Jag är lite halvskeptisk till VS svar att det har med gängningen att göra. Detta är dock i högsta grad en killgisning, med viss hållfasthetslära i ryggen.
Problemet vid svällning bör rimligen vara sträckning uppåt. Skjuvkraft i sidled bör vara ett mindre problem. Om brädan då sväller och drar skruven uppåt, så kan jag inte se att det skall göra en så stor inverkan på att 7mm gängång ligger i den övre brädan. Vissa trallskruv har ju en gängning som är avsedd just att bita i den övre brädan. Vissa har en gängning i överkant, men tex fisher har en extra gängning mellan den vanliga och skaftet. Jag tror snarare att den korta ogängade delen gör att man kan få ett glapp mellan trall och regel, då skruven inte kan tvinga ner brädan o den inte redan låg hårt pressad mot regeln. Och trall är ju sällan helt plan. Det i sin tur kan ju tillåta mer vatten mellan trall och regel som kan expandera vid frysning.
Dragspänningen i längsled bör rimligen intialt vara ganska jämn i hela skruven. och gå av där den är svagast. Skallen kan säkert ha viss betydelse, om den utgör en skillnad att skruven pga ytan går in i trät, dvs brädan pressas genom skruven. Mina vanliga trallskruvar visar inte sådan tecken. Jag borde uppleva någon form av glapp i skruvarna, ha massa som krupit ner i brädan när det är riktigt blött, istället för att ligga jämns med obrutna fibrer. Min teori är att detta fullt ut handlar om skruvens härdning, och möjligen om is har lättare att komma in under trallbrädan och expandera, pga att det inte går att skruva ihop trallen 100% pga gängningen.
Nedan är en bild på ett bildurval på google. Om det avr viktigt att inte trallbrädan är infäst så hade många av dessa skruvar inte existerat. Dom går ju helt ut på att fixera trallen, på ett sätt som i mina ögon ser uta tt bli fastare än ett 3mm större huvud.
Problemet vid svällning bör rimligen vara sträckning uppåt. Skjuvkraft i sidled bör vara ett mindre problem. Om brädan då sväller och drar skruven uppåt, så kan jag inte se att det skall göra en så stor inverkan på att 7mm gängång ligger i den övre brädan. Vissa trallskruv har ju en gängning som är avsedd just att bita i den övre brädan. Vissa har en gängning i överkant, men tex fisher har en extra gängning mellan den vanliga och skaftet. Jag tror snarare att den korta ogängade delen gör att man kan få ett glapp mellan trall och regel, då skruven inte kan tvinga ner brädan o den inte redan låg hårt pressad mot regeln. Och trall är ju sällan helt plan. Det i sin tur kan ju tillåta mer vatten mellan trall och regel som kan expandera vid frysning.
Dragspänningen i längsled bör rimligen intialt vara ganska jämn i hela skruven. och gå av där den är svagast. Skallen kan säkert ha viss betydelse, om den utgör en skillnad att skruven pga ytan går in i trät, dvs brädan pressas genom skruven. Mina vanliga trallskruvar visar inte sådan tecken. Jag borde uppleva någon form av glapp i skruvarna, ha massa som krupit ner i brädan när det är riktigt blött, istället för att ligga jämns med obrutna fibrer. Min teori är att detta fullt ut handlar om skruvens härdning, och möjligen om is har lättare att komma in under trallbrädan och expandera, pga att det inte går att skruva ihop trallen 100% pga gängningen.
Nedan är en bild på ett bildurval på google. Om det avr viktigt att inte trallbrädan är infäst så hade många av dessa skruvar inte existerat. Dom går ju helt ut på att fixera trallen, på ett sätt som i mina ögon ser uta tt bli fastare än ett 3mm större huvud.
Redigerat:
Men varför kan du inte komma med din teori om varför vilken skruv som är rätt? Du har arbetat i hela ditt yrkesliv med liknande frågor. Då är det väldigt intressant med din teori. För teorier är det vi harD Den ofrivillige klåparen skrev:Amen broder Jonas! Det är en balansakt som allt annat!
Spännande att man härdar trallskruven lite mindre än motsvarande träskruv - det är ju svinbra tycker jag. Har du data på hur mycket man härdar den? Eller ännu bättre vad brottöjningen är i trallskruven? Mvh nörd.
Gängningen på trallskruv varierar efter modell och hos tillverkare. Vissa har bara gängor nedre hälften. Andra har lite blandatM mojjen skrev:
Så för min del har jag svårt att se gängningen som en viktig spelare.
Det kanske är ett tecken på att ingen undersökt problemet närmare. Det skulle stämma bra med att det inte finns någon ordentlig information att hitta.
Det har jag gjort i tidigare inlägg.Bananskalare skrev:
Det verkar för övrigt som att ditt påstående om att trallskruv och träskruv härdas olika stämmer. Hatten av!
Normalfallet är i allafall att de flesta ligger över 1100-1200N/mm2. Jämför man med rostfritt så ligger de ju på runt 600N/mm2 innan kallformningen och får väl en aning högre värden efter just i gängdelen och skallen. Den ogängade delen är bara tråddiameter in i tillverkningsmaskinen. Tråden förvärms lite innan dragning till rätt diameter så den brukar hålla 600 även efter.D Den ofrivillige klåparen skrev:
Spikar du så används spik av icke härdat stål, som då är betydligt mer böjbart innan brott. Samt att du inte har samma hållkraft i underliggande regel. Det var väl i princip standard att varje vår gå och banka ner spik som krupit upp under höst/vinter.
Det jag diskuterade var skallens storlek. inte materialet på spikenHubbe73 skrev:
Fel, fel fel. A2 och A4 ligger runt 600Mpa (N/mm2) i brottgräns, sträckgränsen är c:a 60% av det. Härdad skruv tillverkas av kolstål med c:a 250-300Mpa i brottgräns men härdas upp över 1000-1200Mpa, problemet ligger i att sträckgränsen hamnar på c:a 90% av brottgräns vilket inte ger en hård skruv som inte kommer flexa som en rostfri, vilket är önskvärt i en trall. Speciellt om den ligger för tätt. Så om man vill översätta till klassning för metrisk gänga så hamnar man över 12.9 kvalitet.Roffe K skrev:
Absolut, men skallens storlek spelar ju ingen roll om inte spiken orkar sitta kvar i underliggande regel. Därför går inte spikars skalle av. (samt att de är sega och skulle töja sig en aning om regeln mot förmodan håller kvar spiken)