsrätt också.

Själv är jag sugen på att köpa en central lägenhet och en sommarstuga med naturtomt om ett antal år, 10-20 sådär (är 40 nu), en sådan stuga kan man bara njuta av när man blir pensionär och låta barnen använda också, och man orkar göra iordning den innan man blir för gammla och sliten, samtidigt som en central lägenhet ger närhet till allt på ett lättvindigt sätt.

Att bostaden ska vara obelånad är väl för att man då dels maximerar pensionen, och även arvet. Vi betalar idag ca 3000 i månaden på huslånet (räntor och amorteringar). När det är avbetalat om några år är det ju samma sak som att få en inkomsthöjning på ca 3000 i månaden.

Sen får man väl fundera på om det är min livskvalitet nu eller barnens ekonomi när jag dött som är viktigast. Vill man värna om sina barn och tycker att man har råd med det är det ju isåfall trevligare att belåna sitt hus och ge dem pengar till sina bostäder eller studier än att snåla och gneta och ge dem ett par miljoner när man har dött.
 
kamilenski skrev:
Var hittar du servicehus med bar???
Planen är att företaget jag jobbar på ska starta ett sånt i lagom tid, flertalet andra chefer är yngre än jag så dom får sen driva stället :cool: men "Hemmakatten:s" idé är minst lika bra faktiskt d^_^b
Vet ju inte heller om jag tänker så när jag väl står där men jag hoppas att jag inte ska tvinga mina söner att sköta om vårt hus. Så länge jag kan bygga och meka i garaget bor jag nog kvar, gräsmattan får väl bli naturtomt i värsta fall :D
 
Hemmakatten skrev:
Det enda rätta är naturligtvis att gå ihop några vänner och köpa "det sista huset", tillräckligt stort för alla med gemensamma utrymmen, renovera det och på sin ålders höst flyttar alla dit. ...
Frågan är om det går att behålla sina vänner. Oftast är "vännerna" dessa personer som är i beroende ställning eller har andra behov.
Det är först när man förlorat allt och är utfattig som det går att fastställa vem som är vän.
Men är man utfattig, har man inte råd med att bygga ett "grupp" boende.

Och barnen tänker oftast på sig själva och storleken på arvet q(;^;)p
 
Det var väldigt vad bitter du verkar?
Själv vill jag ju bra mycket hellre att mina föräldrar får en bra ålderdom utan allt för mycket umbäranden, än att jag får ärva en massa pengar som de gnetat ihop åt mig.

Allt handlar inte om pengar.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.