Dela sommarhus med systrar som alla har olika intressen i fastigheten
Är tre syskon som fått våra föräldrars sommarställe i gåva. Vi har redan nu märkt att vi vill väldigt olika med husen. Syskon nr 1 har sen tidigare en hus på den nu gemensamt ägda tomten (ofri grund) och vill inte sälja in detta hus i den nu gemensamma fastigheten. Syskon nr 2 och 3 vill köpa ut syskon nr 1 från husen som ingick i gåvan (då hon redan äger ett hus på tomten). Alla tre syskon vill fortfarande vara delägare i tomten. Går det vara enskild ägare till hus som står på gemensam tomt? Om Ja kan vi värdera bara husen? Hur avtalar vi bäst kommande investeringar för att kunna få tillbaka dessa vid en senare försäljning? Tacksam för bra svar och tips hur vi bäst löser vår gåva utan att hamn i bråk
Hej LACL, välkommen till Bygga Hus-forumet!
Det låter som ett besvärligt läge, i och med att ni redan från början är oense om hur ni skall hantera gåvan från föräldrarna.
Utan att veta något om fastighetens storlek har jag först en fundering:
Om det redan är byggt >1 bostadshus på tomten kanske det går att skifta ut en del till vardera systern?
Då skulle ni inte behöva bråka om skötseln av respektive hus utan kunna vara bara syskon.
Det beror naturligtvis på hur stor tomten är och hur den ser ut och hur husen står.
Men det är lite förvirrat vad som är vad.
Ingår syster 1's hus i gåvan?
Eller ingår bara det andra huset i gåvan?
Och hur stor del av tomten omfattar gåvan?
Jag blir inte riktigt klok på det.
Men jag tror att om man inte är beredd att ge och ta och klarar av att äga hus gemensamt,
så är det bättre att dela på ägandet.
Man kan ju vara goda syskon ändå, och ev. barn kan ha mycket utbyte av varandra.
Det låter som ett besvärligt läge, i och med att ni redan från början är oense om hur ni skall hantera gåvan från föräldrarna.
Utan att veta något om fastighetens storlek har jag först en fundering:
Om det redan är byggt >1 bostadshus på tomten kanske det går att skifta ut en del till vardera systern?
Då skulle ni inte behöva bråka om skötseln av respektive hus utan kunna vara bara syskon.
Det beror naturligtvis på hur stor tomten är och hur den ser ut och hur husen står.
Men det är lite förvirrat vad som är vad.
Ingår syster 1's hus i gåvan?
Eller ingår bara det andra huset i gåvan?
Och hur stor del av tomten omfattar gåvan?
Jag blir inte riktigt klok på det.
Men jag tror att om man inte är beredd att ge och ta och klarar av att äga hus gemensamt,
så är det bättre att dela på ägandet.
Man kan ju vara goda syskon ändå, och ev. barn kan ha mycket utbyte av varandra.
Ta ett rejält snack och diskutera igenom vad ni vill uppnå.
Börja sedan fundera på vilka lösningar som är lämpliga (utköp, delning av tomten, enskilt ägande av varsitt hus etc).
Genom att börja med vad ni vill uppnå så kanske ni kan hitta en bra lösning som uppfyller allas önskemål.
Börja sedan fundera på vilka lösningar som är lämpliga (utköp, delning av tomten, enskilt ägande av varsitt hus etc).
Genom att börja med vad ni vill uppnå så kanske ni kan hitta en bra lösning som uppfyller allas önskemål.
Lite förvirrande, vem äger tomten?
Det står att något är på ofri grund vilket jag tolkar som att husen står på en arrendetomt....
Hur nära varandra står husen?
Vad är gemensamt emllan husen.. (vatten, el, avlopp osv?)
and btw, välkommen till BH
Det där om ofri grund tolkar jag gäller "extra huset". Dvs från början har föräldrarna ägt hela fastigheten, inklusive en sommarstuga. Under åren har ett av barnen byggt sig en egen stuga på tomten. En stuga som då alltså står på ofri grund efterssom barnet äger den stugan, men ingen del av tomten.
Nu har föräldrarna då skänkt fastigheten (antar 3 lika stora delar?) till barnen. Den "extra stugan" står då helt plötsligt inte längre på ofri grund, tror jag. Stugägaren äger ju nu en andel i marken också.
Men jag har noll koll på vad det innebär för ägandet av extra stugan.
Som sagt en ren lösning skulle ju vara att stycka av en del av tomten så att den stugan kunde bli en egen fastighet, om detta är möjligt.
Nu har föräldrarna då skänkt fastigheten (antar 3 lika stora delar?) till barnen. Den "extra stugan" står då helt plötsligt inte längre på ofri grund, tror jag. Stugägaren äger ju nu en andel i marken också.
Men jag har noll koll på vad det innebär för ägandet av extra stugan.
Som sagt en ren lösning skulle ju vara att stycka av en del av tomten så att den stugan kunde bli en egen fastighet, om detta är möjligt.
Vilken tanke hade era föräldrar med gåvan? Finns det något förbehåll, typ att föräldrarna har rätt att fritt använda fritidsfastigheten tills de dör eller att fastigheten inte får säljas inom viss tidsrymd eller något annat. Föräldrarna måste/borde ha insett att det lätt blir problem mellan syskonen.
Välkommen till BH
Jag är inte avundsjuk på er situation men tror att det krävs ett seriöst möte om vad det finns för alt....att alla ska bli nöjda i slutet är väl målet men kan vara svårt att lösa.....kolla ev med en jurist i ett tidigt skede så alla vet vad det finns för möjligheter och ev problem.
Lycka till
Jag är inte avundsjuk på er situation men tror att det krävs ett seriöst möte om vad det finns för alt....att alla ska bli nöjda i slutet är väl målet men kan vara svårt att lösa.....kolla ev med en jurist i ett tidigt skede så alla vet vad det finns för möjligheter och ev problem.
Lycka till
Man måste sitta ned och sätta ambitionen kring hur ni skall äga det tillsammans. Det är jätteviktigt att man gör det från början och får det på papper. Då kommer allas ambitioner kring husen upp från början.
Sedan skall man avtala saker som rör ekonomin i ett samägandeavtal samt att ni reglerar hur en försäljning skall gå till i framtiden.
Sedan skall man avtala saker som rör ekonomin i ett samägandeavtal samt att ni reglerar hur en försäljning skall gå till i framtiden.
Tack för alla synpunkter. Ja vi äger nu hela fastigheten tillsammans förutom ett av husen som syskon 1 har byggt och äger sen förut (ingick ej i gåvan) Lite tydligare fråga.. Kan vi värdera de gemensamt ägda husen för att kunna köpa ut varandra så att vi i slutändan äger var sitt hus men att alla husen står på tomt som vi äger gemensamt? (för liten tomt för att stycka av)
Att värdera och på det viset köpa ut varandra går givetvis att göra så länge ni sedan är överens.
Frågan är vad som händer den dag en vill sälja. Enl.lagen om samägande så kan en delägare, oavsett hur liten andel man äger begära att Hela fastigheten skall säljas, försäljningen sker då normalt sett på auktion, efter begäran hos tingsrätten.
Frågan är om man då kan hävda att byggnaderna (ens den som tidigare var "fri") inte är en del av fastigheten, (jag vet ej). Dvs. i värsta fall så kan en av er tvinga fram en försäljning, där allas "enskilda" hus ingår i den gemensamma försäljningen, summan delas sedan efter den registrerade ägarandelen. Nu är det möjligt att jag är alltför negativ, ngn. annan kanske kan berätta mer om hur det kan fungera.
Alternativet, så länge ni är sams, men någon vill hoppa av, är ju att denne då får sälja till ett pris som klart understiger marknadspriset, ingen vill bjuda fullt marknadspris för ett delägande. Ev. kanske en av er köper på sig de avhoppades andelar till ett pris som iallafall några år senare uppfattas som underpris, och om även den siste, eller dennes barn då säljer till slut till ett bra pris finns stor risk att de som hoppat av tidigare känner sig lurade (en ganska vanlig effekt av upplösta samäganden), kan skapa jätteonödiga slitningar mellan släktingar.
Personligen är jag väldigt skeptisk till samäganden, jag har via min fru ett samägande av en stuga med hennes syskon, det fungerar, men med jämna mellanrum dyker det upp små, små irritationsmoment, som vi hittills lyckas hålla under kontroll men... Skall vi fortsätta dela den i nästa generation så blir det orimligt många som skall dela.
Sedan har jag haft ett "påtvingat" samägande på min sida också, där har vi nu efter drygt 4 års processande, och enorma kostnader lyckats lösa upp det, allt är inte klart än, troligen håller soppan på i minst ett år till.
Jag är jätteorolig att vi med det andra samägandet kommer att tvinga på våra barn och deras kusiner en liknande process, den dag det blir dags.
Frågan är vad som händer den dag en vill sälja. Enl.lagen om samägande så kan en delägare, oavsett hur liten andel man äger begära att Hela fastigheten skall säljas, försäljningen sker då normalt sett på auktion, efter begäran hos tingsrätten.
Frågan är om man då kan hävda att byggnaderna (ens den som tidigare var "fri") inte är en del av fastigheten, (jag vet ej). Dvs. i värsta fall så kan en av er tvinga fram en försäljning, där allas "enskilda" hus ingår i den gemensamma försäljningen, summan delas sedan efter den registrerade ägarandelen. Nu är det möjligt att jag är alltför negativ, ngn. annan kanske kan berätta mer om hur det kan fungera.
Alternativet, så länge ni är sams, men någon vill hoppa av, är ju att denne då får sälja till ett pris som klart understiger marknadspriset, ingen vill bjuda fullt marknadspris för ett delägande. Ev. kanske en av er köper på sig de avhoppades andelar till ett pris som iallafall några år senare uppfattas som underpris, och om även den siste, eller dennes barn då säljer till slut till ett bra pris finns stor risk att de som hoppat av tidigare känner sig lurade (en ganska vanlig effekt av upplösta samäganden), kan skapa jätteonödiga slitningar mellan släktingar.
Personligen är jag väldigt skeptisk till samäganden, jag har via min fru ett samägande av en stuga med hennes syskon, det fungerar, men med jämna mellanrum dyker det upp små, små irritationsmoment, som vi hittills lyckas hålla under kontroll men... Skall vi fortsätta dela den i nästa generation så blir det orimligt många som skall dela.
Sedan har jag haft ett "påtvingat" samägande på min sida också, där har vi nu efter drygt 4 års processande, och enorma kostnader lyckats lösa upp det, allt är inte klart än, troligen håller soppan på i minst ett år till.
Jag är jätteorolig att vi med det andra samägandet kommer att tvinga på våra barn och deras kusiner en liknande process, den dag det blir dags.
Går det att bygga ytterligare en stuga på fastigheten?LACL skrev:
Då skulle ju ni tre syskon kunna ha var sitt fritidsboende, och rå er själva med allt från underhåll och renovering till tvätt, städning och barnuppfostran.
Att man bor på samma tomt borde inte vara så stort problem.
I skärgårdssamhällena (i Bohuslän) har husen alltid legat väldigt tätt, tomter har knappt existerat, och man har ändå kunnat komma överens.
Så kan var och en av systrarna sköta sitt i stugorna, och sedan träffas och trivas tillsammans vid kvällskaffet,
utan att behöva bråka om annat än lite gräsklippning
Så länge byggnaderna och fastigheterna har olika ägare, så är husen på ofri grund och följer inte med fastigheten vid försäljning.
Enklast vore om fastigheten delades i tre lika delar under resp. hus. Kompensera förstås dem som inte fick ärva något av husen.
Enklast vore om fastigheten delades i tre lika delar under resp. hus. Kompensera förstås dem som inte fick ärva något av husen.
Jo men om fastigheten har 3 ägare, men de 3 faktiskt äger var sitt hus på den gemensamma fastigheten. Hur räknas det då? Anses det som att fastigheten och huset har olika ägare?
Måste vara samma ägare till fastighet och hus, och om bara endera är delägt så är det inte samma ägare. Jämför här:
http://lawline.se/answers/16894
Jag tror det är så petigt att det måste vara samma ägarandel på både fastighet och hus tom.
http://lawline.se/answers/16894
Jag tror det är så petigt att det måste vara samma ägarandel på både fastighet och hus tom.
Problematiken kring den här frågeställingen är rätt okänd, även bland jurister. Jag har ägnat några hundra timmar åt området eftersom jag hade anledning att inleda en process som handlade om bättre rätt till byggnader på samägd mark. Det blev förlikning på villkor som utgick från att byggnaderna var lös egendom och uppförda för enskilda medel.
Första meningen i Jordabalken 2 kapitler 4 par. lyder: Föremål som nyttjanderättshavare eller annan än fastighetsägaren tillfört fastigheten hör inte till denna, om inte föremålet och fastigheten kommit i samme ägares hand.
För att föremålen ska anses vara i samma ägares hand krävs att lika stor andel av varje föremål ägs av respektive ägare. Det innebär inte att ägarnas andelar inbördes behöver vara lika. En kan t ex äga en åttondel av ett hus och en åttondel av marken medan en äger 3/8 ooch en tredje 4/8 av vardera föremålet (mark eller hus). om andelarna i respektive föremål är olika benämns det inkongruent ägande och då blir ett föremål som annars vore fastighetstillbehör ansett som lös egendom. Vanliga objekt är ett hus som en uppfört på en samägd fastighet. En brygga som någon fått uppföra på annans vattenområde ´blir lös egedom men ägandet blir inte inkongruent såvida inte den sombyggt bryggan också är delägare i vattenområdet.
Även mellan makar kan inkongruent ägande föreligga. Örjan Teleman skriver i standardverket Bodelning (s. 33 i min upplaga): ... en make kan bekosta uppförandet av en - t ex bostadsbyggnad på en fastighet, som ägs av den andre maken eller samägs av makarna. Det är då troligt att, att den förstnämnde maken blir ensam ägare av byggnaden såsom lös egendom pga inkongruenta ägarförhållanden. (Jfr NJA 1982 s. 773 och 1984 s. 562 samt RH 1989:23). Mer om situationen mellan makar finns i antologin Fastighetstillbehör, red. Margareta Brattström m.fl.
Det hus som ägs av blott en samägare kan mycket väl finnas med som byggnad på fastigheten i taxeringen eller i lagfartshandlingarna. Men HD har uttalat att lagfart inte konstituerar ägande, se NJA 1982 s. 773. Fel i dessa register påverkar inte ägarförhållanden men kan naturligtvis ställa till problem för banker och andra kreditgivare som tror att en fastighet har större pantvärde än vad som verkligen är fallet. Kammarrätten försökte en gång köra linjen att inkongruent ägande skulle bortses från i kreditgivningssammanhang. Det var ungefär så att en affärsman ägde mark och ett av honom helägt aktiebolag ägde en byggnad som han låtit uppföra på marken. Byggnaden ansågs som lös egendom.Nu var det inget insolvensärende men Kammarrätten ville hävda en princip. Men HD uppehöll istället principen att byggnaden var lös egendom då mark och byggnad inte var i samma ägares hand.
När det gäller makar kommer det naturligtvis till bevisfrågor om enskild egendom. Är både mark och hus giftorättsgods spelar det ingen roll i slutänden om inkongruent ägande föreligger.
Ett förhållande som är viktigt att beakta då det gäller byggnad som är lös egendom är att det inte finns några formkrav vid t ex försäljning eller gåva. Det innebär t ex att systern i det aktuella fallet i efterhand kan säga att hon redan skänkt bort huset till någon utanför syskonkretsen genom muntligt gåvoavtal. Härom finns en utförlig uppsats, doktrin och domar. Kronofogden fick följaktligen tji i HD eftersom gäldernären sade sig ha skänkt huset till sin mor en vecka innan utmätningen, då han inte kunnat delges.
Vidare innebär detta att den som köper ett hus på ofri grund inte kan veta om det redan sålts till annan för det finns ju ingen registreringsplikt. Sådan har diskuterats men det har inte blivit något av det.Vidare är det naturligtvis svårt att få låna på ett sådant hus. I småhus-sammanhang har särskilda lösningar konstruerats men för enstaka hus som det aktuella är det oklart.
Tvångsförsäljning av samägd fastighet på vilken det finns en åbyggnad på ofri grund är naturligtvis problematisk. Den nye ägaren och husägaren får försöka komma överens om ett arrende. Husägaren kan inte räkna med någon som helst tomt kring sitt hus och kommer nog ofta att välja att sälja. En ofri åbyggnad kan sänka priset på en samägd fastighet vid tvångsförsäjning varför syskonen bör försöka komma överens för annars riskerar det att bli en dålig affär för alla.
Det finns många rättsfall som bekräftar att effekten av inkongruent ägande blir att en byggnad blir lös egendom. Ett undantag är ett mål i hovrätt som handlade om växthus och lagfartsavgift. Om jag minns rätt hade en son uppfört ett växthus på föräldrarnas mark. Marken ärvdes av honom och ytterligare två bröder. När han köpte ut dessa beräknades lagfartsavgift även på värdet av växthuset vilket han protesterade mot eftersom han redan ägde det. Jag kan leta om det behövs men ungefär så var det. För övrigt handlar målen om inkongruent ägande ofta om lagfartsavgiften så syskonen bör sätta sig in i den aspekten också.
Detta med inkongruent ägande och byggnader som är lös egendom strider mot mångas intuitiva rättsuppfattning. Bakgrunden torde vara historisk. I Norden kunde arrendatorer plocka ned sina timmerhus och flytta dem vid arrendetidens utgång. Söderut, nedåt Medelhavet, där man alltid murat eller byggt i sten, gäller oförändrad romersk rättsuppfattning. En byggnad som uppförs ingår rättsligt i den fastighet som marken bildar. För t ex en fransk jurist är det svenska avsteget från romersk accessionsrätt obegripligt och principvidrigt.
Men i Sverige har rättsfiguren lös egendom i stället för fastighetstillbehör snarast utvidgats. Så kan numera sedan något årtionde statligt ägda byggnader, t ex en stationsbyggnad för järnväg eller en fyr, juridiskt separeras från marken den står på och säljas till enskilda. Det är ju också uppenbart, att om t ex Vattenfall ställer upp en transformatorkur på någon enskilds mark, kuren tillhör Vattenfall. Men strikt accessionsrättsligt är det inte självklart. Däremot får inte privatpersoner rättsligt skilja byggnader från marken de står på. Flera lantbrukare har försökt men fått nej. Så om alla tre syskonen kommer till en uppgörelse där de äger byggnad och mark i samma proportioner kan huset senare inte återföras till lös egendom.
Jag är inte jurist vilket understryks, bara påläst klient.
Att grunna på off topic: En brygga på annans vattenområde är inte fastighetstillbehör. Gäller allemansrättslig tillträdesrätt på lös egendom? Regeringsformen 2:18 talar om tillgång till naturen. Min eka är lika lite som min brygga naturen. Allemansrätt gäller tillträde till annans fastighet.
Första meningen i Jordabalken 2 kapitler 4 par. lyder: Föremål som nyttjanderättshavare eller annan än fastighetsägaren tillfört fastigheten hör inte till denna, om inte föremålet och fastigheten kommit i samme ägares hand.
För att föremålen ska anses vara i samma ägares hand krävs att lika stor andel av varje föremål ägs av respektive ägare. Det innebär inte att ägarnas andelar inbördes behöver vara lika. En kan t ex äga en åttondel av ett hus och en åttondel av marken medan en äger 3/8 ooch en tredje 4/8 av vardera föremålet (mark eller hus). om andelarna i respektive föremål är olika benämns det inkongruent ägande och då blir ett föremål som annars vore fastighetstillbehör ansett som lös egendom. Vanliga objekt är ett hus som en uppfört på en samägd fastighet. En brygga som någon fått uppföra på annans vattenområde ´blir lös egedom men ägandet blir inte inkongruent såvida inte den sombyggt bryggan också är delägare i vattenområdet.
Även mellan makar kan inkongruent ägande föreligga. Örjan Teleman skriver i standardverket Bodelning (s. 33 i min upplaga): ... en make kan bekosta uppförandet av en - t ex bostadsbyggnad på en fastighet, som ägs av den andre maken eller samägs av makarna. Det är då troligt att, att den förstnämnde maken blir ensam ägare av byggnaden såsom lös egendom pga inkongruenta ägarförhållanden. (Jfr NJA 1982 s. 773 och 1984 s. 562 samt RH 1989:23). Mer om situationen mellan makar finns i antologin Fastighetstillbehör, red. Margareta Brattström m.fl.
Det hus som ägs av blott en samägare kan mycket väl finnas med som byggnad på fastigheten i taxeringen eller i lagfartshandlingarna. Men HD har uttalat att lagfart inte konstituerar ägande, se NJA 1982 s. 773. Fel i dessa register påverkar inte ägarförhållanden men kan naturligtvis ställa till problem för banker och andra kreditgivare som tror att en fastighet har större pantvärde än vad som verkligen är fallet. Kammarrätten försökte en gång köra linjen att inkongruent ägande skulle bortses från i kreditgivningssammanhang. Det var ungefär så att en affärsman ägde mark och ett av honom helägt aktiebolag ägde en byggnad som han låtit uppföra på marken. Byggnaden ansågs som lös egendom.Nu var det inget insolvensärende men Kammarrätten ville hävda en princip. Men HD uppehöll istället principen att byggnaden var lös egendom då mark och byggnad inte var i samma ägares hand.
När det gäller makar kommer det naturligtvis till bevisfrågor om enskild egendom. Är både mark och hus giftorättsgods spelar det ingen roll i slutänden om inkongruent ägande föreligger.
Ett förhållande som är viktigt att beakta då det gäller byggnad som är lös egendom är att det inte finns några formkrav vid t ex försäljning eller gåva. Det innebär t ex att systern i det aktuella fallet i efterhand kan säga att hon redan skänkt bort huset till någon utanför syskonkretsen genom muntligt gåvoavtal. Härom finns en utförlig uppsats, doktrin och domar. Kronofogden fick följaktligen tji i HD eftersom gäldernären sade sig ha skänkt huset till sin mor en vecka innan utmätningen, då han inte kunnat delges.
Vidare innebär detta att den som köper ett hus på ofri grund inte kan veta om det redan sålts till annan för det finns ju ingen registreringsplikt. Sådan har diskuterats men det har inte blivit något av det.Vidare är det naturligtvis svårt att få låna på ett sådant hus. I småhus-sammanhang har särskilda lösningar konstruerats men för enstaka hus som det aktuella är det oklart.
Tvångsförsäljning av samägd fastighet på vilken det finns en åbyggnad på ofri grund är naturligtvis problematisk. Den nye ägaren och husägaren får försöka komma överens om ett arrende. Husägaren kan inte räkna med någon som helst tomt kring sitt hus och kommer nog ofta att välja att sälja. En ofri åbyggnad kan sänka priset på en samägd fastighet vid tvångsförsäjning varför syskonen bör försöka komma överens för annars riskerar det att bli en dålig affär för alla.
Det finns många rättsfall som bekräftar att effekten av inkongruent ägande blir att en byggnad blir lös egendom. Ett undantag är ett mål i hovrätt som handlade om växthus och lagfartsavgift. Om jag minns rätt hade en son uppfört ett växthus på föräldrarnas mark. Marken ärvdes av honom och ytterligare två bröder. När han köpte ut dessa beräknades lagfartsavgift även på värdet av växthuset vilket han protesterade mot eftersom han redan ägde det. Jag kan leta om det behövs men ungefär så var det. För övrigt handlar målen om inkongruent ägande ofta om lagfartsavgiften så syskonen bör sätta sig in i den aspekten också.
Detta med inkongruent ägande och byggnader som är lös egendom strider mot mångas intuitiva rättsuppfattning. Bakgrunden torde vara historisk. I Norden kunde arrendatorer plocka ned sina timmerhus och flytta dem vid arrendetidens utgång. Söderut, nedåt Medelhavet, där man alltid murat eller byggt i sten, gäller oförändrad romersk rättsuppfattning. En byggnad som uppförs ingår rättsligt i den fastighet som marken bildar. För t ex en fransk jurist är det svenska avsteget från romersk accessionsrätt obegripligt och principvidrigt.
Men i Sverige har rättsfiguren lös egendom i stället för fastighetstillbehör snarast utvidgats. Så kan numera sedan något årtionde statligt ägda byggnader, t ex en stationsbyggnad för järnväg eller en fyr, juridiskt separeras från marken den står på och säljas till enskilda. Det är ju också uppenbart, att om t ex Vattenfall ställer upp en transformatorkur på någon enskilds mark, kuren tillhör Vattenfall. Men strikt accessionsrättsligt är det inte självklart. Däremot får inte privatpersoner rättsligt skilja byggnader från marken de står på. Flera lantbrukare har försökt men fått nej. Så om alla tre syskonen kommer till en uppgörelse där de äger byggnad och mark i samma proportioner kan huset senare inte återföras till lös egendom.
Jag är inte jurist vilket understryks, bara påläst klient.
Att grunna på off topic: En brygga på annans vattenområde är inte fastighetstillbehör. Gäller allemansrättslig tillträdesrätt på lös egendom? Regeringsformen 2:18 talar om tillgång till naturen. Min eka är lika lite som min brygga naturen. Allemansrätt gäller tillträde till annans fastighet.
Redigerat: