Jag känner att det kanske är bra att försöka gå till botten med detta nu, även om det inte riktigt berör TS problem.
Fast egendom som vi pratar om här, har en (eller flera) ägare.
Mig veterligen heter det bara "ägare", eller att man har äganderätten möjligen.
"Lagfaren ägare" är ofta, men inte alltid, samma som ägare (eller ägarna).
Lagfaren ägare blir den som i registret är antecknad om ägare efter att sökt och erhållit lagfart.
Men då lagfaren ägare inte nödvändigtvis är verklig ägare så är lagfaren ägare inte vare sig nödvändigt eller tillräckligt i sig för att göra vad man vill med fastigheten.
Att vara lagfaren ägare räcker alltså inte för att man har rätt att börja t.ex. riva, bygga om eller annat.
Efter att blivit ägare av en fastighet har man (enligt jordabalken) 3 månader på sig för att söka lagfart (och även bli "lagfaren ägare"), sen finns det köp där detta istället sker flera år efteråt, pga olika fel och missar. Men ägaren är fortfarande ägare, dock ej lagfaren ägare.
Det sker lagfartskapningar ibland, då blir någon lagfaren ägare utan att vara (verklig) ägare.
Här har vi två exempel som visar på att det verkliga ägarskapet inte säkert följer det lagfarna ägarskapet, och det kan alltså vara i båda riktningar.
Så jag anser att vi egentligen kan släppa frågan om lagfaren ägare, det är ju trots allt bara en registeruppgift, (som iofs ligger till grund för att ansöka om lån och lite annat), men inte har någon säker bäring på det riktiga ägarskapet.
Fast egendom som vi pratar om här, har en (eller flera) ägare.
Mig veterligen heter det bara "ägare", eller att man har äganderätten möjligen.
"Lagfaren ägare" är ofta, men inte alltid, samma som ägare (eller ägarna).
Lagfaren ägare blir den som i registret är antecknad om ägare efter att sökt och erhållit lagfart.
Men då lagfaren ägare inte nödvändigtvis är verklig ägare så är lagfaren ägare inte vare sig nödvändigt eller tillräckligt i sig för att göra vad man vill med fastigheten.
Att vara lagfaren ägare räcker alltså inte för att man har rätt att börja t.ex. riva, bygga om eller annat.
Efter att blivit ägare av en fastighet har man (enligt jordabalken) 3 månader på sig för att söka lagfart (och även bli "lagfaren ägare"), sen finns det köp där detta istället sker flera år efteråt, pga olika fel och missar. Men ägaren är fortfarande ägare, dock ej lagfaren ägare.
Det sker lagfartskapningar ibland, då blir någon lagfaren ägare utan att vara (verklig) ägare.
Här har vi två exempel som visar på att det verkliga ägarskapet inte säkert följer det lagfarna ägarskapet, och det kan alltså vara i båda riktningar.
Så jag anser att vi egentligen kan släppa frågan om lagfaren ägare, det är ju trots allt bara en registeruppgift, (som iofs ligger till grund för att ansöka om lån och lite annat), men inte har någon säker bäring på det riktiga ägarskapet.
Så då blir det intressant att fundera på NÄR blir man ägare då.
Det sker alltså INTE när man söker lagfart, inte heller när man erhåller lagfart.
Jag tvivlar också på att det sker vid en nämnd tillträdesdag, den kan väl skrivas typ när som helst, dvs även långt efter att kontrakt och ev köpebrev upprättats med sina underskrifter.
Jag har nu efter använt mitt svarta bälte i googling, sökt högt och lågt och funnit att om den enda köpehandlingen (fångeshandlingen för att briljera med min nivå på juridiskt fikonspråk) är köpekontraktet, så blir datum för parternas undertecknande datumet då ägarskapet övergår.
I denna handling SKALL det framgå vilken fastighet det gäller (så man exakt kan fastställa vilket objekt det gäller), köpeskilling, parternas undertecknande samt en överlåtelseförklaring, detta sista formkrav är viktigt, och någonstans i juridikens underbara värld tror jag det är just detta som beseglar ägarbytet.
Men nu finns det ett problem som kommer som ett brev på posten.
Dels kan det även vara ett köpebrev inblandat, samt kontraktsvillkor som väntar på uppfyllelse efter själva överlåtelsen.
Är väl detta som nötegårdarn så roligt kallade "schrödingers hus".
Är det verkligen en ny ägare ifall vi kollar ...
Det sker alltså INTE när man söker lagfart, inte heller när man erhåller lagfart.
Jag tvivlar också på att det sker vid en nämnd tillträdesdag, den kan väl skrivas typ när som helst, dvs även långt efter att kontrakt och ev köpebrev upprättats med sina underskrifter.
Jag har nu efter använt mitt svarta bälte i googling, sökt högt och lågt och funnit att om den enda köpehandlingen (fångeshandlingen för att briljera med min nivå på juridiskt fikonspråk) är köpekontraktet, så blir datum för parternas undertecknande datumet då ägarskapet övergår.
I denna handling SKALL det framgå vilken fastighet det gäller (så man exakt kan fastställa vilket objekt det gäller), köpeskilling, parternas undertecknande samt en överlåtelseförklaring, detta sista formkrav är viktigt, och någonstans i juridikens underbara värld tror jag det är just detta som beseglar ägarbytet.
Men nu finns det ett problem som kommer som ett brev på posten.
Dels kan det även vara ett köpebrev inblandat, samt kontraktsvillkor som väntar på uppfyllelse efter själva överlåtelsen.
Är väl detta som nötegårdarn så roligt kallade "schrödingers hus".
Är det verkligen en ny ägare ifall vi kollar ...
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 351 inlägg
Ska vi hå till botten med frågan måste vi även nämna godtrosförvärv. För lös egendom har den ”rättmätiga” ägaren numera generellt rätt att få tillbaka gods denne felaktigt blivit av med även om detta senare köpts av någon med god tro. Så är det inte med fastigheter. Där får den som först söker lagfart fastigheten, även om någon annan egentligen äger den.
Så om A säljer fastigheten X till B, och sedan innan B sökt lagfart även säljer den till C (som direkt söker lagfart) så kommer C vara den som får fastigheten. A kommer förstås ha begått ett eller flera brott, och B har rätt till att bli både ersatt och få skadestånd, men då C ska kunna lita på fastighetsregistret så står sig det köpet.
B å sin sida kan få full ersättning av staten, om A skulle lyckats lura till sig pengar som inte går att återvinna.
Så att ha lagfart på sina fastigheter är viktigt, även om det inte är det enda beviset på ägande, och normalt även trumfas av avtal, som exempelvis Ebba Busch fastighetsköp visade.
Så om A säljer fastigheten X till B, och sedan innan B sökt lagfart även säljer den till C (som direkt söker lagfart) så kommer C vara den som får fastigheten. A kommer förstås ha begått ett eller flera brott, och B har rätt till att bli både ersatt och få skadestånd, men då C ska kunna lita på fastighetsregistret så står sig det köpet.
B å sin sida kan få full ersättning av staten, om A skulle lyckats lura till sig pengar som inte går att återvinna.
Så att ha lagfart på sina fastigheter är viktigt, även om det inte är det enda beviset på ägande, och normalt även trumfas av avtal, som exempelvis Ebba Busch fastighetsköp visade.
Vad gäller köpebrev, så tror jag att ägarskapet övergår vid köpebrevets undertecknande.
Konstruktionen med köpebrev kommer sig nog av att affärer med fast egendom skiljer så mycket från lös egendom.
Vid köp av lös egendom så betalar man och så får man tillgång till det köpta, man tar det i besittning helt enkelt. Man får bilnyckeln och kör iväg med bilen, eller tar med sig hörlurarna man köpt. I sådana här fall är fånget mest själva gärningen att ta egendomen i besittning, och om "köpet" inte är rätt så blir det en olaga eller felaktig besittningsrubbning.
Fast egendom är lite besvärligare, dels för att den är fast, man kan inte ta den med sig, utan det är säljaren som måste avlägsna sig istället, så själva besittningen blir en helt annan historia, även komplicerad med att ägaren många gånger inte kan avlägsna sig precis samtidigt som ägarskapet övergår.
Ytterligare dimension tillförs av att det ofta gäller stora summor pengar, och inteckningar och lån och annat måste kanske ordnas.
Så då har systemet med kontrakt plus köpebrev vuxit fram.
Affären blir en tvåstegsaffär. Parterna blir bundna av kontraktet, och villkoren i brevet måste uppfyllas för att besegla affären. Då kan vissa saker ordnas i tiden mellan, t.ex. ordna finansiering, ev flytta ut etc.
Här är jag osäker på när fastigheten egentligen byter ägare, vid kontraktets undertecknande, eller köpebrevets undertecknande?
Enligt denna skrift av en advokatbyrå så sker fånget vid köpebrevets undertecknande, fast sen skriver de alltså att i mellantiden kan köparen både pantsätta fastigheten samt överlåta den vidare, vilket gör att äganderätten inte är kvar till 100% hos säljaren heller.
Om de har rätt vet jag inte, jag har inte (än) hittat fler källor som anger samma sak.
https://www.vasaadvokat.se/kopebrev-kopekontrakt/
Konstruktionen med köpebrev kommer sig nog av att affärer med fast egendom skiljer så mycket från lös egendom.
Vid köp av lös egendom så betalar man och så får man tillgång till det köpta, man tar det i besittning helt enkelt. Man får bilnyckeln och kör iväg med bilen, eller tar med sig hörlurarna man köpt. I sådana här fall är fånget mest själva gärningen att ta egendomen i besittning, och om "köpet" inte är rätt så blir det en olaga eller felaktig besittningsrubbning.
Fast egendom är lite besvärligare, dels för att den är fast, man kan inte ta den med sig, utan det är säljaren som måste avlägsna sig istället, så själva besittningen blir en helt annan historia, även komplicerad med att ägaren många gånger inte kan avlägsna sig precis samtidigt som ägarskapet övergår.
Ytterligare dimension tillförs av att det ofta gäller stora summor pengar, och inteckningar och lån och annat måste kanske ordnas.
Så då har systemet med kontrakt plus köpebrev vuxit fram.
Affären blir en tvåstegsaffär. Parterna blir bundna av kontraktet, och villkoren i brevet måste uppfyllas för att besegla affären. Då kan vissa saker ordnas i tiden mellan, t.ex. ordna finansiering, ev flytta ut etc.
Här är jag osäker på när fastigheten egentligen byter ägare, vid kontraktets undertecknande, eller köpebrevets undertecknande?
Enligt denna skrift av en advokatbyrå så sker fånget vid köpebrevets undertecknande, fast sen skriver de alltså att i mellantiden kan köparen både pantsätta fastigheten samt överlåta den vidare, vilket gör att äganderätten inte är kvar till 100% hos säljaren heller.
Om de har rätt vet jag inte, jag har inte (än) hittat fler källor som anger samma sak.
https://www.vasaadvokat.se/kopebrev-kopekontrakt/
Haha nu förstod jag referensen till Schrödingers kattMikael_L skrev:
Så då blir det intressant att fundera på NÄR blir man ägare då.
Det sker alltså INTE när man söker lagfart, inte heller när man erhåller lagfart.
Jag tvivlar också på att det sker vid en nämnd tillträdesdag, den kan väl skrivas typ när som helst, dvs även långt efter att kontrakt och ev köpebrev upprättats med sina underskrifter.
Jag har nu efter använt mitt svarta bälte i googling, sökt högt och lågt och funnit att om den enda köpehandlingen (fångeshandlingen för att briljera med min nivå på juridiskt fikonspråk) är köpekontraktet, så blir datum för parternas undertecknande datumet då ägarskapet övergår.
I denna handling SKALL det framgå vilken fastighet det gäller (så man exakt kan fastställa vilket objekt det gäller), köpeskilling, parternas undertecknande samt en överlåtelseförklaring, detta sista formkrav är viktigt, och någonstans i juridikens underbara värld tror jag det är just detta som beseglar ägarbytet.
Men nu finns det ett problem som kommer som ett brev på posten.
Dels kan det även vara ett köpebrev inblandat, samt kontraktsvillkor som väntar på uppfyllelse efter själva överlåtelsen.
Är väl detta som nötegårdarn så roligt kallade "schrödingers hus".
Är det verkligen en ny ägare ifall vi kollar ...
Slutligen har jag ytterligare en halvsvår sak som ställer till det vad gäller ägarskapet.
Om kontraktet har villkor som ska uppfyllas i framtiden, t.ex att säljaren lovar ordna fram väg, servitut eller annat, eller att köparen lovar att bygga inom viss tid på marken, vad betyder det?
Själv antar jag (utan att direkt letat info) att ägarskapet har övergått, men kan återgå.
Om kontraktet har villkor som ska uppfyllas i framtiden, t.ex att säljaren lovar ordna fram väg, servitut eller annat, eller att köparen lovar att bygga inom viss tid på marken, vad betyder det?
Själv antar jag (utan att direkt letat info) att ägarskapet har övergått, men kan återgå.
Så om någon är sugen att ta tag i att fylla på med mer, så ser jag gärna att jag får mer input vad gäller konstruktionen köpekontrakt/köpebrev. Vad gäller ägarrätten etc här.
Och sen vad gäller för framtida villkor i kontraktet?
På vilka sätt kan det påverka allt.
Och sen vad gäller för framtida villkor i kontraktet?
På vilka sätt kan det påverka allt.
Menar du "ägare" med "civilrättslig ägare" ?T Thomas I skrev:
Jag kan inte detta på något djupare sätt, men vår mäklare avrådde från att lägga in diverse "småvillkor" i kontraktet (typ "Vedboden ska rivas") eftersom motpartens underlåtenhet att uppfylla dem skulle kunna försätta hela affären i fara, avsiktligt eller ej.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 351 inlägg
Egentligen är det bara semantik vem som äger fastigheten mellan kontraktsskrivning och tillträde. Vilka rättigheter och skyldigheter som tillkommer respektive part är egentligen viktigare (och rätt väl utrett). Så om lekmän ser sig som ägare tills köparen tillträder medan expertisen kallar köpare ägare spelar nog inte så stor roll.
Jämförelsen med lös egendom håller jag inte riktigt med om. Även där blir man ägare vid kontraktsskrivning och särskilda fraktvillkor avtalas ofta för att säkerställa vem som ansvarar för godsets säkerhet om man exempelvis köper något man inte bara stoppar i fickan och går hem med.
Jämförelsen med lös egendom håller jag inte riktigt med om. Även där blir man ägare vid kontraktsskrivning och särskilda fraktvillkor avtalas ofta för att säkerställa vem som ansvarar för godsets säkerhet om man exempelvis köper något man inte bara stoppar i fickan och går hem med.
Sen har vi ju det där med tillträdesdatum.
Om det är samma som vid kontraktets undertecknande så är det ju inget problem, inget som får någon som helst inverkan på något.
Men om tillträdesdatumet är samma som köpebrevets undertecknande så tror jag det har ganska liten betydelse, det enda är nog att säljaren måste tillse att fastigheten är i samma skick som vid kontraktets undertecknande. Och det blir ju ingen skillnad var man än har ev tillträdesdatum.
Men om tillträdet sker i ett ännu senare skede, då har ägarbytet skett, och säljaren ansvarar då alltså för en fastighet denne inte längre äger.
(Och det är kanske detta som denna tråd egentligen handlar om).
Man är typ hyresgäst i sin gamla fastighet men ny ägare ...
Om det är samma som vid kontraktets undertecknande så är det ju inget problem, inget som får någon som helst inverkan på något.
Men om tillträdesdatumet är samma som köpebrevets undertecknande så tror jag det har ganska liten betydelse, det enda är nog att säljaren måste tillse att fastigheten är i samma skick som vid kontraktets undertecknande. Och det blir ju ingen skillnad var man än har ev tillträdesdatum.
Men om tillträdet sker i ett ännu senare skede, då har ägarbytet skett, och säljaren ansvarar då alltså för en fastighet denne inte längre äger.
(Och det är kanske detta som denna tråd egentligen handlar om).
Man är typ hyresgäst i sin gamla fastighet men ny ägare ...
Men det var å andra sidan för att belysa anledningen till kontrakt/köpebrevs-konstruktionen, som inte tillämpas vid lös egendom.
Och lös egendoms-affärer kan ju variera hiskeligt i storlek, belopp och komplexitet, så det var naturligtvis döfött att försöka ringa in det i några få ord .
Och mäklaren hade naturligtvis rätt.S Sir Duke skrev:
Rena enkla kontrakt är alltid bäst, oavsett affär.
Men ibland är det tvunget.
T.ex. kanske en markägare lovar att dra fram väg eller erbjuda servitut, vid köpeförhandlingarna, en sak som denne naturligtvis inte ordnar före, innan han ens vet om det blir någon affär.