Har man pengar finns det ALDRIG något skäl att låna. Även om man kan placera pengarna på annat ställe med högre avkastning, så motsvarar det bara en ökad risk. Ingen avkastning utan motsvarande risk. När du lånar pengar på banken lägger banken på lite extra för risken att de förlorar pengarna. Du får själv bära den risken. Det finns alltså aldrig någon placering som är så lönsam jämfört med risken du tar, som att betala tillbaka dina lån, eller som i detta fall att låta bli att låna.
Att det är bra med viss likviditet är en annan sak.
Att det är bra med viss likviditet är en annan sak.
Nej, fel, inte alls.Denar skrev:
Ett bankkonto med statlig garanti motsvarar inte alls en sådan ökad risk jämfört med att amortera ett lån. Jag har beskrivit varför tidigare.
Skillnaden är att staten har valt att ta den riskskillnaden.
Det där håller jag inte alls med om !Denar skrev:
Dels är det som -mh- skriver sant i dagens situation.
Det gälelr förstås inte generellt dock, det är sällan så gynnsamt läge att låna osm nu - och troligen kommer man inom ngt år inte kunan göra så att man bara har pengar på ett bankkonto och ändå går plus - då krävs det ett visst mått av risktagande - och det blir en subjektiv historia hur man väljer att göra.
Men sen kan det finnas andra anledningar:
1. Det är ofta bra tat ha en buffert på iaf 20000-100000 - även om man behöver mer lån. Detta eftersom man kan bli sjuk, arbetslös osv - och det tar tid för försäkringarna att kicka in. I ett sånt läge kan man inte heller låna upp mera även om bostaden har ett utrymme för det.
2. Om man köper ett hus med renoveringsbehov är det ofta lättare att låna så mkt man får och sedan använda kontanter att renovera för, och ev. senare om det behövs vördera om för att få bort ev. topplån. Att försöka lyfta renoveringslån allteftersom är ganska krångligt och det finns ju en risk att renoveringen tvingas att stanna av om man inte får ett lån elelr det blir försenat - i fallet då man från början har belånat mer så är risken att man får ligga på lite högre belåning bara - vilket man naturligtvis räknar med i sin budget !
/K
Inte ?Denar skrev:
Det finns väl en uppsjö av konton där man kan spara till bättre ränta, iaf om det handlar om större belopp och/eller man förbinder sig att spara en viss tid - och på sådana konton i vanliga banker gäller ju insättningsgarantin
/K
Jag och min sambo bygger hus för tillfället och vi har lite kapital undanstoppat. Vi kommer låna så mycket vi bara får! Vi har förhandlat till oss en bra ränterabatt vilket gör att vi kan belåna hela huset och få bättre ränta på kreditbolag som har insätningsgaranti än räntan på huslånet blir. Den dagen räntan på topplånet överstiger räntan hos kreditbolagen tar vi ut pengarna och betalar av lånet. Vi hoppas bara att räntan är högre minst ett år till eftersom vi fick lösa mer pantbrev, men lite risker får man ta 
Vi ska bygga nytt och tänker göra samma sak. Jag resonerar precis som många tidigare inlägg att man ofta kan hitta högre sparränta än låneränta, och skull det fallera kan man plocka ut sparkapitalet och sänka lånet.
Sen är det ju vettigt att ha en stor buffert om man blir sjuk, arbetslös el liknande. Vad är viktigast om något sådant oförutsett inträffar? Att man har några hundra tusen på ett konto att ta av eller att månadskostnaden för räntan är några hundralappar mindre? Solklart att en buffert är viktigare tycker jag.
Alltså, ett stort plus för att ha en buffert och ett litet plus för att man kan tjäna en slant på ränteskillnaden. Med insättningsgaranti och möjlighet att plocka ut sparkapitalet när som helst för att peta in det i lånet så är risken minimal.
Sen är det ju vettigt att ha en stor buffert om man blir sjuk, arbetslös el liknande. Vad är viktigast om något sådant oförutsett inträffar? Att man har några hundra tusen på ett konto att ta av eller att månadskostnaden för räntan är några hundralappar mindre? Solklart att en buffert är viktigare tycker jag.
Alltså, ett stort plus för att ha en buffert och ett litet plus för att man kan tjäna en slant på ränteskillnaden. Med insättningsgaranti och möjlighet att plocka ut sparkapitalet när som helst för att peta in det i lånet så är risken minimal.
Nybyggarn_kanske skrev:
Om då räntan går till 3% så är det helt plötsligt dubblet så mycket som skall ut.
Sen den avkastningen är ju inte heller sann riktigt för korrigerar man mot inflation så får man ju dra av 1-2% pga. pengars värde minskar.
det här med låna kontra inte låna är ju alltid en balans men för att något av det enda bra en människa sagt så "Den som är satt i skuld är inte fri"
Lån är ju bara att man skjuter upp en betalning och lån fördyrar alltid en vara medans att köpa varan för sparade pengar alltid gör den billigare.
Sen ju mindra lån man har och ju tidigare man kan göra sig skuldfri deso tidigare kan man ju sluta tjäna in pengar. Har man inga utgifter behöver man inga pengar.
Detta i ett större perspektiv ger frihet. Att låna till ett hus och inta amortera och hoppas att värdeökningen på huset skall lösa lånet skulle jag aldrig ge mig in i.
Inflationen (liksom skatter) påverkar låneräntan lika mycket som sparräntan, så den kan du bortse ifrån.
Lån fördyrar bara en vara om om det är dyrare att ta lån än vad man tjänar på sparpengarna.
Så länge intäkterna från ditt sparkont är större än dina utgifter för ditt lån, så är du fri. I själva verket blir du just nu fri om du har dubbelt så mycket lånat som du har sparat.
När du har kommit så långt, visar det sig att låneutgifterna för en normalfamilj inte är särskilt stor del av utgifteran, så sluta inte ditt dagjobb riktigt än.
Den som sa ""Den som är satt i skuld är inte fri" köpte för några år sedan en stor gård som han tog lån på, och sedan lånade upp mer för att bygga till...
Lån fördyrar bara en vara om om det är dyrare att ta lån än vad man tjänar på sparpengarna.
Så länge intäkterna från ditt sparkont är större än dina utgifter för ditt lån, så är du fri. I själva verket blir du just nu fri om du har dubbelt så mycket lånat som du har sparat.
När du har kommit så långt, visar det sig att låneutgifterna för en normalfamilj inte är särskilt stor del av utgifteran, så sluta inte ditt dagjobb riktigt än.
Den som sa ""Den som är satt i skuld är inte fri" köpte för några år sedan en stor gård som han tog lån på, och sedan lånade upp mer för att bygga till...
Jag bollade mina tankar med min far för några månader sen och det visade sig att han hade gjort precis som jag har funderat över att göra. Han köpte radhuset som jag är uppväxt i för 300000kr 1976 tror jag det var. Han startade från noll så det var tungt ekonomiskt och han amorterade inte alls förrän inflationen hade gjort grovjobbet. På 90-talet när priserna sjönk och lånet inte var värt så jättemycket längre köpte han en stor villa för 1Mkr och hyrde ut radhuset.
Idag får man lägga på en nolla på radhusets värde och villan har väl stigit med en faktor 3-4 nånting. Lånen är återbetalda...Rätt bra läge alltså. Det hade inte gått om man är rädd för att låna.
Inflation är låntagarens bästa vän har jag hört att det heter. Även en modest inflation på 2% gör underverk på miljonlån. Ta ett typlån på 3Mkr över 10år, det minskar i reelt värde med över en halv miljon vilket motsvarar en genomsnittlig "amortering" på knappt 4600kr/mån. Fast har man pengar på kontot är ju inflationen ingen höjdare.
Nu kanske jag drog iväg lite till en annan diskussion om att amortera eller inte, men det är närliggande med att ha stora lån. Och när det gäller huslån och inflation så hörde jag nån berätta att folk under andra världskriget (?) när inflationen var skyhög tog jättelån för att köpa fastigheter. Lånet var förstås svintungt att betala räntan på, men i ett nafs gjorde inflationen att lånen inte var värda så mycket så dom fick fastigheter nästan gratis. Extremfall, men som i exemplet tidigare så gör även en liten inflation underverk på stora lån, så varför inte låna?
Idag får man lägga på en nolla på radhusets värde och villan har väl stigit med en faktor 3-4 nånting. Lånen är återbetalda...Rätt bra läge alltså. Det hade inte gått om man är rädd för att låna.
Inflation är låntagarens bästa vän har jag hört att det heter. Även en modest inflation på 2% gör underverk på miljonlån. Ta ett typlån på 3Mkr över 10år, det minskar i reelt värde med över en halv miljon vilket motsvarar en genomsnittlig "amortering" på knappt 4600kr/mån. Fast har man pengar på kontot är ju inflationen ingen höjdare.
Nu kanske jag drog iväg lite till en annan diskussion om att amortera eller inte, men det är närliggande med att ha stora lån. Och när det gäller huslån och inflation så hörde jag nån berätta att folk under andra världskriget (?) när inflationen var skyhög tog jättelån för att köpa fastigheter. Lånet var förstås svintungt att betala räntan på, men i ett nafs gjorde inflationen att lånen inte var värda så mycket så dom fick fastigheter nästan gratis. Extremfall, men som i exemplet tidigare så gör även en liten inflation underverk på stora lån, så varför inte låna?
Är det bara jag som tycker att det verkar finnas en övertro på att framtida inflation och värdeökning ska lösa våra penningproblem och ge oss välfärd?
Och hur många hundra tusen har jag hunnit att betala till banken medan jag väntar på den förlösande inflationen?
Och hur många hundra tusen har jag hunnit att betala till banken medan jag väntar på den förlösande inflationen?
Är det en övertro att räkna med en inflation som riksbanken har som mål att hålla? Och som de har lyckats hålla i snitt de senaste 10 åren?
Värdeförändring pga marknaden och växande/minskande befolkning är ju en annan sak, men även där har talar ju historien för sig själv. Visst svänger det upp och ner och vissa år kan det vara illa om man tvingas sälja, men det är bla där den stora bufferten kommer in.
Även om du har betalat så mycket som 3Mkr i ränta på ett 3Mkr lån när inflationen har raderat ut värdet så är det väl bra ändå. Då har du fått ett räntefritt lån i alla dessa år eftersom räntan kan ses som amortering.
I min värd är det bra att låna duktigt till investeringar i fastigheter så länge man har en buffert för svåra tider. Klarar man inte en räntetopp kan det gå åt pipan.
Värdeförändring pga marknaden och växande/minskande befolkning är ju en annan sak, men även där har talar ju historien för sig själv. Visst svänger det upp och ner och vissa år kan det vara illa om man tvingas sälja, men det är bla där den stora bufferten kommer in.
Även om du har betalat så mycket som 3Mkr i ränta på ett 3Mkr lån när inflationen har raderat ut värdet så är det väl bra ändå. Då har du fått ett räntefritt lån i alla dessa år eftersom räntan kan ses som amortering.
I min värd är det bra att låna duktigt till investeringar i fastigheter så länge man har en buffert för svåra tider. Klarar man inte en räntetopp kan det gå åt pipan.