17 666 läst · 95 svar
18k läst
95 svar
Vad gör lån med dig som människa?
Skrivet av: Victoria
Har ett ruckel som jag vill rädda, men räknar mycket noga på hur mycket jag kan låna för att investera i det och har en känsla av obehag inför lån även om de inte är så stora (än). Lån sätter mig i händerna på en opålitlig finansmarknad, men som ensamstående har jag inte mycket val. Jag kan sälja huset, casha in och konsumera, men vårdar det hellre för framtida generationer då det är ett släkthus. Önskar jag fick en tia för alla som sa "Sälj det och köp en lägenhet i Stockholm"
Har ett ruckel som jag vill rädda, men räknar mycket noga på hur mycket jag kan låna för att investera i det och har en känsla av obehag inför lån även om de inte är så stora (än). Lån sätter mig i händerna på en opålitlig finansmarknad, men som ensamstående har jag inte mycket val. Jag kan sälja huset, casha in och konsumera, men vårdar det hellre för framtida generationer då det är ett släkthus. Önskar jag fick en tia för alla som sa "Sälj det och köp en lägenhet i Stockholm"
Skrivet av: Björn
Jag och min fru köpte eget hus väldigt sent i livet och detta medförde att vi missade det bostadsrally som mina vänner åkt. Detta medförde att det vi placerade i fastigheten var pengar vi tjänat ihop under många år och husvalet blev därefter, ett renoveringsobjekt från 60-talet. Det var och är mycket arbete med detta projekt men varför måste allt bli klart inom ett år? Vi tjänar ihop pengar och sedan renoverar vi när vi har tillräckligt med pengar. Det märkliga i den här historien är hur mina arbetskamrater och vissa vänner reagerar när det ser vårt hus och hör vår plan. De flesta av dem har ingen som helst förståelse att vi inte köpte nytt hus eller lånar 110% så vi kan renovera allt nu. När jag förklarat att jag gärna fortsätter åka på semester med min familj så skakar de bara på huvudet och menar att det löser sig då en fastighet alltid stiger och då är det bara att värdera upp huset och låna mera. Jag är 70-talist men en ung sådan och jag ser det som självklart att inte konsumera för lånade pengar och definitivt inte en semester.
En annan aspekt av artikeln som det flesta inte tänker på är vad som inträffar vid höga lån när en relation spricker, allvarlig sjukdom eller arbetslöshet. Visst finns det låneskydd men detta täcker inte en skilsmässa i lågkonjunktur.
Jag blir skrämd av hur människor ser på pengar just nu och jag hoppas verkligen att bostadspriserna inte störtdyker och räntorna stiger för då kommer vi få väldigt stora problem i Sverige.
Jag och min fru köpte eget hus väldigt sent i livet och detta medförde att vi missade det bostadsrally som mina vänner åkt. Detta medförde att det vi placerade i fastigheten var pengar vi tjänat ihop under många år och husvalet blev därefter, ett renoveringsobjekt från 60-talet. Det var och är mycket arbete med detta projekt men varför måste allt bli klart inom ett år? Vi tjänar ihop pengar och sedan renoverar vi när vi har tillräckligt med pengar. Det märkliga i den här historien är hur mina arbetskamrater och vissa vänner reagerar när det ser vårt hus och hör vår plan. De flesta av dem har ingen som helst förståelse att vi inte köpte nytt hus eller lånar 110% så vi kan renovera allt nu. När jag förklarat att jag gärna fortsätter åka på semester med min familj så skakar de bara på huvudet och menar att det löser sig då en fastighet alltid stiger och då är det bara att värdera upp huset och låna mera. Jag är 70-talist men en ung sådan och jag ser det som självklart att inte konsumera för lånade pengar och definitivt inte en semester.
En annan aspekt av artikeln som det flesta inte tänker på är vad som inträffar vid höga lån när en relation spricker, allvarlig sjukdom eller arbetslöshet. Visst finns det låneskydd men detta täcker inte en skilsmässa i lågkonjunktur.
Jag blir skrämd av hur människor ser på pengar just nu och jag hoppas verkligen att bostadspriserna inte störtdyker och räntorna stiger för då kommer vi få väldigt stora problem i Sverige.
Skrivet av: Nils
De flesta som skriver här inklusive artikelförfattaren ser bostaden som en investering. Har ni någonsin räknat på saken? Faktum är att för de allra flesta som inte betalar större delen kontant eller amorterar extremt aggresivt så kommer underhåll, driftkostnader och ränta göra det till en otroligt dålig investering att köpa en bostad. Även om bostaden går upp flera procent i värde per år under hela husets livstid är det en dålig affär. Amorteringarna är ett sparande som minskar räntekostnaden.
Angående de ständigt ökande priserna så finns det flera index som motbevisar detta. Herengracht i Amsterdam eller parisindex är bra exempel. Dessa visar att bostadsmarknaden realt gått up med i snitt 0,6% per år. Jag vet inte vad ni tycker, men själv klarar jag att hitta flera bättre investeringar än så. Dessa innefattar dessutom alla kostnader förknippade med boende såsom drift, underhåll, ränta osv.
Ni som inte amorterar just nu, tänk på att det finns en mycket bra anledning att göra så: det är billigare. Räknar ni på saken så inser ni att den totala ägandekostnaden även inkluderat amorteringen är betydligt lägre om ni amorterar än om ni väljer att inte göra så.
Köp gärna ett dyrt hus eller en fin lägenhet för anledningen att det inte finns någon bättre eller billigare sett att bo. Att det är en bra affär är dock en dålig anledning. Det stämmer nämligen inte för de allra flesta.
De flesta som skriver här inklusive artikelförfattaren ser bostaden som en investering. Har ni någonsin räknat på saken? Faktum är att för de allra flesta som inte betalar större delen kontant eller amorterar extremt aggresivt så kommer underhåll, driftkostnader och ränta göra det till en otroligt dålig investering att köpa en bostad. Även om bostaden går upp flera procent i värde per år under hela husets livstid är det en dålig affär. Amorteringarna är ett sparande som minskar räntekostnaden.
Angående de ständigt ökande priserna så finns det flera index som motbevisar detta. Herengracht i Amsterdam eller parisindex är bra exempel. Dessa visar att bostadsmarknaden realt gått up med i snitt 0,6% per år. Jag vet inte vad ni tycker, men själv klarar jag att hitta flera bättre investeringar än så. Dessa innefattar dessutom alla kostnader förknippade med boende såsom drift, underhåll, ränta osv.
Ni som inte amorterar just nu, tänk på att det finns en mycket bra anledning att göra så: det är billigare. Räknar ni på saken så inser ni att den totala ägandekostnaden även inkluderat amorteringen är betydligt lägre om ni amorterar än om ni väljer att inte göra så.
Köp gärna ett dyrt hus eller en fin lägenhet för anledningen att det inte finns någon bättre eller billigare sett att bo. Att det är en bra affär är dock en dålig anledning. Det stämmer nämligen inte för de allra flesta.
Skrivet av: Jensa
35 år gammal. Villa i utkanten av Stockholm. Frun och jag jobbar med lågstatusjobb inom kommunal o landsting och tjänar inte speciellt bra. Köpte hus för fyra år sedan o lånade ~2.5Mkr. Vi amorterar sjukt mycket utan att leva snålt. Vi kommer vara lånefria inom 15 år. Vi kommer inte att ärva något från någon av våra släktingar. Hur går det till? Enkelt - vi deltar inte i den sjuka köphysterin och lever med det vi har över i nuet.
35 år gammal. Villa i utkanten av Stockholm. Frun och jag jobbar med lågstatusjobb inom kommunal o landsting och tjänar inte speciellt bra. Köpte hus för fyra år sedan o lånade ~2.5Mkr. Vi amorterar sjukt mycket utan att leva snålt. Vi kommer vara lånefria inom 15 år. Vi kommer inte att ärva något från någon av våra släktingar. Hur går det till? Enkelt - vi deltar inte i den sjuka köphysterin och lever med det vi har över i nuet.
Skrivet av: Maria
Jag tycker då verkligen inte att mitt boende är en statusfråga. Vi är båda ingenjörer och arbetar i GBG-området. När vi köpte vårt hus så köpte vi så billigt som vi kunde hitta för att bo så bekvämt och bra för barnen som möjligt. Det var 11 år sedan... nu har bostaden stigit flerdubbelt i värde... mycket för att vi har byggt ut och förvaltat vårt pund... betyder det att vi fått mer status? Nej, löjligt! Amorterar gör vi också...
Jag tycker då verkligen inte att mitt boende är en statusfråga. Vi är båda ingenjörer och arbetar i GBG-området. När vi köpte vårt hus så köpte vi så billigt som vi kunde hitta för att bo så bekvämt och bra för barnen som möjligt. Det var 11 år sedan... nu har bostaden stigit flerdubbelt i värde... mycket för att vi har byggt ut och förvaltat vårt pund... betyder det att vi fått mer status? Nej, löjligt! Amorterar gör vi också...
Skrivet av: Helén
Jag bor också i Stockholm i en villa som är betald.....känns faktiskt oerhört befriande att kunna lägga mina pengar på andra roligare saker än att "tvångsbetala" på ett lån varje månad. Jag är "bara" 44 år och har ett riktigt låg betalt jobb, men vi hade turen att köpa vår villa i mitten av nittiotalet då priset var mer förmånligt.
Måste säga att det också för mig är en konstig inställning att man ska bygga sitt "ekonomiska" liv på att ens föräldrar kommer att rädda en i slutändan med ett saftigt arv, vad finns det för garantier för det? men jag är uppväxt under helt andra förhållanden än många andra utan lyx o glam och började redan under skoltiden att tjäna mina egna pengar för att kunna köpa det jag ville ha (moppe, kapitalvaror mm) eftersom jag inte fått en pryl av mina föräldrar och så är det fortfarande, jag har inte lånat en krona av mina föräldrar under mitt 44-åriga liv och kommer heller inte att få ärva några pengar (eller hus eller bilar) och jag känner mig faktiskt dj.....gt stolt över det och att jag klarar mig ändå....!
Jag bor också i Stockholm i en villa som är betald.....känns faktiskt oerhört befriande att kunna lägga mina pengar på andra roligare saker än att "tvångsbetala" på ett lån varje månad. Jag är "bara" 44 år och har ett riktigt låg betalt jobb, men vi hade turen att köpa vår villa i mitten av nittiotalet då priset var mer förmånligt.
Måste säga att det också för mig är en konstig inställning att man ska bygga sitt "ekonomiska" liv på att ens föräldrar kommer att rädda en i slutändan med ett saftigt arv, vad finns det för garantier för det? men jag är uppväxt under helt andra förhållanden än många andra utan lyx o glam och började redan under skoltiden att tjäna mina egna pengar för att kunna köpa det jag ville ha (moppe, kapitalvaror mm) eftersom jag inte fått en pryl av mina föräldrar och så är det fortfarande, jag har inte lånat en krona av mina föräldrar under mitt 44-åriga liv och kommer heller inte att få ärva några pengar (eller hus eller bilar) och jag känner mig faktiskt dj.....gt stolt över det och att jag klarar mig ändå....!
Skrivet av: Pontus
Jens - 44k netto och du kallar era jobb "lågstatusjobb"? Ni är helt klart höginkomsttagare (iof kan även ett sådant jobb ha "låg" status).
Sitter i samma sits som ni, 2.3 mil i lån (huset värderades till 3.4 i somras), köpt 2007, amorterar ca 70000/år just nu. Planen är att amortera 500.000/5 år.
Men vi funderar starkt på att säljs och skaffa hyresrätt. Inte så mycket billigare om man tar en nybyggd men inga lån.
Cornucopia skrev i sin blogg tidigare att priserna kan rasa 50% på husmarknaden - kan bli riktigt surt med höjda räntor och arbetslöshet på det...
Bor i Sthlm, tjänar ca 55-60 brutto och sambon ca 25 brutto. Alldeles för lite med över 2 mil i lån egentligen...
Jens - 44k netto och du kallar era jobb "lågstatusjobb"? Ni är helt klart höginkomsttagare (iof kan även ett sådant jobb ha "låg" status).
Sitter i samma sits som ni, 2.3 mil i lån (huset värderades till 3.4 i somras), köpt 2007, amorterar ca 70000/år just nu. Planen är att amortera 500.000/5 år.
Men vi funderar starkt på att säljs och skaffa hyresrätt. Inte så mycket billigare om man tar en nybyggd men inga lån.
Cornucopia skrev i sin blogg tidigare att priserna kan rasa 50% på husmarknaden - kan bli riktigt surt med höjda räntor och arbetslöshet på det...
Bor i Sthlm, tjänar ca 55-60 brutto och sambon ca 25 brutto. Alldeles för lite med över 2 mil i lån egentligen...
Skrivet av: Jim
Det är inte bara statusfråga. Att kunna låna så familjen har ett kvalitativt boende på en plats där man vill bo och det finns arbete är väl också frihet? Den gamla skolan där låna pengar ses som något fult är förbi. Man lever bara en gångoch det är här och nu. Jag vill att mina barn skall få en bra och trevlig uppväxt. Vi valde att inte amortera X000kr per månad. Dessa X000kr per år går till högre levnadsstandard, semestrar m.m. Vi har köpt lägenhet i solen, del i fjällstuga m.m. dessa saker skulle vi inte ha råd med om vi amorterade. Visst äger vi inte dessa saker, men vi ser det som att om vi hade en hyresrätt eller bostadsrätt så äger vi ändå inget. Man kan säga att vi är hyrestagare och banken är vår fastighetsägare. De olika fastigheerna har ändå ett värde som kan realiseras vid behov. Gör detta synsätt oss till onda oansvarsfulla människor? Några viktiga saker dock - vi har inga topplån, hade vi haft det så hade vi amorterat. Vi lånar inte på boendet för konsumption, däremot har vi lånat för renovering, detta höjer värdet på huset. Hur vi tänkte med amorteringen... Låt säga att du skall amortera 3000kr/mån, det är en klart kännbar summa för de flesta familjer. Detta blir dock ändå bara 36000kr/år. Om du år 1 har 3000000kr i lån, har du efter amorteringen år 2 ett lån på 2964000kr. Med en ränta på säg 5% innebär din amortering en minskad årskostnad på 1800kr. En frisk hjärna ser här att du tar 3000kr/mån för att få drygt en hundralapp. Även på 10-20år om du räknar på det så blir det fånigt. På så lång sikt kommer allid värdeökningen överstiga anorteringarna många gånger. Som moderna lån är uppbyggda är det aldrig meningen att man skal betala av lånet. Det var skillnad förr när husen kostade 200000kr. Livet är fullt av exempel som lär oss uppskatta och leva i nuet.
Det är inte bara statusfråga. Att kunna låna så familjen har ett kvalitativt boende på en plats där man vill bo och det finns arbete är väl också frihet? Den gamla skolan där låna pengar ses som något fult är förbi. Man lever bara en gångoch det är här och nu. Jag vill att mina barn skall få en bra och trevlig uppväxt. Vi valde att inte amortera X000kr per månad. Dessa X000kr per år går till högre levnadsstandard, semestrar m.m. Vi har köpt lägenhet i solen, del i fjällstuga m.m. dessa saker skulle vi inte ha råd med om vi amorterade. Visst äger vi inte dessa saker, men vi ser det som att om vi hade en hyresrätt eller bostadsrätt så äger vi ändå inget. Man kan säga att vi är hyrestagare och banken är vår fastighetsägare. De olika fastigheerna har ändå ett värde som kan realiseras vid behov. Gör detta synsätt oss till onda oansvarsfulla människor? Några viktiga saker dock - vi har inga topplån, hade vi haft det så hade vi amorterat. Vi lånar inte på boendet för konsumption, däremot har vi lånat för renovering, detta höjer värdet på huset. Hur vi tänkte med amorteringen... Låt säga att du skall amortera 3000kr/mån, det är en klart kännbar summa för de flesta familjer. Detta blir dock ändå bara 36000kr/år. Om du år 1 har 3000000kr i lån, har du efter amorteringen år 2 ett lån på 2964000kr. Med en ränta på säg 5% innebär din amortering en minskad årskostnad på 1800kr. En frisk hjärna ser här att du tar 3000kr/mån för att få drygt en hundralapp. Även på 10-20år om du räknar på det så blir det fånigt. På så lång sikt kommer allid värdeökningen överstiga anorteringarna många gånger. Som moderna lån är uppbyggda är det aldrig meningen att man skal betala av lånet. Det var skillnad förr när husen kostade 200000kr. Livet är fullt av exempel som lär oss uppskatta och leva i nuet.