Finjustering till Festool Basis/CMS fräsbord á la mätgubbe
Som jag har skrivit här tidigare är jag väldigt förtjust i festools basis 5a fräsbord (finns en motsvarighet för cms-systemet, vet inte vad den heter). Det har utmärkt dammutsug, höjning/sänknign av maskinen (dock från undersidan), mycket bra featherboards, sitter i ett bord som är kompatiebelt med mft 800/1080, har delat anhåll med den absolut bästa justering för det främre anhållet som jag har sett, smidigt i längsled justerbara anhåll, separat anhåll för fräsning av kurvade stycken etc... Det är helt enkelt ett riktigt, riktigt bra fräsbord.
Men även solen har sina fläckar...det finns ett antal features som kunde vara bättre. Ett av dem är justering av hela enheten mot eller från frässtålet. Det är lätt att med hjälp av en rätskiva eller riktad regel justera in anhållet precis kant i kant med tex en kullagrad fräs eller notfräs. Däremot är möjligheten att efter en sådan justering flytta enheten framåt eller bakåt i små etapper ganska dålig - det är helt enkelt ingen bra precision på en sådan manöver.
För att lösa detta så har mattiasp designat och tillverkat 2 st finjusteringsmojänger. Eftersom Mattias av oförklarlig anledning bestämde sig för att pensionera festoolbordet till förmån för ett Kregborg så fick jag hans finjusteringsmojänger. Och dessa tänkte jag visa i detta inlägg.
Det är alltså 2 mojänger som fästs med en insexskruv i redan befintliga hål i fräsbordet. Först ställer jag anhållet i ungefär rätt läge och spänner fast det med de vanliga låsskruvarna. Sen ställer jag in mojängerna så att änden på den vita skruven ligger emot godsen i anhållet. När jag sen vill förflytta anhållet så lossar jag låsskruvarna, och genom att spänna eller lossa på den vita skruven på en av mojängerna så flyttar jag lugnt, exakt och kontrollerat enheten fram och tillbaka. I rätt läge så spänner jag fast enheten med låsskruvarna igen.
Om man vill (vilket jag inte brukar vilja) ha en parallellförflyttning av anhållet så skruvar man på båda mojängerna. För mig så räcker det alltså i de allra flesta fall med att bara ha en (1) finjusteringsmojäng. Fast då skall man tänka på att mojängerna är tillverkade av en mätgubbe och jag är mer av typen "fräs-i-400-spillbitar-mdf-för-att-ställa-in-allting-utan-att-mäta". För den som är mer mätbenägen finns det fler fördelar med mojängerna. Säg att du har fräst första omgången av en fals med en notfräs. Nu vill du ta 1mm till. Skruvar du tillbaka båda de horisontella skruvarna exakt ett varv, och nu kan du ta 1mm till. Mattias har nämligen valt vanligt M6 av en anledning - den har gängstigningen 1mm/varv. Så använder man båda mojängerna samtidigt så motsvarar ett varv 1mm.
Själva knoppen på den horisontella skruven är också märkt med en skala 1 till 10. Varje steg där motsvarar alltså 0,1mm. Det är vid användningen av denna skala som de röda låsskruvarna kommer till användning. De trycker nämligen fast en lång mutter i vilken den vita skruven löper. För att nollställa den vita skruven (dvs med 0 på skalan uppåt, samtidigt som änden på skruven ligger emot godset i anhållet) så vrider jag på den vita skruven till den står 1/10 till vänster om nollan, sen lossar jag den röda skruven, och för muttern (och därmed den vita skruven) i riktning mot anhållet. När änden på den vita skruven når anhållet skruvar jag fast den röda skruven. Därefter spänner jag den vita skruven 1/10 varv (vilket tar bort glappet i gängorna) och den är nu nollställd emot godset i anhållet, och det är lätt att flytta anhållet med god precision.
Kort sagt så rekommenderar jag varmt dessa mojänger till andra basis/cms användare. Jag skulle också tro att motsvarande konstruktioner skulle fungera fint på andra typer av fräsbord.
Var något oklart så ställ gärna frågo
Men även solen har sina fläckar...det finns ett antal features som kunde vara bättre. Ett av dem är justering av hela enheten mot eller från frässtålet. Det är lätt att med hjälp av en rätskiva eller riktad regel justera in anhållet precis kant i kant med tex en kullagrad fräs eller notfräs. Däremot är möjligheten att efter en sådan justering flytta enheten framåt eller bakåt i små etapper ganska dålig - det är helt enkelt ingen bra precision på en sådan manöver.
För att lösa detta så har mattiasp designat och tillverkat 2 st finjusteringsmojänger. Eftersom Mattias av oförklarlig anledning bestämde sig för att pensionera festoolbordet till förmån för ett Kregborg så fick jag hans finjusteringsmojänger. Och dessa tänkte jag visa i detta inlägg.
Det är alltså 2 mojänger som fästs med en insexskruv i redan befintliga hål i fräsbordet. Först ställer jag anhållet i ungefär rätt läge och spänner fast det med de vanliga låsskruvarna. Sen ställer jag in mojängerna så att änden på den vita skruven ligger emot godsen i anhållet. När jag sen vill förflytta anhållet så lossar jag låsskruvarna, och genom att spänna eller lossa på den vita skruven på en av mojängerna så flyttar jag lugnt, exakt och kontrollerat enheten fram och tillbaka. I rätt läge så spänner jag fast enheten med låsskruvarna igen.
Om man vill (vilket jag inte brukar vilja) ha en parallellförflyttning av anhållet så skruvar man på båda mojängerna. För mig så räcker det alltså i de allra flesta fall med att bara ha en (1) finjusteringsmojäng. Fast då skall man tänka på att mojängerna är tillverkade av en mätgubbe och jag är mer av typen "fräs-i-400-spillbitar-mdf-för-att-ställa-in-allting-utan-att-mäta". För den som är mer mätbenägen finns det fler fördelar med mojängerna. Säg att du har fräst första omgången av en fals med en notfräs. Nu vill du ta 1mm till. Skruvar du tillbaka båda de horisontella skruvarna exakt ett varv, och nu kan du ta 1mm till. Mattias har nämligen valt vanligt M6 av en anledning - den har gängstigningen 1mm/varv. Så använder man båda mojängerna samtidigt så motsvarar ett varv 1mm.
Själva knoppen på den horisontella skruven är också märkt med en skala 1 till 10. Varje steg där motsvarar alltså 0,1mm. Det är vid användningen av denna skala som de röda låsskruvarna kommer till användning. De trycker nämligen fast en lång mutter i vilken den vita skruven löper. För att nollställa den vita skruven (dvs med 0 på skalan uppåt, samtidigt som änden på skruven ligger emot godset i anhållet) så vrider jag på den vita skruven till den står 1/10 till vänster om nollan, sen lossar jag den röda skruven, och för muttern (och därmed den vita skruven) i riktning mot anhållet. När änden på den vita skruven når anhållet skruvar jag fast den röda skruven. Därefter spänner jag den vita skruven 1/10 varv (vilket tar bort glappet i gängorna) och den är nu nollställd emot godset i anhållet, och det är lätt att flytta anhållet med god precision.
Kort sagt så rekommenderar jag varmt dessa mojänger till andra basis/cms användare. Jag skulle också tro att motsvarande konstruktioner skulle fungera fint på andra typer av fräsbord.
Var något oklart så ställ gärna frågo
Redigerat:
Håller med dig till fullo Daniel - finjusteringsmöjlighet på anhållet är guld värt.
Själv började jag med ett enkelt fast anhåll, men tröttnade ganska snabbt på joxandet som behövs för att hitta rätt position. Sen var det inte heller så svårt att hitta andra finesser man saknade. Då föddes en tanke på att bygga ihop ett anhåll med lite extra justeringsmöjligheter, och givetvis även möjligheten att mäta på ett tillfredställande sätt. Jo, jag är också mätgubbe
Men jag visste inte exakt vad jag ville ha, så istället för att bygga ett nytt anhåll började jag modifiera mitt befintliga lite för att testa mina tankar. Sen blev det några ytterligare modifikationer, och sen några till... Nu känner jag att jag har vad jag behöver rent funktionellt, men det kommer säkert att ändras...
Konstruktionen består till största delen av MDF eftersom det är enkelt att prototypa med. Tanken var att sedan bygga ett nytt anhåll med inslag av lite ädlare material än MDF, men dit har jag inte kommit. Faktum är att prototypen funkar så pass bra att jag inte känner någon större stress över att jag inte följer min plan. Men ta det för vad det är... en prototyp.
Några highlights:
Idag spänner jag fast anhållet (mer specifikt den understa plattan i konstruktionen) i bordet med ett par snabbtvingar (ej på bild) ungefär där det skall sitta, och sen justerar jag med vredet. Min tanke är att det skall sitta ett par t-tracks i bordet istället, men det har inte blivit av ännu... det heller...
Själv började jag med ett enkelt fast anhåll, men tröttnade ganska snabbt på joxandet som behövs för att hitta rätt position. Sen var det inte heller så svårt att hitta andra finesser man saknade. Då föddes en tanke på att bygga ihop ett anhåll med lite extra justeringsmöjligheter, och givetvis även möjligheten att mäta på ett tillfredställande sätt. Jo, jag är också mätgubbe
Men jag visste inte exakt vad jag ville ha, så istället för att bygga ett nytt anhåll började jag modifiera mitt befintliga lite för att testa mina tankar. Sen blev det några ytterligare modifikationer, och sen några till... Nu känner jag att jag har vad jag behöver rent funktionellt, men det kommer säkert att ändras...
Konstruktionen består till största delen av MDF eftersom det är enkelt att prototypa med. Tanken var att sedan bygga ett nytt anhåll med inslag av lite ädlare material än MDF, men dit har jag inte kommit. Faktum är att prototypen funkar så pass bra att jag inte känner någon större stress över att jag inte följer min plan. Men ta det för vad det är... en prototyp.
Några highlights:
- Hela anhållet kan flyttas fram och tillbaks med ett vred (blå pil på bild). Ett utfräst spår och en aluminiumprofil räcker för att styra upp rörelsen. Precis som mattiasp valde jag att använda M6 (gängad stång) för att ett varv skulle motsvara en mm.
- Den bortre delen av anhållet (utmatningsdelen) kan också justeras med ett vred (röd pil på bild). Bra när man vill "rikthyvla" på fräsbordet. Här valde jag att använda två styrprofiler eftersom det är viktigt att denna delen av anhållet inte kan vicka (vilket skulle resultera i att den inte linjerar med den andra delen av anhållet).
- DRO (digital mätskala) för att enkelt kunna ställa in anhållet i önskad position. Precisionen räcker fint för trä - det är inga problem att ställa in anhållet på tiondelen när. Skalan jag valde nollställs inte när man stänger av den (som vissa skjutmått), så man behöver inte kalibrera om den efter en paus i arbetet - ett klart plus. Skalan satte jag dit ganska sent i processen, och den är inte optimalt placerad av praktiska skäl. Den borde linjera med justerskruven för att minska risken för mätfel. Men det är som sagt inga problem i praktiken. På utmatningssidan har jag inte känt något behov av en skala - den delen av anhållet ställer man enklast in efter stålet utan att mäta.
- Anhållet är förstås delat, och de två delarna kan i vanlig ordning föras fram och tillbaks i längsled för att anpassa öppningen till olika frässtål. Dessutom kan delarna höjas och sänkas, vilket kommer väl till pass när man tex fräser rent en pålimmad kantlist som då kan sticka in under anhållet.
Idag spänner jag fast anhållet (mer specifikt den understa plattan i konstruktionen) i bordet med ett par snabbtvingar (ej på bild) ungefär där det skall sitta, och sen justerar jag med vredet. Min tanke är att det skall sitta ett par t-tracks i bordet istället, men det har inte blivit av ännu... det heller...
Väldigt intressanta bilder Bygga_bo! Ditt anhåll liknar väldigt mycket de planer på anhåll jag har i huvudet. Jag tycker det är intressant att du använder T-spårskenor löpandes i dados för att få en linjär rörelse. Har du aldrig upplevt problem med glapp? Jag tänker mig framför allt glapp vid det blå vredet. Har man lite glapp där kan man ju tilta hela anhållet (vrida det kring blå pil i dina figurer). Även det minsta glapp ger ju rätt stort utslag i ändarna på anhållet.
Skall man vara petig är det inte t-tracks som används för styrningen, utan vanliga U-profiler i alu (10x10 mm om jag minns rätt).
Från början hade jag tre profiler för att styra rörelsen av den blå delen (en i mitten som nu, och en i vardera ände av anhållet), men passformen mellan spår och profiler blev så pass tight att det blev lite trögt att flytta anhållet mha justerskruven. Vid den tidpunkten hade jag ingen mitre track i bordet och tänkte därför att det inte skulle spela någon större roll om det uppstod en liten vridning så länge den sker vid en punkt nära frässtålet. Därför plockade jag helt enkelt bort profilerna som satt i ändarna och behöll den i mitten. Faktum är att det fungerar bra med bara en profil, men det förutsätter förstås det är tight passning mellan spår och profil, samt att justerskruven linjerar med spåret/profilen som i mitt fall.
Jag hade känt mig trygg med att bara använda en styrning i mitten, men om jag från början hade konstruerat anhållet för detta hade jag valt en kraftigare och längre alu-profil samt något sätt att justera passningen mellan delarna. Ja, förmodligen skulle det bli ganska annorlunda...
För inte så länge sedan hittade jag bifogad bild någonstans (minns inte var). Grundtanken är inte så tokig, även om konstruktionen på bilden lider av några brister. Men det är kanske något att spinna vidare på...?
Från början hade jag tre profiler för att styra rörelsen av den blå delen (en i mitten som nu, och en i vardera ände av anhållet), men passformen mellan spår och profiler blev så pass tight att det blev lite trögt att flytta anhållet mha justerskruven. Vid den tidpunkten hade jag ingen mitre track i bordet och tänkte därför att det inte skulle spela någon större roll om det uppstod en liten vridning så länge den sker vid en punkt nära frässtålet. Därför plockade jag helt enkelt bort profilerna som satt i ändarna och behöll den i mitten. Faktum är att det fungerar bra med bara en profil, men det förutsätter förstås det är tight passning mellan spår och profil, samt att justerskruven linjerar med spåret/profilen som i mitt fall.
Jag hade känt mig trygg med att bara använda en styrning i mitten, men om jag från början hade konstruerat anhållet för detta hade jag valt en kraftigare och längre alu-profil samt något sätt att justera passningen mellan delarna. Ja, förmodligen skulle det bli ganska annorlunda...
För inte så länge sedan hittade jag bifogad bild någonstans (minns inte var). Grundtanken är inte så tokig, även om konstruktionen på bilden lider av några brister. Men det är kanske något att spinna vidare på...?
Menar du att det främre (inmatnings) anhållet går att justera i djupled och inte bara i längsled? Det slog mig helt plötsligt att det nog inte är så dumt... har bara inte sett det tidigare.Daniel_N skrev:
När jag kompletterade mitt anhåll med justerbar utmatningshalva var jag nog helt förblindad av att jag tidigare shimsat den halvan av anhållet för att kunna "rikthyvla". När man shimsar kan man ju bara flytta utåt... men gör man en halva justerbar kan man förstås välja att göra den flyttbar inåt istället för utåt.
Nackdelen med att flytta utmatningshalvan utåt är att man behöver flytta hela anhållet om man ändrar "djupet" - utmatningshalvan skall ju linjera med kanten på frässtålet. Med en inmatningshalva som justeras inåt behöver man inte flytta hela anhållet eftersom utmatningshalvan då är fix och därmed linjerad med frässtålet oavsett vilket djup man ställer in. Strålande!
Med facit i hand borde jag alltså ha inspirerats av en rikthyvel istället, vilket ju är ganska uppenbart så här i efterhand... det blir nog till att bygga ihop en ny version snart trots allt...
Precis så är det, inmatningsdelen kan flyttas innåt. Dessutom med mycket hög precision, ett helt varv på en ratt med typ 50mm diameter=1mm flytt så precisionen blir hög. Och precis som du skriver så är det otroligt snabbt att ställa in maskinen för "rikthyvling", bara ett par snabba handgrepp.bygga_bo skrev:Menar du att det främre (inmatnings) anhållet går att justera i djupled och inte bara i längsled? Det slog mig helt plötsligt att det nog inte är så dumt... har bara inte sett det tidigare.
När jag kompletterade mitt anhåll med justerbar utmatningshalva var jag nog helt förblindad av att jag tidigare shimsat den halvan av anhållet för att kunna "rikthyvla". När man shimsar kan man ju bara flytta utåt... men gör man en halva justerbar kan man förstås välja att göra den flyttbar inåt istället för utåt.
Nackdelen med att flytta utmatningshalvan utåt är att man behöver flytta hela anhållet om man ändrar "djupet" - utmatningshalvan skall ju linjera med kanten på frässtålet. Med en inmatningshalva som justeras inåt behöver man inte flytta hela anhållet eftersom utmatningshalvan då är fix och därmed linjerad med frässtålet oavsett vilket djup man ställer in. Strålande!
Med facit i hand borde jag alltså ha inspirerats av en rikthyvel istället, vilket ju är ganska uppenbart så här i efterhand... det blir nog till att bygga ihop en ny version snart trots allt...
Ditt bord ser väldigt fint ut! Hur bra funkar utsuget?, det ser ju ut att vara placerat riktigt nära källan. Vad är det för diameter på röret?
Jag är inne på att fixa linjärrörelsen med expansionsbeslag. Inbillar mig att det löser de flesta problem. Tror du att ditt anhåll hade fungerat bättre eller sämre med expansionsbeslag i stället för aluprofiler i spår?bygga_bo skrev:
Tack! Röret passar exakt på min dammsugarslang, som jag har för mig är 35 mm invändigt. Tyvärr gick min y-koppling (behövs eftersom jag även vill ha sug under bordet) åt pipan strax efter det att röret kom på plats, så jag har inte testat det övre utsuget tillräckligt mycket för att uttala mig med säkerhet. Utifrån det lilla jag hann testa verkade det dock fungera helt ok. Ytterligare en sak på den ständigt växande "att-fixa-listan"...Daniel_N skrev:
Den tanken har jag också tänkt, men jag har inte forskat så mycket i det. Jag har kommit så långt att jag har undersökt några expansionsbeslag jag har liggande, och det verkar i varje fall som att just de jag har är glappfria nog för att användas oavsett hur man monterar dem (stående/liggande - se nedan).phl skrev:
Hade du tänkt att göra en tjock botten (en liten låda) så att exp.beslagen kan monteras stående, dvs som de är tänkta att användas? Eller hade du tänkt att montera dem (eller det) liggande? Det går nog bra vilket som, men om man monterar dem liggande får man nog se till att de inte belastas med tryck. Om man hade ersatt aluprofilen i min konstruktion med ett liggande exp.beslag borde det inte vara några problem eftersom allt tryck tas upp av skivorna som ligger på varandra - exp.beslaget skulle i så fall bara stå för styrningen.
Kan också nämna att det inte är några problem med "glidet" mellan skivorna i mitt anhåll. Jag slipade bara till dem med ett fint sandpapper innan jag monterade ihop anhållet, och det glider tillräckligt bra. Ingen anledning att välja exp.beslag av den anledningen alltså. Om man vill kan man sätta lite glidtejp mellan skivorna (finns tex hos Axminster), men jag är lite skeptisk till det eftersom det då bildas springor som damm har en tendens att samlas i (också en sak att tänka på om man bygger botten som en låda med exp.beslag).
Jag tänkte mig billigare små expansionsbeslag liggandes. Har använt Biltemas(?) minstingar i ett borrstativ för att borra kretskort med Dremmeln. De är glappfria nog, framför allt om man monterar två tre stycken bredvid varandra över anhållets längd.
Min tanke är även att hela anhållet alltid ska parallellförskjutas på bordet så att man kan ha ett mitre track som alltid går helt parallellt mot anhållet. Tanken var att lösa även det med expansionsbeslag.
Min tanke är även att hela anhållet alltid ska parallellförskjutas på bordet så att man kan ha ett mitre track som alltid går helt parallellt mot anhållet. Tanken var att lösa även det med expansionsbeslag.
Nja (antar det är jag som är den Ola som åsyftas). När vi PMade angående expansionsbeslag var det väl boxjointjiggen vi diskuterade? För fräsbordsanhållsrörelse skulle expansionsbeslag kunna funka (eftersom man låser anhållet på två ställen efter förflyttning). Ska man ha mätning av förflyttning måste man elimiera/konstruera runt eventuellt glapp i förflyttningsmekanismen.
Har inte sett denna tråden tidigare men nu när den är uppe kan jag visa min "glappeliminerare". Det sitter en dragfjäder (vit pil) mellan fasta och rörliga delen i mitt anhåll, fjädern tar bort eventuellt glapp i mekanismen.
p.s. Nu kan det komma smarta personer o räkna fram o tillbaka o komma fram till att anhållet alltid rör sig lite på sniskan pga fjädern och att det rör sig olika mycket på sniskan beroende på hur mycket glidskena som är i ingrepp men det lilla felet är försumbart.
Har inte sett denna tråden tidigare men nu när den är uppe kan jag visa min "glappeliminerare". Det sitter en dragfjäder (vit pil) mellan fasta och rörliga delen i mitt anhåll, fjädern tar bort eventuellt glapp i mekanismen.
p.s. Nu kan det komma smarta personer o räkna fram o tillbaka o komma fram till att anhållet alltid rör sig lite på sniskan pga fjädern och att det rör sig olika mycket på sniskan beroende på hur mycket glidskena som är i ingrepp men det lilla felet är försumbart.
Några frågor, jag lägger med en bild med referenser till de olika delarna i Bygga Bos anhåll.
Bygga Bo frågor
1) Den understa delen vit A. Har du gjort ett urtag ur den för frässtålet eller möjligen för spånutsuget?
2) Hur har du konstruerat justerskruvarna?
3) Spånuttaget sitter fast mot blå B? Är den öppen fram till (mot D1/D2)?
4) Jag förstod inte riktigt hur D1 eller D2 kunde röra sig i sidled (grön pil i din illustration), hur fungerar det? Upp och ned förstår jag att D1 rör sig mot C. Eller har du ett horisontellt avlångt hål i D2? (Dvs att de ligger vinkelrätt mot varandra)
5) Hur ser anhållet framsida ut (D2)
6) Är det vingmuttrar eller vingskruvar du använder?
7) Är det 19 mm MDF eller någon annan tjocklek och material du har använt?
Ola frågor
* Är du också nöjd med din slaglängd på de slottade hålen? (Nu har du ju i och för sig en skena i bordet också)
* Hur har du konstruerat dina justerskruvar?
Ni andra är självklart också välkomna att dela med er! Tack
Bygga Bo frågor
1) Den understa delen vit A. Har du gjort ett urtag ur den för frässtålet eller möjligen för spånutsuget?
2) Hur har du konstruerat justerskruvarna?
3) Spånuttaget sitter fast mot blå B? Är den öppen fram till (mot D1/D2)?
4) Jag förstod inte riktigt hur D1 eller D2 kunde röra sig i sidled (grön pil i din illustration), hur fungerar det? Upp och ned förstår jag att D1 rör sig mot C. Eller har du ett horisontellt avlångt hål i D2? (Dvs att de ligger vinkelrätt mot varandra
)5) Hur ser anhållet framsida ut (D2)
6) Är det vingmuttrar eller vingskruvar du använder?
7) Är det 19 mm MDF eller någon annan tjocklek och material du har använt?
Ola frågor
* Är du också nöjd med din slaglängd på de slottade hålen? (Nu har du ju i och för sig en skena i bordet också
)* Hur har du konstruerat dina justerskruvar?
Ni andra är självklart också välkomna att dela med er!
Tack