A
frjo7205 skrev:
Ja, england och tyskland betalar mig veterligt fortfarande sina skulder från första världskriget. Så krig är nog knappast lönsamt nationalekonomiskt längre. :-D

Nu har jag bara 40 (gamla) högskolepoäng nationalekonomi under bältet. Men jag har svårt att se hur låginflationsklimatet ska kunna bestå när världens centralbanker och regeringar har pumpat in så mycket fiktiva pengar i världsekonomin sedan 2008. Det är ju miljarders miljarder på miljarders miljarder som i prinicp nytryckts, även om det sker i mer subtila former som statliga garantier, nödlån etc.
Jag är inte helt säker på att penningmängden är det som påverkar inflationen. Om produktionskapaciteten är fullt utnyttjad och det finns efterfrågan är det rationellt för företagen att höja priserna istället för att investera i mer produktionskapacitet. Höjs priserna kräver arbetarna högre löner och så är inflationsspiralen igång.

Men om ingen efterfrågar produkter spelar det ingen roll hur mycket pengar som finns, man köper ändå inget och då kommer inte produktionskapaciteten nå sitt maxtak där det är rationellt att höja priserna. Om mitt kylskåp redan är fullt spelar det ingen roll hur mycket pengar jag har i plånboken, jag åker ändå inte till matvaruaffären och shoppar mat.

Så det är snarare risk för att företagen sänker priserna för att få täckningsbidrg till de fasta kostnaderna om det inte finns efterfrågan, oavsett penningmängden. Det är i alla fall mina fem öre i inflationsdebatten.

frjo7205 skrev:
Många länder har ju också en metod att mäta inflation som utesluter huspriser. Det finns nog skäl att ifrågasätta om det sättet att mäta är klokt, med tanke på många länders brustna småhus- och lägenhetsbubblor. En ändring av inflatonsmåtten som tar större hänsyn till husprisutvecklingen skulle ge helt andra inflationssiffror.

Så jag undrar om inte det extrema låginflationssamhället vi upplevt under ca 2002-2010 kommer att vara en parantes sett över tid?
Jag håller med. Jag vet inte i vilken omfattning men en hel del bidrag och pensioner justeras (väl?) med inflationen så det finns ett incitament för staten att manipulera siffrorna (eller anpassa mätmetoden om man så vill) så att dessa utgifter hålls så låga som möjligt och inte räknas upp så mycket som de borde. Kanske lite konspiratoriskt kanske, men ändå...
 
bra-byggare skrev:
Jag är inte helt säker på att penningmängden är det som påverkar inflationen. Om produktionskapaciteten är fullt utnyttjad och det finns efterfrågan är det rationellt för företagen att höja priserna istället för att investera i mer produktionskapacitet. Höjs priserna kräver arbetarna högre löner och så är inflationsspiralen igång.
Just det. Det andra som driver inflation är förstås brist på arbetskraft.

bra-byggare skrev:
Men om ingen efterfrågar produkter spelar det ingen roll hur mycket pengar som finns, man köper ändå inget och då kommer inte produktionskapaciteten nå sitt maxtak där det är rationellt att höja priserna. Om mitt kylskåp redan är fullt spelar det ingen roll hur mycket pengar jag har i plånboken, jag åker ändå inte till matvaruaffären och shoppar mat.

Så det är snarare risk för att företagen sänker priserna för att få täckningsbidrg till de fasta kostnaderna om det inte finns efterfrågan, oavsett penningmängden. Det är i alla fall mina fem öre i inflationsdebatten.
Låter rimligt.

Notera också att samtidigt som den offentliga upplåningen i tex USA har ökat så har den privata konsumtionen och upplåningen minskat ännu snabbare.

bra-byggare skrev:
(Om låginflationsekonomin 2002-2010 är en parentes.)

Jag håller med. Jag vet inte i vilken omfattning men en hel del bidrag och pensioner justeras (väl?) med inflationen så det finns ett incitament för staten att manipulera siffrorna (eller anpassa mätmetoden om man så vill) så att dessa utgifter hålls så låga som möjligt och inte räknas upp så mycket som de borde. Kanske lite konspiratoriskt kanske, men ändå...

Nja, jag tror inte att det är en konspiration för att hålla bidragen nere.

Men det är kanske ändå värt att hålla i minnet att den period som kombinerat låg inflation och låga räntor inte har varat särskilt länge. Man kan tänka sig att yttre faktorer hjälpt till, tex billig kinesisk import.
 
Mattias2 skrev:
Jag tror att anledningen att inflationen var över 5%-strecket 70-90 talet var att Sverige då hade industrier som skapade värde och tillförde "riktiga" pengar i vår lilla ankdamm. Dessa kom från försäljning av varor till utlandet och kom folket till del.
Från slutet av sextiotalet och fram till början av nittiotalet hade de flesta av länderna i västvärlden hög inflation. (Det fanns några enstaka undantag, tex Västtyskland, Japan och Schweiz.)

Visst hade vi en framgångsrik exportindustri under den perioden. Men det hade även Västtyskland och Japan som hade låg inflation. Men flera länder i väst som delade Sveriges relativt höga inflation var inte särskilt bra på att exportera.

Jag tror inte att du kan förklara inflationen med att Sverige var ett starkt exportland.
 
Redigerat:
lurk12345 skrev:
Har du några detaljer om detta? Hur stora är skulderna och hur mycket betalar länderna i ränta på skulden?

Ang tysklands betalning: http://en.wikipedia.org/wiki/World_War_I_reparations

V g englands betalning har jag läst det på nätet nånstans men hittar det inte vid en snabb sökning.
 
frjo7205 skrev:
Ang tysklands betalning: [länk]

V g englands betalning har jag läst det på nätet nånstans men hittar det inte vid en snabb sökning.
Sidan du refererar till handlar om Tysklands krigsskadestånd, inte om pengar som landet lånade upp under kriget. Efter andra världskriget avbröts utbetalningarna, men senare (1980) bestämdes att Tyskland skulle fortsätta betala av på skadeståndet. Mer detaljer om krigsskadeståndet finns på den tyska versionen av sidan.

Men detta handlar alltså inte om lån som Tyskland tog under kriget. Det är ett skadestånd som tvingades på Tyskland av segrarmakterna.

Möjligtvis kan man se detta som ett argument för att om man ska föra krig ska man se till att inte förlora. :(

Sen tvivlar jag på att man hade brytt sig om att driva in skulden om inte Tysklands ekonomi hade varit så stark.
 
lurk12345 skrev:
Sidan du refererar till handlar om Tysklands krigsskadestånd, inte om pengar som landet lånade upp under kriget. Efter andra världskriget avbröts utbetalningarna, men senare (1980) bestämdes att Tyskland skulle fortsätta betala av på skadeståndet. Mer detaljer om krigsskadeståndet finns på den tyska versionen av sidan.

Men detta handlar alltså inte om lån som Tyskland tog under kriget. Det är ett skadestånd som tvingades på Tyskland av segrarmakterna.

Möjligtvis kan man se detta som ett argument för att om man ska föra krig ska man se till att inte förlora. :(

Sen tvivlar jag på att man hade brytt sig om att driva in skulden om inte Tysklands ekonomi hade varit så stark.
Nej, jag skrev ju inte "lån" utan just "skulder". I min värld är ett ingånget åtagande om krigsskadestånd också en skuld.
 
frjo7205 skrev:
Nej, jag skrev ju inte "lån" utan just "skulder". I min värld är ett ingånget åtagande om krigsskadestånd också en skuld.
Nå, jag undrar dock om diskussionen om Tysklands krigsskadestånd från första världskriget är så relevant när man diskuterar de skulder som olika stater tar på sig idag.

För det första var det ju inget som landets regering beslutade, det här var ju nåt som tvingades på landet utifrån.

För det andra, skälet till att man ännu inte har betalat av skulden är ju att det inte skedde några avbetalningar från det att Hitler kom till makten och fram till 1980. (Och hade Tysklands ekonomi varit svagare hade väl skulden skrivits av.)

För det tredje, den återstående skulden är inte så stor i sammanhanget. Läser jag den tyska wikipedisidan rätt uppgick räntor och amorteringar 2010 till 56 miljoner euro.
 
loffes skrev:
Paul Krugman "Världsekonomin nära ny depression"

[länk]

Risken att han får rätt är det att Europa inte hinner återhämta sig innan nästa lågkonjunktur?
Att arbetslösheten fortfarande är hög tillsammans med stora budgetunderskott och statsskulder?
Krugman är ju dock känd för att vara en stor förespråkare för ökad interventionalism och statlig kontroll, något han förespråkar i varje givet ekonomiskt scenario. Jag skulle därför ta det han säger med en viss nypa salt. Att han vann Nobel-priset beror enligt mig och många andra med en avvikande syn på nationalekonomi på att han så fint rättfärdigar den rådande politiska ordningen idag.
 
BobbyEwing skrev:
Krugman är ju dock känd för att vara en stor förespråkare för ökad interventionalism och statlig kontroll, något han förespråkar i varje givet ekonomiskt scenario. Jag skulle därför ta det han säger med en viss nypa salt. Att han vann Nobel-priset beror enligt mig och många andra med en avvikande syn på nationalekonomi på att han så fint rättfärdigar den rådande politiska ordningen idag.
Det mesta av det som Krugman förespråkar ligger ganska nära mittfåran i svensk politik (tex allmän sjukvård eller en aktiv konjunkturpolitik).

Visst kan man hitta många som tycker mycket illa om Krugman, särskilt om man besöker amerikanska bloggar på den extrema högerkanten. Det är många som aldrig har förlåtit hans motstånd mot irakkriget.

Att han skulle ha fått nobelpriset som en belöning för sin politiska insats är en bisarr tanke. Redan innan han fick priset hade han fått en rad andra utmärkelser på ungefär samma nivå, tex John Bates Clark Medal. Det var väntat att han skulle få nobelpriset en dag, men många trodde att nobelpriskommitén skulle dröja med ge honom priset just på grund hans kritiska hållning mot George W Bush.

När det gäller hans tankar om hur man ska handskas med den nuvarande krisen tycker jag att han har presenterat intelligenta och genomtänkta resonemang. Jag skulle inte påstå att allt är 100% vattentätt och det skulle vara intressant att se en intelligent diskussion om de här frågorna. Tyvärr nöjer sig många med svepande personangrepp istället för att diskutera sakfrågorna.
 
lurk12345 skrev:
Det mesta av det som Krugman förespråkar ligger ganska nära mittfåran i svensk politik (tex allmän sjukvård eller en aktiv konjunkturpolitik).

När det gäller hans tankar om hur man ska handskas med den nuvarande krisen tycker jag att han har presenterat intelligenta och genomtänkta resonemang. Jag skulle inte påstå att allt är 100% vattentätt och det skulle vara intressant att se en intelligent diskussion om de här frågorna. Tyvärr nöjer sig många med svepande personangrepp istället för att diskutera sakfrågorna.
Det ligger väl tämligen väl i linje med hela den svenska politiken, åtminstone den som syns i media och i riksdagen. Att jag tycker det mesta av Krugmans idéer inte bara missar målet utan är rent av ytterst negativa för samhällsutvecklingen på sikt säger väl då också vad jag tycker om det svenska politiska etablissemanget.

Det finns naturligtvis mer saklig kritik mot hans idéer än hans motstånd mot irakkriget, vilket var helt befogat, samt hans hållning mot Bush. Snarare är det så att den allvarliga kritiken mot honom rör just att hans idéer ofelbart leder ett samhälle i den riktning har gått, med allt högre skattetryck samtidigt som den offentliga servicen försämras och medborgarnas ekonomiska handlingsfrihet begränsas i allt högre grad. Dessutom finns det goda argument för att den interventionalistiska skolan han förespråkar inte dämpar effekterna av konjunkturcyklerna utan faktiskt förstärker dem.

Hans tankar kring den rådande krisen skiljer sig inte på något sätt från den inslagna interventionalistiska skolan där lösningen på kriser är att pumpa in mer pengar i ekonomin samt att skuldsätta sig för att rädda felinvesteringar från föregående högkonjunkturs kreditexpansion samt genomföra nya investeringar i projekt som ingen frivilligt ville riskera sitt eget kapital i eftersom de inte är lönsamma. Filosofin bakom detta liknar tanken att det skulle vara bra för samhället om en ligist vandaliserade min bil eftersom det skapar arbetstillfällen för massa människor som ska reparera alternativt bygga en ny bil. Problemet är att detta fortfarande måste finansieras, precis som de investeringar som interventionalismen skyddar. De pengar som enligt rådande paradigm pumpas in i ekonomin motsvaras inte av ett verkligt värde och de skulder man har dragit på sig ska det fortfarande betalas ränta på. Summan av spelet blir att man räddar olönsamma investeringar och skapar nya dito på bekostnad av att alla människor som äger tillgångar i landets valuta blir fattigare och att skattebetalarna får betala mer i skatt alternativt får leva med försämrad offentlig service.

Krugman och anhängare av hans skola verkar tro att staten kan skapa jobb, välfärd, utbildning etc, när verkligheten är att statens enda funktion är att omfördela de tillgångar som skapas av individerna i samhället och för denna tjänst tar staten väldigt bra betalt.
 
"Krugman och anhängare av hans skola verkar tro att staten kan skapa jobb, välfärd, utbildning etc, när verkligheten är att statens enda funktion är att omfördela de tillgångar som skapas av individerna i samhället och för denna tjänst tar staten väldigt bra betalt."

Nja, staten har nog fler funktioner an sa. Till statens forsvar kan man ju saga att det staten tar betalt i basta fall gar att till att skapa nya arbetstillfallen, dvs. allt fran JAS plan som exporteras till jobbskapande investeringar som dagis (vilket effektiviserar foraldraskapet och get fler mojlighet att ga ut i nyttig produktion).
 
BobbyEwing skrev:
Krugman och anhängare av hans skola verkar tro att staten kan skapa jobb, välfärd, utbildning etc, när verkligheten är att statens enda funktion är att omfördela de tillgångar som skapas av individerna i samhället och för denna tjänst tar staten väldigt bra betalt.
Tokyoboy skrev:
Nja, staten har nog fler funktioner an sa. Till statens forsvar kan man ju saga att det staten tar betalt i basta fall gar att till att skapa nya arbetstillfallen, dvs. allt fran JAS plan som exporteras till jobbskapande investeringar som dagis (vilket effektiviserar foraldraskapet och get fler mojlighet att ga ut i nyttig produktion).
Kanske bevakar staten nationens allmänintresse? . Vill inte in i en diskussion om vad som skall och inte ingå i ett staligt ansvar och det är kanske inte relevant. Men det finns ett antal parametrar i ett samhälle där skillnader i egenintressen kontra allmännintressen lämnar hål. Låter kanske flummigt men jag menar infrastruktur, upprätthållandet av lagar, hantering av kulturarv, övervakning, utrikespolitiska relationer och så vidare... Svårt att säga att det inte är värdeskapande, precis som i Tokyoboys inlägg (dagis exempelvis) finns ju delar som fungerar som samhällets glidmedel :cool: (låter roligare än att kalla det katalysatorer)...
 
Jag kan nog tycka att statens roll är rätt relevant för en diskussion om framtidens ekonomi.
Jag är förvisso rätt liberal av mig och anser inte att staten skall äga allt i tid och otid.
MEN däremot tycker jag nog att staten kan ha en större roll än att "omfördela tillgångar".

Samhället (staten, kommunerna) tycker jag skall tillvarata just som Anders_Roslagen nämner - allmänhetens intressen.
Saker som en hel del infrastruktur (vägar, el, avlopp mm) samt skola, vård, omsorg är saker som jag tror samhället sköter bättre än privata aktörer (eller om privata aktörer sköter det på samhällets initativ, bekostnad och under överinseende). Det sistnämda är det viktigaste - sådana funktioner kräver samordning och överinseende - man kan inte driva skolor tex med vinstintresse (man kan förvisso ha mål som medger en vinst för en aktör - men på det stora hela så måste man betala) - eftersom det inte finns ngn vinst att hämta hem för en enskild aktör, utan vinsten går till alla - hela landet iom att man får välutbildad arbetskraft.

Och samhället kan mkt väl medverka som katalysator i många sammanhang.
Bra vägar medför ju tex snabbare transporter osv.
God tillgång på dagis ger föräldrar som kan arbeta "ostört".
Bra skola ger på längre sikt en välutbildad befolkning och bra vård ger möjlighet till förebyggande åtgärder och snabb rehabilitering.



/K
 
Som nämnts här tidigare håller jag också med om att vi egentligen inte har haft någon riktigt tillväxt i Sverige på senare tid. Det som har påverkar positivt är effekterna av globaliseringen och teknikutvecklingen. När dessa positiva effekter börjar klinga av, (högre producentpriser i t.ex. Kina pga högre löner) samt att man har uppnått de största rationaliseringsvinsterna av datoriseringen, så tror jag att vi kommer att kunna få se ett rejält bakslag. Även om man är en anhängare av marknadsekonomi och tillväxt så inser man att någonstans finns det en gräns. Inte minst vår miljö tåler nog inte mycket mer tillväxt och framför allt inte fler människor på vår planet.
 
Kan hålla med Deven, man bör nog förbereda sig på en lågtillväxt-framtid.
Det går inte alltid i vågor som många tycks tro på benhårt, se på Japan som i praktiken haft 0% ränta sen 1995 utan en anstymmelse till ekonomisk tillväxt.

SBAB gör däremot ett utspel idag och varnar för höjda räntor
http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/article1190501/SBAB-Fordelaktigt-med-bunden-ranta.html

Vill man vara lite cynisk så läser man nyheten så som att SBAB desperat hoppas på bätte ekonomiska tider inom snart, vilket en annan pessimist då inte tror på :)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.