Okej, nu är renoveringen jag gjort precis färdig.
När jag sammanfattar mitt arbete så kan jag konstatera att mer eller mindre allt jag gjort blivit fel, dåligt eller fult. Jag är kanske inte den händigaste människan på denna jord, men jag tycker i regel att liknande saker är rätt roliga att hålla på med.

Jag har gjort allt själv, mest som ett läroprojekt då jag inte renoverat på riktigt förut. Så mina förhoppningar var kanske inte så höga när jag tänker tillbaks på det.

Objektet är en större lägenhet som har genomgått en total renovering från början till slut. Jag har verkligen lagt ned min själ i det här de senaste månaderna, men nu sammanfattningsvis så blir jag bara så uppgiven när jag måste bo i det elände som jag själv har skapat.

Någon fler "händig" som känner igen sig?

Behöver inga reprimander om att "kan man inte så anlitar man folk som kan", osv. Det är jag redan medveten om. Jag vill nog mest bara höra om det finns fler där ute som också misslyckas totalt?
 
VI vill se bilder!!!! :)

Visst har det hänt att man har gjort nåt fult/fel, men då får man "göra om, göra rätt".
 
Jag tror nog vi är många som gjort saker som blivit fula och misslyckade.

Själv har jag gjort en hel massa missar och gör fortfarande. Men man lär sig av sina misstag och läser man här på forumet kan man lära även av andras misstag så slipper man göra alla fel själv.

Några bilder på "eländet"?
 
Jag tror man får inse att man lär så länge man lever (och försöker!), det blev förhoppningsvis bättre än innan du började renovera? =)

Antingen trivs du med läget och kommer i framtiden fortsätta med renoveringen av samma lägenhet, och det blir bättre. Eller så flyttar du och gör NÄSTA lägenhet/hus bättre. Läropengar! (..och tid..och energi...)
 
Vad är det som blev så eländigt då?

Mottot "Man ska börja med att bygga åt sin ovän, sedan sin vän och till sist åt sig själv." låter passande. Dvs, första gången blir sällan superbra men att man lär sig mer och mer för varje gång.
 
Det första jag gjorde själv var att tapetsera, det vart rätt bra vi ställde ett bord vid den våden som inte räckte ner till golvet :) Andra gången köpte jag tillräckligt med tapet för att det skulle räcka till att göra fel.
Första huset byggde jag garderober det första jag gjorde, gick åt 3 st 4" spik per hål dom första två vart krokiga och fick dras ur.
Men med hjälp av far å svärfar så lärde man sej å ida gör jag det mesta minst lika bra som hantverkarna, man lär sej med tiden. Tycker Du att det var roligt så blir det bättre nästa gång, hade Du tråkigt får Du ägna dej åt en annan hobby.
 
Ola78
Håller med ovanstående, blir det fel så får man göra om och göra rätt. Sen är det så också att många gånger så kan det vara småsaker som bara man själv vet inte är riktigt bra och att man går och retar sig på detta, men ingen annan ser det. Man lär så länge man lever, jag har lärt mig en hel del när jag renoverat och det blir fortfarande fel ibland, dock inte så ofta, en lärdom jag har fått är att ta det lugnt, tänka efter och inte jobba när man börjar bli trött. Då blir det gärna fel.
 
Frun vill ofta att man ska hinna med en sak till när man egentligen känner att man jobbat klart för idag, när jag lärde mej att INTE gå med på sånt sjönk felprocenten rejält. Precis som Ola78 skriver ska man sluta när man börjar bli trött ffa när man börjar tröttna psykiskt på uppgiften som sådan, den är roligare imorrn :)
 
och är det roligare så blir det oftast mycket bättre...
 
Sportkeps, visa gärna lite bilder på det du är missnöjd med. Det kanske inte är så tokigt trots allt, alternativt att det går lätt att åtgärda?
 
Innan jag började bygga mycket höll jag på med diverse sömnadshantverk.
Jag tycker att själva skapandet är kul, det är en förutsättning för att jag ska orka hålla på. Men jag lärde mig då rätt snabbt att de saker jag gjorde som jag inte blev nöjd med, de hamnade bara längst in i garderoben. Eller så kunde jag ha tur och hitta någon annan som tyckte att de var snygga så jag kunde ge bort dem.

På det sättet lärde jag mig att för mig är det ingen mening att fortsätta ett projekt där jag redan medan jag håller på märker att jag inte kommer att bli nöjd. Jag har t.ex vid ett antal tillfällen repat upp hela tröjor för att jag inte blev nöjd och sedan börjat om att göra något helt annat av samma garn.

För mig är det på samma sätt när jag bygger. Först tar det rätt lång tid för mig att planera när jag ska bygga något. Jag skissar och ritar ofta väldigt detaljerat, så att jag har en bra uppfattning om resultatet innan jag börjar. Då minskar jag risken för att inte bli nöjd när jag är klar. Det ofta tar rätt lång tid för mig att bygga också, för jag är petig med alla detaljer. Men när jag är klar är jag oftast nöjd.

Sedan är det ju också så att en hel del av de hantverken man gör när man bygger ju kräver en del träning innan det blir bra. Putsa, kakla, tapetsera, måla, sätta lister... det blir definitivt bättre när man har gjort det några gånger innan. Så ett bra trick där är ju att börja med rum som inte är så viktiga, te.x förråd, eller ytor som inte syns så mycket så att man kan öva. Och som sagt, aldrig jobba när man är trött och stressad. Det blir inte bra då.

Så om det är som du säger, att du tycker att det är kul att bygga, så har du ju uppenbarligen övat nu och lärt dig en hel del. Om du sedan väljer att göra om det du har för att bli nöjd eller att flytta, det är ju upp till dig. Men någonting måste du göra, för att bo någonstans där man hela tiden retar sig på hur det ser ut och dessutom känner att man har orsakat problemet är inte speciellt upplyftande.
 
Oavsett om man har snickrat något, lackat en bil eller något annat så ser man bara felen själv oftast.
Andra tycker nästan alltid att det ser bra ut men själv kan man bara tänka på det som inte blev perfekt.

Så är det för mig iaf. :)
 
Hehe, jag publicerar allt jag gör i min blogg... sen om det snyggt eller inte skiter jag i, men när man tröttnat på hur det ser ut och gör om det så har man ju en "före-bild", en "efter-bild" och en "som det egentligen skall se ut-bild" :D
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.