Lagfart 40 år efter?
Min far sålde en bit mark ( 1500 m2 ) för 40 år sen och dem som köpte den har inte ansökt om lagfart på den än. Jag tog över huset för 20 år sen och betalat fastighetsskatt för den tomten.
Så jag undrar hur länge han kan vänta att ansöka om lagfart och kan jag få tillbaka pengar som jag har betalat varje år och hur går man vidare med detta?
Är inte jag ägare på den marken om han inte ansökt lagfart på 40 år?
Så jag undrar hur länge han kan vänta att ansöka om lagfart och kan jag få tillbaka pengar som jag har betalat varje år och hur går man vidare med detta?
Är inte jag ägare på den marken om han inte ansökt lagfart på 40 år?
Redigerat:
Som jag har förståt det nu så har han som köpt den sålt den vidare minst 1 gång men som jag har förstått det så är det ny ägare nu som har försökt ansöka lagfart med fått avslag.
Om han inte fick lagfart då är jag ägare för jag som står på lagfarten.
Om han inte fick lagfart då är jag ägare för jag som står på lagfarten.
Kan ju vara lämpligt att kontrollera att verkligen fått avslag, och i så fall varför han fått avslag. Det kan ju bero på ngt. mindre formfel, inte nödvändigtvis pga. tiden.
Lagfart - Wikipedia
Enligt 20 kap 2 § jordabalken ska lagfart sökas senast tre månader räknat från
den dag då den handling, som grundar förvärvet, upprättades. ...
sv.wikipedia.org/wiki/Lagfart · svenska
Enligt 20 kap 2 § jordabalken ska lagfart sökas senast tre månader räknat från
den dag då den handling, som grundar förvärvet, upprättades. ...
sv.wikipedia.org/wiki/Lagfart · svenska
Jag är ingen expert på detta, men nog ser det ut som om Jordabaken ger dej rätt.
16 kap. Hävd till fast egendom
1 § Om någon erhållit lagfart på fast egendom, som kommit ur rätte ägarens hand, och därefter under tjugo år i följd med äganderättsanspråk innehaft egendomen utan att talan om bättre rätt till egendomen väckts mot honom, har han på grund av hävden rätt till egendomen framför den andre.
16 kap. Hävd till fast egendom
1 § Om någon erhållit lagfart på fast egendom, som kommit ur rätte ägarens hand, och därefter under tjugo år i följd med äganderättsanspråk innehaft egendomen utan att talan om bättre rätt till egendomen väckts mot honom, har han på grund av hävden rätt till egendomen framför den andre.
Det där tror jag handlar om en annan situation. Det är i fallet att du fått lagfart på felaktiga grunder, ex. med ett förfalskat köpebrev. Eller ifall man ex. betalat svarta pengar som en del av köpeshillingen. Då kan säljaren med andra ord komma när som helst inom 20 år och påpeka (om han kan bevisa det) att han tog emot pengar under bordet. Och därmed få tillbaka sin fastighet.
Jag håller med om att det är ett annat fall, fast nog inte det som du beskrev.hempularen skrev:
Likheten med TS situation är emellertid är att om inte den rättmätige ägaren gjort anspråk på egendomen under 20 år så tillfaller denna lagfartsinnehavaren.
Men, som sagt, jag är ute på djupt vatten här.
Det som jag är lite osäker på är om "ägaren" kan ha rätt till skadestånd om lagfartsinnehavaren ex. säljer en tomt som redan är såld en gång tidigare. Troligen inte, men om det vore jag så skulle jag för säkerhets skull konsultera en advokat innan jag ex. sålde tomten.
Så här svarar Skandiamäklarna på en liknande fråga 2009 under rubriken Rätt utnyttja fastigheten?
http://www.fragaoss.se/tag/lagfart/
Jag är delägare i fastighet som förvärvats genom arv 2008 och som enligt avtal och kontrakt sålts till annan person 1992. Denne sökte ej lagfart på fastigheten och då har vi delägare fått lagfart på fastigheten. Har vi rätt att nyttja fastigheten för eget bruk eller har personens anhöriga rätt att kräva lagfart på denna fastighet?
Köparen är även han avliden efter att avtalet skrevs.
Köpeavtalet gäller trots att lagfart har dröjt med att ansökas. Köpeavtal eller enskilt köpebrev(kvitto på fastighetsöverlåtelsen) används för att inge en lagfartsansökan.
På ett annat ställe Står (Utdrag ur Sveriges rikes grundlaghttp://www.suonttavaara.se/dokument/lag.html)
Utdrag ur Sveriges rikes grundlag från 1734Ett av huvudsyftena med lagfart är offentlighet i det förhållanden, som röra äganderätt till fastigheter;
Ett annat är att bereda fastighetsägaren större trygghet (särskilt gentemot andra, som härleda anspråk på fastigheten från samma fångesman).
Emellertid tryggar lagfart ingalunda fullständigt mot främmande anspråk; tvärtemot heter det, att "utan hinder för lagfart må talan å fång lagligen prövas".
Först tjuguårig hävd utesluter sådan talan
Då uppstår frågan från när hävden räknas i de fall den ursprunglige innehavaren avlidit och arvinagr tagit över och i sin tur fått lagfart.
I regeringens dokument i länk om vindikationsrättens upphörande framgår att hävden räknas från det mn fick lagfart. Man behöver inte varit i god tro. Vindikationsrätt är i detta fall det som de andra skulle ha att kräva att få äganderätten trots att annan har lagfar. Den rätten utsläcks alltså genom hävden.
Det är den utredning som låg till grund för att man ändrade reglerna för godtrosförvärv av lösöre. I utredningen redovisas även hävd vid förvärv av fast egendom.
Se avsnitt 10.2 i SOU 2000:56 (sid 30 31 )
http://www.regeringen.se/content/1/c4/06/21/5f26d2c6.pdf
.
Enligt 16 kap. 1 § första stycket jordabalken har den som fått lagfart
på en fastighet och därefter innehaft den med äganderättsanspråk under
tjugo år utan att talan om bättre rätt till egendomen väckts mot honom,
rätt till fastigheten framför den som annars skulle vara fastighetens
rätta ägare. Det spelar ingen roll hur innehavaren lyckats få lagfart på
fastigheten. Han behöver inte ens ha varit i god tro beträffande sin rätt
till fastigheten. Den tjugoåriga hävden är ett uttryck för tanken att man
inte skall riva upp ett etablerat förhållande när den rätta ägaren haft
lång tid på sig att ställa saken till rätta men inte gjort det (se Henrik
Hessler, Nya jordabalken, kap. 16 och 18, hävd och godtrosförvärv,
4 uppl. s. 26 f.).
Redan tio års innehav efter lagfart kan enligt 16 kap. 1 § andra
stycket jordabalken grunda äganderätt på grund av hävd. Till skillnad
mot vad som gäller vid tjugoårig hävd krävs då att innehavet grundas
på en överlåtelse och att innehavaren har varit i god tro under hela
innehavstiden. Vid såväl tioårig som tjugoårig hävd krävs inte att det är
en och samma person som har innehaft fastigheten under de angivna
tiderna utan det kan vara flera innehavare efter varandra. Tiden räknas
från det att den förste av dem fick lagfart och något krav på lagfart
ställs då inte på de andra innehavarna (16 kap. 1 § tredje stycket
jordabalken).
Hävd av lös egendom kan däremot enligt gällande svensk rätt aldrig
ge upphov till äganderätt. Inte heller kan ett faktiskt nyttjande av
annans egendom, vare sig fast eller lös, ge upphov till nyttjanderätt.
(gäller t ex byggnad på annans mark , min anm.)
......
Det är inte riktigt klart om den ursprunglige ägaren inte kan få hävd genom att en köpare underlåter att söka lagfart. Troligen kan dock även den ursprunglige ägaren få hävd om inga anspråk rests inom tjugoårsperioden eftersom det faller under kategorin att han har egendomen utan att överlåtelse skett, han har ju kvar sin ursprungliga lagfart.
Notera att det tydligen inte spelar någon roll om köparen nyttjat marken, t ex byggt en stuga. Den blir då byggnad på annans mark. Det går inte att få någon hävd till mark genom nyttjandet av byggnaden.
TS har hävd på fastigheten.
http://www.fragaoss.se/tag/lagfart/
Jag är delägare i fastighet som förvärvats genom arv 2008 och som enligt avtal och kontrakt sålts till annan person 1992. Denne sökte ej lagfart på fastigheten och då har vi delägare fått lagfart på fastigheten. Har vi rätt att nyttja fastigheten för eget bruk eller har personens anhöriga rätt att kräva lagfart på denna fastighet?
Köparen är även han avliden efter att avtalet skrevs.
Köpeavtalet gäller trots att lagfart har dröjt med att ansökas. Köpeavtal eller enskilt köpebrev(kvitto på fastighetsöverlåtelsen) används för att inge en lagfartsansökan.
På ett annat ställe Står (Utdrag ur Sveriges rikes grundlaghttp://www.suonttavaara.se/dokument/lag.html)
Utdrag ur Sveriges rikes grundlag från 1734Ett av huvudsyftena med lagfart är offentlighet i det förhållanden, som röra äganderätt till fastigheter;
Ett annat är att bereda fastighetsägaren större trygghet (särskilt gentemot andra, som härleda anspråk på fastigheten från samma fångesman).
Emellertid tryggar lagfart ingalunda fullständigt mot främmande anspråk; tvärtemot heter det, att "utan hinder för lagfart må talan å fång lagligen prövas".
Först tjuguårig hävd utesluter sådan talan
Då uppstår frågan från när hävden räknas i de fall den ursprunglige innehavaren avlidit och arvinagr tagit över och i sin tur fått lagfart.
I regeringens dokument i länk om vindikationsrättens upphörande framgår att hävden räknas från det mn fick lagfart. Man behöver inte varit i god tro. Vindikationsrätt är i detta fall det som de andra skulle ha att kräva att få äganderätten trots att annan har lagfar. Den rätten utsläcks alltså genom hävden.
Det är den utredning som låg till grund för att man ändrade reglerna för godtrosförvärv av lösöre. I utredningen redovisas även hävd vid förvärv av fast egendom.
Se avsnitt 10.2 i SOU 2000:56 (sid 30 31 )
http://www.regeringen.se/content/1/c4/06/21/5f26d2c6.pdf
.
Enligt 16 kap. 1 § första stycket jordabalken har den som fått lagfart
på en fastighet och därefter innehaft den med äganderättsanspråk under
tjugo år utan att talan om bättre rätt till egendomen väckts mot honom,
rätt till fastigheten framför den som annars skulle vara fastighetens
rätta ägare. Det spelar ingen roll hur innehavaren lyckats få lagfart på
fastigheten. Han behöver inte ens ha varit i god tro beträffande sin rätt
till fastigheten. Den tjugoåriga hävden är ett uttryck för tanken att man
inte skall riva upp ett etablerat förhållande när den rätta ägaren haft
lång tid på sig att ställa saken till rätta men inte gjort det (se Henrik
Hessler, Nya jordabalken, kap. 16 och 18, hävd och godtrosförvärv,
4 uppl. s. 26 f.).
Redan tio års innehav efter lagfart kan enligt 16 kap. 1 § andra
stycket jordabalken grunda äganderätt på grund av hävd. Till skillnad
mot vad som gäller vid tjugoårig hävd krävs då att innehavet grundas
på en överlåtelse och att innehavaren har varit i god tro under hela
innehavstiden. Vid såväl tioårig som tjugoårig hävd krävs inte att det är
en och samma person som har innehaft fastigheten under de angivna
tiderna utan det kan vara flera innehavare efter varandra. Tiden räknas
från det att den förste av dem fick lagfart och något krav på lagfart
ställs då inte på de andra innehavarna (16 kap. 1 § tredje stycket
jordabalken).
Hävd av lös egendom kan däremot enligt gällande svensk rätt aldrig
ge upphov till äganderätt. Inte heller kan ett faktiskt nyttjande av
annans egendom, vare sig fast eller lös, ge upphov till nyttjanderätt.
(gäller t ex byggnad på annans mark , min anm.)
......
Det är inte riktigt klart om den ursprunglige ägaren inte kan få hävd genom att en köpare underlåter att söka lagfart. Troligen kan dock även den ursprunglige ägaren få hävd om inga anspråk rests inom tjugoårsperioden eftersom det faller under kategorin att han har egendomen utan att överlåtelse skett, han har ju kvar sin ursprungliga lagfart.
Notera att det tydligen inte spelar någon roll om köparen nyttjat marken, t ex byggt en stuga. Den blir då byggnad på annans mark. Det går inte att få någon hävd till mark genom nyttjandet av byggnaden.
TS har hävd på fastigheten.
Redigerat:
Är också intresserad av hur det slutade?
Och varför den såkallat "nya ägaren" fick avslag på ansökan om lagfart.?
Och varför den såkallat "nya ägaren" fick avslag på ansökan om lagfart.?