En av grabbarna har tidigare haft problem med cystit (inflammerad urinblåsa), och det verkar tyvärr som att han fått ett återfall som vi förhoppningsvis upptäckt tidigt. Problemet är att cystit oftast blir mycket värre av stress, och det finns inget som herr katt hatar mer än att åka bil. Han är blir så stressad av det att det är kiss, kräks och bajs i buren både dit och hem, även fast veterinären finns typ 20 minuter bort = sjukt dålig kombination att åka in till veterinären för en åkomma som blir värre av stress när katten blir så stressad att han vill dö när han åker bil. Tur då att vår veterinär är jouröppen, det går att ringa när som helst och de kan se grabbarnas tidigare journaler! Gissa hur mycket det är värt såna här gånger ❤️ Extra bingo var att vi lyckades haffa ett urinprov av nämnda kattherre, som jag på bilden är på väg att leverera till veterinären. Från katt till veterinär på 30 minuter - kan det bli bättre? (Det kändes lite som att jag var ute och körde donerade organ i min kylväska 😄)
TACK alla ni som jobbar med att vårda våra älskade djur, min stressnivå hade varit betydligt högre om jag behövt vänta till imorgon med att hantera detta (och eftersom Snä redan nu fått påbörja sin behandling så får han förhoppningsvis ett dygn mindre obehag).
❤️TACK❤️
Vi gick till sängs igår med en positiv känsla av att vi kanske lyckats avvärja en katastrof genom att upptäcka symptomen på cystit väldigt tidigt så att vi förhoppningsvis kunde börja behandla innan det blev ett problem ”på riktigt”.
Imorse när vi vaknade hade han svårt med andningen, och efter en ambulansliknande färd till veterinären konstaterades det att han hade förtjockad hjärtmuskel och begynnande vätska i lungorna. Prognosen var möjligen 3-6 månader om mediciner skulle fungera, och då skulle han dessutom inte kunna fortsätta äta kortison mot sitt kroniska magstrul eller urinfoder för att hjälpa blåsan att må bra. Beslutet att låta honom somna in var inte speciellt svårt, men fy fan vad ont det gör. När han dessutom kurade ihop sig i min famn och spann under avlivningen, trots andningssvårigheterna och att han måste ha mått så himla dåligt, då kändes det som att någon slet hjärtat ur bröstet på mig och stampade på det.
Igår mitt på dagen sprang han runt och jagade sina kompisar och tjatade högljutt om att få mat, mindre än ett dygn senare är han borta…
Älskade, komplicerade, högljudda Tutman, det tomrum du lämnar efter dig är oändligt mycket större än din lilla kropp!
Maria T
Släktforskare
· Stockholm
· 3 381 inlägg
Maria T
Släktforskare
- Stockholm
- 3 381 inlägg
Finns ingen tröst i nuläget men vi alla härinne, som är eller varit kattägda, ska göra vårt bästa att plocka upp och plåstra om ditt arma hjärta 🕊️Jumos skrev:
Beklagar 🌹de tar alltid sin beskärda del av hjärtat med sig.. och det gör ont! Oavsett hur "rätt" man gjort..
Skulle tolka sista myset.. spinnandet.. som att han visste, att han förstod och talade om att det var ok! ❤️🩹
Beklagar verkligen sorgen @Jumos, vilken tragedi för er familj. 💙 Jag är säker på att han kände att ni var där och gav honom den finaste sista stunden som ni kunde. Han lider inte mer, nu är det ni som får plocka upp det sönderslagna hjärtat och försöka ta er framåt. Skänker er en extra tanke ikväll!
Ikväll låg katten utsträckt på ena halvan av soffan, jämte maken. Vart jag satt? Dubbelvikt på fotpallen jämte förstås. 🙄
Maria T
Släktforskare
· Stockholm
· 3 381 inlägg
Maria T
Släktforskare
- Stockholm
- 3 381 inlägg
Så är livet med katt! När jag frågade min gamla sjuka mamma vad hon gjorde och fick svaret "sitter i fåtöljen och tittar på TV" så förstod jag att katten låg på sängen och hon kunde inte flytta/maka på den när den sov! Jag är likadan. Prinsen eller Sessan ligger där den ligger, vi andra knöar ihop oss jämtevid eller finner en annan plats.MariaiÖstergötland skrev: