Visst ligger ni rätt nära gränsen för vad ni klarar och visst kan oväntade händelser, som en kraftig ränteuppgång (mindre troligt i sammanhanget) eller långvarig sjukdom/arbetslöshet för din man (kanske mer troligt) göra att ni får sälja huset. Jag skulle själv vilja se en större säkerhetsmarginal. Men:
Den faktor som utlöser flest fall av att man tvingas lämna sitt hus är inte någon av dessa faktorer, utan skiljsmässa är betydligt vanligare. Det kan vara värt att tänka på ibland när man diskuterar detta med huslån att det faktiskt är rätt ovanligt att det är lånens stigande räntekostnader som tvingar en att flytta.
En stabil relation och en säker inkomst är avsevärt mycket viktigare än den exakta marginal man har för att klara sig vid räntehöjningar, även om det är självklart att man måste ha en marginal för att räntorna stiger (om man inte binder räntorna på lång tid).
En annan sak att tänka på är att det faktiskt sällan är slutet på världen att man efter ett tag fattar beslutet att man inte har råd att betala räntorna. Det finns förstås enstaka fall där människor haft maximal otur och drabbats väldigt hårt med personlig konkurs som följd och en lång påföljande period då man får klara sig på små medel, men detta är i det stora hela en väldigt ovanlig "skada", och långt ifrån den värsta, man kan drabbas av, i förhållande till alla andra risker man tar i livet. Som husägare tenderar man dock att ligga sömnlös och oroa sig över detta - men inte att ligga sömnlös och oroa sig för cancer, trafikolyckor eller skiljsmässa - trots att dessa olyckor inträffar i stora siffror dagligen.
Den faktor som utlöser flest fall av att man tvingas lämna sitt hus är inte någon av dessa faktorer, utan skiljsmässa är betydligt vanligare. Det kan vara värt att tänka på ibland när man diskuterar detta med huslån att det faktiskt är rätt ovanligt att det är lånens stigande räntekostnader som tvingar en att flytta.
En stabil relation och en säker inkomst är avsevärt mycket viktigare än den exakta marginal man har för att klara sig vid räntehöjningar, även om det är självklart att man måste ha en marginal för att räntorna stiger (om man inte binder räntorna på lång tid).
En annan sak att tänka på är att det faktiskt sällan är slutet på världen att man efter ett tag fattar beslutet att man inte har råd att betala räntorna. Det finns förstås enstaka fall där människor haft maximal otur och drabbats väldigt hårt med personlig konkurs som följd och en lång påföljande period då man får klara sig på små medel, men detta är i det stora hela en väldigt ovanlig "skada", och långt ifrån den värsta, man kan drabbas av, i förhållande till alla andra risker man tar i livet. Som husägare tenderar man dock att ligga sömnlös och oroa sig över detta - men inte att ligga sömnlös och oroa sig för cancer, trafikolyckor eller skiljsmässa - trots att dessa olyckor inträffar i stora siffror dagligen.
Håller med. Finns mycket annat att orora sig för, än just pengar. I allra värsta fall så får vi väl sälja då, även om jag inte tror att det kommer hända.
Det är inget extravagant hus vi har valt, tvåvånings på ca 180 kvm, enkelt. Vi betalar som sagt en stor summa pengar varje månad till bostadsrättföreningen, det är flera här som har sålt och byggt hus pga den höga månadskostnaden.
Tomten, garage och allt annat som inte hör till själva huset, får man ta efter hand med hjälp av bonusar o dyl har vi tänkt.
Önskar alla andra lycka till, vad ni än har för er! Vi hörs säkert igen.
Vege
Det är inget extravagant hus vi har valt, tvåvånings på ca 180 kvm, enkelt. Vi betalar som sagt en stor summa pengar varje månad till bostadsrättföreningen, det är flera här som har sålt och byggt hus pga den höga månadskostnaden.
Tomten, garage och allt annat som inte hör till själva huset, får man ta efter hand med hjälp av bonusar o dyl har vi tänkt.
Önskar alla andra lycka till, vad ni än har för er! Vi hörs säkert igen.
Vege
WeeBe skriver att också den som bor i hyres- eller bostadsrätt är med och betalar stora lån. Helt korrekt. Skillnaden är bara vad som händer ifall de inte längre klarar av att betala.
Den som bor i hyresrätt och slutar betala hyra blir vräkt. Kvar står fastighetsägaren med en tom lägenhet och en låneskuld. Skulle ägaren gå i konkurs rubbas inte hyresgästens besittningsrätt.
Den som äger bostadsrätt kan tvigas avträda den. Men också han slipper i alla lägen bära personligt ansvar för föreningens skulder. Går föreningen i konkurs förlorar medlemmen givetvis sin insats. Men aldrig mer än så.
Däremot den som äger villafastighet ansvar personligen för varenda lånad krona. Om fastigheten skulle tvångsförsäljas med förlust kvarstår denna förlust som långgivarnas fordran när ägaren flyttar från sitt hem.
Den som bor i hyresrätt och slutar betala hyra blir vräkt. Kvar står fastighetsägaren med en tom lägenhet och en låneskuld. Skulle ägaren gå i konkurs rubbas inte hyresgästens besittningsrätt.
Den som äger bostadsrätt kan tvigas avträda den. Men också han slipper i alla lägen bära personligt ansvar för föreningens skulder. Går föreningen i konkurs förlorar medlemmen givetvis sin insats. Men aldrig mer än så.
Däremot den som äger villafastighet ansvar personligen för varenda lånad krona. Om fastigheten skulle tvångsförsäljas med förlust kvarstår denna förlust som långgivarnas fordran när ägaren flyttar från sitt hem.
billy_baver, det är riktigt att man kan få bära med sig skulder om man tvingas sälja till förlust.
Det jag ville påvisa var det faktum att man "indirekt" betalar stora lån utan att för den skull vara personligt ansvarig för dessa. För att hyra en lägenhet betalar du också en "riskpremie" för denna kapitalbindning. Därför lönar det sig att äga sitt boende och själv ta "kapitalkostnaden" över tid. Man kan relativt enkelt räkna på hur lång tid man behöver äga sitt hus för att det ska "löna" sig. Bygger man nytt hus är denna tid längre jämfört begagnat (utom i vissa "heta" områden).
De jag känner till som "förlorat" pengar på sina villor är pga:
1. Separation och då försäljning för att en inte har råd att bo kvar.
2. Köpt dyrt (slutet på -80 talet) samt sålt i "fel" läge då priserna sjunkit (början på -90 talet). Man ska betänka att man då ägt huset endast ett fåtal år och flyttat på grund av arbete.
De som råkat ut för dessa förluster har också burit med sig lån från fastigheten. Dessa blir oftast inte några astronomiska belopp mellan 100-300 tusen. De jag känner har klarat av det och amorterat bort dessa efter ett antal "hundår". Denna amortering klarar man givetvis lättare om man inte separerat och har "dubbla" kostnader.
Andra risker som jag ser är dödsfall och då särksilt i samband med "särkullbarn" som ska få ut sin arvslott, vilket då påtvingar försäljning.
De allra flesta jag känner som bor i hus, bor billigt.
De som ägt sina hus en längre tid bor mycket billigt och har dessutom ett värde i huset.
Räntan upp eller ner, arbetslöshet, sjukdom, dödsfall mm är nog inga större problem, för husägandet (andra former av lidande blir det givetvis). Den största faran- risken är separationer och dessa är också mycket vanliga, tyvärr.
Så länge man håller ihop klarar man det mesta.
"För en kvinna och en man, som lever i varann, det finns inget starkare"
"En kvinna och en man, som vill och vet att dom kan, det finns inget starkare"
Niklas Strömstedt
Det jag ville påvisa var det faktum att man "indirekt" betalar stora lån utan att för den skull vara personligt ansvarig för dessa. För att hyra en lägenhet betalar du också en "riskpremie" för denna kapitalbindning. Därför lönar det sig att äga sitt boende och själv ta "kapitalkostnaden" över tid. Man kan relativt enkelt räkna på hur lång tid man behöver äga sitt hus för att det ska "löna" sig. Bygger man nytt hus är denna tid längre jämfört begagnat (utom i vissa "heta" områden).
De jag känner till som "förlorat" pengar på sina villor är pga:
1. Separation och då försäljning för att en inte har råd att bo kvar.
2. Köpt dyrt (slutet på -80 talet) samt sålt i "fel" läge då priserna sjunkit (början på -90 talet). Man ska betänka att man då ägt huset endast ett fåtal år och flyttat på grund av arbete.
De som råkat ut för dessa förluster har också burit med sig lån från fastigheten. Dessa blir oftast inte några astronomiska belopp mellan 100-300 tusen. De jag känner har klarat av det och amorterat bort dessa efter ett antal "hundår". Denna amortering klarar man givetvis lättare om man inte separerat och har "dubbla" kostnader.
Andra risker som jag ser är dödsfall och då särksilt i samband med "särkullbarn" som ska få ut sin arvslott, vilket då påtvingar försäljning.
De allra flesta jag känner som bor i hus, bor billigt.
De som ägt sina hus en längre tid bor mycket billigt och har dessutom ett värde i huset.
Räntan upp eller ner, arbetslöshet, sjukdom, dödsfall mm är nog inga större problem, för husägandet (andra former av lidande blir det givetvis). Den största faran- risken är separationer och dessa är också mycket vanliga, tyvärr.
Så länge man håller ihop klarar man det mesta.
"För en kvinna och en man, som lever i varann, det finns inget starkare"
"En kvinna och en man, som vill och vet att dom kan, det finns inget starkare"
Niklas Strömstedt
Vad fint skrivet, det sista citatet ovanför. Någon skilsmässa finns ej på kartan för vår del. Har heller aldrig haft det så bra som nu, trots intensiva småbarnsår, då ska man nog klara det här också...
Min svägerska sa, att om äktenskapet klarar ett husbygge, ja, då klarar det allt. Vet inte om det var negativt eller positivt menat... :-?
Känner ingen i min bekantskapskrets som inte har klarat av sitt hus. Får hoppas att vi inte heller hamnar bland dessa. Som sagt, det är ju inte världens ände om man bestämmer sig för att sälja efter ett par år. Även om det inte är önskvärt, så har man ju i alla fall blivit en erfarenhet rikare.
Min svägerska sa, att om äktenskapet klarar ett husbygge, ja, då klarar det allt. Vet inte om det var negativt eller positivt menat... :-?
Känner ingen i min bekantskapskrets som inte har klarat av sitt hus. Får hoppas att vi inte heller hamnar bland dessa. Som sagt, det är ju inte världens ände om man bestämmer sig för att sälja efter ett par år. Även om det inte är önskvärt, så har man ju i alla fall blivit en erfarenhet rikare.
Vill bara tillföra vår lill historia... Byggt hus år 90 för 1.3 till 14% ränta, ränteuppgångarna i början på 90 talet med både arbetslöshet o mammaledighet mitt i detta " inferno", allt det har vi upplevt.
Vi sitter fortfarande kvar... och nu bygger vi nytt för 3.5 och sålt det gamla för 1.8...
Vi har tre barn, två hemmaboende och ingen skilsmässa i sikte... Vi hoppas än en gång ro även detta projekt iland. Med inga jätte löner!!
Vi sitter fortfarande kvar... och nu bygger vi nytt för 3.5 och sålt det gamla för 1.8...
Vi har tre barn, två hemmaboende och ingen skilsmässa i sikte... Vi hoppas än en gång ro även detta projekt iland. Med inga jätte löner!!
hmm....vi försöker ta lån på 2.1 milj. Vi har en inkomst på ca.33 000:- efter skatt/mån.
Verkar som om banken inte tar hänsyn till följande:
* vi betalar nu en hyra på 8 500:-/mån.
*vi betalar ett husvagnslån på 2000:-/mån (ska visserligen säljas nu)
* vi betalar 3 700:-/mån på bilen
ALDRIG en påmonnelse på detta. ÄNDÅ vill banken att jag bör gå upp från 55% till 100% på mitt arbete!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så ibland är inte livet så lätt som man tror när man vill bygga...... :'(
Verkar som om banken inte tar hänsyn till följande:
* vi betalar nu en hyra på 8 500:-/mån.
*vi betalar ett husvagnslån på 2000:-/mån (ska visserligen säljas nu)
* vi betalar 3 700:-/mån på bilen
ALDRIG en påmonnelse på detta. ÄNDÅ vill banken att jag bör gå upp från 55% till 100% på mitt arbete!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så ibland är inte livet så lätt som man tror när man vill bygga...... :'(
Jag kan vara helt ärlig och säga att om min bank inte vill låna ut pengar till mig så hade jag dragit öronen åt mig. Enligt dom så ska vi kunna spara 5-6000 varje månad och det finns det ingen möjliget till överhuvudtaget. Tänk om man enligt dom legat på gränsen då, hade vi fått leva på vatten & bröd då? Det finns nog en anledning till att dom inte vill tjäna pengar på just er.
Det jag vill mena med mitt inlägg är att det skiljer nog mycket banker emellan. Då en del som har lägre inkomster än oss ändå får lån på MER än 2.1 milj. Om vi kände att vi låg i riskzonen för att leva på vatten och bröd, hade vi inte ens tänkt tanken på att bygga. Vi vill på sikt istället FÅ NER våra boendekostnader, då hyran här bara höjs mer och mer.
Jag vill inte vara negativ. Men tyvärr har banken ett helt ekonomiskt, och om man så vill, cyniskt sätt att se på detta.
Att bygga hus innebär att banken lånar ut pengar till något tämligen icke materiellt, alltså utan initial säkerhet. Instasen är bankens säkerhet i det hela. Om allt går åt skogen och bygget av någon anledning inte slutförs eller om det slutförs men av någon anledning måste säljas med förlust så är insatsens bankens sätt att försäkra sig om att få tillbaka sina pengar. Ju större insats, desto mer villig är banken att låna ut stora summor (vilket kanske inte alltid är att rekommendera för låntagaren).
Alltså - egen insats på åtminstone 10% ökar sannolikt bankens utlåningsvillighet betydligt. Men tillsyvende och sist är det ert sunda förnuft och era egna kalkyler/bedömningar som bör avgöra maxlånebelopp.
Att bygga hus innebär att banken lånar ut pengar till något tämligen icke materiellt, alltså utan initial säkerhet. Instasen är bankens säkerhet i det hela. Om allt går åt skogen och bygget av någon anledning inte slutförs eller om det slutförs men av någon anledning måste säljas med förlust så är insatsens bankens sätt att försäkra sig om att få tillbaka sina pengar. Ju större insats, desto mer villig är banken att låna ut stora summor (vilket kanske inte alltid är att rekommendera för låntagaren).
Alltså - egen insats på åtminstone 10% ökar sannolikt bankens utlåningsvillighet betydligt. Men tillsyvende och sist är det ert sunda förnuft och era egna kalkyler/bedömningar som bör avgöra maxlånebelopp.