Som jag tolkar tråden så anser maken att han har rätt till halva huset som giftorättsgods, det är också den normala situationen om man skiljer sig. Medans frun anser sig äga hela huset som enskild egendom.

Då är frågan, vem av dem har rätt. Är det maken som inte begriper innebörden av enskild egendom, eller är det frun som tror sig äga huset som enskild egendom, men har missuppfattat det?

För som sagt frun kan vara ensam ägare till huset under äktenskapet, men vid en bodelning skall man dela all egendom utom den som uttryckligen är enskild egendom.
 
hempularen skrev:
För som sagt frun kan vara ensam ägare till huset under äktenskapet, men vid en bodelning skall man dela all egendom utom den som uttryckligen är enskild egendom.
Huset ÄR enskild egendom!
 
pegee skrev:
Huset ÄR enskild egendom!
Förklara varför, äktenskapsförord?
 
Genom arv, tydligen:

"Hon äger huset till 100% sen tidigare genom arv och som sin egen personliga egendom."
 
Jo men egendom blir inte enskild bara för att man ärver den, det krävs att det specificerats i testamente att arvtagaren skall ärva egendomen som sin enskilda egendom. Man kan göra en liknande skrivning i ett gåvobrev om man ger bort tillgångar.

Såvitt jag vet kan egendom bara bli enskild på de 3 sätten (testamente, gåvobrev, eller äktenskapsförord).

Nu är ju TS tydlig om att egendomen är enskild, så vi får väl anta att det är maken som inte förstått innebörden av "enskild egendom".
 
hempularen skrev:
Jo men egendom blir inte enskild bara för att man ärver den,...
Nej, såklart. Men jag tycker att informationen finns där redan i #1, att det ÄR enskild egendom och att det kom till genom ARV. Så vi kanske kan utgå från att det stämmer, för jag tycker det är lite intressant hur man "vräker" en fd sammanboende/make.

Sen så kan det vara felaktigt, men då så.
 
De har ju varit gifta i 20 år... Hur har ekonomin sett ut?
vem har betalat/renoverat/byggt ut?

Jag får alltid lite "ont i magen" när jag läser om sånt här det är nästan alltid två sidor av myntet och oavsett så är det problematiskt.

ATW
 
Ett möjligt scenario:

TS vän A ärver ett slitet hus med mögelproblem,hussvamp utan värme och avlopp, eftersom tomtläget är fint men det är svårt att få rivningslov/bygglov är renovering enda alternativet men A har svårt att få lån att renovera med bara en inkomst.
A träffar nu B tycke uppstår.

B har en god inkomst och ett ärvt kapital på banken. B ser allt som gemensamma tillgångar och sätter igång och renoverar. 20 år senare huset är i toppskick, B har inga pengar på banken och är numera pensionär men är nöjd med att renoverat och hjälpt till att betala alla renoveringslån så att A och B har låga levnadskostnader.

nu vill A skiljas och B är arg och ledsen.

/ATW
 
Visst, ArneTW, men nu berättar du en saga utan anknytning till det aktuella fallet.
Och det finns inget stöd i TS berättelse för en sådan historia heller.

Kan du visa några rättsfall där B tilldömts äganderätten på dessa grunder?

Det skulle vara kul att läsa .
 
Som jag har förstått det, har själv ärvt "enskild egendom":

Enskild egendom måste för att kvarstå som enskild även förvaltas på ett sånt sätt att den, inklusive avkastning, fortsätter vara just enskild.
Ärver du 200 000 och det i testamente står att pengarna skall vara enskild egendom så är dom det så länge dom hålls och förvaltas separerade från övriga tillgångar. Dom kan sättas på eget bankkonto, värdepappersdepå eller liknande.
Använder man istället pengar för att finansiera ett köp av en bil som är avsedd för gemensamt bruk eller använder dom för att finansiera en renovering av en gemensam villa (eller köpa en bil för gemensamt bruk) har man själv valt att göra pengarna till gemensamma tillgångar.
Troligen kan man genom att skriva papper (överenskommelser/reverser) om till exempel enskild egendom (pengar) används för att lösa gemensamma lån fortsätta hävda att viss del av villan (inklusive del av värdeökning) är enskild egendom.
På samma sätt kan man nog hävda att Enskild egendom (100%) i ett hus, inte längre är 100% efter 20 år om gemensamma tillgångar har använts till reparationer, renoveringar, tillbyggnad mm. Då har man ju tillfört gemensamma tillgångar som "spätt ut" den enskilda egendomen.

Så har i vilket fall jag fått lära mig det hela av banken :)

Obs, utger mig inte för att vara någon juridisk expert men köper inte riktigt att allt är självklart svart eller vitt i alla lägen.
 
orparn skrev:
På samma sätt kan man nog hävda att Enskild egendom (100%) i ett hus, inte längre är 100% efter 20 år om gemensamma tillgångar har använts till reparationer, renoveringar, tillbyggnad mm. Då har man ju tillfört gemensamma tillgångar som "spätt ut" den enskilda egendomen.
Grus i maskineriet!!
Nu pågår affären så inget är klart ännu. Men om ägandet "spätts ut" genom åren så
blir det problematiskt att reda ut. Hur gör man den kalkylen? Ny garageport,
omläggning tak, etc, etc, för x kronor gör att det enskilda ägandet skall reduceras
med motsvarande belopp?
Det får bli en fråga för parternas inblandade jurister att lösa.
 
Göran.W
Nu saknas det väsentlig information och det är när blev det enskild egendom och vad finns det skrivet.
Det går ju bara inte säga det är enskild egendom utan att berätta hur det blev det och vad som finns skrivet.
Det går inte att reda ut hur det ligger till när man inte vet när hon ärvde det och vad som finns skrivet för det kan vara så att han faktiskt har rätt till halva huset om inte rätt papper är skrivna för bara för att man ärver ett hus så blir det inte enskild egendom om det inte finns något skrivet.
 
pegee skrev:
Om dom varit gifta i 20 år så kan det väl inte vara ett hyresförhållande??????
Även om dom nu gått skilda vägar så kan väl knappast Han betraktas som
hyresgäst i huset??
Nej, man har bara ingått ett hyresförhållande om man betalt ersättning!
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.