-MH- undrade vad en banks utlåning har med insättargarantin att göra.
Jo! Det är de utlånade pengarna som understundom går förlorade
Jo! Det är de utlånade pengarna som understundom går förlorade
-MH- skrev:Var har du fått detta ifrån? Önsketänkande? Förträngning? Hört det från en annan Stockholamre?
Senaste dippen, var det storstäderna som sjönk mest, Malmö ledde följt av Stockholm (om jag minns rätt).
Det jag menade är att den (de) dippen (dipparna) aldrig hållit i sig, priserna har stigit igen, som alltid, och det sämsta som hänt här är en dipp och sedan en stagnation men alltid följt av en ökning jämfört med tidigare nivåer. Har köpt/sålt flera hus i drygt tio år nu, samma mönster. Lite beror det väl på hur nära stan man bor men i västerort har det "alltid" varit så.
//Fredrik
Medlem
· Västra Götaland
· 164 inlägg
1,5% i rörlig ränta är det många som har just nu. Till och med bankernas officiella rörliga ränta ligger i dessa trakter, och de flesta kan få ränterabatt på det.Callemaja skrev:
Långsiktigt är det förstås orealistiskt. Den rörliga räntan har legat på ca 4% i snitt de senaste 10 åren, och det har varit en lågränteperiod.
50 papp efter skatt känns däremot som ett höginkomsthushåll. Båda två måste tjäna ca 35 000 brutto/månad för att komma upp i de siffrorna. Mer normalt (i alla fall utanför Stockholmsområdet) med två som förvärvsarbetar är nog 35-40 kkr/mån.
Edit: En sak till som ska beaktas i sammanhanget är var fastigheten ligger. I en region med stora värdeökningar på fastigheter så kan man kosta på sig att amortera mindre, medan man i en region med stabilare priser vill amortera lite mer så att man får en slant över när man säljer.
Dessutom, har man inga lån och en bra inkomst och går till banken för att, exempelvis, låna till en ny bil, då kommer man inte med mössan i handen, då är man en VIP-kund. Då står de med mössan i handen för att få låna ut.
Den ofriheten kan jag leva med. Heck, prylar är ett självändamål!
Å andra sidan, utan lån så har man mer ut i månaden. På mitt hus skulle det gjort att jag hade 10 000 mer ut i månaden, vilket innebär att man kan ta sådana smällar.
Dessutom, har man inga lån och en bra inkomst och går till banken för att, exempelvis, låna till en ny bil, då kommer man inte med mössan i handen, då är man en VIP-kund. Då står de med mössan i handen för att få låna ut.
Hej!
Har tänkt lite på hur folk tänker. Många vill använda pengarna och anser att det är slöseri att amortera av huset. När man blir pensionär och nästan betalt av huset på ett eller annat sätt så kommer det troligen vara standard att belåna upp hus och tillgångar och leva flott de sista ljuva åren.
Problemet blir att ens barn inte ärver ett smack. Detta rättfärdigas med att man ska leva sitt liv och inte leva för sina barns skull. Men värnar man om sina barn och barnbarn och inte har för många barn så har man faktiskt möjligheten att försäkra sig om att barnen får en trygare framtid. Lyckas man bara lära dem att investera pengarna i fastigheter så kan de i sin tur bygga på förmögenheten.
Detta kan i längden göra ens släktträd rikare ekonomiskt. Det kanske finns en möjlighet att man startar en fond som går in som delägare i bostäder som ens släktträd förskaffar sig på en viss ort. Dessa släktingar förväntas om de valt ta del av denna fond att testamera pengar dit.
Jaja, bara lite tankar....
Har tänkt lite på hur folk tänker. Många vill använda pengarna och anser att det är slöseri att amortera av huset. När man blir pensionär och nästan betalt av huset på ett eller annat sätt så kommer det troligen vara standard att belåna upp hus och tillgångar och leva flott de sista ljuva åren.
Problemet blir att ens barn inte ärver ett smack. Detta rättfärdigas med att man ska leva sitt liv och inte leva för sina barns skull. Men värnar man om sina barn och barnbarn och inte har för många barn så har man faktiskt möjligheten att försäkra sig om att barnen får en trygare framtid. Lyckas man bara lära dem att investera pengarna i fastigheter så kan de i sin tur bygga på förmögenheten.
Detta kan i längden göra ens släktträd rikare ekonomiskt. Det kanske finns en möjlighet att man startar en fond som går in som delägare i bostäder som ens släktträd förskaffar sig på en viss ort. Dessa släktingar förväntas om de valt ta del av denna fond att testamera pengar dit.
Jaja, bara lite tankar....
Vid såpass stora skillnader så börjar det kännas rätt rejält om man kan amortera bort lånet - men 10000 i räntekostnader - då måste man ju i dagsläget (om man har en ränta på 2%) ha ett lån på 6 000 000 kr !Troberg skrev:
Sen kan man förvisso råka på högre ränta framöver - men då kan man ju ta en del pengar och spara undan för att lösa lånen den dagen...
Det är jag mer tveksam till.Troberg skrev:
Framförallt kan livssituationen ha ändrats, man kanske blir långtidssjuk eller liknande - då får man inte ngt lån- och har man inga pengar så - well...
Har man istället redan ett lån så kommer banken för det mesta inte bry sig om det, så länge man kan betala räntan.
/K
Just!
Och detsamma gäller väl när man är pensionär, bankerna blir ju tveksammare till lån med stigande ålder även när det gäller hus. Eller?
Så om man redan har ett lån och pengar på banken kan man ju alltid "nödinlösa" lånet om man får behov av det...
Vem ?Nyfniken skrev:
(Använd citatknappen så ser man vad du svarar på
)
Det här är en intressant frågeställning.
Bankernas krav på dem som skall låna pengar till hus är att de klarar av en ränta runt 7%. Den där siffran har varierat lite med åren, men idag är alla relativt ense om att den marginalen borde man ha, och som husägare bör man ta höjd i sin ekonomi för att det kostar så pass mycket att bo.
Senast Swedbanks listade rörliga bolåneränta var över 7% var 1996. Rimligen borde alltså svenska villaboende hushåll ha kunnat bygga upp en rätt bra nettoförmögenhet under dessa c:a 15 år av sötebrödsdagar. Antingen genom att man sparat, eller för att man har amorterat.
Jag har inte räknat särskilt noga, men de senaste tio åren har den genomsnittliga räntan inte överstigit 5%, så har man bott i villa i 10 år borde man redan ha amorterat 400kkr, eller ha ett sparande motsvarande det. Amorteringen behöver inte ha gjorts enkom på bostadslånet. Har man istället slantat bort billån, studieskulder eller liknande så ger det ungefär samma situation som om man betalat på bolånet.
Har man inte det, så kommer man förr eller senare få lov att ta från sin levnadsstandard idag för att klara av att bo om räntan stiger.
Om en familj vinner 2Mkr så tror jag inte att man kategoriskt kan säga att man skall göra si eller så, för det beror lite på vad man gjort, vad man vill göra och vart i livet man står.
Har man klarat av att spara/amortera och har ekonomi för det så är det ingen stor brådska att slanta bort resten. Men har det varit tuffa år trots räntans låga nivå så är det säkert skönt att titta på att amortera bort halva lånet i alla fall.
Är man i den fasen att familjen växer med fler barn är det kanske intressantare att titta på ett större hus, eller en utbyggnad. Har man istället två barn som är på väg att börja studera på högskolan kan det ju vara en stor trygghet att kunna slänga till dem varsin bankbok med 300kkr på som gör att de slipper ta studielån. Kanske går man också i tankarna att byta till ett mindre hus när barnen flyger ut, och då behöver man inte ha så bråttom med att betala det här.
Ytterligare andra familjer kanske sitter med dryga studielån, billån eller har ett behov av att tilläggsisolera och renovera en del på huset. Det behöver inte heller vara fel att ta itu med sådant och sänka sina framtida månadskostnader.
Så, det är svårt att ge ett glasklart svar på en fråga som denna, men i stort är det ju mest angenäma problem det handlar om, och de brukar vara enklare att komma fram till en lösning på.
Bankernas krav på dem som skall låna pengar till hus är att de klarar av en ränta runt 7%. Den där siffran har varierat lite med åren, men idag är alla relativt ense om att den marginalen borde man ha, och som husägare bör man ta höjd i sin ekonomi för att det kostar så pass mycket att bo.
Senast Swedbanks listade rörliga bolåneränta var över 7% var 1996. Rimligen borde alltså svenska villaboende hushåll ha kunnat bygga upp en rätt bra nettoförmögenhet under dessa c:a 15 år av sötebrödsdagar. Antingen genom att man sparat, eller för att man har amorterat.
Jag har inte räknat särskilt noga, men de senaste tio åren har den genomsnittliga räntan inte överstigit 5%, så har man bott i villa i 10 år borde man redan ha amorterat 400kkr, eller ha ett sparande motsvarande det. Amorteringen behöver inte ha gjorts enkom på bostadslånet. Har man istället slantat bort billån, studieskulder eller liknande så ger det ungefär samma situation som om man betalat på bolånet.
Har man inte det, så kommer man förr eller senare få lov att ta från sin levnadsstandard idag för att klara av att bo om räntan stiger.
Om en familj vinner 2Mkr så tror jag inte att man kategoriskt kan säga att man skall göra si eller så, för det beror lite på vad man gjort, vad man vill göra och vart i livet man står.
Har man klarat av att spara/amortera och har ekonomi för det så är det ingen stor brådska att slanta bort resten. Men har det varit tuffa år trots räntans låga nivå så är det säkert skönt att titta på att amortera bort halva lånet i alla fall.
Är man i den fasen att familjen växer med fler barn är det kanske intressantare att titta på ett större hus, eller en utbyggnad. Har man istället två barn som är på väg att börja studera på högskolan kan det ju vara en stor trygghet att kunna slänga till dem varsin bankbok med 300kkr på som gör att de slipper ta studielån. Kanske går man också i tankarna att byta till ett mindre hus när barnen flyger ut, och då behöver man inte ha så bråttom med att betala det här.
Ytterligare andra familjer kanske sitter med dryga studielån, billån eller har ett behov av att tilläggsisolera och renovera en del på huset. Det behöver inte heller vara fel att ta itu med sådant och sänka sina framtida månadskostnader.
Så, det är svårt att ge ett glasklart svar på en fråga som denna, men i stort är det ju mest angenäma problem det handlar om, och de brukar vara enklare att komma fram till en lösning på.
Angående amortering så måste jag påpeka att med en normal inflation på 2,5% per år så har du halverat din skuld på 27 år. Det innebär också att på ett lån på 3 miljoner så "amorteras" 75.000 per år (6250 kr per månad). Pengars har i alla tider urholkats snabbt. Skulle vi få tillbaka 70-talets tvåsiffriga inflation (säg 10%) så skulle ett lån halveras på 6.5 år! Kan vara bra att ha dessa siffror i åtanke när man våndas över sina lån.
Det är alltid bra med några månadslöner (minst 5) kvar på banken till oförutsedda utgifter/händelser/"fuck off money-byta jobb" som ger en grundtrygghet att sova gott på natten. Vad göra med resten? Tror du att du alltid kan ligga på plus på börsen, och alltid tjäna mer än 4% varje år kan du prova det...jag som inte är bättre än experterna (som sänker mina pensionsfonder hela tiden...) tror att det är en tryggare realinvestering att amortera minst hälften eller mer av huslånet, då har du 4-5% att tjäna på sikt på dessa pengar varje år resten av livet. Tror du som vissa att du skall dö i år (dvs ränta är något som är 1.5-2%) kan beräkningen och motiven se anorlunda ut... Har du rörlig ränta som är billigaste i längden, skall du räkna ut differensen mellan dagens låga mot 6% normalränta och lägga undan mellanskillnaden som buffert, kostnaden finns där hela tiden, du lär dig balansera hemekonomin och kan ta 13% ränta en tid. Disponibel inkomst är det som finns kvar varje månad när mat, boende, sopor, el, kläder, dagis, bil, bensin, försäkringar bolaget, tele och kanske en tandborste är betalda. Ponera att du då har 3000kr att leka upp på musik/kanot/idrott/resa/sportdäck i dagens läge - med halva lånet borta så har du dubblat din disponibla inkomst resten av livet. Varjedagspengar är värt mycket i livskvalite, medans impulsinkomster tenderar att vara borta med vinden efter 2 år och resterande behövs läggas på en bettskena hos tandläkaren.
Medlem
· Västra Götaland
· 164 inlägg
Ytterligare en aspekt på det hela:
40-talisterna sitter ofta i högt värderade, så gott som skuldfria villor. De lär leva länge, men inte i evighet.
40-talisternas barn har nog i stor utsträckning köpt hus de senaste 10 åren, med höga priser och stora lån. Om 10-20 år när 40-talisterna faller ifrån, så finns det en hel del pengar att ärva för barnen. Se där! Ett sätt att betala av sina lån i framtiden!
40-talisterna sitter ofta i högt värderade, så gott som skuldfria villor. De lär leva länge, men inte i evighet.
40-talisternas barn har nog i stor utsträckning köpt hus de senaste 10 åren, med höga priser och stora lån. Om 10-20 år när 40-talisterna faller ifrån, så finns det en hel del pengar att ärva för barnen. Se där! Ett sätt att betala av sina lån i framtiden!
Byggarebert: Under åren 1996 - 2009 har den genomsnittliga inflationstakten varit 1,6%. Endast ett enda av dessa år har vi haft en inflationstakt på 2,5% eller mer (2008).
Med ökad inflation kommer också ökade räntor.
Med ökad inflation kommer också ökade räntor.