3 701 läst · 16 svar
4k läst
16 svar
Tryggghetsnarkomani?
Sida 1 av 2
Medlem
· Norrbotten
· 3 390 inlägg
Jag hade i veckan förmånen att lyssna till den här herren, David Eberhardt, tala om det nationella paniksyndromet som han kallar det. Det stämmer in med tankar som jag själv haft, lite grann vad Michael Moore beskriver om vapen och trygghet i USA i Bowling for Columbine. Vi driver oss själva till ett "vadderat samhälle" som ger oss tron att vi kan leva för alltid om vi bara skyddar oss mot allt. Konsekvenserna blir handlingsförlamning. Livet är en sjukdom som dock alltid slutar med 100% dödlighet.
SvD: Doktorn ordinerar: Ta risker
Bara en betraktelse i ett forum som allt för ofta har tendenser åt det här hållet. Det jag i huvudsak vill ha sagt är att SANNOLIKHETEN för olyckor/problem etc. alltid måste beaktas innan man vidtar åtgjärder. Annars barkar det...
Socialstyrelsen har varnat för akrylamid i chips (känner du någon som dött i akrylamidförgiftning)? Är VV nollvision rimlig? Enda sättet att uppnå denna är ju att förbjuda bilåkning. Finns det en tydlig statistik bakom alla regler som omgjärdar elsäkerheten i Sverige (vissa är säkert mycket tydliga, andra mindre tydliga)? Det speciella med just elsäkerhet är att konsekvenserna vid beröring av spänningssatta konstruktioner kan vara omfattande. Tanken är inte specifikt riktad till elforumet egentligen (behöver den flyttas får någon administratör göra det), det är en tanke bara.
Missförstå mig inte, jag önskar ingen en olycka, men det måste vara rim och reson i all riskhantering och jag som jobbar inom området (är kanske värsta kålsuparen själv) gillar inte alltid vad vårt extrema säkerhetstänkande leder till i förlängningen med samhället.
//Mikael - som för övrigt jobbar som brandingenjör/Stf Räddningschef dagligen med riskhantering.
SvD: Doktorn ordinerar: Ta risker
Bara en betraktelse i ett forum som allt för ofta har tendenser åt det här hållet. Det jag i huvudsak vill ha sagt är att SANNOLIKHETEN för olyckor/problem etc. alltid måste beaktas innan man vidtar åtgjärder. Annars barkar det...
Socialstyrelsen har varnat för akrylamid i chips (känner du någon som dött i akrylamidförgiftning)? Är VV nollvision rimlig? Enda sättet att uppnå denna är ju att förbjuda bilåkning. Finns det en tydlig statistik bakom alla regler som omgjärdar elsäkerheten i Sverige (vissa är säkert mycket tydliga, andra mindre tydliga)? Det speciella med just elsäkerhet är att konsekvenserna vid beröring av spänningssatta konstruktioner kan vara omfattande. Tanken är inte specifikt riktad till elforumet egentligen (behöver den flyttas får någon administratör göra det), det är en tanke bara.
Missförstå mig inte, jag önskar ingen en olycka, men det måste vara rim och reson i all riskhantering och jag som jobbar inom området (är kanske värsta kålsuparen själv) gillar inte alltid vad vårt extrema säkerhetstänkande leder till i förlängningen med samhället.
//Mikael - som för övrigt jobbar som brandingenjör/Stf Räddningschef dagligen med riskhantering.
Håller med med ett förbehåll. Odödlighetenen. Jag tror att incitament för genomförandet snarare är att ansvaret skjuts över till en annan part.
Medlem
· Norrbotten
· 3 390 inlägg
Den här tråden berör lite av den trygghetsnarkomani som jag avseer. Det är alltså i huvudsak samhällsinstutitioner som driver "narkomanin" framåt genom tuffar och tuffare reglering inom sitt specifika område, t.ex. arbetarskydd och elsäkerhet. Frågan är dock är alla regler vettiga och motiverade? Jag är allvarligt oroad över samhällsutvecklingen inom detta område. Snart leker våra barn i "hundgårdar" så att de inte kan skadas.
http://www.byggahus.se/forum/el/677...rda-sina-egna-skarvkablar-och-elmaskiner.html
http://www.byggahus.se/forum/el/677...rda-sina-egna-skarvkablar-och-elmaskiner.html
Det går helt klart till överdrift med all denna vaddering kring oss och uppmaningen från den berömda "marknaden" att vi ska vara rädda om oss och än värre för varandra...
Visst, självklarheter som bälte, brandvarnare och liknande grejer är väl bara bra men det går för långt när man köper trygghet för en smärre förmögenhet och dessutom egentligen inte får nå´t för det.
Larm på varenda hus t.ex, läste någon statistik och såg på tv, kanske Plus, att inbrotten i våra bostäder INTE stigit under senare år som varenda larmbolag hävdar.
Man säljer på folk larm för 2-500 kr per månad och man tycker man gör en bra affär för tänk OM tjuven kommer...I snitt drabbas tydligen en villa av inbrott mindre än en gång på 30 år... Har man då ett larm för 300 kr/ mån så har man under denna period betalt 108.000 för att skydda stereon och tv´n.
Värdesaker som mormors vigselringar och juveler bör man väl iaf inte förvara hemma utan i ett bankfack tillsammans med andra viktiga papper och eventuella negativ.
Jag tror att man bygger upp en onödig osäkerhetskänsla genom att man alltid måste tänka på larm och skit vilket i sin tur gör att man förstorar upp risken i sitt eget huvud, en ond cirkel.
Dessutom, varför i allsin dar är man så vansinnigt fäst vid jordiska ting att livet tar slut om en buse varit in i hemmet och korpat tv´n och whiskyn? Finns väl nytt att köpa? Dessutom får du ut det på försäkringen ändå utan larm.
Likaså överdrivet pensionsparande till dagar som ligger 30-40 år framöver, räcker med en kurva och en lastbil på fel sida vägen så var det hasta la vista till den pensionen men du har inte levt i nuet för pengarna utan varit oroad för en framtid som kanske inte är din?
Nä, lev bekymmersfritt vad gäller prylar och liknande och strunta fullständigt i dörrknackare av alla slag, Jehovas Vittnen och larmnasare är av samma skrot och korn, oroar dig för en framtid vi inget vet om!
Sen att en sparad slant alltid är bra att ha är en annan sak och sunt. Men måtta!
Visst, självklarheter som bälte, brandvarnare och liknande grejer är väl bara bra men det går för långt när man köper trygghet för en smärre förmögenhet och dessutom egentligen inte får nå´t för det.
Larm på varenda hus t.ex, läste någon statistik och såg på tv, kanske Plus, att inbrotten i våra bostäder INTE stigit under senare år som varenda larmbolag hävdar.
Man säljer på folk larm för 2-500 kr per månad och man tycker man gör en bra affär för tänk OM tjuven kommer...I snitt drabbas tydligen en villa av inbrott mindre än en gång på 30 år... Har man då ett larm för 300 kr/ mån så har man under denna period betalt 108.000 för att skydda stereon och tv´n.
Värdesaker som mormors vigselringar och juveler bör man väl iaf inte förvara hemma utan i ett bankfack tillsammans med andra viktiga papper och eventuella negativ.
Jag tror att man bygger upp en onödig osäkerhetskänsla genom att man alltid måste tänka på larm och skit vilket i sin tur gör att man förstorar upp risken i sitt eget huvud, en ond cirkel.
Dessutom, varför i allsin dar är man så vansinnigt fäst vid jordiska ting att livet tar slut om en buse varit in i hemmet och korpat tv´n och whiskyn? Finns väl nytt att köpa? Dessutom får du ut det på försäkringen ändå utan larm.
Likaså överdrivet pensionsparande till dagar som ligger 30-40 år framöver, räcker med en kurva och en lastbil på fel sida vägen så var det hasta la vista till den pensionen men du har inte levt i nuet för pengarna utan varit oroad för en framtid som kanske inte är din?
Nä, lev bekymmersfritt vad gäller prylar och liknande och strunta fullständigt i dörrknackare av alla slag, Jehovas Vittnen och larmnasare är av samma skrot och korn, oroar dig för en framtid vi inget vet om!
Sen att en sparad slant alltid är bra att ha är en annan sak och sunt. Men måtta!
Medlem
· Norrbotten
· 3 390 inlägg
En av de saker jag själv upplever som mest oroande i detta är att samhället i form av media och myndigheter faktiskt driver fram känslan av otrygghet, som egentligen INTE är sann. Inom nästan vart enda enskilt område vi tittar på har säkerheten ökat i vårt samhälle, ändå känner vi oss otrygga och eftersträvar ytterligare mer säkerhet....in absurdum!
det där med bilbälte som cheesus nämner är ju oxå en trygghet som man kör med när den passar.......i Sverige kör vi inte en meter utan att spänna fast ungar, hundar och gud vet allt i godkända barnstolar som max är några år gamla........och intet ont i det, självklart är det så vi ska göra -MEN när sedan samma familj är i thailand eller något annat semesterhak så åks det taxi i rasande fart från flygplatser och annat utan vare sig bälten eller barnstolar och hjälm när man åker moppe eller motorcykel är det inte tal om, snacka om att påverkas av sin omgivning.
Jag håller helt med om att säkerhetsivern får till överdrift. Jag finner det också fascinerande över hur många det är som tycks tro att saker blivit så mycket farligare.
I en diskussion nyligen om varför barn inte längre cyklar till skolan i samma utsträckning som när vi själva gick i skolan, utan nu ofta blir skjutsade av sina föräldrar så sa en förälder att: "Det går ju inte jämföra. Trafiken är ju väldigt mycket farligare nu än för 20 år sedan." Statistiken visar förstås på raka motsatsen - trafiken är mycket säkrare idag och man skyddar cyklister på ett helt annat sätt. För 20 år sedan hade barnen varken hjälm eller speciellt mycket cykelvägar. Jag for som barn fram som en vettvilling på allmäna vägar, utan hjälm och utan trafikvett - ofta körde vi tävling till skolan och då kunde man ju inte stanna för rödljus. Sådant skulle få folk att bli helt tokiga idag. Det är inte heller något jag rekommenderar någon, men det säger en del om hur långt vi har kommit, och det är skrämmande att en del föräldrar inte vågar låta sina hjälmprydda, reflexvästklädda, mobiltelefon-utrustade barn cykla till skolan på cykelvägar och 30-vägar i villaområden med farthinder var 50:e meter.
I en diskussion nyligen om varför barn inte längre cyklar till skolan i samma utsträckning som när vi själva gick i skolan, utan nu ofta blir skjutsade av sina föräldrar så sa en förälder att: "Det går ju inte jämföra. Trafiken är ju väldigt mycket farligare nu än för 20 år sedan." Statistiken visar förstås på raka motsatsen - trafiken är mycket säkrare idag och man skyddar cyklister på ett helt annat sätt. För 20 år sedan hade barnen varken hjälm eller speciellt mycket cykelvägar. Jag for som barn fram som en vettvilling på allmäna vägar, utan hjälm och utan trafikvett - ofta körde vi tävling till skolan och då kunde man ju inte stanna för rödljus. Sådant skulle få folk att bli helt tokiga idag. Det är inte heller något jag rekommenderar någon, men det säger en del om hur långt vi har kommit, och det är skrämmande att en del föräldrar inte vågar låta sina hjälmprydda, reflexvästklädda, mobiltelefon-utrustade barn cykla till skolan på cykelvägar och 30-vägar i villaområden med farthinder var 50:e meter.
En del trygghet och säkerhet är bra. 1970 dog det 203 barn under 18 år i trafiken, 2005 var siffran 29. Cykelhjälmar, bilbälten, 30-sträckor vid skolor, trafikljusreglerade övergångsställen och säkrare bilar gör stor nytta.
Men, å andra sidan så är det mycket mer vanligt med astmatiska sjukdomar idag än för 35 år sedan. Fetma bland barn brer ut sig, därför att de inte rör på sig, och därtill äter onyttigt. Osynlig otrygghet som föräldrar inte skyddar sina barn ifrån. En starkt trafikerad väg intill skolan är en otrygghet som man vill ha bort, men en McDonaldsrestaurang 200m från skolan är svårare att se som ett hot. Inte heller karavanen av bilar som kör till och från skolan varje dag ses som ett hot, trots att det är rätt stora mängder onyttiga avgaser som släpps ut, mitt bland barnen.
Men, å andra sidan så är det mycket mer vanligt med astmatiska sjukdomar idag än för 35 år sedan. Fetma bland barn brer ut sig, därför att de inte rör på sig, och därtill äter onyttigt. Osynlig otrygghet som föräldrar inte skyddar sina barn ifrån. En starkt trafikerad väg intill skolan är en otrygghet som man vill ha bort, men en McDonaldsrestaurang 200m från skolan är svårare att se som ett hot. Inte heller karavanen av bilar som kör till och från skolan varje dag ses som ett hot, trots att det är rätt stora mängder onyttiga avgaser som släpps ut, mitt bland barnen.
Medlem
· Norrbotten
· 3 390 inlägg
Och istället skjutsar alla föräldrar sina barn till skolan, stressade som de är uppstår den absolut farligaste trafiksituationen utanför skolan. När barnen lämnas av så kör det bilar i vildaste för att avlämningen skall gå fort!ordain skrev:Jag håller helt med om att säkerhetsivern får till överdrift. Jag finner det också fascinerande över hur många det är som tycks tro att saker blivit så mycket farligare.
I en diskussion nyligen om varför barn inte längre cyklar till skolan i samma utsträckning som när vi själva gick i skolan, utan nu ofta blir skjutsade av sina föräldrar så sa en förälder att: "Det går ju inte jämföra. Trafiken är ju väldigt mycket farligare nu än för 20 år sedan." Statistiken visar förstås på raka motsatsen - trafiken är mycket säkrare idag och man skyddar cyklister på ett helt annat sätt. För 20 år sedan hade barnen varken hjälm eller speciellt mycket cykelvägar.
I diskussionen som sådan är det viktigt att betona att David, eller jag för den delen, inte är emot säkerhetsdetaljer, såsom cykelhjälm, bilbälte, bilbarnstol, brandvarnare etc. Det är känslan av otrygghet som är boven i dramat, trots att det faktiskt är tryggare nu. Det leder till mer och mer absurda situationer.
Min gamla mormor törs inte gå ut på kvällarna för risken att bli rånad/nedslagen. Statistiken säger att våldsbrotten egentligen är status quo samt att det främst är yngre män som riskerar att bli utsatta. Känslan styr snarare än en objektiv syn vilket leder till handlingsförlamning.
Den här mycket tänkvärda texten fick jag för länge sen mig tillskickad av en vän.
Lite lång men ack så sann.
/ Cheesus som är en mycket gammal man född-70
Folk äldre än 30 borde vara döda!
Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.
Våra sängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.
Vi drack vatten från trädgårdsslangen. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen mobiltelefon.
Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.
Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem! Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva. Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det. Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna,
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år. Vi fick äta jordnötter. Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen. Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag. Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.
Och du är en av dem. Grattis!!!
Sänd detta vidare till andra som upplevde den stora lycka att växa upp
som barn, innan lagstiftningsmakten och andra myndigheter reglerade våra
liv till vårat eget bästa... Det goda livet var vårat!
Så var det då. Någon som minns...(
Lite lång men ack så sann.
/ Cheesus som är en mycket gammal man född-70
Folk äldre än 30 borde vara döda!
Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.
Våra sängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.
Vi drack vatten från trädgårdsslangen. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen mobiltelefon.
Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.
Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem! Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva. Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det. Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna,
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år. Vi fick äta jordnötter. Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen. Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag. Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.
Och du är en av dem. Grattis!!!
Sänd detta vidare till andra som upplevde den stora lycka att växa upp
som barn, innan lagstiftningsmakten och andra myndigheter reglerade våra
liv till vårat eget bästa... Det goda livet var vårat!
Så var det då. Någon som minns...(
Intressant tråd... Jag håller med alla...
Filmen Bowling for Columbine var väldigt intressant... Jämför USA vs Canada...
I USA är alla så rädda för allt och alla så folk beväpnar sig, låser in sig osv... I Canada så kan du gå till vilket hus som helst och öppna dörren, den är inte låst om folk är hemma.
Mycket intressant film.
En arbetskolega drabbades av inbrott i villan mitt på dagen.. Då funderade jag ett tag på larm men nja blir nog inget sånt.. Kanske ett från Classe eller nått sånt billigt isf.
Filmen Bowling for Columbine var väldigt intressant... Jämför USA vs Canada...
I USA är alla så rädda för allt och alla så folk beväpnar sig, låser in sig osv... I Canada så kan du gå till vilket hus som helst och öppna dörren, den är inte låst om folk är hemma.
Mycket intressant film.
En arbetskolega drabbades av inbrott i villan mitt på dagen.. Då funderade jag ett tag på larm men nja blir nog inget sånt.. Kanske ett från Classe eller nått sånt billigt isf.
Intressant tråd.... läste dock bara inlägg nr 1, dvs det som innehöll nollvisionen från Vägverket. Ett viktigt mål att jobba mot!
Snart är dödsolyckorna färre i trafiken än dödsfall orsakade självmord. Vad stolta vägverket, och vi kan vara då!
En annan fråga som ni kan fundera på: Vilka är de största trygghetsnarkomanerna? Är det dom som växer upp och lever på samma ort, helst samma hus/lägenhet, och jobbar på samma arbetsplats hela livet?
Snart är dödsolyckorna färre i trafiken än dödsfall orsakade självmord. Vad stolta vägverket, och vi kan vara då!
En annan fråga som ni kan fundera på: Vilka är de största trygghetsnarkomanerna? Är det dom som växer upp och lever på samma ort, helst samma hus/lägenhet, och jobbar på samma arbetsplats hela livet?
Jag har full förståelse för regler som kan skydda människor från olyckor orsakade av andra (jfr hastighetsgränser på vägarna, nykterhetskrav på förare) men liten förståelse för regler som är till för att skydda oss själva (jfr bilbälten).
Jag använder t ex cykelhjälm men det är för att jag cyklar ~1,5 mil om dagen, ofta in i centrala Malmö där trafiken är rätt intensiv. Den typen av beslut kan alla vuxna fatta och det borde gälla bilbälten också.
Jag använder t ex cykelhjälm men det är för att jag cyklar ~1,5 mil om dagen, ofta in i centrala Malmö där trafiken är rätt intensiv. Den typen av beslut kan alla vuxna fatta och det borde gälla bilbälten också.
En liten protest mot Johan lägger jag in här.
Bilbältesanvändningen är en av de få grejer jag gärna ser lagstiftat eftersom det ligger oerhörda kostnader i svårt trafikskadade personer som skulle klarat sig utan vård om bältet varit på.
Däremot sånt där trams om akrylamid i chips där den dödliga dosen är vid en konsumtion på 100 ton eller liknande, sånt kan staten/storebror/forskarna strunta i att informera folk om....för äter man den mängden chips så bör man nog vara död av andra orsaker innan.
Det är farligt att leva men eftersom livet är en obotlig sjukdom som i 100 % av alla upptäckta fall av sjukdomen förr eller senare leder till döden är det trots allt bäst att leva så väl man kan innan sjukdomen tar ut sin rätt.
Bilbältesanvändningen är en av de få grejer jag gärna ser lagstiftat eftersom det ligger oerhörda kostnader i svårt trafikskadade personer som skulle klarat sig utan vård om bältet varit på.
Däremot sånt där trams om akrylamid i chips där den dödliga dosen är vid en konsumtion på 100 ton eller liknande, sånt kan staten/storebror/forskarna strunta i att informera folk om....för äter man den mängden chips så bör man nog vara död av andra orsaker innan.
Det är farligt att leva men eftersom livet är en obotlig sjukdom som i 100 % av alla upptäckta fall av sjukdomen förr eller senare leder till döden är det trots allt bäst att leva så väl man kan innan sjukdomen tar ut sin rätt.