Min sambo o jag har börjat fundera på hus. Vi har varit runt (Malmöområdet) men tycker att man ofta får betala rätt dyrt för hus som det är rätt mycket problem med (eller helt enkelt inte tycker så mycket om ;)

Bygga själva verkar alltså ganska lockande. Nu är frågan - är det dumt att ge sig in på det när man själv är opraktisk? Själv tycker jag det är kul med byggen, men min sambo ser det mer som nödvändigt ont. Det verkar ju finnas risk för magsår med alla problem som kan uppstå :-/ Har ni ångrat att ni gett er in på det eller är det värt det där extra besväret för att (förhoppningsvis) få något man gillar? Det blir ju en hel del tid också som går åt jämfört med lägenhet.

Våra byggerfarenheter hittills består av att renovera en tvårummare.
 
Det beror naturligtvis hur man är lagd, men är man lika perversa som mig och min fru så är det värt varenda sekund, krona och svettdroppe för att kunna bo under eget tak och pyssla med egen trädgård. :)
 
Jureit:

Vilket brandtal!

Kommentarer överflödiga - du har sagt vad som behöver sägas. Jag kan bara instämma i allt du sagt - det är inte svårare än så.

:D
 
Jodu, jag tror minsann att Jureit befinner sig i en liten svacka. :)

Jag känner igen det där från ungefär det stadiet där de befinner sig nu - med en satans massa tråkiga jobb som inte syns direkt och som bara måste göras.

Men så snart man börjar på ytskikten så släpper det och det blir nerförsbacke igen. Montera köket...kakla badrum...vilken feedback!!!




 
jureit kunde inte ha beskrivit det bättre! Jag känner verkligen igen mig i mångt och mycket.

chili, om ni funderar på att bygga själva, börja då med att fundera på om ni vill och orkar avstå från all fritid (då menar jag verkligen all) i si så där 6 månader? Kvällar, helger, semester.... all tid behövs läggas på bygget i fall det ska bli klart någon gång.

Vi jobbar heltid båda två och de senaste 6 månaderna har vi lagt så gott som varenda kväll och helg på bygget och då var ändå vårt hus stomrest och lufttätt när vi började (dock bara ett skal invändigt). Plus att vi fått hjälp av vänner & bekanta (=ovärderligt!!) Nu är vi inne i slutskedet och vill inget hellre än att flytta in...

Visst tjänar man en regäl slant på att bygga själv, men var beredd på att det är tuffare än man tror. Vi fick varningens finger från många innan vi började bygga, att vi inte skulle ta på oss för mycket jobb, men vi skakade mest på axlarna - "äh, det klarar väl vi!" Med facit i hand måste jag erkänna att jag trodde aldrig det skulle vara så här mycket jobb... Men det är klart att det är värt det! I alla fall den dag man kan sitta i soffan med en grogg i handen och stolt säga "Det här har vi gjort!" ;D
Vi längtar tills den dagen...

När det gäller kunskap så finns det alltid hjälp att tillgå - Internet, vänner, bekanta, hantverkare. Och det finns aldrig några dumma frågor.. även om man ofta känner sig dum själv när man frågar vissa saker... ;)

Räkna sen med ett antal nätter då man vaknar och grubblar över hur pengarna ska räcka till, saker man glömt, saker man ska komma ihåg och allt möjligt annat. Hur kommer det sig att alla problem blir så stora om nätterna?? :p ;)

Slutligen. Det ÄR kul att bygga hus! Det ÄR lärorikt och spännande. Det ÄR dessutom rent ut sagt jävligt jobbigt också.
 
Tack för alla svar,

Jureit - jo det stämmer nog att det är mest är lathet bakom vår 'opraktiska' läggning ;D. Tror vi fortsätter 'bygga hus' såhär på nätet ett tag och får lite mer på fötterna - kunskap verkar ju rätt avgörande för att minimera antalet missar. Måste ändå säga att det är jäkligt lockande...

Trevlig helg allesammans!
 
Jag kommer bygga nytt nästa gång också men det finns inte en chans att jag anlitar någon då - är numera övertygad (tyvärr?) om att man måste bygga själv för att det skall bli riktigt bra!

Längtar duktigt efter att få sätta igång (det är bara små detaljer kvar - sånt som en tomt och ett par miljoner som saknas)!
 
Chili,

Tänk på att mycket som tas upp här på forumet är saker som gått snett eller något man undrar över. Det är mycket "akta dig för..." (vilket är mycket bra och precis så det skall vara).
Dock så glömmer man lätt de positiva stunderna...då man kom hem med en färdig planlösning, då man gjorde beställningen, tankeverksamheten och funderingarna över hur det kommer att bli, hela processen där man ser hur huset tar form. Måste erkänna att då vi på stomresningen stod och såg första biten sättas på plats blev jag faktiskt lite rörd. Det var stort! Dessutom får man ett hus som passar sina behov, ingen annan har bott där och det är till stor del ditt verk.

Jag skulle vilja säga att det är helt underbart att bygga hus. Tänk igenom vad ni kan, vill och vågar, räkna på kostnaderna och kör. Som sagts innan så kan man ju välja allt från att bygga allt själv till nyckelfärdigt. Jag tror inte man uppskattar det man har om man inte har fått kämpa och svettats lite. Varför uppskattar vi svenskar våren och sommaren så mycket??

Lycka till,
anna
 
Kul, man är alltså inte ensam i sina grubblerier om vad man har gett sig in på...... ;)

En sak till som man kanske ska tänka på är att när man bygger själv så blir man lätt en social katastrof, man har inte tid att träffa några vänner på fritiden (såvida de inte utför slavarbete på byggplatsen) samt att det enda som man kan prata om är konstruktionsdetaljer, materialval, färger o.s.v.

Oavsett om man bygger själv eller kör på totalentreprenad så blir man utsatt för valfrihetens förbannelse, varenda detalj skall väljas ut och utbudet inom varje litet område är enormt. Man blir ganska matt, minst sagt.

Men, det är ett jättekul projekt och definitivt värt jobbet!

En intressant bieffekt är insikten att man kan väldigt många fula ord, de kommer oftast upp till ytan när finmotoriken inte riktigt hänger med och diverse kroppsdelar hamnar mellan verktyg och underlaget.

Det hade jag nog inte vetat om mig själv om jag inte byggt hus ;D
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.